Publicación a texto completo no autorizada por el autor. / Reconstruye el contexto de emergencia y desarrollo de la poesía guevariana. Explica las tensiones que esta poética tiene con la poesía de la llamada Generación del 50 y describe las principales propuestas poéticas de mediados del siglo XX. También expone los rasgos distintivos que tiene la poesía guevariana desde sus primeras publicaciones (el tono lírico, la anunciación épica y la voz poética reflexiva) hasta las últimas (la intensificación narrativa, el predominio de lo intertextual, la alegorización y el experimentalismo). Esta caracterización y descripción de elementos formales y estructurales de los poemas conduce, en este primer capítulo, al planteamiento del problema respecto a cómo evalúa la crítica literaria este tipo de poesía. En el segundo capítulo, “Intertextualidad, polifonía, dialogismo y alegoría”, propone explicar las principales categorías conceptuales con las que aborda el poemario guevariano. El tercer capítulo titulado “Intertextualidad, polifonía, dialogismo y alegoría en Un iceberg llamado poesía” analiza el poemario en mención. / Tesis

acase@tulane.edu

<p>Idag är det för en stark stat i västvärlden inte svårt att vinna ett konventionellt krig. Dock har man svårt med konflikter där en stat möter en icke-stat, till exempel USA i Afghanistan idag, trots att gerillan nästan uteslutande är sämre rustad och tränad jämfört med sin motståndare. Sverige är ett förhållandevis litet land och frågan finns om vi skulle klara en eventuell invasion. Det har tidigare existerat en debatt om gerillakrig är något för de svenska stridskrafterna och det torde vara aktuellt än idag. Principer för hur striden ska föras benämns i Sverige taktiska grundprinciper. Man kan fråga sig vart dessa taktiska grundprinciper, som fastställs i och med doktrinupprättandet, är hämtade från. Dessa ska förmedla beprövad erfarenhet, men Sverige har inte varit i krig på 200 år.</p><p>I konflikter där gerillan visat upp brukande av principer har man också varit framgångsrik. Ernesto Che Guevara och Mao Tse-tung teoretiserade båda om kriget i skrift och båda var mycket framgångsrika. Därför torde det vara intressant att undersöka hur dessa principer i teorin stämmer överens med våra svenska taktiska grundprinciper, då dessa taktiska grundprinciper ska vara tillämpbara i alla situationer.</p><p>Syftet är att undersöka om de svenska taktiska grundprinciperna stämmer överens, eller liknar de principer framgångsrika gerillakrigare förordar i sina litterära verk och om vissa principer är mer allmängiltiga än andra inom gerillakrigföringens taktik. Om Sverige som liten nation ska förhindra en invasion, kommer principerna för krigföring från gerillakrigare som också fått agera underlägsen styrka?</p><p>Frågan som ska besvaras i denna uppsats lyder: finns det likheter mellan Ernesto Che Guevaras och Mao Tse-tungs grundprinciper för gerillakrigföring på taktiskt nivå och svenska taktikens grundprinciper på markarenan? Om likheter finns, vilka är dessa?</p>

Idag är det för en stark stat i västvärlden inte svårt att vinna ett konventionellt krig. Dock har man svårt med konflikter där en stat möter en icke-stat, till exempel USA i Afghanistan idag, trots att gerillan nästan uteslutande är sämre rustad och tränad jämfört med sin motståndare. Sverige är ett förhållandevis litet land och frågan finns om vi skulle klara en eventuell invasion. Det har tidigare existerat en debatt om gerillakrig är något för de svenska stridskrafterna och det torde vara aktuellt än idag. Principer för hur striden ska föras benämns i Sverige taktiska grundprinciper. Man kan fråga sig vart dessa taktiska grundprinciper, som fastställs i och med doktrinupprättandet, är hämtade från. Dessa ska förmedla beprövad erfarenhet, men Sverige har inte varit i krig på 200 år. I konflikter där gerillan visat upp brukande av principer har man också varit framgångsrik. Ernesto Che Guevara och Mao Tse-tung teoretiserade båda om kriget i skrift och båda var mycket framgångsrika. Därför torde det vara intressant att undersöka hur dessa principer i teorin stämmer överens med våra svenska taktiska grundprinciper, då dessa taktiska grundprinciper ska vara tillämpbara i alla situationer. Syftet är att undersöka om de svenska taktiska grundprinciperna stämmer överens, eller liknar de principer framgångsrika gerillakrigare förordar i sina litterära verk och om vissa principer är mer allmängiltiga än andra inom gerillakrigföringens taktik. Om Sverige som liten nation ska förhindra en invasion, kommer principerna för krigföring från gerillakrigare som också fått agera underlägsen styrka? Frågan som ska besvaras i denna uppsats lyder: finns det likheter mellan Ernesto Che Guevaras och Mao Tse-tungs grundprinciper för gerillakrigföring på taktiskt nivå och svenska taktikens grundprinciper på markarenan? Om likheter finns, vilka är dessa?

Honors project (B.A.) -- Carson-Newman College, 2009. / Dr. Beth Vanlandingham, advisor. Includes bibliographical references (p. 75-76).

No description available.

Guerilla Warfare is a weapon of the weak; it is decisive only where the actor in power fails to commit adequate resources to the conflict. The Chinese and Cuban revolutions are examples of guerilla warfare success, albeit under different conditions and employment techniques; while Mao Tse-tung utilized decentralized guerilla warfare to indoctrinate and mobilize the masses of peasants for revolutionary struggle against a stronger enemy; Fidel Castro employed a more centralized approach to create the conditions necessary for popular support of the revolution. However, in both cases guerilla warfare was simply part of a pragmatic grand strategy to build nationalism across all classes of society. It is well known that revolutionary movements do not succeed where only one class of society is mobilized. As a result, both Mao and Castro designed dual strategies: an internal component focused on the peasant base; and an external component focused on a nationalistic appeal to all classes of society. In a revolutionary setting, the strong force of nationalism can cut across all segments of the population and strongly enable popular support for the insurgents. Both revolutionary leaders skillfully managed the contradictions associated with their respective dual strategies - a difficult task indeed since the dual strategy is one of deception. This thesis will prove that through such a plan of action, Mao and Castro integrated efforts such as leadership and ideology, with the key ingredient of guerilla warfare, to create the conditions for the control of resources necessary to achieve ultimate victory. Following revolutionary success, the experience of guerilla warfare and the dual strategy - particularly in Cuba - shaped the respective foreign policies within the context of a worldwide struggle against imperialism. Cuba has continued to refine the dual strategy in order to obtain international support and maintain the Castro regime in power. China eventually adopted a dual strategy of a different variety: the separation of economics from communist ideology. Although implementation of the dual strategy continues to the present day, it was the revolutionary process that not only validated the concept, but provided the credibility required to continue its execution.

Since the cold war, contemporary warfare is more frequently fought between state and non-state actors. The Islamic State is a non-state actor who in a short period of time reached major achievements. Some scientists consider the Islamic State’s warfare as a developing trend of irregular warfare. Despite the Islamic State’s big achievements, it seems the organisation have not been sufficiently studied from a military science perspective. There is an obvious ambiguity in how the Islamic State should be defined. One side in the debate consider the Islamic State a revolutionary actor, the other side consider them as a hybrid one. By examining witch of McCullohs theory of hybrid warfare and Guevaras theory of revolutionary warfare most adequate can describe the Islamic State; this case study aims to increase the current understanding of the Islamic State and its warfare. The analytical result shows that the Islamic State is more adequate described as a hybrid actor. There are many similarities between the two theories, however there are some essential differences that supports the result of this paper. The use of terrorism, the relationship with the population and the use of urban terrain proves that the Islamic State is more adequate described as a hybrid actor.

Among the works of theater of the Spanish Golden Age which feature a mujer varonil, Luis Vélez de Guevara's play, La serrana de la Vera (1613), is particularly provocative. The intensity and ambiguity of the dual nature of its female protagonist, Gila, has been the subject of much recent scholarly investigation. The staging of the play lends itself to a Levinian reading, a new approach to this particular text and theater of the Golden Age in general. Emmanuel Levinas moves beyond metaphysics, phenomenology and intentionality to posit ethics as first philosophy. Levinas explains that the face of the Other is a revelation before which my own presence is an epiphany and summons me into an ethical relationship before I am aware of my own being. A correct ethical relationship is maintained only when the Other is allowed her absolute alterity, otherwise the Other is subsumed into the matrix of the Self and the result is suffering. A Levinian reading of La serrana de la Vera moves beyond exploring systems of class and gender and discovers that the suffering in the play can be traced to face-to-face encounters in which individuals are unable or unwilling to truly see the face of the Other.

No description available.