No description available.

This content analysis of mainstream and alternative news narratives interprets the use of the crisis media frame, and describes the relationship between local policy initiatives, media discourse and public opinion on tent cities, organized by people experiencing homelessness in Portland, Oregon. Framing homelessness and housing as a crisis intensified the public debate, attested by an increase in mainstream media reports on tent cities, and by controversial policy changes that addressed the individually-experienced traumatic impacts of the City's anti-camping ordinance, as well as the systemic lack of affordable housing and emergency shelter. Media discourse related to city-sanctioned tent cities blurs the lines between Shanto Iyengar's episodic and thematic media frames because of the simultaneous acknowledgement of individual and systemic circumstances. The crisis frame is a discursive mechanism in the production of knowledge on homelessness and housing, and is considered as an integral characteristic of Henri Lefebvre's conceptual model of socio-spatial production, which describes the interdependency between discourse, practice and meaning in the material and symbolic production of space.

Research on how homeless individuals perceive shelters, housing programs, and their agents has been limited, especially in relation to the reasons for engaging in or avoiding programs. This phenomenological study explored the perspectives of chronically homeless individuals in Wake County, North Carolina, regarding shelters and housing programs, examining their reasons for using or not using shelters or public housing. Using Glidden's structuration theory as the framework, the research questions for this study were based on exploring the perceptions of homeless individuals use of public resources related to housing and shelters to better understand why some use, and perhaps more importantly, why some choose to not use these resources. Purposeful sampling was used to identify 12 chronically homeless men and women and data were collected through semi-structured interviews. Data were both deductively and inductively coded and analyzed using a thematic analysis procedure. This study found that the persistence of homelessness is a result of a combination of homeless individuals' perceptions of housing programs' structural failures including long waiting periods for access to housing, unnecessary bureaucratic entanglements, and what they perceived as inaction or apathy on the part of program staff in response to requests for assistance. These findings are consistent with structuration theory. The implications for positive social change include recommendations to policy makers to consider the views and perceptions of homeless people in designing programs, including ways to improve access to public resources that may ultimately lead to permanent housing for homeless individuals.

Denna studie syftar till att undersöka vilka diskurser som framträder i massmedia om hemlösa, hur och var de framträder samt om det skett några förändringar gällande detta under de senaste 25 åren (1993–2018) och, i så fall, hur dessa förändringar sett ut. För att besvara detta syfte har 55 artiklar som publicerats i Dagens Nyheter under perioderna 1993-07-01–1993-12-31, 2005-07-01–2005-12-31 och 2018-07-01–2018-12-31 analyserats med hjälp av kritisk diskursanalys. Tillämpningen av den kritiska diskursanalysen har inneburit analyser (också kvalitativ och kvantitativ innehållsanalys) av tre olika nivåer av texten har genomförts: text (textens innehåll), diskursiv praktik (textens produktionsmönster) och social praktik (textens potentiella effekter).  I studien framkommer att framställningarna av den hemlösa individen i Dagens Nyheter under de tre årtalen har utgått från fyra olika diskurser som varit återkommande under samtliga årtal. Dessa har i studien benämnts som: De svåra förhållandenas diskurs, Sympatiernas diskurs, De ovärdiga samhällsmedborgarnas diskurs och Uteliggarnas diskurs. Hur den hemlösa individen framställs beror i viss mån på vilken av diskurserna som aktualiseras då de hemlösa diskuteras. Det finns emellertid även antaganden om de hemlösa som är så vedertagna att de återkommer i alla diskurserna. Samtliga fyra diskurser innehåller därtill antaganden som kan anses som problematiska för dem som befinner sig i hemlöshet vilka kan leda till stigma och ett epitet som avvikande, dock i varierande omfattning. Under två av årtalen (1993 och 2005) är det Sympatiernas diskurs som oftast framträder vilket innebär att den hemlösa individen främst befästs med en förståelse av att vara i behov av andras medlidande, sympati, stöd. Detta gör vidare att den hemlösa tillskrivs en betydelse av att vara ett passivt offer som inte klarar av att hantera eller ta sig ur sin situation utan andras hjälp. Under 2018 är det istället De svåra förhållandenas diskurs som oftast framträder. Detta leder till att den som befinner sig i hemlöshet främst beskrivs utifrån de besvärliga omständigheter ett liv i hemlöshet innebär. Diskursen bidrar vidare till en förståelse av individen som i första hand en hemlös person, de övriga egenskaper individen besitter ges en underordnade betydelse. Även om skillnader årtalen emellan således uppdagats under studiens förfarande uppfattas dessa inte som särskilt omfattande. Denna studie argumenterar därför för att sättet för att beskriva de hemlösa och de diskurser som strukturerar språkbruket om dem i Dagens Nyheter mellan 1993 och 2018 inte genomgått några omfattande förändringar. / The purpose of this study is to explore media discourses regarding the homeless individual, who they are, how and where they appear and if there´s been any changes regarding this since 1993.  55 articles from the newspaper Dagens Nyheter who were published during three different periods of time (1993-07-01–1993-12-31, 2005-07-01–2005-12-31 and 2018-07-01–2018-12-31) were examined to answer this purpose. The form of examination has been critical discourse analysis which, in this study, means that examination (also with the help of qualitative and quantitative content analysis) has taken place in three different levels of the text: text (the content of the text), discursive practice (the production pattern of the text) and social practice (the potential effects of the text). The study shows that four different types of discourse has been framing the language use in Dagens Nyheter regarding the homeless individual and all of them appears during each of the three studied years. The discourses have, in this study, been named as follows: The discourse of hardships, The discourse of sympathies, The discourse of the unwanted citizen and The discourse of the vagrants. How the homeless individual is represented depends, to some extent, on which of the four discourses the authors in Dagens Nyheter base their statements on. There is, however, also some general assumptions about the homeless that can be found in all of the four discourses. All four of them also contain assumptions that, to a different degree, can lead to a view of the homeless as an outsider and thereby to stigmatization. During two of the years (1993 and 2005) most of the authors statements were based on The discourse of sympathies which lead to a representation of the homeless individual as a person in need of pity, sympathy and support from others. This forms an understanding of the individual as a passive victim that needs help from others to cope with the situation and/or to get to another place in life. During 2018 most of the authors statements instead derives from The discourse of hardships. This leads to a representation of the homeless individual as a person that is surrounded by difficult conditions. The discourse also forms an understanding of the individual as first and foremost homeless, all other attributes and aspects of the homeless persons life comes second to the homelessness. Even though some differences have been noticed between the three years throughout the course of the study the study argues that these should be viewed as fractional. This also leads to a standpoint that the representations of the homeless individual in Dagens Nyheter hasn´t gone through much change during the studied period of time (1993-2018).

<p>Studiens syfte har varit att få kunskap om hemlösa klienters syn på sin boendesituation. Samt att få fördjupad kunskap om klienternas upplevelse av möjlighet till förändring och hur de beskriver att de bemöts och behandlas på Beroendeverksamhetens gruppboenden. En kvalitativ metod har använts för att besvara syftet. Det empiriska materialet består av intervjuer med sju personer som för närvarande bor på ett kommunalt gruppboende. Tolkningsramen har utgjorts av teorier och forskning kring förändringsprocesser och strategier för att motverka hemlöshet. Rollteori har också använts för att ge en djupare förståelse för interaktionen mellan individer och mellan individ och organisation.</p><p>Resultaten visar att det är svårt att trivas på en institution. Det har mycket att göra med den maktstruktur som präglar en sådan inrättning. I studien framkom att det skapas motståndsstrategier för att värja sig i en sådan situation. Resultatet visar också att motstånd skapas när man inte känner sig delaktig i sin egen förändringsprocess. Det är viktigt för de boende att kunna påverka sin boendesituation. Boende som tycker de får hjälp på boendet anser att de kan använda vistelsen till något positivt.</p><p>Personalens roll inskränker sig för de boendes del till att vara behjälpliga med praktiska saker, ett slags yttre förändring. Någon tycker att personalen även kan vara ett socialt stöd i en inre mening, att hjälpa de boende med strategier som gör att de kan fortsätta att leva ett drogfritt liv. Studien visar vidare att man både önskar mer av socialt stöd samtidigt som några upplever att man själv är det bästa verktyget i en förändringsprocess. Resultatet visar slutligen att institutionens strikta regler blir en viktig förändringsfaktor i klienternas liv. Kravet på drogfrihet gör att de boende får upp ögonen på ett alternativt sätt att leva. Slutsatsen är att institutionen bidrar till att förmedla känslan av att en förändring är möjlig.</p> / <p>ABSTRACT</p><p>Title: ”It’s not supposed to be a bloody hangout where you bring people and stuff” A study on how homeless clients feels about living in communal group homes provided to them by the social services.</p><p>The purpose of this paper has been to gain knowledge about homeless clients view on their housing situation. And also to learn more about how clients perceive the possibility to change and how they feel they are being treated at the social services collective housing facilities. A qualitative approach has been used in order to answer these questions. The empirical material consists of seven interviews with people currently staying at the communal homes mentioned above. The study’s frame of interpretation has consisted of theories and research about changing processes and strategies to counteract homelessness. Role theory has also been used in order to provide a deeper understanding of the interaction between individuals and between individual and organisation.</p><p>The results in general show that it is hard to feel at home in an institutional setting. This has mainly to do with the unequal power structure that exists in such places. The study shows that under such circumstances oppressed people develop resistance strategies in order to cope. Furthermore the results points to the fact that resistance is more likely to occur when you’re feeling that you have no influence on your own future life situation. It is vital for the residents’ well being to be able to have an active part in their living situation. Those who feel they get adequate help in the institution are most likely to see the stay as a positive experience.</p><p>The role of the staff is primarily limited to helping out with practical things. This can be seen as a way of helping the residents to adapt to society’s rules. Someone thinks that the staff also can function as a social support that helps them rethink their attitude towards their drug abuse. The results are somewhat ambiguous in that respect. The clients do want more of social support from the staff. At the same time they emphasises that the best agent in a successful changing process is the own self. The results finally show that the strict rules of the institution turn out to play an important role as a changing factor in the lives of the clients. The demand for total abstinence from drugs and alcohol helps in demonstrating for the clients an alternative way to live. The conclusion of this is that the institution contributes in conveying the message that change is in fact possible.</p>

Undersökningar visar att 34 000 människor i Sverige är hemlösa. Detta trots att kommunerna har ett lagstadgat ansvar att tillhandahålla dess innevånare stöd och hjälp. Syftet med studien var att identifiera och beskriva upplevelser av hindrande respektive underlättande faktorer vid utträde ur hemlöshet samt erfarenheter av samhälleligt stöd kopplat till detta. Narrativa intervjuer genomfördes med två personer vilka tagit sig ur långvarig hemlöshet. Resultatet, som analyserades med stämplingsteorin och exitteorin, visade att missbruk var det mest framträdande hindret tillsammans med exempelvis svaga nätverk, skam, att ej vara berättigad till försörjningsstöd samt psykiska problem. Underlättande faktorer beskrevs bland annat som; stödjande nätverk, undvikande av tidigare umgänge samt andlig upplevelse. Socialtjänstens stöd framställdes som bristfälligt och en djup frustration uttrycktes över motkraven på drogfrihet. Merparten av resultatet gick i linje med tidigare forskning, men studiens resultat påvisade även nya påverkansfaktorer såsom ”att ej vara berättigad till försörjningsstöd” samt ”andliga upplevelser”.

Syftet med denna studie har varit att få en förståelse för hur situationerna för äldre i hemlösa situationer kan se ut samt bidragande orsaker till varför de blir kvar i hemlösheten. För att uppfylla syftet har kvalitativa intervjuer genomförts med organisationer som kommer i kontakt med de äldre i hemlösa situationer. Utifrån deras erfarenheter har det gått att urskilja teman som beskriver den rådande situationen för de äldre i hemlöshet utifrån bidragande orsaker och tillvaron i den hemlösa situationen. Temana beskriver bland annat hur de äldre exkluderas från olika hjälpinsatser och hur det, vi benämner som, slitsamma livet kan se ut men också förslag på förebyggande åtgärder. Temana tolkades utifrån en individuell, en strukturell perspektiv, samt normer, normalisering och kategorisering. Studiens slutsats belyser vikten av vidare studier inom området, specifikt i relation till den biologiska ålderns betydelse i relation till det sociala stödsystemets kategoriseringar. Det är även av vikt att studera förekomsten av skillnader mellan långvarig och kortvarig tid i att vara äldre i en hemlös situation. / The purpose of this study is to develop a thorough understanding of the representation of homeless older people and an insight into contributing factors as to why they remain homeless. To meet the purpose of the study, qualitative interviews have been conducted with organizations that come into contact with older people in homeless situations. Themes have been identified based on the experiences that describe the current situation of the elderly in homeless situations including the contributing factors and the amount of time spent in homelessness. The themes detail how the elderly are excluded from various relief efforts and how the backbreaking life can be, and also suggestions for homelessness preventive measures. These themes were interpreted on an individual basis and a structural approach and standards, normalization, and categorization. The study's conclusion highlights the importance of further study in this area, specifically in relation to the biological age significance in relation to the social support system categorizations. Another important factor is to study the differences between long and short-term homelessness in older people.

Studiens syfte har varit att få kunskap om hemlösa klienters syn på sin boendesituation. Samt att få fördjupad kunskap om klienternas upplevelse av möjlighet till förändring och hur de beskriver att de bemöts och behandlas på Beroendeverksamhetens gruppboenden. En kvalitativ metod har använts för att besvara syftet. Det empiriska materialet består av intervjuer med sju personer som för närvarande bor på ett kommunalt gruppboende. Tolkningsramen har utgjorts av teorier och forskning kring förändringsprocesser och strategier för att motverka hemlöshet. Rollteori har också använts för att ge en djupare förståelse för interaktionen mellan individer och mellan individ och organisation. Resultaten visar att det är svårt att trivas på en institution. Det har mycket att göra med den maktstruktur som präglar en sådan inrättning. I studien framkom att det skapas motståndsstrategier för att värja sig i en sådan situation. Resultatet visar också att motstånd skapas när man inte känner sig delaktig i sin egen förändringsprocess. Det är viktigt för de boende att kunna påverka sin boendesituation. Boende som tycker de får hjälp på boendet anser att de kan använda vistelsen till något positivt. Personalens roll inskränker sig för de boendes del till att vara behjälpliga med praktiska saker, ett slags yttre förändring. Någon tycker att personalen även kan vara ett socialt stöd i en inre mening, att hjälpa de boende med strategier som gör att de kan fortsätta att leva ett drogfritt liv. Studien visar vidare att man både önskar mer av socialt stöd samtidigt som några upplever att man själv är det bästa verktyget i en förändringsprocess. Resultatet visar slutligen att institutionens strikta regler blir en viktig förändringsfaktor i klienternas liv. Kravet på drogfrihet gör att de boende får upp ögonen på ett alternativt sätt att leva. Slutsatsen är att institutionen bidrar till att förmedla känslan av att en förändring är möjlig. / ABSTRACT Title: ”It’s not supposed to be a bloody hangout where you bring people and stuff” A study on how homeless clients feels about living in communal group homes provided to them by the social services. The purpose of this paper has been to gain knowledge about homeless clients view on their housing situation. And also to learn more about how clients perceive the possibility to change and how they feel they are being treated at the social services collective housing facilities. A qualitative approach has been used in order to answer these questions. The empirical material consists of seven interviews with people currently staying at the communal homes mentioned above. The study’s frame of interpretation has consisted of theories and research about changing processes and strategies to counteract homelessness. Role theory has also been used in order to provide a deeper understanding of the interaction between individuals and between individual and organisation. The results in general show that it is hard to feel at home in an institutional setting. This has mainly to do with the unequal power structure that exists in such places. The study shows that under such circumstances oppressed people develop resistance strategies in order to cope. Furthermore the results points to the fact that resistance is more likely to occur when you’re feeling that you have no influence on your own future life situation. It is vital for the residents’ well being to be able to have an active part in their living situation. Those who feel they get adequate help in the institution are most likely to see the stay as a positive experience. The role of the staff is primarily limited to helping out with practical things. This can be seen as a way of helping the residents to adapt to society’s rules. Someone thinks that the staff also can function as a social support that helps them rethink their attitude towards their drug abuse. The results are somewhat ambiguous in that respect. The clients do want more of social support from the staff. At the same time they emphasises that the best agent in a successful changing process is the own self. The results finally show that the strict rules of the institution turn out to play an important role as a changing factor in the lives of the clients. The demand for total abstinence from drugs and alcohol helps in demonstrating for the clients an alternative way to live. The conclusion of this is that the institution contributes in conveying the message that change is in fact possible.

Cette recherche explore le Théâtre-forum comme support méthodologie d’un espace délibératif pour discuter des tensions sociales liées à la coprésence au centre-ville de Montréal entre des personnes en situation de rue et leurs voisins domiciliés. L’argument au cœur de la problématique repose sur les taches aveugles de la délibération: dans les forums de quartier, les inégalités sociales se traduisent par des inégalités délibératives au désavantage des personnes sans adresse en défaut d’autorité épistémologique en raison de leur statut; ces inégalités délibératives reproduisent le déni de reconnaissance qui traverse l’expérience relationnelle de ces personnes. Le Théâtre-forum est issu du Théâtre de l’opprimé : une pratique d’intervention théâtrale conçue par Augusto Boal durant la dictature au Brésil comme dispositif émancipateur pour les groupes opprimés. Le Joker incite les membres de l’auditoire à devenir Spect-acteurs par les remplacements du protagoniste, et ce, afin de surmonter son oppression. Ainsi, cette projection dans les chaussures du protagoniste-itinérant facilite-t-elle ce passage de l’indignité à la reconnaissance pour les personnes en situation de rue? L’échange théâtral peut-il ouvrir la voie vers la reconstruction d’un lien intersubjectif entre personnes sans adresse et domiciliés, intersubjectivité qui au cœur-même des vertus délibératives et des principes fondateurs défendus par les théoriciens de la reconnaissance comme Honneth et Renault? / Inspired by the democratic virtues of public deliberation but preoccupied with its blind spots, this research explores Forum Theatre as a deliberative medium to initiate discussion about the social tensions which underscore copresence between the homeless and other dwellers of public space in downtown Montreal. Indeed, we argue that in neighborhood forums social inequalities lead to deliberative ones for the homeless who lack epistemological authority due to their status, thereby reproducing the denial of recognition they endure as pariahs of public space. Forum Theatre stems from Theatre of the Oppressed which was initiated by Augusto Boal during the Brazil dictatorial regime as a revolutionary practice for the oppressed. It is premised on active audience engagement whose members are encouraged by the Joker to become Spect-Actors by replacing the protagonist in order to overcome his oppression. As such, can stepping inside the shoes of the homeless protagonist thru character replacement facilitate a passage from indignity to recognition for the latter? In other words, can a theatrical exchange create a space of intersubjectivity between the homeless and their domiciled neighbours? After all, the virtues of deliberation, not to mention the principles defended by recognition theorists like Honneth and Renault, both rest on intersubjectivity.

Studier som undersöker hemlösa människors upplevelser med annat fokus än det elände de befinner sig i kan bidra med förståelse och kunskap som behövs för att kunna hjälpa de sämst ställda. Det salutogena begreppet känsla av sammanhang (KASAM) hos försäljare av Situation Sthlm, en grupp hemlösa, före detta hemlösa och socialt utsatta människor, är inte tidigare känt och syftet med den här studien är att kvantitativt undersöka var på KASAM-13 skalan försäljare av Situation Sthlm befinner sig och kvalitativt att beskriva hur fyra individer ur urvalet upplever och beskriver sin känsla av sammanhang.   Slutsatser av studien kan sammanfattas i att levnadsvillkor påverkar en persons känsla av sammanhang, att försäljare av Situation Sthlm har KASAM-värden (54,67 p.) långt från medelvärdet i en befolkningsundersökning (70.83 p.) och att en låg skattning på KASAM Livsfrågeformulär (under medelvärdet 54,67) inte behöver betyda att en person inte upplever känsla av sammanhang i sitt liv och omvänt, en hög skattning (över medelvärdet 54,67 p.) inom undersöknings-gruppen försäljare av Situation Sthlm av KASAM behöver inte betyda att en person upplever känsla av sammanhang. / Studies examining homeless people's experiences with different focus than the misery they are in can help with understanding and knowledge needed to help people in need. The salutogenetic concept sense of coherence (SOC) of vendors of Situation Sthlm, a group homeless, formerly homeless and socially vulnerable people, is not known and the purpose of this study is to quantitatively examine where on the SOC-13 scale vendors of Situation Stockholm is placed and qualitatively to describe how four individuals from the sample perceive and describe their sense of coherence.  Conclusions from the study can be summarized in that living conditions affect a person's sense of coherence, that vendors of Situation Sthlm has SOC-values (54,67 p.) far from the mean in a population survey (70,83 p.) and that a low score (below 54,67 p) of the SOC Life Questionnaire does not necessarily mean that a person does not experience a sense of coherence in life and conversely, a high SOC-score (above 54,67 p.) within the study  group vendors of Situation Sthlm  does not mean that a person experience sense of coherence.