Yes / Chronic non-malignant pain is a global condition with a complex biopsychosocial impact on the sufferers. Relaxation skills are commonly included as part of a pain management programme, which is currently the recommended evidence-based intervention for this group of patients. However, there is little evidence behind the choice of relaxation method implemented, or their effectiveness. The aim of this study was to investigate the effectiveness of relaxation skills in the management of chronic non-malignant pain, related to pain intensity and health-related quality of life. A systematic literature review was conducted using MEDLINE, CINAHL, AMED, PEDro and PsycARTICLES. The Cochrane, DARE and Trip databases were also accessed, and searches were carried out using the terms (relaxation OR relaxation therapy OR relaxation training) AND (pain OR chronic pain). Following critical appraisal, ten studies met the inclusion criteria. Three studies reported a decrease in pain intensity as a result of the relaxation intervention, whilst only one study reported an improvement in health-related quality of life. Progressive muscle relaxation was the most commonly implemented method throughout, although its method of delivery differed between studies. There is little evidence for the use of relaxation as a stand-alone intervention for pain intensity and health-related quality of life for patients with musculoskeletal chronic non-malignant pain. More research is needed to determine its effectiveness.

Introduktion  Fallolyckor är den vanligaste typen av olycka hos äldre personer och det finns behov av nya fallpreventiva åtgärder där fysisk träning med mobilapplikation är en möjlighet. Syftet med studien var att undersöka om träningsmängden påverkar effekten av ett års fallpreventiv träning med mobilapplikation för äldre personer i ordinärt boende mätt i funktionell benstyrka, upplevd balans och benstyrka samt fallrädsla och hälsorelaterad livskvalité hos äldre personer.  Metod  Deltagarna medverkade i ett större projekt där de under ett år erbjudits fallpreventiv träning med en mobilapplikation. Innan studiens start samt efter 12 månader besvarades en enkät som behandlade bland annat ett 30 sekunders uppresningstest för funktionell benstyrka, upplevd balans, upplevd benstyrka, fallrädsla och hälsorelaterad livskvalité. Vid 12 månader skattade deltagarna även sin genomsnittliga träningsmängd under de senaste tre månaderna. Deltagarna delades in i grupper efter träningsmängd; ingen träning (n=13), <30 minuter (n=31), 30-59 minuter (n=13), ≥60 minuter (n=25). Effekten av träningen jämfördes mellan grupperna med hjälp av Kruskal–Wallis one-way analysis of variance. Resultat 82 deltagare inkluderades i denna studie, de hade en medelålder på 76 år, varav 72% var kvinnor. Gruppen som tränat ≥60 minuter hade signifikant förbättrad funktionell benstyrka samt upplevd benstyrka i dagsläget i jämförelse med hur den var för ett år sedan vid jämförelse med gruppen som tränat <30 minuter. De som tränat ≥60 minuter visade även en signifikant förbättring i upplevd balans i dagsläget i jämförelse med ett år sedan gentemot gruppen som inte tränat alls samt gruppen som tränat <30. Inga signifikanta gruppskillnader sågs i fallrädsla eller hälsorelaterad livskvalité. Konklusion Fallpreventiv träning som utförs ≥60 minuter i veckan ger signifikanta förbättringar i jämförelse med mindre träningsmängd gällande funktionell benstyrka samt upplevd balans och benstyrka i jämförelse med för ett år sedan.