Inom revision anses personalen vara både den största resursen och kostnaden, därför är det väsentligt att använda denna kapacitet till fullo. Yrket använder styrverktyget tidsbudgetering vilket innebär att anställda i de olika uppdragen får tidsramar att förhålla sig till. Tidigare studier har fokuserat på seniora revisorer avseende tidsbudgetar med ett mer negativt perspektiv, medan denna studie intar en mer neutral ställning utifrån revisionsassistenters perspektiv. Syftet med studien är därför att bidra med kunskap gällande hur revisionsassistenter upplever att användandet av tidsbudgetering påverkar revisionen. I studien presenteras revisionsprocessen, Input-Process-Output (IPO) modellen samt tidsbudgetering som styrverktyg och hur det appliceras inom revisionen. Studiens syfte har undersökts genom tio kvalitativa intervjuer med revisionsassistenter som arbetat minst sex månader inom yrket. Respondenterna innefattar revisionsassistenter från både The Big Four och mindre byråer. Studiens resultat visar att revisionen påverkas både positivt och negativt av tidsbudgetering som styrverktyg. Vilken påverkan det har grundas på hur styrverktyget används och mängden arbete i förhållande till den bestämda tiden. De positiva konsekvenserna som studien identifierat är ökad effektivitet, snabbare utvecklingskurva, strukturering av arbetet samt motivation hos anställda. De negativa konsekvenserna som identifieras är stress, sämre välmående, underrapportering av tid, genvägar samt minskad noggrannhet. Vilka konsekvenser tidsbudgetering medför anses främst bero på vem som har kontrollen över styrverktyget samt om det är stramt eller flexibelt. Således visar studien att vikten av att använda styrverktyget på ett korrekt sätt är avgörande för hur det upplevs påverka revisionen. / Within auditing the staff can be regarded as the biggest resource as well as the biggest cost, therefore it is essential to use this capacity to the fullest. The profession uses time budgeting as a management tool, which means that the staff have time frames to which they must adjust to for the various assignments. Previous studies have had a focus on senior auditors regarding time budgeting with a more negative outlook, while this study holds a more neutral position from audit assistant’s perspectives. The aim of this study is therefore to contribute with knowledge regarding how audit assistants experience how the usage of time budgeting influences the audit. The study presents the audit process, Input-Output-Process (IPO) model as well as time budgeting as a management tool and how it is applied in audits. The aim of the study has been studied through ten qualitative interviews with audit assistants that have been working for a minimum of six months in the profession. The respondents include audit assistants from both The Big Four and other smaller firms. The conclusion of the study indicates that audits are affected both positively and negatively by time budgeting as a management tool. Which effect it has depended on how the management tool is used and how the amount of work is in relation to the time. The positive consequences that the study has identified are increased efficiency, faster development curve, structuring of the work and motivation of the staff. The negative consequences that have been identified are stress, decreased well-being, underreporting of time, shortcuts and less meticulousness. Which consequences time budgeting entails depends mainly on who controls the management tool and if it is tight or flexible. Therefore, the study indicates the importance of using the management tool in a correct way is crucial for how it is perceived to affect the audit.

Syfte: Syftet är att studera hur sättet att kommunicera mellan chef och medarbetare påverkats, där flertalet anställda till följd av COVID-19 fått ställa om och arbeta på distans. Metod: Studien är genomförd som en kvalitativ enfallsstudie med tvärsnittsdesign, på ett finansbolag beläget i Västra Götaland. Frågeställningen besvaras genom analyser av data som samlats in genom personliga, semistrukturerade intervjuer med chefer och medarbetare. Resultat: En mer relationsinriktad ledarskapsstil tenderar att skapa bättre förutsättningar för en bra kommunikation på distans, jämfört med den mer målinriktade ledarskapsstilen. Kommunikationsverktyg är väsentliga för distansarbete och de finns alltid tillgängliga för medarbetaren. Är de verktyg som används inte anpassade efter organisationens situation, påverkas flödet av kommunikation och således om det är envägs- eller tvåvägskommunikation. Däremot inser användaren i samband med distansarbete befintliga verktygs fulla potential. Arbete på distans ställer i grunden inte mycket högre krav på medarbetarna utöver att de ska kunna arbeta självständigt och jobba minst lika effektivt, samt att personen även ska kunna ta ett större eget ansvar. Sätten och möjligheterna att kommunicera begränsas på distans, vilket innebär att samtliga kontinuerligt arbetar gemensamt för att upprätthålla en väl fungerande kommunikation. Chefen har definitivt ett högre ansvar att leda en grupp när den är splittrad, det är inte enbart en persons ansvar att upprätthålla en väl fungerande kommunikation. Förslag till framtida studier: Rekommendationen är att studera flertalet organisationer som inte omfattas av samma lagkrav och där personalstyrkan varit densamma sedan omställningen till distansarbete. På så sätt går det jämföra skillnaden mellan organisationer där alla haft en god kommunikation redan innan omställningen. Genom en kvalitativ studie finns möjlighet att täcka in större antal medarbetare för att få annat perspektiv på hur hela organisationen betraktar kommunikation och återkoppling i ett ledarskap på distans. / Purpose: The purpose is to study how the way to communicate between manager and employee is affected, where the majority of employees due to COVID-19 have had to adjust to the situation and telework. Method: The study is performed as a qualitative, cross-sectional designed single case study, at a financial company located in western Sweden. The questions for this study were answered through data analysis collected through personal, semi-structured interviews with supervisors and employees. Result: Human-oriented leadership tends to create better conditions for a well working communication in teleworking, compared to task-oriented leadership. The tools for working and communication are essential but also always available for the employee. If the tools in use are not adopted for the needs of the organization, the flow of the communication is affected and thus also the feedback. On the other hand the user during teleworking becomes more aware of the tools’ full potential. Teleworking basically doesn’t demand more of the employees other than being able to work independently and at least as efficiently, as well as taking more self responsibility. The ways and possibilities for communicating are limited while teleworking, which means that all involved continuously need to work mutually to obtain a well working communication. The manager definitely has a higher responsibility to manage a divided team but it’s not solely one person’s onus to obtain the communication. Suggestions for further studies: The recommendation is to study multiple organizations, which are not bound to the same legal requirements and where the staff has maintained the same since the conversion to teleworking. That way differences can be compared between organizations where a well functioning communication was established even before the conversion. Through a qualitative study there is a possibility to cover a greater number of employees with the objective of receiving a different perspective on how the entire organization considers communication and feedback during a telecommuting management.