In the current search for alternatives to fossil energy sources, scientists have expanded their biofuel research pools to include non-traditional crops. Plants that were once only thought of as food crops (for example rapeseed, maize, sugarcane, and sugar beet) are now experimented with and used for biofuel supply. Other plants that did not have any agricultural or commercial use are now integral parts of biofuel research and advancement. One of these plants, Jatropha curcas, has spread through the biofuel communities throughout the world. Jatropha curcas is noted for its high quality oil and ability to grow in poor conditions.  Most of the interest in this tree is concentrated in the tropics, where a year-round growing/harvest season is possible. This study was conducted in order to view and discuss Jatropha curcas in two different settings: two test fields at the Hawaiian Agricultural Research Centers on Oahu, Hawaii, and Sun Biofuels plantation in Chimoio, Mozambique. After visiting Oahu, it was clear that, although some significant steps in pruning techniques had been achieved, many of the questions surrounding jatropha remained unanswered. These questions included, but were not limited to: What is the ideal irrigation level? Is the plant close to domestication? How can optimal yield be achieved? Are there ways to avoid dormancy? Additionally, as a result of the research, many new questions regarding environmental, social, agricultural, and economic aspects of jatropha arose. In Chimoio, it became immediately apparent that the plantation was little more than a huge test plot at its current stage in August, 2009. There was no infrastructure being set-up or built either at Sun Biofuels or in the surrounding cities to accommodate for machine harvesting, crushing, pressing, storage, and transportation, even though the first harvest was scheduled for 2010. Additionally, there were no on-site engineers or scientists to help with the initial phases of growth and harvest. It was evident that jatropha was growing on good quality soil in both Hawaii and Mozambique, and jatropha crops were planted on previous agricultural land. Just because it was shown that jatropha could grow on poor quality land does not mean that it actually grows there in a plantation-like environment. Additionally, because it was been proven that jatropha can grow on good quality soil does not mean it is a competitive substitute for other biofuel crops. It is clear that jatropha has highly irregular qualities (for example, growth, seed content, oil content, oil properties) not just in different parts of the world or even in different plantations, but from genetically identical trees in the same plantation with the same growing conditions. This is an explanation for why jatropha data is so inconsistent across the world. Further scientific and engineering research must be put into jatropha before a company should embark on a large-scale plantation venture. / I dagens sökande efter alternativ till fossila energikällor har forskningen inom biobränsleområdet kommit att inkludera icke-traditionella grödor. Växter som tidigare bara var tänkta som livsmedelsgrödor (t.ex. raps, majs, sockerrör och sockerbetor) ingår idag i experiment och används inom biobränsleutbudet. Andra växter som tidigare inte haft något kommersiellt användningsområde är idag en integrerad del av biobränsleforskningen. En av dessa växter, trädet Jatropha curcas, har spridit sig inom biobränslesamhällen över hela världen. Jatropha är känd för sin högkvalitativa olja och sin förmåga att växa under förhållanden som skulle vara dåliga för andra grödor. Intresset för jatropha är koncentrerat till tropikerna, där skördesäsongen sträcker sig över hela året. Denna studie genomfördes för att undersöka och diskutera Jatropha curcas i två olika miljöer: på The Hawaiian Agricultural Research Center, Oahu, Hawaii samt på Sun Biofuels Plantation, Chimoio, Mozambique. Efter att ha besökt Oahu var det tydligt att även om vissa betydelsefulla framsteg inom beskärningsteknik hade uppnåtts, så är fortfarande många av frågorna kring jatropha obesvarade. Dessa frågor inkluderar, men är inte begränsade till: Vilken är den ideala bevattningsnivån? Kan växten domesticeras? Hur kan optimal avkastning uppnås? Finns det något sätt att undvika trädets naturliga viloperioder? Dessutom, som ett resultat av forskningen, har många nya frågor dykt upp, rörande miljömässiga, sociala, ekonomiska och jordbruksrelaterade effekter av jatrophaodling. I Chimoio blev det uppenbart att Sun Biofuels jatrophaodling, i augusti 2009, inte var mycket mer än en stor försöksanläggning. Ingen infrastruktur vid anläggningen eller i kringliggande städer var inrättad för att möjliggöra maskinell skördning, krossning, pressning, lagring och transportering – trots att första skörden var planerad redan till 2010. Dessutom fanns inga ingenjörer eller forskare på plats för att vara behjälpliga med de inledande faserna av tillväxt och skörd. Relevant data som har samlats in från de två besökta områdena, samt undersökt litteratur, presenteras i resultaten. Det är tydligt att jatropha har mycket varierande egenskaper med avseende på till exempel tillväxt, frönsättning, oljehalt samt oljans egenskaper; inte bara mellan olika delar av världen eller ens mellan olika planteringar, utan också från genetiskt identiska träd i samma plantering med samma odlingsförhållanden. Detta är en förklaring till varför data om jatropha från studier över hela världen är så inkonsekventa. De frågor som uppkom från både Oahu och Chimoio tas upp i diskussionen. Det är uppenbart att ytterligare vetenskaplig och teknisk forskning måste investeras i jatropha innan ett företag kan tänkas ta sig an en storskalig produktion. Det är uppenbart att de två undersökta plantagerna saknar såväl god vetenskaplig kunskap om jatropha som utrustning för dess hantering.

I dagens samhälle krävs stora mängder bergmaterial för att infrastruktur och byggnationer av olika slag ska kunna utföras, samtidigt ses naturgrus som en allt mer värdefull resurs där uttagen måste minska. Det finns alltså ett stort behov av bergkross som är det naturliga ersättningsmaterialet till naturgrus och intresset för att använda reststen från blockstensbrytning har i och med det ökat. Täktverksamheten i Kalmar län har gamla anor och syftet med den här studien var att inventera och dokumentera den reststen som finns i gamla och befintliga täkter. Reststensupplagen har sedan med hjälp av uppsatta kriterier klassats efter deras olika värden. Modellen som utarbetats är också tänkt som ett hjälpmedel vid framtida reststensinventeringar. 23 stycken potentiella reststenstäkter inventerades varav elva stycken visade sig vara exploaterbara. Sju stycken var av mycket stort exploateringsvärde och fyra stycken visade sig vara exploateringsvärda. Materialet i dessa täkter utgör en sammanlagd krosstensreserv i länet om 4 700 000 ton. Resultaten visar att det finns stora mängder exploaterbar reststen i täkterna på fastlandet i Kalmar län. Förutom volymen reststen är transportavståndet till avsättningsställe viktigt för om ett reststensupplag ska bli intressant för en exploatör. Bergmaterial är väldigt tungt att transportera och blir avståndet längre än cirka 50 km så kommer transportkostnaderna att överstiga värdet på materialet.

ABSTRACT The fauna of the Lower Cambrian is far from fully understood, as is the environment of that epoch. Some of the most crucial moments in the history of evolution takes place during this epoch; the Cambrian explosion and the appearance of ecosystems as we know them. That makes it an important period to investigate. Doing so, the Lower Cambrian offers a lot of problems, one of which is that body fossils are seldom preserved. That has often left us with trace fossils to create an image of the Lower Cambrian life, but also some bedrock features such as ripple marks. The main purpose of this work has been to investigate the possibilities of relating the wave lengths and forms of recent wave-generated ripples to fossil ones, and also to evaluate the methods for that kind of comparison. In this case the ripple marks belong to about 520 million year old sandstone formations at the shore of Trolmens strand (Kinnekulle area) and the mine Centralgruvan (Kvarntorp, Kumla). In total eighteen ripple trains from the Lower Cambrian were compared to the recent ripples in the shallow waters of Persbols strand and a somewhat steeper offshore area of Herrängen, northern and southern lake Skagern respectively. After measuring the ripples several methods were used to find a practical and accurate procedure for the Persbols strand area. The conclusion is that, depending on depth and water transparency, a combination of methods should be used. Closest to the shore it was possible to take photos along the entire section from above water level, but because of the water depth further from the shore the aim of measuring the entire distance had to be abandoned. Instead, measurements should be taken with an adequate frequency, in this case every other meter up to one hundred meter from the shore line. As a result of the measured recent ripples three different zones have been distinguished. One is situated 0-3 m from the shore line, or also a water depth down to 20 cm. The ripples in this area have wavelengths between one and four cm. and are asymmetrical, in some cases transforming to symmetrical in the outer part of the zone. It is only in this area, and some very shallow parts outside this zone, catenary ripples can be found. They are built up in the meter closest to the shore. The second zone is situated approximately 3-80 m from the shore, or in areas of 20-80 cm water depth. The wave lengths grow from some 4 to 8 cm as the water depth increases. The ripple form is symmetrical, with the exception of some areas on the lake side of sand banks. Also, ripples with short crests and long throughs seems to dominate this zone. Further out from the shore, more than 80 m, or in waters deeper than 80-100 cm, a third zone appears. The wave lengths are about 10 cm and, without any exceptions, the ripples are, symmetrical. None of the largescale fossil ripple marks were located due to the fact that no measurements further than 100 m from the shore were made. The methods used here will make it possible to determine the environment of formation of the ripple marks, at least within 100 m from the shore, to the degree considered necessary for investigations in Earth science. Furthermore, the depth of water has appeared to be just as an important factor as the distance to the shore.

Forest Conservation and People’s Livelihoods: Explaining Encroachment on Zambia’s Protected Forest Landscapes - The Case Of Mwekera National Forest, Kitwe, Copperbelt Abstract The conflicts between conservation objectives and the livelihood needs of local communities are intricate and difficult to resolve and yet the success of any conservation effort hinges on their solution. This is particularly true in forest conservation in Third World countries like Zambia, where rural populations depend directly on forest resources, which are in many cases protected. Forest reserves in Zambia have undergone drastic changes over the years due to encroachment by such human activities as agriculture, charcoal burning and even settlements. This has led to the deforestation of most of them including Mwekera National Forest in Kitwe on the Copperbelt province. The Forest Department has attempted to involve the people in the management of these resources in a bid to redress the trend. But the fundamental causes for the encroachment and deforestation are not clear. This study was focused on unearthing the underlying causes of encroachment and the subsequent deforestation of Mwekera National Forest. This was done through a qualitative ethnographic approach employing individual interviews, focused group discussions, observations and pictures of relevant phenomena. The target groups included the forest communities living in and around Mwekera National Forest as well as government forestry officials at both local and national levels. The study was based on nature-culture theory, knowledge systems theory as well as the participatory approach. The study reveals that macro-economic policies such as privatisation of the mines has undermined people’s livelihoods while the inefficient and bureaucratic land delivery system made “vacant” protected forest land an attractive option. The policy contradictions between the forest sector and other sectors such as energy, agriculture and land have not helped matters. Organisational constraints on the Forest Department such as its inadequate human, financial and other resources coupled with the delay in its transformation to a more autonomous Forest Commission have not secured protected forests. Its old centralist management approach has made participation by local people difficult to effect despite being provided for under new forestry policy and law. This has meant that decisions made by officials lack meaningful involvement and support of the local people, thereby seriously hindering effective forest protection. Herein lies one major cause of encroachment.

Abstract Global aquaculture production has grown rapidly and is now among the fastest growing food production sectors in many countries.Introduced over the past 50 years or so,aquaculture in Africa has gone through different levels of growth. The desirability of aquaculture has been due to unreliable and unsustainable use of natural waters for capture fisheries. Due to the country’s concern, the government of Uganda has promoted aquaculture before for nutritional values. However, current policy initiatives that call for collective actions are geared towards commercial aquaculture development. This work focuses on several aspects of aquaculture development in Uganda viz; past,present and future, potential, reared fish species, benefits, constraints and these are reflected in the policy and institutional arrangements with in the sector. This work has been undertaken with the aim of providing in detail the possible ways and means for sustainable utilization of aquaculture outcomes. Emphasis has been on how members of Kigoowa Catholic Women’s Development Association (KCWDA) have been empowered through group formation and aquaculture activities. This work also analyses the dynamic gender relations that exist in resource ownership, access and use in Uganda and the implications thereof to aquaculture growth and expansion. Included are the possible options vulnerable people especially women undertake to sustain their livelihoods and those of their families and the community as a whole. The information in this work is discussed in line with the Sustainable Livelihoods Framework. It therefore aims at providing an additional reference text on the subject and in the context of aquaculture. Details about certain concepts, policies and principles, nature of the sector and supportive literature on various issues are discussed.

Sammanfattning De dricksvattenresurser som finns i dag globalt sett är ojämnt fördelade över såväl kontinent som mindre geografiska enheter. Det beror både på vattnets kretslopp och på andra faktorer som mänskligt räckhåll och teknisk räckvidd. Det mänskliga räckhållet symboliseras av lagar, ägande, attityder och ekonomi i denna uppsats och tekniken framstår som en pådrivande faktor för utveckling vad gäller rening och transport av dricksvatten. Uppsatsen diskuterar även hållbarhet som begrepp och hur det kan relateras till dricksvatten, samt andra angreppssätt av dricksvatten som dels en livsviktig resurs, dels en handelsvara. Syftet med uppsatsen är att kartlägga Sveriges möjligheter att exportera dricksvatten till andra länder utifrån följande frågeställningar: 1. Kan man äga vatten? 2. Vad innebär hållbarhet i relation till dricksvatten? Och är vattenexport en hållbar lösning på dricksvattenproblem? 3. Hur ser Sveriges möjligheter ut att exportera vatten till andra länder och var skulle ett sådant uttag ske? För att få svar på detta har Sveriges sötvattenstillgångar till stor del kartlagts och vad som gäller kring dessa beträffande ägande, lagar, regler och uttag. För att ge en bild av hur Sveriges tillgångar av dricksvatten ser ut består undersökningen dels i sekundär och primär data. Primärdata har bestått av intervjuer med sju respondenter som på olika sätt anses som insatta i ämnet. Intervjufrågorna har berört ägande av vatten, prissättning, lagar och teknik, men även mer direkta frågor om Sveriges möjligheter att exportera dricksvatten och vad det skulle kunna ge för olika för och nackdelar. Sekundärdata består i framförallt rapporter från Naturvårdsverket, som beskriver Sveriges ytvatten tillgångar och SGUs rapport om Sveriges grundvatten. Dessa har legat som underlag för att kartlägga uttag som sker och vilken typ av påverkan på sötvattnet som sker och var. I slutdiskussionen sammanfattas fakta och teori med författarens egna reflektioner. Slutresultatet blev att man inte kan äga vatten, men man kan nyttja det på olika sätt med vissa begräsningar. Hållbarhet visade sig vara ett osäkert begrepp i förhållande till dricksvatten eftersom att förenligheten mellan ekonomi, sociala aspekter och miljö ofta brister i samband med dricksvatten. Dricksvatten innehåller därför ett stort mått av osäkerhet. På grund av detta ansåg majoriteten av respondenterna att dricksvattenexport är en ganska kortsiktig lösning som inte är hållbar i längden, även om det fanns röster som såg dricksvatten som något positivt. Om Sverige kan exportera dricksvatten till andra länder är fortfarande oklart då intervjupersonernas svar skiljer sig från varandra, dessutom är ägandet av en vara en förutsättning för att kunna exportera den, och i Sverige äger ingen vattnet, enligt de flesta respondenterna. Sveriges styrka vid en export är enligt majoriteten av respondenterna våra goda resurser av sötvatten, även om några såg brister även här. Svagheten är enligt majoriteten avståndet mellan Sverige och marknaden, vilket i sin tur främst ha visat sig vara fysiskt avstånd, men även emotionell avstånd i form av förbindelser och säkerhetsfrågor. Om Sverige skulle exportera dricksvatten är enligt undersökningen det bästa alternativet de nordligaste delarna av landet. Dels på grund av att tillgången enligt intervjupersonerna är som störst här, och dels för att rapporter från Naturvårdsverket och SGU visar att uttag, mänsklig påverkan och befolkningsökningen förväntas vara som lägst här. / The drinking water in the global world today are not equally divided over continents or smaller geographical units. It depends both on the waters natural cycle and other factors, such as human reach and technical range. The human reach is symbolised by laws, ownership, attitudes, and economics in this assignment and the technical range is a factor that drives development forward in purifying and transport of drinking water. This paper also discuss sustainable development as a concept and how it can be related to drinking water. The paper also discuss other ways to view water as both a vital resource and a merchandise. The purpose of this paper is to survey Sweden’s possibility to export drinking water to other countries on the basis of these questions: 1. Is it possible to own water? 2. What does sustainability mean in a relation to drinking water and is an export of drinking water a sustainable solution to drinking water problems? 3. Which are the possibilities to export water from Sweden to other countries and where should the withdrawal take place? To get an answer to this question, the freshwater supply in Sweden is described in this paper, and also the rules that affect it, such as laws, ownership and withdrawal. To create an image of Sweden’s supply of drinking water the investigation includes both secondary and primary data. The primary data are built upon interviews with seven persons which in different ways are working with drinking water questions. The interviews includes questions about ownership and water, price and water, laws and technique regarding water and also more direct questions about the possibilities for Sweden to export drinking water to other countries and the positive and negative aspects that comes up with this kind of export. The data that is secondary is based on reports from Naturvårdsverket and Sweden’s Geological investigation (SGU) in Sweden. These reports describes Swedens supply of surface water and groundwater. The result of this paper is that you can’t own water, but one can use it in different ways whit some limitations. Sustainability is an uncertain concept in a relation to drinking water, because economics, environment and social aspects are not always compatible in the sustainable thought. Drinking water and the problems around it therefore includes a big measure of insecurity. The majority of the interviewed therefore saw an export of drinking water as an untenable, short-term solution of drinking water problems. If Sweden can export water or not is still unclear, because the persons interviewed has different answers to this question. Besides, ownership of a resource is a basic condition for one to export and sale it and no one owns the water in Sweden, according to the persons that was interviewed. Sweden’s strength is, according to the persons interviewed, the state’s big surplus of water, and the weakness depends on the big distance between Sweden and the water market. If Sweden should decide to export drinking water the best alternative of withdrawal would be in the north part of the country. This because the surplus is big there and in the future pollution on water expects be low in this area, according to Naurvårdsverket and Sweden’s geological institution.

Företag arbetar idag mer aktivt med miljöfrågor då det kan generera flera fördelar för dem. Allt fler företag väljer därför att utbilda sina anställda inom miljöfrågor som en del i detta arbete. För att man ska kunna öka människors miljömedvetenhet måste man påverka deras attityder och frågan är om man kan göra det med hjälp av utbildning? Studier tyder på att människors attityder är mycket svåra att påverka då det finns flera faktorer som är kopplade till denna förändringsprocess. Människor verkar samtidigt påverkas av de värderingar som finns i samhället och att försöka förändra attityder med hjälp av kunskap kan därför ses som överdrivet optimistiskt.  Syftet med det här arbetet är att undersöka om det finns någon möjlighet att förändra människors attityder till miljöfrågor med hjälp av utbildning. Utbildningen som det rörde sig om i det här fallet var ett kortare miljöseminarium som hölls under en dag. Undersökningen genomfördes med en enkätundersökning där deltagarna fick svara på frågor före och efter seminariet. Svaren analyserades sedan med hjälp av ett parat t-test, resultatet visade att det inte förekom några signifikanta skillnader mellan de två enkäterna. Syftet var även att se om deltagarnas attityder speglar deras beteende mot attitydobjekt som vanligtvis förekommer inom miljöområdet. En tydlig koppling gick inte att identifiera.  Slutsatser som kan dras är att kortare utbildning inte har någon betydande inverkan på attitydförändring hos deltagarna. Vidare studier med ett högre deltagarantal kan dock vara en förutsättning för att stärka detta resultat. Att det inte gick att identifiera någon koppling mellan attityderna och deltagarnas beteende skulle kunna bero på att attitydobjekt som utgörs av miljöfrågor inte ligger individen lika nära. Även här kan ytterligare studier vara nödvändigt för att fastställa ett eventuellt samband.

En källa kan definieras som ”ett distinkt utflöde av grundvatten ur jord eller berg samt den vattensamling med tillhörande avrinning som ofta förekommer vid ett sådant utflöde”. Källor har haft en väldigt stor betydelse för människan genom tiderna och speciellt inom vattenförsörjning. På Öland speglas detta genom att många fasta fornlämningar är placerade i anslutning till källor. Då människans behov av tillgång till källornas vatten minskat har följden blivit att många källor fallit i glömska. Information om källor finns främst bland de äldre generationerna, varför det är viktigt att inventera och dokumentera dem på nytt. Syftet med detta arbete var att undersöka källor på södra Öland med avseende på utbredningsmönster och vattenkvalité. Genom bl.a. litteratur- och kartstudier hittades 114 stycken tidigare dokumenterade källor på Öland varav 89 stycken belägna i Mörbylånga kommun. En karta gjordes i GIS för att plotta ut källornas utbredningsmönster som sedan jämfördes mot geologiska och topografiska formationer. Detta visade att källorna främst låg i anslutning till sprickzoner, alvarmarker, landborgen och strandvallarna. Av de tidigare dokumenterade källorna inventerades och dokumenterades 20 stycken i fält med hjälp av en inventeringsblankett. De parametrar som undersöktes var vattnets pH-värde, temperatur, färgtal, konduktivitet, alkalinitet, nitrat, klorid, sulfat och järnhalt. Resultaten visade att det främst finns en skillnad i vattenkvalité mellan källor väster respektive öster om vattendelaren på södra Öland. Störst skillnad var det i koncentration av nitrat, sulfat och klorid där källorna på västra Öland hade betydligt högre värden. De höga halterna kan främst bero på att det finns större antropogen påverkan i anslutning till källorna i väst, i form av bl.a. jordbruk och bebyggelse. Skillnaden i berggrund verkar även ha en inverkan, då berggrunden i väst på sina områden domineras av skiffer medan den i öst uteslutande utgörs av kalksten. Jämförelsen mellan käll- och ytvatten visade att ytvattnet skiljde sig från källvattnet på västra Öland men var relativt likt det på östra. Resultaten presenterades i form av bl.a. GIS-kartor och PCA i Primer.

Övergödningen är ett av de största miljöproblemen för södra Sveriges inlandsvatten och dess recipient Östersjön. Åtgärdsbehovet för att reducera N och P förlusterna från land till vatten är med andra ord stort. Effekten av en åtgärd är emellertid ofta kopplat till geografiska betingelser vilket gör det svårt att uppskatta den slutliga effekten och därefter prioritera vilka åtgärder som är lämpliga och vart dem skall riktas. I detta examensarbete undersöks effekten av 22 planerade våtmarker inom ett begränsat avrinningsområde i södra Sverige, detta genom att koppla befintliga beräkningsmodeller för N respektive P retention i våtmarker till en hydrologi‐ och vattenkvalitetsmodell. Den ytspecifika avskiljningen av N varierade mellan 64‐610 kg ha‐1 år‐1 vilket motsvarar 4‐66 % av den årligt inkommande mängden till respektive våtmark. Motsvarande siffror för P varierade mellan 2‐21 kg ha‐1 år‐1 respektive 7‐81 %. Den totala effekten på N och P belastningen från avrinningsområdet var relativt låg (4 % av N respektive 11 % av P) vilket dock skall förhållas till att endast en mindre del av de planerade våtmarkerna behandlades i detta arbete. Relaterat till åtgärder såsom att avveckla delar av jordbruket var de simulerade våtmarkerna en betydligt mer gynnsam åtgärd per ytenhet. Emellertid tyder resultaten på att en effektivare och större total avskiljning av N och P bör kunna erhållas genom att reducera storleken på våtmarkerna men samtidigt öka dem till antalet. / Eutrophication is one of the biggest environmental problems in the southern part of Sweden and its recipient the Baltic Sea. The need for measures to reduce N and P losses from land to waters is therefore high. The effect of a measure is often linked to geographical conditions, making it difficult to estimate the final impact and the prioritisation between different measures. This thesis examines the effect of 22 planned wetlands within a defined catchment in the southern part of Sweden, this by linking existing models for N and P retention in wetlands to a hydrology and water quality model. The area specific retention of N ranged from 64‐610 kg ha‐1 year‐1 which was equivalent to 4‐66 % of the annual incoming load to each wetland. The corresponding figures for P ranged from 2‐21 kg ha‐1 year‐1 and 7‐81 % of the incoming load. The overall effect on the N and P loads from the catchment was relatively low (4% of N and 11% of P), but this should be related to the fact that only a small part of the total number of planned wetlands were considered in this thesis. However related to measures such as dismantling parts of agriculture the simulated wetlands were a much more favourable measure per unit area. The results also suggest that a larger and more effective removal of N and P may be obtained by reducing the size of the wetlands while at same time increasing them in number.

Remediation techniques for arsenic contaminated soil have previously focused mostly on the surface soil layers where aerobic conditions are prevalent. In this master thesis, chemical stabilization by adding zero-valent iron (Fe(0)) and calcium oxide (CaO) to an arsenic-contaminated soil under low redox conditions have been studied through up-flow percolation tests. Over a time of 2 months, pH, conductivity, redox potential and concentrations of major and minor elements including As, Zn, Cu, Cd, Fe and Ca under both fluctuating and continuous flow were measured.             Results indicate that CaO is a very promising amendment to use under conditions of low redox, immobilizing 98% of the As and 50-65% of Zn, Cd and Cr over the 8 weeks of testing, compared to the untreated soil. Copper on the other hand was mobilized by the treatment; but as the concentrations of Cu in the soil was low the increased leaching would in this case not be problematic. The leached water also had a very alkaline pH at 13, while conductivity was relatively high at 6.5 mS cm-1 and the redox potential remained negative throughout the two months. Geochemical modelling indicate that the immobilization of As is most likely controlled by precipitation of Ca-As-complexes as well as ettringite and portlandite. The precipitation of these minerals are controlled by pH, while redox conditions were shown to not be a controlling factor. The alkalinity of the CaO-amended soil was very high and it is expected that the alkaline conditions controlling the immobilization of As will prevail for hundreds of years.             Fe(0) that previously has shown good results in stabilizing As under oxidized conditions did not effectively immobilize As under the low redox conditions in this study. Rather, the leaching of As and metals like Cr, Cd, Cu and Zn showed very similar results as the untreated soil. The results signifies the importance of activating the Fe(0) beforehand to allow amorphous Fe-oxides to form to which the metal(loids) can sorb to.             In the study it was also observed that a fluctuating groundwater table could have an effect on both untreated and treated soil as wet and dry cycles influenced the leached concentrations of As and many other elements. More As was leached during the dry days in the untreated soil and the soil treated with Fe(0), while the opposite was true for the CaO-treated soil.             The results suggests that using CaO as an amendment to treat As-contaminated soil is a method that potentially can be used for soils that have low redox conditions, for example soils below the groundwater table and landfills, although caution should be used in situations with more complex contamination, e.g. where both As and Cu are present. / Efterbehandlingsmetoder för arsenikförorenad jord har tidigare fokuserat på ytliga jordlager där syre finns tillgängligt och förhållandena är oxiska. I denna masteruppsats har kemisk stabilisering av arsenik under anoxiska förhållanden i en förorenad jord studerats. I perkolationsförsök över två månader har effekten av två olika kemiska tillsatser, nollvärt järn (Fe(0)) och kalciumoxid (CaO), på utlakningen av halvmetaller och metaller som As, Zn, Cd, Cu och Cr samt påverkan på pH, konduktivitet och redoxpotential undersökts under både fluktuerande och konstanta flöden.             Resultaten visar att CaO är en lovande tillsats att använda för kemisk stabilisering av As i jordar som har anoxiska förhållanden. 98% av As immobiliserades jämfört med den obehandlade jorden. Behandlingen med CaO resulterade även i ett stabilt basiskt pH på 13. Konduktiviteten hölls också på en stabil nivå på 6,5 mS cm-1 medans redoxpotentialen varierade en del men var negativ under hela experimentet. Den utlakade koncentrationen av As låg mellan 0.059 och 0.021 mg L-1. CaO immobiliserade även Zn, Cd och Cr med en effektivitet som låg mellan 50-65%, jämfört med den obehandlade jorden. Koppar däremot mobiliserades och lakades ut i större utsträckning; men då Cu-koncentrationen i jorden var låg från början utgör detta inget större problem. Geokemisk modellering indikerade att immobiliseringen av As kontrolleras av pH, men förblev opåverkad av redoxpotentialen. Då alkaliniteten i den CaO-behandlade jorden var hög förväntas de basiska förhållandena som kontrollerar den kemiska stabiliseringen av As att kvarstå under flera hundra år.             Tidigare studier har visat att Fe(0) till stor del stabiliserar As under oxiska förhållanden, men under de anoxiska förhållandena i denna studie hade den Fe(0)-behandlade jorden liknande resultat som den obehandlade jorden, både vad gäller utlakning av metaller, pH, konduktivitet och redoxpotential. Detta markerar vikten av att aktivera Fe(0) genom att låta den reagera med syre och vatten i jorden för att bilda amorfa Fe-oxider som (halv)metallerna kan adsorbera till. I detta fall tillsattes inget vatten i förväg, vilket ledde till att det mesta av järnet lakades ut direkt, utan att bilda fler ytor som speciellt As kan binda till. För båda dessa jordar var utlakningen av As två storleksordnar större jämfört med den CaO-behandlade jorden.             Studien visade också att en fluktuerande grundvattennivå kan ha en effekt på utlakningen av grundämnen både behandlad och obehandlad jord, då cykler av anoxiska och oxiska förhållanden påverkade koncentrationerna i utlakningsvattnet. Mer As lakades ut under de dagar som hade mer anoxiska förhållanden jämfört med oxiska dagar för den Fe(0)-behandlade jorden och den obehandlade jorden, medans det motsatta var sant för den CaO-behandlade jorden.             Resultaten indikerar att CaO har en potential till att användas för att kemiskt stabilisera As i jordar som har låga redox-förhållanden, exempelvis i jordar som är under grundvattenytan och i deponier, men att försiktighet ska användas i jordar som har en mer komplex föroreningssituation, speciellt i jordar som är förorenat av både As och Cu.