Abstrakt Föreliggande arbete beskriver en kombinerad enkät- och fokusgruppsundersökning på en högstadieskola i en mindre kommun i södra Sverige. Syftet med undersökningen är att med hjälp av dessa metoder, ta reda på hur pojkar resonerar kring sin inställning till skolan, och utifrån detta, svara på ifall pojkarna ger uttryck för en antipluggkultur, och i så fall, hur det manifesterar sig. Dessa undersökningar ligger till grund för en diskussion, där slutligen dessa slutsatser kunde dras: De flesta elever anser att skolan är viktig, samt att flickor tenderar att prestera bättre än pojkar, som i större utsträckning låter och stör mer. Dessa åsikter verkar pojkarna under fokusgruppsintervjuerna dock inte helt hålla med om, då deras svar stundtals antydde det motsatta. Pojkarnas enkätsvar skiljer sig åt från de svar som ges under intervjuerna, därav kan man ana en viss påtryckning från gruppen om att bland annat hålla varandra om ryggen, samt att svara på ett sätt som upprätthåller deras maskulina fasad. Pojkarnas resonemang speglar stundtals attityder som är nära sammankopplade till en antipluggkultur, men vid närmare granskning ter sig deras svar mer vara kopplade till en uppgivenhet kring ämnen som för deras del inte bär någon större relevans.

Uppsatsen syftar till att undersöka hur ungdomsledare skapar och formar en gruppkultur i en deltagargrupp vid en lägergård i Sverige. Semistrukturerade intervjuer med ledare som arbetar eller har arbetat inom verksamheten har använts som empiriskt underlag för att uppfylla studiens syfte. Det empiriska materialet har sedan analyserats i relation till tre sociologiska teorier; den symboliska interaktionismen, den sociala konstruktivismen samt Randall Collins begrepp interaktionsritual. Denna analys har resulterat i slutsatserna att gruppens kultur är del av en större gårdskultur med redan etablerade traditioner och symboler. Deltagarnas beteenden och relationer utgår därför från en förutbestämd ordning som lärs ut både direkt och indirekt genom ledarnas egna beteende, samt genom att ledarna skapar tillfällen för gemensamma aktiviteter som lägger grunden för gruppens egna symboler och minnen, och därmed en stark sammanhållning.

Syftet med studien var att undersöka hur medarbetarna i ett företag som organiseras utifrån självstyrande team upplever egenmakt beroende på hur gruppen fungerar. Utifrån syftet genererades frågeställningen Vad utgör ledning i företaget med platt struktur när en formell chef saknas, och hur upplevs denna form av ledning? För att besvarar detta utfördes en fallstudie på Björn Lundéns Information AB där nio kvalitativa intervjuer genomfördes med anställda på företaget. Genom semistrukturerade intervjuer fick de anställda fritt tolka och svara på frågor rörande gruppkultur och egenmakt. Som analysredskap användes forskning och teorier om demokratiska arbetsplatser utan hierarkisk ledning, empowerment, distribuerat ledarskap och grupprocesser i form av konformitet, konsensus, grupptänkande och emotionell intelligens. Analysen visade att den enskilde känner ytterst ansvar och leds av kundens och arbetsgruppens tycke. I företaget finns det ingen chef eller formell ledare som bestämmer utan istället utgör kulturen styrning för gruppen och reglerar således beteenden. Gruppkulturen hindrar egenmakt i situationer där gruppens harmoni och sammanhållning kan störas av individuella kontraster. Samtidigt är gruppens kultur tillåtande och stöttande via frihet. Därmed kan de anställda delta och engagera sig i den utsträckning som önskas och således skapas en känsla av egenmakt i en proportion som varje enskild anställd känner sig tillfreds med.

Samhällets digitalisering och utveckling av nya digitala teknologier har gett möjligheten att arbeta vart du än befinner dig och tillsammans med kollegor i olika delar av världen. Virtuella team är ett sådant exempel på ny arbetsform där människor är utspridda på olika geografiska platser samtidigt som de samarbetar med hjälp av kommunikations- och informationsteknologi (IKT). Utöver välfungerande teknik finns det även andra aspekter som behöver tas i beaktande för att teamen ska kunna arbeta effektivt och känna sig motiverade att utföra arbetet. Gemenskap och tillit som tillsammans bildar en gruppkultur, är exempel på sådana aspekter. Dessa har dock visat sig vara en utmaning att skapa i virtuella miljöer. Syftet med denna studie har därför varit att med hjälp kvalitativa intervjuer undersöka hur organisationer skapar förutsättningar för en välfungerande gruppkultur inom virtuella team. Frågeställningarna som undersökningen ämnande att besvara var hur gemenskap och tillit upplevs och skapas samt vilka organisatoriska stödstrukturer som finns för detta. Studien visade att känslan av gemenskap upplevdes som lägre än känslan av tillit i virtuella team. Det fanns inget aktivt agerande för att skapa gemenskap inom de team som intervjuades. Gemenskap uppstod istället omedvetet under arbetets gång genom bland annat informella samtal. Tilliten upplevdes som viktigare för arbetet och skapades genom aktivt agerande som delning av professionell information om teammedlemmarna, gemensamma mål och tydlig kommunikation. Studiens resultat visade även på saknad av tydliga organisatoriska stödstrukturer för att stötta i skapandet av gemenskap och tillit. Den stödstruktur som identifierades var användandet av teamledare, vars funktion initialt främjade tilliten. Slutligen upptäcktes förbättringspotential kring användandet av teamledare som stöd inom virtuella team för att skapa både gemenskap och tillit.