I den här uppsatsen har jag undersökt hur Jesus förkunnelse om Guds rike kan förstås utifrån Lukasevangeliet. Att närstudera ett enda evangelium, och dessutom inte hela evangeliet utan bara fyra perikoper i det, innebär en mycket tydlig avgränsning. Värdet i att försöka förstå vad Jesus säger utifrån denna enskilda sammanhängande källa är att den kan ha ett större djup än en bild som sätts ihop av ett godtyckligt antal fragment från olika källor. I Lukasevangeliet nämner Jesus ordet rike med syftning på Guds rike över 20 gånger fördelat på 18 episoder. Med metoden diskursanalys har jag delat in dessa ställen i tre kategorier som jag kallar diskurs A, B och C. Diskurs A handlar om att Guds rike har högsta prioritet, men beskriver inte riket. Diskurs B beskriver på olika sätt hur Guds rike är. Diskurs C omtalar Guds rike som ett löfte. De fyra perikoper jag analyserar i detalj representerar på olika sätt de diskurser jag identifierat i evangeliet som helhet. Luk 11:1-4 hör till diskurs A, Luk 11:14-23 och Luk 17:20-21 till diskurs B, och Luk 22:24-30 till diskurs C. Traditionen att författaren till dubbelverket Lukasevangeliet och Apostlagärningarna är just Lukas går tillbaka till mitten av 100-talet. Verket utmärks av universalism och en viss syn på rikedom och fattigdom som antagligen kom från författarens församling i Antiochia. Där predikades evangeliet för icke-judar, och där fanns engagemanget i de fattiga och behövande. Det var viktigt att inte fastna i det världsliga livet och lockas att samla rikedomar. Lärjungaskapet skulle vara helhjärtat. När Jesus talar om Guds rike i Lukasevangeliet kan det låta som om det handlar om ett territorium. Men begreppet Guds rike, i grundtexten ἡ βασιλείατοῦΘεοῦ, betyder snarare Guds herravälde. Det är inte ett område eller en plats, utan ett tillstånd som är bestämt av att Gud regerar. Samtidigt är det omöjligt att härska i ingenstans, så det finns ändå ett underförstått territorium i begreppet. Det fanns en dubbelhet i uppfattningen om Guds rike på Jesus tid som innebar att det både var en aktuell tillämplig föreställning på världens aktuella situation och en eskatologisk föreställning. Genom en detaljexegetisk analys av grundtexten för varje perikop har jag nått fram till slutsatser om texternas teologiska budskap om Guds rike. Analysen av Luk 11:1-4 visar att Herrens bön innehåller en indirekt beskrivning av Guds rike som ett idealtillstånd. Gud förutsätts ha makten att få riket till stånd, men människornas vilja och aktivitet spelar också roll. Perikopen Luk 11:14-20 visar att Guds rike är där Gud verkar. Det kan vara här och nu. Gud verkar i Jesus när han befriar en man från en stum demon. Men han verkar inte bara i Jesus utan i alla som gör gott. I perikopen Luk 17:20-21 ställs frågan när Guds rike ska komma, och Jesus svarar på ett sätt som får det att verka inom räckhåll redan i nuet. I Jesus löfte till lärjungarna om jämlik gemenskap med honom själv i sitt eget rike i Luk 22:28-30 jämställer han sig själv med Gud. Han lovar en framtid i härlighet för dem som är honom trogna. Ett försök till syntes av de teologiska budskap som analysen av varje perikop lett fram till är att Guds rike enligt Lukasevangeliet verkar syfta på det alltigenom godas seger över det onda. Begreppet mister dock inte sin mångtydighet och gåtfullhet för det. Det analyserna främst bidrar till är att belysa grundtextens möjliga betydelser, som med nödvändighet begränsas i varje översättning. / In this thesis I have examined how Jesus' proclamation of the kingdom of God can be understood from the Gospel of Luke. A close examination of a single gospel, and moreover not the whole gospel but only four pericopes in it, narrows the scope considerably. The value in trying to understand what Jesus is saying based on this single coherent source is that it can have a greater depth than the picture put together by any number of fragments from different sources. In Luke's Gospel Jesus mentions the word kingdom as referring to the Kingdom of God over 20 times, in a total of 18 episodes. With the method of discourse analysis, I have divided these occurrences into three categories which I call the discourse of A, B and C. Discourse A is about the kingdom of God having the highest priority, but there is no description of the kingdom. Discourse B describes the kingdom of God in some way. Discourse C mentions the kingdom of God as a promise. The four pericopes I analyze in detail, in different ways represent the discourses I have identified in the gospel as a whole. Lk 11:1-4 belong to discourse A, Lk 11:14-23 and Lk 17:20-21 to discourse B, and Lk 22:24-30 to discourse C. The tradition that the author of the double work of Luke-Acts is precisely Luke, goes back to the mid 100's. The work is characterized by universalism and a certain vision of wealth and poverty that probably came from the author's congregation in Antioch. There the gospel to non-Jews was preached, and there was commitment in the poor and needy. It was important not to get caught up in the worldly life and be tempted to accumulate wealth. Discipleship should be wholehearted. When Jesus speaks of the kingdom of God in the Gospel of Luke, it may sound as if it is about a territory. But the concept of the kingdom of God, in the original text ἡ βασιλεία τοῦ Θεοῦ means rather God's dominion. It is not an area or a place, but a state that is determined by God's reign. At the same time, it is impossible to rule ”nowhere”, so there is still a territory implicit in the concept. There was a duality in the perception of the kingdom of God in Jesus' time, which meant that it was both a way of conceiving the world's current situation and an eschatological concept. Through a detailed exegetical analysis of the basic text for each pericope I have reached conclusions on the theological message of the kingdom of God in the texts. The analysis of Lk 11:1-4 shows that the Lord's Prayer contains an indirect description of God's kingdom as an ideal state. God is assumed to have the power to bring the kingdom into being, but the human will and activity also plays a role. Pericope Lk 11:14-20 shows that God's kingdom is where God is at work. It can be here and now. God works through Jesus when he frees a man from a dumb demon. But he doesn't only work through Jesus but through all who do good. In pericope Lk 17:20-21 the question of when the kingdom of God will come is asked, and Jesus responds in a way that makes the kingdom seem within reach already in the present. In Jesus' promise to the disciples of equal fellowship with him in his own kingdom in Lk 22:28-30, he equates himself with God. He promises a future of glory for those who are faithful to him. An attempt at a synthesis of the theological messages that the analyses of the four pericopes led to, is that the kingdom of God according to the Gospel of Luke seems to refer to the victory of the perfect good over evil. The concept of the kingdom remains ambiguous and mysterious. What the analyses contribute to is mainly highlighting the possible meanings of the received text, which are inevitably limited in each translation.

This essay is about how five different exegetical researchers view the historical Jesus teaching about the kingdom of God as present and the possibility for it to be in continuity with his jewish tradition and contemporary context. Jesus announces that the kingdom of God is present and that this present reality is revealed through the miraculous deeds of Jesus. The idea of the kingdom of God as present is in some ways to be found in different texts and certain sects within Second Temple Judaism. Through their work on the historical Jesus the five exegetes shows that, even though the language and the symbol of the kingdom of God is similar, Jesus is in some ways doing something radically new and different in his use of the term “the kingdom of God.” By comparing certain logions with certain texts from Second Temple Judaism, this study shows that there is some continuity, but also that Jesus is presenting a new type of kingdom, a new type of presence and another kind of movement when presenting the kingdom of God as present.

This paper will look at the interpretation and translation of ἀρσενοκοῖται (1 Cor 6:9) in the list of people who will not inherit the kingdom of God. The word is mentioned in 1 Cor 6:9-10, and it has been translated in ways going from “homosexual”, “men who lay with men” and “sodomite” to “a man who lets others use himself or who uses others for debauchery” and “pedophile”. By looking at the views on sexuality, and male same-sex sexuality in particular, pertaining the Greco-Roman society and the Jewish culture contemporary to Paul, and also paying attention to the textual context as well as the context of the congregation in Corinth, the study has its aim set on finding what the word might have denoted to the first readers in the congregation in Corinth, and to Paul. The goal, then, is not to find a translation of the word ἀρσενοκοῖται that is literal, but to find one that is as close to a dynamic equivalent as is possible. This goal will, hopefully, be attained by giving the translation to the modern reader that is the one most likely to connote the same ideas and emotional connotations as the Greek word did in its original context. As the meaning of words change with time and context, there is a need for a translation that can bridge the gap created by that shift of meaning. Building that bridge in the case of ἀρσενοκοῖται is the goal of this paper. When the meaning, or meanings, that is found most likely to have been attained by the ancient readers is found, there will be a critical evaluation of some of the modern translations (and some a bit older) of the word in 1 Cor 6:9 to see if there already exists a translation that can be said to reach the goal of dynamic equivalence, given the meaning that is found most plausible in this paper. The study will argue that that is not the case, and therefore also propose a new translation, one that is argued to be closer to dynamic equivalence than those that has been evaluated. This translation is ”Men who sexually exploit men to gain social powers”. / Denna uppsats undersöker översättningen och tolkningen av ordet ἀρσενοκοῖται, det ord som avslutar 1 Kor 6:9 och är del av en lista över dem som inte kan ärva Guds rike (6:9-10). Ordet har översatts på olika sätt genom tiderna, med förslag som sträcker sig från “homosexuella”, “sodomiter”, “män som ligger med män” till “en man som låter utnyttja sig eller utnyttjar andra till osedlighet” och “pedofiler”. Genom att titta på hur sexualitet, och främst då manlig homosexualitet, sågs i den grekisk-romerska och judiska kontexten på Paulus tid, samt studera ordets litterära kontext och församlingens kontext i Korint, är målet att utröna vad ἀρσενοκοῖται bar med sig för betydelser och konnotationer för Paulus och de första mottagarna i Korint. Vad ett ord betyder är inte alltid statiskt över tid och rum utan förändras ofta, om än gradvis. Det riskerar därför att uppstå en klyfta mellan det som ordet från början innebar samt uppfattades som att det innebar, och hur det uppfattas idag. Den här uppsatsens mål är att överbrygga den klyftan för ἀρσενοκοῖται genom att ta reda på vad det grekiska ordet innebar i sin ursprungliga kontext och sedan ge en översättning som på bästa möjliga sätt ger en modern läsare konnotationer som i högsta möjliga grad stämmer överens med de konnotationer som de antika läsarna fick när de mötte ordet. Detta innebär alltså att målet inte är att ge en bokstavlig översättning av ἀρσενοκοῖται, utan en dynamisk ekvivalent översättning, där läsaren så långt det är möjligt får möjligheten att uppfatta det de första läsarna uppfattade. När den, eller de, meningar det är mest troligt att ordet bar med sig i sin ursprungliga kontext är konstaterade, kommer en kritisk utvärdering utifrån den slutsatsen göras av ett antal moderna översättningar (och några lite äldre), för att se om det finns en existerande översättning som uppnår dynamisk ekvivalens. Det kommer visa sig att så inte är fallet, och en ny översättning kommer därför att föreslås: ”Män som sexuellt utnyttjar män för att vinna social makt”.