Vi åldras på flera sätt, biologiskt, psykologiskt och socialt. Rädsla för att ramla, en pågående oro för att ramla och som leder till undvikande av aktiviteter man fortfarande kan göra, finns hos många äldre och påverkar dem på flera sätt. Rädslan kan leda till inaktivitet som i sin tur leder till ensamhet och nedstämdhet. Syftet med studien är att beskriva äldre personers egen erfarenhet av att uppleva rädsla för fall och dess konsekvenser. En kvalitativ studie har gjorts där fem personer har intervjuats. Intervjuerna och analysen av dem är gjorda utifrån en fenomenologisk metod. Vid analysen framkom tre huvudkategorier: Oro för konsekvenserna av ett fall, Strategier för att undvika fall samt Saknad. Äldre personer som upplever en rädsla för fall undviker vissa aktiviteter. De upplever också en saknad efter aktiviteter de tidigare utfört men nu slutat med. De har strategier för att hantera sina rädslor. Det är viktigt att inte se äldre som en homogen grupp och att vid rehabilitering ta hänsyn till olika faktorer som person, miljön personen vistas i, aktiviteter de utför eller önskar utföra och känslan av delaktighet. / We age in different ways, biologically, psychologically and socially. Fear of falling which means a lasting concern about falling which leads to an avoiding of activities that the person still has a capability to do. This can cause inactivity that eventually leads to loneliness and depression. The aim of this study is to describe older peoples own experiences to live with fear of falling and its consequences. A qualitative study was done where five older people were interviewed. The interviews and analyses were done using a phenomenological method. At the analysis three main categories were found: Concern about the consequences of a fall, Strategies to avoid a fall and A feeling of missing. Older people with fear of falling avoid some activities. There is a feeling that they miss some activities they have previously done but don't do any longer. They have strategies to handle their fears. In rehabilitation it is important not to see the elderly as an homogeneous group. It is also important to consider different factors such as the person, the environment in which the person lives, activity and feeling of involvement.

Introduktion  Fallolyckor är den vanligaste typen av olycka hos äldre personer och det finns behov av nya fallpreventiva åtgärder där fysisk träning med mobilapplikation är en möjlighet. Syftet med studien var att undersöka om träningsmängden påverkar effekten av ett års fallpreventiv träning med mobilapplikation för äldre personer i ordinärt boende mätt i funktionell benstyrka, upplevd balans och benstyrka samt fallrädsla och hälsorelaterad livskvalité hos äldre personer.  Metod  Deltagarna medverkade i ett större projekt där de under ett år erbjudits fallpreventiv träning med en mobilapplikation. Innan studiens start samt efter 12 månader besvarades en enkät som behandlade bland annat ett 30 sekunders uppresningstest för funktionell benstyrka, upplevd balans, upplevd benstyrka, fallrädsla och hälsorelaterad livskvalité. Vid 12 månader skattade deltagarna även sin genomsnittliga träningsmängd under de senaste tre månaderna. Deltagarna delades in i grupper efter träningsmängd; ingen träning (n=13), <30 minuter (n=31), 30-59 minuter (n=13), ≥60 minuter (n=25). Effekten av träningen jämfördes mellan grupperna med hjälp av Kruskal–Wallis one-way analysis of variance. Resultat 82 deltagare inkluderades i denna studie, de hade en medelålder på 76 år, varav 72% var kvinnor. Gruppen som tränat ≥60 minuter hade signifikant förbättrad funktionell benstyrka samt upplevd benstyrka i dagsläget i jämförelse med hur den var för ett år sedan vid jämförelse med gruppen som tränat <30 minuter. De som tränat ≥60 minuter visade även en signifikant förbättring i upplevd balans i dagsläget i jämförelse med ett år sedan gentemot gruppen som inte tränat alls samt gruppen som tränat <30. Inga signifikanta gruppskillnader sågs i fallrädsla eller hälsorelaterad livskvalité. Konklusion Fallpreventiv träning som utförs ≥60 minuter i veckan ger signifikanta förbättringar i jämförelse med mindre träningsmängd gällande funktionell benstyrka samt upplevd balans och benstyrka i jämförelse med för ett år sedan.