Mäns våld mot kvinnor blir ett allt mer angeläget problemområde och från att ha betraktats som en privat angelägenhet ses det idag som ett stort samhällsproblem. Syftet med studien var att undersöka vad män som deltagit eller deltar i kriminalvårdens behandlingsprogram Integrated Domestic Abuse Programme (IDAP) säger om de erfarenheter de fått under programtiden och vad männen anser varit positivt respektive mindre positivt i programinnehållet. Syftet var även att få männens syn på hur deltagandet i programmet påverkas av att det genomförs på anstalt. Jag undersökte även om männen och programpersonalen hade en samsyn på upplevelserna och erfarenheterna kring männens deltagande i IDAP. I studien har jag använt mig av en kvalitativ metod genom att empirin samlats in med semistrukturerade intervjuer där tre klienter och två programledare intervjuades, resultatet presenterades i teman och analyserades utifrån teorierna makt och manlighet, roller och systemteori. Resultatet visade att klienterna ansåg gruppen var det mest betydelsefulla i IDAP. Vidare drogs slutsatsen att anstaltsmiljön hade en negativ påverkan på klienternas deltagande i programmet och att det fanns en god överensstämmelse mellan klienterna och programledarnas uppfattning om hur klienterna upplevde det att delta i IDAP.

Syftet med denna uppsats var dels att öka förståelsen samt kunskapen kring behandling inom kriminalvårdens regi av män med kvinnomisshandelsproblematik, dels att genom teorianknytning belysa fenomenet ur en ny vinkel. De övergripande frågeställningarna var: Vilka är männen som misshandlar kvinnor? Vad är viktigt i behandlingen av dessa män? samt: Hur hanterar man kombinationen straff/behandling? Metoden som användes var en kvalitativ intervju med en halvstrukturerad uppläggning. Intervjuerna gjordes med tre behandlare som arbetar och har arbetat med männen i behandling inom kriminalvården. De utskrivna intervjuerna tolkades utifrån ett hermeneutiskt perspektiv och har ytterligare belysts utifrån socialfilosofer som Mead och Foucault. Resultatet uppvisar det är viktigt i behandlingen med männen att inte fördöma dem, utan visa respekt för dem som personer och tro på att de kan genomgå en förändring. Männen är i stort behov av att få tala om sina handlingar på ett icke fördömande sätt och samtidigt få lära sig att hantera de känslor de har. Analysen visar också att männen inte ser behandlingen som ett straff som påverkar deras vardag. Undersökningens resultatet är användbart för såväl blivande som redan yrkesverksamma behandlare av denna problematik, både inom och utanför kriminalvården.

<p>Syftet med denna uppsats var dels att öka förståelsen samt kunskapen kring behandling inom</p><p>kriminalvårdens regi av män med kvinnomisshandelsproblematik, dels att genom</p><p>teorianknytning belysa fenomenet ur en ny vinkel. De övergripande frågeställningarna var:</p><p>Vilka är männen som misshandlar kvinnor? Vad är viktigt i behandlingen av dessa män? samt:</p><p>Hur hanterar man kombinationen straff/behandling? Metoden som användes var en kvalitativ</p><p>intervju med en halvstrukturerad uppläggning. Intervjuerna gjordes med tre behandlare som</p><p>arbetar och har arbetat med männen i behandling inom kriminalvården. De utskrivna</p><p>intervjuerna tolkades utifrån ett hermeneutiskt perspektiv och har ytterligare belysts utifrån</p><p>socialfilosofer som Mead och Foucault. Resultatet uppvisar det är viktigt i behandlingen med</p><p>männen att inte fördöma dem, utan visa respekt för dem som personer och tro på att de kan</p><p>genomgå en förändring. Männen är i stort behov av att få tala om sina handlingar på ett icke</p><p>fördömande sätt och samtidigt få lära sig att hantera de känslor de har. Analysen visar också att</p><p>männen inte ser behandlingen som ett straff som påverkar deras vardag. Undersökningens</p><p>resultatet är användbart för såväl blivande som redan yrkesverksamma behandlare av denna</p><p>problematik, både inom och utanför kriminalvården.</p>

<p>Syftet med studien var att undersöka vad som får män som brukar våld mot sin kvinnliga partner att motivera sig att få professionell hjälp, samt att påbörja och fortsätta ett förändringsarbete. De frågeställningar som använts handlade om hur männen hittar motivation, vad som gör att de vill förändras, vad i den professionella relationen de tycker är positivt respektive negativt för förändring samt vad i deras övriga tillvaro som hindrar eller främjar förändring. För detta användes en kvalitativ metod som bestod av halvstrukturerade intervjuer med tre män som gick i ett behandlingsprogram via frivården efter att ha utövat våld i nära relation. Det insamlade materialet strukturerades upp i teman som var centrala i männens berättelser och som kunde kopplas till syftet. Resultatet analyserades med hjälp av ett ekologiskt systemteoriperspektiv samt begrepp från generell systemteori och socialpsykologi. Vidare jämfördes männens utsagor med resultat av tidigare forskning på området. Det visade att männen främst såg sin partner och barn som skäl att förändras. Det visar också att olika situationer som de upplevde som krisartade gjorde att de hittade motivation att acceptera hjälp. Vidare att ansvarstagande för sina handlingar, kommunikation och empati har stor påverkan på att hitta motivation och att förändras för de tre männen.</p>

Syftet med studien var att undersöka vad som får män som brukar våld mot sin kvinnliga partner att motivera sig att få professionell hjälp, samt att påbörja och fortsätta ett förändringsarbete. De frågeställningar som använts handlade om hur männen hittar motivation, vad som gör att de vill förändras, vad i den professionella relationen de tycker är positivt respektive negativt för förändring samt vad i deras övriga tillvaro som hindrar eller främjar förändring. För detta användes en kvalitativ metod som bestod av halvstrukturerade intervjuer med tre män som gick i ett behandlingsprogram via frivården efter att ha utövat våld i nära relation. Det insamlade materialet strukturerades upp i teman som var centrala i männens berättelser och som kunde kopplas till syftet. Resultatet analyserades med hjälp av ett ekologiskt systemteoriperspektiv samt begrepp från generell systemteori och socialpsykologi. Vidare jämfördes männens utsagor med resultat av tidigare forskning på området. Det visade att männen främst såg sin partner och barn som skäl att förändras. Det visar också att olika situationer som de upplevde som krisartade gjorde att de hittade motivation att acceptera hjälp. Vidare att ansvarstagande för sina handlingar, kommunikation och empati har stor påverkan på att hitta motivation och att förändras för de tre männen.

Fokus för denna uppsats är att jämföra hur förövarna som använt våld mot kvinnor beskrivs i Kriminalvårdens två olika behandlingsprogram. Behandlingsprogrammen som riktar sig till förövare av våld i nära relationer respektive förövare av sexualbrott har i denna studie granskats och jämförts. I uppsatsen används innehållsanalys som metod och det empiriska materialet har utgjorts av manualerna till Kriminalvårdens ovan nämnda behandlingsprogram. Jämförelsen visar att det finns skillnader i hur sexualbrottsförövare och förövare av våld i nära relationer beskrivs i de båda behandlingsprogrammen. En slutsats är att sexualbrottsförövare i detta empiriska material i högre grad än förövare av våld i nära relationer definieras utifrån antaganden om att beteendet är en del av identiteten. Det framkommer även att sexualbrottsförövare i högre utsträckning än förövare av våld i nära relationer beskrivs som mer avvikande och förväntas fortsätta vara en avvikare även efter behandlingen. Detta blir bland annat tydligt genom att målen i de båda behandlingsprogrammen skiljer sig åt. När det gäller förövare av våld i nära relationer framställs att målet är att förövaren ska kunna fungera i en relation igen, medan målet för sexualbrottsförövare uppges vara att, trots kognitiva förvrängningar, avstå från att återfalla i det brottsliga förövarbeteendet. Vidare finns en skillnad mellan hur förövare av våld i nära relationer och sexualbrottsförövare innesluts i samhället. I manualerna till behandlingsprogrammet som riktas till förövare av våld i nära relationer hävdas att "vår kultur" är en förklaring till beteendet och samhället tilldelas därmed en det av skulden för det våld som förövaren dömts för. Sexualbrottsförövare däremot blir särskilda från den gemensamma kulturen genom att det hävdas att "vissa kulturer" påverkar "vissa män" att begå sexualbrott. Detta kan tolkas som ett sätt att utesluta sexualbrottsförövare, vilket kan göra det möjligt att placera problemet antingen hos individen eller hos andra kulturer än den som benämns som "vår". Att sexualbrottsförövare betraktas som mer avvikande kan även exemplifieras med att sexualbrottsförövare i behandlingsprogrammets manualer beskrivs med att förövare kan "(…)te sig som vanliga människor" (Kriminalvården, 2006, ROS, Teorimanual, s.23), vilket antyder att de i själva verket inte är vanliga människor. Resultaten i denna studie visar på ett avståndstagande och mystifiering av sexualbrottsförövaren, vilket kan leda till att sexualbrott som problem förläggs hos individen eller andra kulturer snarare än att det betraktas som ett av det svenska samhällets problem.