Psykisk ohälsa, dit utmattningssyndrom hör, är en av de vanligast förekommande orsakerna till längre sjukskrivningar i Sverige. Detta är särskilt vanligt i människonära yrken, såsom vård och omsorg. Detta är väl utforskat, men vad som är mindre väl utforskat är de organisatoriska faktorer som bidrar till förekomsten av utmattningssyndrom. I en tolkande fenomenologisk analys av fem personers upplevelse av utmattningssyndrom framkom att tung arbetsbörda; bristande ledarskap; brister i det sociala stödet och brist på återhämtning lyftes fram som faktorer som påverkat att de hade drabbats av utmattningssyndrom. Särskilt bristen av återhämtning lyftes fram som viktig. Detta hängde ofta samman med nya typer av scheman, bland annat så kallade hälsoscheman (scheman framtagna i linje med rådande forskning kring bra skiftscheman, ofta med fokus på att korta nattarbetarnas arbetspass från tio till åtta timmar). Intressanta studieområden för framtiden borde således vara återhämtningens roll i förhindrandet av eller uppkomsten av utmattningssyndrom samt att närmare studera vad införandet av dessa hälsoscheman betyder. / Mental health issues, among them burnout syndrome, are one of the common causes behind longer sick leave absences in Sweden. They’re especially common in sectors working closely with people, such as healthcare. This area is well explored, but what is less researched is the organisational factors that contribute to the occurrence of burnout syndrome. In an interpretative phenomenological analysis of five persons’ experience of burnout, it was found that heavy workload, deficient leadership, a lack of social support and a lack of recuperation was seen as factors that impacted on persons with  burn out syndrome. Especially lack of recuperation was pointed out as significant. It was often seen linked to new types of work schedules, particularly what is known as health schedules (schedules developed according to research about what constitutes a good shift schedule, often focusing on shortening night-workers’ shifts from ten to eight hours). Interesting areas for future research should therefore be the role of recuperation as prevention of or cause of burnout, as well studies about the implementation of these health schedules.

Bakgrund: Enligt rapporter ökar våldet i Sverige och de visar även på att hot samt våld är vanligare inom vissa arbetsbranscher. Ambulanspersonal har en stor uppgift att ge vård oavsett vem eller vilken situation de möter. Vid händelse av hot och våld påverkas relationen mellan patient och vårdare, vilket också påverkar vårdarnas förmåga att ge vård. Syfte: Syftet är att belysa ambulanspersonalens erfarenhet av hot och våld relaterat till vårdandet av patienten. Metod: Studien genomfördes enligt en kvalitativ metod genom en systematisk litteraturstudie via databaser så som Cinahl, PubMed och Scopus. Den insamlade data analyserades med hjälp av Bettany-Saltikov och McSherrys stegmodell som består av nio steg. Resultat: Litteraturstudiens resultat utgörs av en sammanställning av 12 vetenskapliga artiklar, det framkom fyra huvudkategorier och elva underkategorier. Resultatet visar att förmågan att vårda påverkas av händelser med hot och våld. Det påverkar vårdarna och patienten, vilket gör att patientvården blir lidande. Fynd som anses viktiga är den acceptans och normalisering som finns kring våldshandlingar. Det klassas som en del av arbetet och konsekvenserna av utsattheten för hot och våld tas inte på allvar. Slutsats: Hot och våld har ökat i samhället och lett till en ökad normalisering bland både personal och patienter. Hot och våld påverkar inte enbart personalen utan även patientvården. Stor efterfrågan bland ambulanspersonal finns gällande kunskap, verktyg och stöd för att kunna hantera hot och våld, men även behovet av att utveckla allmänhetens kunskap för en långsiktig förbättring. / Background: According to reports, violence is increasing in Sweden and showing that threats and violence are more common in certain labor industries. Ambulance personnel have a big task to provide care regardless of who or what situation they encounter. In the event of threats and violence, the relationship between patient and ambulance carer is affected, which also affects the ambulance carer’s ability to provide care. Purpose: The aim was to illustrate the ambulance personnel’s experience of threats and violence related to the care of the patient. Methode: The study was conducted according to a qualitative design through a systematic literature study by the databases such as Cinahl, PubMed and Scopus. The collected data were analyzed using Bettany-Saltikov and McSherry's (2016) step model consisting of nine steps. Results: The results of the literature study consist of a compilation of 12 scientific articles, four main categories and eleven subcategories emerged. The results show that the ability to care is affected by events with threats and violence. It affects the ambulance carers and the patient, which means that patientcare i violated. Findings that are considered important are the acceptance and normalization that exists around acts of violence. It is classified as part of the work and the consequences of exposure to threats and violence are not taken seriously. Conclusion: Threats and violence have increased in society and led to increased normalization among both staff and patients. Threats and violence affect both staff and the patientcare. There is a great demand among ambulance personnel for knowledge, tools and support to be able to handle threats and violence, but also the need to develop the public's knowledge for long-term improvement.

Det finns överlag en brist på compassion-inriktade interventioner för vård- och omsorgspersonal. Tidigare studier tyder på att dessa interventioner ger goda resultat, men fler studier behövs. Hittills har exempelvis inga svenska studier undersökt effekter av Compassionate Mind Training (CMT) på individnivå eller med samvetsstress som utfallsmått. Studien syftade följaktligen till att undersöka om en internetbaserad CMT-kurs var en hjälpsam metod för att minska samvetsstress och arbetsrelaterad stress, samt öka självmedkänsla och professionell livskvalitet hos svensk vård- och omsorgspersonal. Studien var designad som en inomindividsstudie och utgick från en Single-Case Experimental Design (SCED), med vissa anpassningar. Totalt sex deltagare mötte inklusionskriterierna och deltog i en för- och eftermätning med självskattningsformulären Stress of Conscience Questionnaire (SCQ), Copenhagen Psychosocial Questionnaire II (COPSOQ-II), Self-Compassion Scale (SCS) och Professional Quality of Life Measure (ProQOL-5) samt fyra veckovisa mätningar under kursens gång. Slutsatsen var att CMT-kursen har varit hjälpsam i att minska samvetsstress och arbetsrelaterad stress samt i att öka självmedkänsla och professionell livskvalitet. Vidare forskning med starkare experimentell kontroll och uppföljningsmätningar behövs dock för att bekräfta resultaten. / There is overall a lack of compassion-based interventions for healthcare personnel. Previous studies suggest these interventions lead to good outcomes, however there is a need for more research. There are for example no Swedish studies that have yet examined the effect of Compassionate Mind Training (CMT) either on an individual level or with stress of conscience as outcome measure. Hence, the study aimed to evaluate whether a CMT-course is a helpful method for reducing stress of conscience and work-related stress, as well as increasing self-compassion and professional quality of life for healthcare personnel. The study had a within-subject design and used a Single-Case Experimental Design (SCED) with some adjustments. Six participants met the inclusion criteria and completed Stress of Conscience Questionnaire (SCQ), Copenhagen Psychosocial Questionnaire II (COPSOQ-II), Self-Compassion Scale (SCS) and Professional Quality of Life Scale (ProQOL-5) before and after the CMT-course in addition to four weekly questionnaires during the course. The conclusion was that CMT was helpful in reducing stress of conscience and work-related stress as well as increasing self-compassion and professional quality of life. However, research with more experimental control and follow up measurements are needed to confirm the results. / ICOP

Introducción. El objetivo del presente estudio es determinar si existe correlación entre los conocimientos sobre las consecuencias de la obesidad y el grado de actividad física de las personas. Métodos. Se realizó un estudio transversal analítico durante los años 2013 y 2014. Participaron 215 alumnos de pregrado seleccionados por conveniencia no relacionados a carreras del campo de la salud en una universidad de Lima, Perú. Se evaluó el grado de actividad física utilizando el International Physical Activity Questionnaire (IPAQ) y el nivel de conocimientos sobre consecuencias de la obesidad utilizando la escala Obesity Risk Knowledge-10 (ORK-10). También, se consignó las fuentes de información de donde obtuvieron el conocimiento para responder dicho cuestionario. Resultados. La mediana de edad fue 20 (rango intercuartílico=4) y 63% eran mujeres. De acuerdo al IPAQ, 53,9% realizaban actividad física alta, 35,4%, moderada y 10,7%, leve. Se encontró una correlación muy baja (rs=0,06) entre el puntaje del ORK-10 y la cantidad de equivalentes metabólicos/minuto consumidos por semana, pero no era significativa (p=0,38). Las personas informadas por medios de comunicación y por personal de salud obtuvieron mayores puntajes en el ORK- 10 que quienes se informaron por otras vías (p<0,05). Conclusiones. La correlación entre los conocimientos sobre consecuencias de la obesidad y el grado de actividad física es muy baja. Es necesario utilizar enfoques multidisciplinarios que incluyan todos los determinantes de la realización de actividad física para poder lograr cambios en la conducta de la población.