Sammanfattning Bakgrund: Antalet ensamkommande barn och ungdomar har ökat i Sverige och de flesta placeras på hem för vård eller boende (HVB-­hem). Inga riktlinjer för hur måltiderna ska organiseras vid HVB-­hem har hittats. Inspektionen för vård och omsorg skrev i en rapport att missnöje över maten på HVB-­hem förekommer bland ensamkommande barn och ungdomar. Syfte: Syftet var dels att undersöka hur måltider organiseras för ensamkommande barn och ungdomar på HVB-­‐hem i Sverige och dels utveckla den enkät som användes för framtida forskningsprojekt. Metod: En webbaserad enkät skickades ut till 101 slumpmässigt utvalda föreståndare vid HVB-­hem i Sverige, av vilka 55 svarade. En intervju med en föreståndare som fyllt i enkäten genomfördes också. Data från enkäten presenterades med deskriptiv statistik och intervjun analyserades genom att identifiera övergripande teman. Resultat: Måltider tillagades i de flesta fall på HVB-­hem, och i de fall där mat beställdes från extern leverantör var det vanligast att den kom från kommunal verksamhet eller catering. Personalen på HVB-­hemmen ansvarade för planering och tillagning av måltider. Det var vanligt att barn och ungdomar involverades i planering och tillagning och drygt hälften av föreståndare tyckte att det var viktigt att ge barn och ungdomar inflytande över måltidssituationen. De flesta föreståndarna tyckte att frågor som berör mat i stort sett fungerar bra, men några föreståndare angav att det inte fungerar bra. I intervjun identifierades två teman, komplexitet i enkäten samt tydlighet. Slutsats: Resultaten visade att föreståndare i stort sett tycker att organisationen av måltider fungerar bra på HVB-­hem, men det kunde förekomma problem med organisering av måltider. Mer forskning med större urval behövs för att undersöka om dessa resultat är representativa. / Abstract Background: An increase of unaccompanied children and adolescents has been seen in Sweden and most of them are placed in residential care homes (HVB-­homes). There are no guidelines on how the meals should be organized at the HVB-­homes. In a report from The Health and Social Care Inspectorate it was stated that complaints about food among the children and adolescents was common in HVB-­‐homes. Method: A web-­based questionnaire was sent to 101 randomly chosen HVB-­homes in Sweden of which 55 directors answered. An interview was also made with a director who had answered the questionnaire. Data from the questionnaire was presented with descriptive statistics and the interview was analyzed by identifying overall themes. Result: Meals were in most cases prepared at the HVB-­home, and if food came from an external company, it was most common to order from a municipality concern or from catering. The staff working at the home was responsible for planning and preparing the meals. It was also common that children and adolescents were involved in planning and preparing the food, and little over half of the directors thought it was important to involve them in the meal situation at the HVB-­home. Most of the directors thought that food related situations worked well, but some indicated that food related situations did not work well. Two themes were identified in the interview, the complexity and the clarity of the questionnaire. Conclusion: The results pointed out that organizing meals in general worked well at HVB-­homes, but problems related to the organization of meals could occur. Further research with larger sample is needed to examine if these results are representative.

No description available.

No description available.

Antalet asylsökande ensamkommande barn har ökat kraftigt de senaste åren och kommer enligt prognosen för 2015 att fortsätta öka. Majoriteten av dem placeras på ett HVB, hem för vård eller boende. Syftet med denna studie var att undersöka hur ensamkommande barn upplevt vistelsen på ett HVB-hem, med fokus på betydelsen av deras relationer till personal och andra boende. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tre ensamkommande barn med erfarenhet av att bo på ett HVB-hem. Intervjumaterialet bearbetades med hjälp av en fenomenologisk analysmetod. Resultaten visade att intervjupersonerna har både positiva och negativa erfarenheter av vistelsen på HVB-hem. Det beskrevs som en plats präglad av gemensamma aktiviteter och sammanhållning, men också av konflikter och utanförskap. Relationerna till andra boende kunde fungera som stöttande men kunde även vara en källa till irritation och missförstånd. Relationerna till personal beskrevs av vissa som kompisrelationer av stor betydelse där de fungerade som ett känslomässigt stöd och som personer som de kunde prata med, och vissa relationer beskrevs som mer formella där man hade svårt att komma överens och inte hade så mycket personlig kontakt. Samtliga intervjupersoner menade att de lärt sig något under tiden på HVB-hemmet som de har användning för idag.

Antalet ensamkommande asylsökande barn och ungdomar har ökat kraftigt det senaste året. Detta har medfört nya utmaningar för HVB-hemmen för ensamkommande barn, varav en är hur man fortsatt skall kunna skapa trygghet för detta stora antal barn och ungdomar. Syftet med den här studien är därför att undersöka hur personalen på HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn i åldrarna 15-18 år anser att man kan skapa trygghet för de individer som bor på boendet samt personalens upplevelser kring att skapa trygghet för målgruppen. För att besvara vårt syfte genomförde vi sex stycken semistrukturerade intervjuer med personal på boenden för ensamkommande flyktingbarn i två kommuner i Västerbotten. Den målgrupp som vi vill undersöka tryggheten för är ungdomar som bor på asylboenden för ensamkommande flyktingbarn som är 15-18 år gamla. Vi intervjuade personalen för att få en uppfattning om deras syn kring detta och för att på så sätt förstå hur man kan skapa trygghet för målgruppen. Studien visade på att det finns flera olika faktorer som påverkar skapandet av trygghet för ungdomarna. Dessa är trygga relationer, skolan och språket, hemmiljön, stress och en meningsfull vardag. Under studiens gång har relationens betydelse vuxit i omfattning och fått en betydande roll gällande skapandet av trygghet.

Syftet med denna studie är att undersöka hur HVB-hem med ensamkommande flyktingungdomar och dess personal interagerar med varandra med fokus på genus och etnicitet. Detta undersöktes genom sex semistrukturerade intervjuer, tre med personal på HVB-hem med ensamkommande pojkar mellan 14-19 år, samt tre av pojkarna på de olika boendena. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Detta kompletterades sedan med deltagande observationer på ett HVB hem med ensamkommande pojkar. Materialet analyserades utifrån socialkonstruktivistisk och organisatorisk teori. Resultatet av undersökningen visar hur personalen och pojkarna påverkar varandra i varje stund de socialiserar med varandra i det dagliga arbetet.  Verbalt talar de inte ofta om etnicitet eller genus men i sitt görande finns det ständigt närvarande. Arbetsplatsen är jämlik i regelverket men inte alltid i det praktiska arbetet, något man även ser i statistiken för samhället i stort. Organisatorisk makt kan slå ut både etnicitet och genuspåverkan men beroende på situationen kan den ibland inte göra skillnad alls.

Under 2015 kom fem gånger så många ensamkommande barn till Sverige jämfört med året innan. Detta innebar en stor påfrestning för Sveriges kommuner och för de Hem för vård och boende (HVB-hem) som ansvarar för ensamkommande barn och ungdomar. Syftet med denna studie är att undersöka hur denna belastning påverkade HVB-hemmens verksamhet för ensamkommande barn och att studera de informationsstrategier som används vid etablering av hemmen. Hur har grannar informerats om verksamheterna och hur har de reagerat? Metodiskt bygger studien på individuella semistrukturerade intervjuer och en skriftlig intervju via e-post. Personerna som intervjuades är verksamma vid HVB-hem i olika kommuner i Jönköpings län. Resultatet visar att de två största utmaningarna för HVB-hemmens verksamhet för ensamkommande barn handlade om att få tag i lämpliga lokaler och kompetent personal. De två vanligaste informationsstrategierna som användes var informationsmöten och öppet hus. Fyra kommuner valde dock att hålla en lägre profil och avstå från information till grannar. Vidare visar studien att respondenterna överlag är positivt överraskade över det stora engagemanget de mött från allmänheten och att sådana reaktioner är vanligare än oro. Resultatet analyseras delvis utifrån NIMBY-begreppet och kopplingar görs till de två informationsstrategierna, samverkansansatsen och den autonoma ansatsen. Dessutom belyses skillnader och likheter i relation till tidigare forskning.

De ensamkommande flyktingbarnen som kommer till mottagarlandet hamnar oftast på HVB-hem, inspektionen för vård och omsorg, där de får bo tills de är självständiga nog att flytta därifrån till ett eget boende. Studiens syfte är att studera hur personal på HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn arbetar med barnens fritid. Främst för att se hur personalen arbetar  i relation till frågor som rör barns delaktighet i samband med strukturerade aktiviteter jämfört med barnens egna val av sysselsättningar. Vi har genomfört tio semistrukturerade intervjuer med personal som arbetar på HVB-hem. Utifrån personalens utsagor  så kan vi konstatera att grunden till barnens delaktighet är att personalen ska utgå ifrån varje barns enskilda behov.

<p>The purpose of the study was from the perspective of young people that has completed a stay at HVB-home. The respondents are between 15-21 years both boys and girls. The basic questions were: How do the respondents look upon this HVB-homes service process? How do the respondents look upon this HVB-homes service contents? How do the respondents look upon this HVB-homes service regarding available information and how the staff is available? What positive and negative experience do they have from their stay at the HVB-home? We also wish to get a picture of what is important to change to improve the quality on this HVB-home. To receive answers to those questions we formed a questionnaire. To be able to analyse and understand the situation of these respondents earlier research was used as a tool. We found that a majority of the respondents were pleased with the care, support and treatment that they received. On the other hand the respondents were less pleased with insight and participation in their own matter. Group activities, composition of the group and the trust for the staff showed less positive results. The conclusion of this study is that the staff at this HVB-home ought to be more keenly aware of the youths opinion and make them more involved in their own treatment process.</p>

The purpose of the study was from the perspective of young people that has completed a stay at HVB-home. The respondents are between 15-21 years both boys and girls. The basic questions were: How do the respondents look upon this HVB-homes service process? How do the respondents look upon this HVB-homes service contents? How do the respondents look upon this HVB-homes service regarding available information and how the staff is available? What positive and negative experience do they have from their stay at the HVB-home? We also wish to get a picture of what is important to change to improve the quality on this HVB-home. To receive answers to those questions we formed a questionnaire. To be able to analyse and understand the situation of these respondents earlier research was used as a tool. We found that a majority of the respondents were pleased with the care, support and treatment that they received. On the other hand the respondents were less pleased with insight and participation in their own matter. Group activities, composition of the group and the trust for the staff showed less positive results. The conclusion of this study is that the staff at this HVB-home ought to be more keenly aware of the youths opinion and make them more involved in their own treatment process.