Att äga kunskap om hantering av hot och våld är alltid en värdefull egenskap, speciellt för personal på HVB-hem för utagerande ungdomar. Studien undersöker hur hot och våld definieras, gestaltas, uppstår och hanteras på HVB-hemmen samt hur personal uppfattar hanteringen. Resultatet av sju intervjuer med personal på HVB-hemmen redovisas. Hot och våld är något som är oacceptabelt men vanligt förekommande. Studien visat att hot är vanligare, mer svårdefinierat och oftare förekommande än våld. Definitionen av hot och våld är svårförklarad då studien visar att det inte finns någon entydig definition. Studien visar olika definitioner beroende på vem som definierar och i vilken kontext. I den här studien innefattar begreppet hantering det fysiska agerandet, det känslomässiga som coping och stresshantering samt verksamhetens och föreståndarens hantering. Hur hot hanteras är viktigt då studien visar att hot är vanligt förekommande i olika allvarlighetsgrader. Det framkommer att fysiskt agerande, kommunikation och känslomässig kontroll utgör de främsta sätten av personlig hantering. Den samlade uppfattningen av verksamhetens hantering är enligt informanterna tillfredställande, dock finns alltid utrymme för förbättring. Till sist diskuteras centrala delar som framkommer såsom svårigheten att definiera hot, vikten av avrapportering, att flertalet informanter anser att hot och våld är något man får räkna med, hot och våld vid gränssättning, svårigheter vid polisanmälan, coping samt vikten av engagerade föreståndare.

Denna studie är en del av en flerfallstudie i Jönköpings län och undersöker ett HVB-hem för ensamkommande barn och ungdomar i Jönköpings kommun. Syftet är att med hjälp av en kvalitativ fallstudie undersöka grannskapets potentiella roll för de ensamkommande barnen och ungdomarnas integration. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med grannar (n=11) och med representanter för HVB-hemmet (n=3). Studien undersöker även vilka kontakter som finns mellan HVB-hemmet och grannskapet, samt vilka informationsstrategier som använts i etableringsprocessen av HVB-hemmet och den betydelse dessa kan ha haft för hemmets mottagande. Studien visar att grannskapet uppfattar det undersökta HVB-hemmet som anonymt och att det finns en tydlig brist på information och kunskap om hemmet. Grannskapet efterfrågar mer information om HVB-hemmet samt har en generellt likgiltig alternativt positiv attityd till HVB-hemmets placering och de ensamkommande barnen. Acceptansen till HVB-hemmet kan bero på den informationsstrategi verksamheten valde gentemot grannskapet inför verksamhetsetableringen i området eller den låga kunskap som existerar bland grannarna angående hemmets verksamhet, men ytterligare faktorer skulle kunna ges som förklaring. Bristen på kontakt som finns mellan HVB-hemmet och grannskapet skulle kunna förklaras genom verksamhetens val att hålla en låg profil i grannområdet. Studien kan även urskilja att det finns en outnyttjad potential då grannskapet möjligen kan spela en viktig roll för ungdomarnas integration. / This study is a part of a wider multiple case study conducted in Jönköping county. It is examining a residential HVB-home for unaccompanied refugee children in Jönköping city. The purpose of this qualitative case study is to examine the neighborhood’s potential role in integration of unaccompanied refugee children. Semi-structured interviews were carried out with neighbors (n=11) and with representatives for the HVB-home (n=3). Furthermore, the study examines what information strategies have been used in the establishment process of HVB-home, along with what this has meant for the reception of the home in the neighborhood. The study finds that the neighborhood perceives the examined HVB-home as anonymous and there is a noticeable lack of information and knowledge about the home amongst the neighbors. The neighbors requests more information about the HVB-home and generally have indifferent or positive attitudes towards the location and existence of the HVB-home and the unaccompanied refugee children. The degree of acceptance of the home could be explained by the information strategy the HVB-home initially chose for the establishment of the home or the lack of knowledge about the home amongst the neighbors, although further explanations could be given. The lack of contact between the HVB-home and the neighborhood could partially be explained by the HVB-home’s choice to keep a low profile in the neighborhood. In addition, the study can distinguish an unexplored potential for the neighborhood to possible play an important role in the integration of the unaccompanied refugee children. / Ensamkommande flyktingbarn och grannskapsrelationer i Jönköpings län

Antalet ensamkommande barn och ungdomar som kommer till Sverige ökar för varje år. Det har gjort att fler kommuner nu tar emot dessa barn och ungdomar. Syftet med denna studie är att undersöka grannskapsrelationer med boende för ensamkommande barn och ungdomar i Värnamo kommun samt grannskapsrelationernas betydelse för barnens och ungdomarnas integration. I studien genomfördes 9 intervjuer med grannar i grannskapet till boendet för ensamkommande barn och ungdomar. Intervjuer genomfördes även med verksamhetschefen Anna Thuresson på HVBhemmet Bryggan samt med medborgarnämndens ordförande Maria Johansson i Värnamo kommun. Intervjuerna speglar både grannars, verksamhetschefens och ordföranden i medborgarnämndens relation till hemmet. Studien består av tre forskningsfrågor som intervjuerna i denna studie är utformade efter. Åsikterna som presenteras i den här uppsatsen är intervjupersonernas egna åsikter. Resultatet av intervjuerna analyseras i förhållande till NIMBY-fenomenet och kontakthypotesen. Studiens syfte, delfrågor, fallstudieprotokoll och intervjuguider togs fram inom ett projekt vid Högskolan i Jönköping. Temat för projektet är grannars reaktioner inför boenden för ensamkommande barn och ungdomar i Jönköpings län. Föreliggande studie är en utav 6 fallstudier genomförda av studenter inom projektet. / Ensamkommande flyktingbarn och grannskapsrelationer i Jönköpings län

Arbetet med ensamkommande barn är relativt nytt och outforskat i Sverige. Den här artikeln tittar närmare på uppfattningar och erfarenheter om mobbning och diskriminering hos vägledare som jobbar på ett boende för ensamkommande barn. Genom fyra semistrukturerade intervjuer samlades ett kvalitativt datamaterial in. De centrala fynden i studien visar att vägledarna tenderar att förklara diskriminering utifrån individers handlingar och undgår att se strukturella orsaker. Ungdomarna tros vara mindre utsatta för mobbning och diskriminering än svenska ungdomar. Vägledarna arbetar övergripande för att skapa en trygg miljö på boendet men det finns inga aktiva strategier för att förebygga utsatthet vilket ligger i linje med att det inte finns lagar som kräver detta. De har lärt sig hur de ska förhålla sig till olika kulturer men det kan innebära en risk att de slutar lyssna på individen. Detta visar på vikten av att mer forskning på området behövs bland annat för att lyfta fram de ensamkommande barnens egna perspektiv.

ABSTRAKT Växjö universitet Institutionen för pedagogik Pedagogik med inriktning mot ungdoms - och missbrukarvård, Examensarbete 15hp   Titel                                    HVB hemmens kompetens – Funktionshindret ADHD Engelsk titel                       HVB home skills - Disability ADHD Författare                           Annette Dahlskog, Monika Eklund Persson Handledare                        Marie Joelsdotter Hallbäck Datum                                 Mars 2009 Antal sidor                          18 Nyckelord                          ADHD, HVB hem, funktionshinder   Denna studie handlar om hur personalen på HVB-hem bemöter ungdomar som har funktionshindret ADHD. I studien undersöks personalens kompetens och bemötande och hur de arbetar med psykosociala och pedagogiska stödinsatser. Undersökningen baseras på en enkät undersökning med 40 utvalda HVB hem som tar emot ungdomar med funktionshindret ADHD. Resultatet av denna kvantitativa undersökning visar att kompetensen och bemötandet är gott och att psykosociala och behandlingspedagogiska stödinsatser används i stor utsträckning. Vardagliga rutiner och strukturer är viktiga redskap för att den unge ska klara av sin egen vardag. 90 % av de tillfrågade HVB hemmen anser att ungdomar med ADHD har behov av särskilt stöd.

<p><strong>ABSTRAKT</strong></p><p>Växjö universitet</p><p>Institutionen för pedagogik</p><p>Pedagogik med inriktning mot ungdoms -</p><p>och missbrukarvård, Examensarbete 15hp</p><p> </p><p><strong>Titel                                    </strong>HVB hemmens kompetens – Funktionshindret ADHD<strong></strong></p><p><strong>Engelsk titel                       </strong>HVB home skills - Disability ADHD</p><p><strong>Författare                           </strong>Annette Dahlskog, Monika Eklund Persson</p><p><strong>Handledare                        </strong>Marie Joelsdotter Hallbäck</p><p><strong>Datum                                 </strong>Mars 2009</p><p><strong>Antal sidor                          </strong>18</p><p><strong>Nyckelord                          </strong>ADHD, HVB hem, funktionshinder<em></em></p><p> </p><p>Denna studie handlar om hur personalen på HVB-hem bemöter ungdomar som har funktionshindret ADHD. I studien undersöks personalens kompetens och bemötande och hur de arbetar med psykosociala och pedagogiska stödinsatser. Undersökningen baseras på en enkät undersökning med 40 utvalda HVB hem som tar emot ungdomar med funktionshindret ADHD. Resultatet av denna kvantitativa undersökning visar att kompetensen och bemötandet är gott och att psykosociala och behandlingspedagogiska stödinsatser används i stor utsträckning. Vardagliga rutiner och strukturer är viktiga redskap för att den unge ska klara av sin egen vardag. 90 % av de tillfrågade HVB hemmen anser att ungdomar med ADHD har behov av särskilt stöd.</p><p> </p><p> </p>

The study presents an overview of the historical growth and deve-lopment of residential care for children and youth in Sweden as well as an analysis of the present-day structure and organisation. The empirical material consists of official statistics, government reports and data from a questionnaire addressed to all registered residential homes in the child welfare sector at the end of 1995. The history of residential care for children and youth is marked by a period of establishment and expansion in the first decades of the last century, followed by a process of major de-institutionalisa-tion in the period after the Second World War. A third phase was introduced with the Social Service Act of 1980, which laid down new premises for child welfare. Traditional concepts of children’s homes were replaced in the legislation by the “HVB-home” and the dividing line between institutions and foster homes became blurred. The study shows that contrary to what was intended, a growing part of out-of-home placements during the 1980:s and 1990:s where into residential care. In fact, residential care has taken over “market shares” from foster care in Sweden. Analysis of the range of alternatives shows that residential care today is relatively small-scale and that nearly all of the smaller units are privately run. Approximately half of the homes have teenagers as their target group and most homes work with longer-term pro-grammes of treatment and care. Educational background among staff varies considerably, but in general the level of educational is low. So far, no professional forces have proved strong enough to organise the field on a mutually knowledgeable, normative ground. A problem is the lack of unanimous concepts and a common language with a terminology that can be used for a systematic de-scription of the care or treatment given. What is clear, however, is that a new form of residential care can be identified – so-called hy-brid homes that are somewhere in between extended foster homes and small institutions – and that these homes have gained a con-siderable position in the field.

Syftet med denna studie var att undersöka hur ett HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn i Gävleborgs län arbetar för att främja ensamkommande flyktingbarns integration. Fokus i studien låg på metoder och strategier samt svårigheter som verksamhetens företrädare upplever i sitt arbete. Metoden som användes var kvalitativ intervju och under arbetet hade författarna en hermeneutisk infallsvinkel och materialet analyserades utifrån systemteori. Resultatet visar metoder och strategier som berör trygghetsskapande, samhällsorientering och nätverksskapande. Svårigheterna berör till stor del balansen som de ensamkommande flyktingbarnen måste hitta mellan de erfarenheter de bär med sig och den situation de befinner sig i idag. Studiens viktigaste slutsats är att integration är en process som inbegriper många aktörer, system och subsystem, det är inte en process som ensamkommande flyktingbarn själva kan gå igenom utan samhället behöver också vara en del av processen för att det ska bli en lyckad integration. Integration är ett pussel där alla bitar bildar en fungerande helhet. / The aim of this study was to explore how a residential care home for unaccompanied refugees in Gävleborg works with the integration of these unaccompanied refugees. In focus of this study were the methods and strategies as well as the difficulties that the voices of the organization can see in there “every day-work”. The method that was used was qualitative interviews, the writers used a hermeneutic point of view and the material was analyzed with systematic theory. The result shows strategies and methods that contain of: creating a safe plays for the refugee there they can feel comfortable, give information about the new society and creating a social network. The difficulties contains of how hard it is for the refugees to find the balance between the new experiences and the ones that have from earlier parts of their life. The most important conclusion of the study was that integration is a process that concludes many different elements. The process of integration is not only a thing that the refugees should work with, it concludes the whole society. Integration is a puzzle where all different pieces create a whole working picture.

Syftet är att belysa och analysera hur personal inom Socialtjänst och på HVB-hem berättar om arbetet för att stärka skyddsfaktorer och stödja ungdomar mot en positiv utveckling. Den metodologiska utgångspunkten i denna studie är fenomenologisk. Fenomenologin strävar efter att beskriva informantens tolkningar av sina erfarenheter så korrekt som möjligt. Undersökningen har genomförts med en kvalitativ ansats och intervjuerna har genomförts med vinjettmetoden. Fem verksamheter har besökts och sju informanter har intervjuats. Resultatet har analyserats med Antonovskys teori om salutogent synsätt. Med salutogent synsätt menar Antonovsky att fokusera på det som är friskt, istället för det som är sjukt, hos individen. I resultatet framgår att viktiga framgångsfaktorer hos ungdomar som utvecklat en problematisk livsstil, är familjeanknytningen, goda relationer och att ha positiva förebilder. Två anmärkningsvärda resultat framkom i studien.  Ett var att personalen inte berättar om skolan, som den mest betydande faktorn att börja arbeta med, trots att forskningen visar att just skolan är den absolut viktigaste skyddsfaktorn, för att inte hamna i kriminalitet eller missbruk. Men även synen på placering inom SIS eller på HVB-hem är anmärkningsvärt. Både uppfattningen att det absolut inte var aktuellt med placering inom SIS och att det var omedelbar placering inom SIS som gällde för ungdomen i vinjetten, förekom i resultatet. Här skiljer sig åsikterna mycket hos personalen, hur man bör göra. Detta medför att det spelar stor roll för ungdomen, vem hen träffar på inom Socialtjänsten.

Syftet med studien är att undersöka om placerade ungdomar får den information de har rätt till och om de upplever att de får sin röst hörd. Forskningen om barn och unga som är placerade i samhällsvård visar att ungdomarna upplever att de inte blir lyssnade på och att de inte känner sig delaktiga i de processer som rör dem. För att kunna besvara studiens syfte har semistrukturerade intervjuer gjorts. Nio intervjuer har genomförts med ungdomar mellan 18-21 år som alla varit placerade på HVB-hem eller på institution. Resultaten visar att ungdomarna inte får den information de har rätt till vid en placering och att de inte upplever att deras handläggare är lätta att få tag på.