Tidigare studier har visat att reglerna om säkringsredovisning i IAS 39 är komplexa och kritiserade samt har effekter på företags val av säkringar och säkringsredovisning. Dessa studier har haft ett kvantitativt angreppssätt och därför missat att undersöka hur beslutsfattarna på företagen påverkas. För att öka förståelsen kring IAS 39:s påverkan på företag undersöker den här studien hur reglerna om säkringsredovisning i IAS 39 påverkar beslutsfattarna på svenska icke-finansiella företag utifrån ett antagande om nyttomaximering. Som teoretiska referensramar används tidigare forskning kombinerat med centrala antaganden i agentteorin och den positiva redovisningsteorin. Teoriavsnittet utmynnar i en analysmodell med tre olika typsituationer. I studien genomförs intervjuer med beslutsfattare på små och stora svenska icke-finansiella företag. Resultaten från studien visar hur beslutsfattare påverkas utifrån reglerna i IAS 39, att erfarenhet av säkringsredovisning spelar roll, att företagets storlek inte tycks vara av betydelse samt att jämnhet i resultatet är viktigt för beslutsfattare.

No description available.

Food security is a global topic of discussion and agricultural sectors play a vital role in the provision thereof. In South Africa the agribusinesses are some of the key players in providing financing, risk management and market advisory services to producers. Since the deregulation of the grain industry during 1996, many of these agribusinesses have converted their business form from cooperative to company and therefore adhere to International Financial Reporting Standards (IFRS). These agribusinesses trade commodity derivatives on the South African Futures Exchange (SAFEX) to hedge themselves and their producers against commodity price risk. Globally there has been a tremendous increase in the use of derivatives and other financial instruments and with the emergence of these new and more complex financial instruments, accounting regulations had to follow these developments. The applicable accounting practices at the time were considered as being insufficient and being applied inconsistently. The major global standard setters namely IASB and FASB separately tried to develop adequate standards to address the accounting treatment of these products. The IASB developed International Accounting Standard (IAS) 39 dealing with the recognition and measurement of financial instruments, while the FASB issued Financial Accounting Standard (FAS) 133. These two standard setters have signed the Norwalk Agreement committing to plans to converge the IFRS and US accounting standards. This study focused on the application of IAS 39, with reference to commodity derivatives, with the main research objective being to investigate the accountancy implications of commodity derivatives in the South African agricultural sector. Furthermore it also serves to establish a standard methodology for the interpretation of IAS 39 and to serve as a benchmark and best practise for South African agribusinesses and commodity processors. For this purpose seven case studies were investigated by utilising a developed questionnaire, an illustrative flow diagram of IAS 39 and recorded structured interviews with the respondents. The accounting treatment of commodity derivatives was investigated by utilising nine transaction types which are typically found when producers sell grain to an agribusiness or a processor purchases grain from an agribusiness. The seven case studies were identified by utilising convenience sampling (unrestricted non–probability sampling). A literature review and empirical study were conducted. The findings on the accounting treatment of commodity derivatives were communicated thematically. The main findings were discussed during interviews with representatives of the technical departments of three of the Big Four audit firms in South Africa. A discussion of similar studies performed globally was performed. The recommendations following from this research study include that entities carrying “own use” inventory and applying hedge accounting can elect to apply the base adjustment consistently as part of their accounting policy on the valuation of inventory. Entities holding grain inventory for trading purposes should, based on industry practice, fair value such inventory. Various recommendations regarding the classification of a supply contract with a producer (as defined in a pre–season fixed price contract) depending on whether an entity applies hedge accounting or not, were made. Recommendations regarding the determination of fair value include that, based on industry practice and guidance by IAS 39, the SAFEX–based price should be utilised to fair value derivatives and to fair value inventory held by commodity–broker traders. The fair value movement on the option contracts taken out on behalf of the producer by an agribusiness should be transferred to the relevant producer's loan account. The recommendations concluded with a recommendation that entities should proactively consider and plan the impact of the replacement of IAS 39 on current business practices. Areas for further research could include investigating the accounting treatment of commodity derivatives of the newly issued accounting standards on financial instruments by IASB and the impact of these new standards on the business practices of entities. / Thesis (Ph.D. (Management Accountancy))--North-West University, Potchefstroom Campus, 2011.

Food security is a global topic of discussion and agricultural sectors play a vital role in the provision thereof. In South Africa the agribusinesses are some of the key players in providing financing, risk management and market advisory services to producers. Since the deregulation of the grain industry during 1996, many of these agribusinesses have converted their business form from cooperative to company and therefore adhere to International Financial Reporting Standards (IFRS). These agribusinesses trade commodity derivatives on the South African Futures Exchange (SAFEX) to hedge themselves and their producers against commodity price risk. Globally there has been a tremendous increase in the use of derivatives and other financial instruments and with the emergence of these new and more complex financial instruments, accounting regulations had to follow these developments. The applicable accounting practices at the time were considered as being insufficient and being applied inconsistently. The major global standard setters namely IASB and FASB separately tried to develop adequate standards to address the accounting treatment of these products. The IASB developed International Accounting Standard (IAS) 39 dealing with the recognition and measurement of financial instruments, while the FASB issued Financial Accounting Standard (FAS) 133. These two standard setters have signed the Norwalk Agreement committing to plans to converge the IFRS and US accounting standards. This study focused on the application of IAS 39, with reference to commodity derivatives, with the main research objective being to investigate the accountancy implications of commodity derivatives in the South African agricultural sector. Furthermore it also serves to establish a standard methodology for the interpretation of IAS 39 and to serve as a benchmark and best practise for South African agribusinesses and commodity processors. For this purpose seven case studies were investigated by utilising a developed questionnaire, an illustrative flow diagram of IAS 39 and recorded structured interviews with the respondents. The accounting treatment of commodity derivatives was investigated by utilising nine transaction types which are typically found when producers sell grain to an agribusiness or a processor purchases grain from an agribusiness. The seven case studies were identified by utilising convenience sampling (unrestricted non–probability sampling). A literature review and empirical study were conducted. The findings on the accounting treatment of commodity derivatives were communicated thematically. The main findings were discussed during interviews with representatives of the technical departments of three of the Big Four audit firms in South Africa. A discussion of similar studies performed globally was performed. The recommendations following from this research study include that entities carrying “own use” inventory and applying hedge accounting can elect to apply the base adjustment consistently as part of their accounting policy on the valuation of inventory. Entities holding grain inventory for trading purposes should, based on industry practice, fair value such inventory. Various recommendations regarding the classification of a supply contract with a producer (as defined in a pre–season fixed price contract) depending on whether an entity applies hedge accounting or not, were made. Recommendations regarding the determination of fair value include that, based on industry practice and guidance by IAS 39, the SAFEX–based price should be utilised to fair value derivatives and to fair value inventory held by commodity–broker traders. The fair value movement on the option contracts taken out on behalf of the producer by an agribusiness should be transferred to the relevant producer's loan account. The recommendations concluded with a recommendation that entities should proactively consider and plan the impact of the replacement of IAS 39 on current business practices. Areas for further research could include investigating the accounting treatment of commodity derivatives of the newly issued accounting standards on financial instruments by IASB and the impact of these new standards on the business practices of entities. / Thesis (Ph.D. (Management Accountancy))--North-West University, Potchefstroom Campus, 2011.

<p>Från och med år 2005 ska alla noterade företag upprätta sina koncernredovisningar i enlighet</p><p>med de standarder som utfärdats av IASB och som antagits av EU-kommissionen. En av</p><p>IASB:s grundläggande riktlinjer är att redovisningen ska ge en rättvisande bild av företagets</p><p>situation. Bankindustrin motsatte sig införandet av en standard, IAS 39, då de ansåg att den</p><p>skulle misslyckas med att ge en rättvisande bild. Vårt syfte med uppsatsen är att studera i</p><p>vilken utsträckning banker i sin redovisning kan ge en rättvisande bild av ekonomiska</p><p>händelser i enlighet med IAS 39. Vårt empiriska material baserar sig till största del på</p><p>intervjuer med fyra bankkoncerner samt två revisorer och en analytiker. Under studiens gång</p><p>har vi funnit att åsikterna kring IAS 39 går isär. Bankindustrin är av en åsikt medan</p><p>intressenterna, i de flesta fall, är av en annan. Uppsatsen är till stor del strukturerad efter den</p><p>rättvisande bildens kvalitativa egenskaper. Analysen görs utifrån de kvalitativa egenskapernas</p><p>kännetecken. Studien visar på:</p><p>Relevansen har blivit lägre sett ur kravet förståelse och blivit högre sett ur kravet</p><p>aktualitet.</p><p>Jämförbarheten har blivit lägre enligt bankindustrin och högre enligt intressenterna,</p><p>sett ur kraven lika händelser och spelregler</p><p>Validiteten har blivit lägre enligt bankindustrin och högre enligt intressenterna, sett ur</p><p>kraven fullständighet och neutralitet.</p><p>Verifierbarheten varierar sett ur kraven kontroll och samstämmighet.</p>

<p>Då det sedan 2005 har varit obligatoriskt för företag att värdera sina finansiella tillgångar enligt IAS 39 fann vi det intressant att fördjupa oss i vilka effekter den nya redovisningen gett. Inom banksektorn utgör andelen finansiella tillgångar en stor del av de totala tillgångarna, varför vi beslöt oss för att undersöka just den branschen. För att kunna få ett tillfredsställande djup i uppsatsen valde vi att göra en fallstudie över Swedbank. Den forskningsfråga som vi har valt att undersöka är: Vilka effekter har värdering till verkligt värde av finansiella instrument i Swedbank haft för externa intressenter? Vi har valt att dels använda oss av intervjuer med personer som har olika kunskapsområden, för att få en mer övergripande bild, dels har vi granskat Swedbanks årsredovisningar för att se eventuella effekter i siffror. En modell över kvalitativa egenskaper har använts för att göra en jämförelse med våra undersökningar. Dessutom har vi genom att leta efter eventuella effekter på likviditeten ytterligare analyserat hur Swedbank uppfyller kravet på tillförlitlighet. I analysen har vi kommit fram till att det har skett en förbättring i Swedbanks redovisning då bland annat tillförlitligheten har ökat på flera plan. Bilden av företaget blir mer rättvisande då innebörden redovisas före formen. Dessutom blir det enklare för externa intressenter att göra jämförelser mellan olika företag då redovisningen görs på samma vis. På det generella planet har vi kunnat konstatera att riskerna för försämrad likviditet ökar om värderingsmodeller används vid värderingen. Inom Swedbank har detta dock undvikits genom att de inte använder sig av denna typ av modeller. Till framtida studier föreslår vi en undersökning av flera banker för att få en tydligare överblick av banksektorn.</p>

Under lång tid tillbaka har det försökts att hitta en lämplig värderingsmetod som skalltillämpas på tillgångar och skulder för företagen. IASB reglerade att finansiella instrumentenför handel som derivatinstrument (optioner, terminer och swappar) skall värderas till verkligtvärde från anskaffningsvärde från och med 1 januari, 2005 och syftet var att verkligt värdegav relevantare information till marknaden och aktieägarna. En annan målsättning var att gånärmare mot harmonisering av redovisningsreglerna. IFRS innebar en övergång till verkligtvärde-värdering på fler tillgångs- och skuldkategorier. IAS 39 standarden behandlarfinansiella instrument, dess redovisning och klassificering, vilket är ett exempel på enkategori som har övergått till värdering till verkligt värde.Det finns för- och motargument för båda principerna (verkligt- och anskaffningsvärde).Förespråkarna till verkligt värde menar att det är verkligt värde som ska tillämpas förvärdering av finansiella instrumenten eftersom det ger den bästa informationen till aktieägarnaoch marknaden om företagets verkliga värde. En nackdel med verkligt värde är att den befarasbidra till mer variation i resultat och balansräkningen. Anhängare till anskaffningsvärde sägeratt anskaffningsvärde modellen är mest relevant eftersom den bygger på faktiskatransaktioner. Det svåra med anskaffningsvärde är att den bidrar till problem att jämföra olikabolags tillgångar.Uppsatsens syfte är att undersöka effekterna av verkligt värde, varför det föredras kontraanskaffningsvärde och vilka grupper som gynnas av verkligt värde. Vi undersöker ocksåkonsekvenserna kring införandet av verkligt värde för företagen. Avgränsning: Vi haravgränsat oss på IAS 39 och intervjuat personer som är redovisningsansvariga på störreföretag, som är noterade på large-cap OMX Stockholm och OMX NORDIC EXCHANGEsamt revisorer/konsulter och finansiella kontrollanter. Studien kommer att avgränsas tillfinansiella instrument som ska värderas till verkligt värde enligt IAS 39.Arbetets metod följer en kvalitativ ansats och intervjuer har genomförts med noggrant utvaldarespondenter. Intervjuerna består av en mailintevju, en personlig intervju och tretelefonintervjuer. Frågorna som ställdes summeras till vilka finansiella instrument somföretaget har, problem i samband med hanteringen av finansiella instrument och verkligtvärde, jämförelse mellan verkligt värde och anskaffningsvärde och sist en uppfattning omintressenterna.Resultatet: Verkligt värde ger ett bättre beslutsunderlag för aktieägare och marknadeneftersom det visar en rättvisare bild om företagets ekonomiska ställning som tillfredställerintressenterna. Konsekvenserna med verkligt värde är att det påverkar resultat- ochbalansräkning som kan vara missvisande eftersom orealiserade värden redovisas. För mindreinvesterare, som inte är tillräckligt insatta i redovisningens utveckling, kan verkligt värdeförsvåra när olika värderingsprinciper används och tilläggsupplysningar läggs i noterna.Regelverket IAS 39 är dessutom krångligt för företag att tillämpa. / Uppsatsnivå: C

<p><strong><em>Objective:</em></strong> The IFRSs are getting more popularity all over the world. IAS 39 is one of the most sophisticated standards included in the IFRS jurisdiction, which mainly addresses the recognition and measurement of financial instruments and hedge accounting. When these instruments had been <em>off-balance sheet</em> hidden, accounting scandals were the consequences. Capturing these risky instruments in the body of the financial statements, according to IAS 39, implies diverse accounting choices where the selection is tied to managers' judgment.</p><p>The Swedish GAAPs have been criticized in the literature of being less conservative than the US GAAPs. Sweden as an EU member has mandated the adoption of IFRSs in the consolidated financial statements of all listed companies, since 2005. No published research has studied the effect of IAS 39 diverse accounting practices on <em>de facto</em> harmonization and comparability in Sweden. The current study fills this gap in the literature, and goes beyond to investigate whether the selected accounting choices are associated with the industry sectors.</p><p><strong><em>Methods:</em></strong> A sample of 50 companies listed in NASDAQ, Stockholm in the financial and the industrial sectors is selected. Secondary data are obtained from the 2007 annual reports of the selected companies. Six accounting practice categories are detected under the standard. Herfindahl (H) index and Chi- square test are applied on the data.</p><p><strong><em>Results:</em></strong> The results show a relatively low harmonization and comparability in most of the accounting practices, and variation in associations between accounting practices and sectors. This infers to the risk of producing non-comparable financial statements that may distort the value of accounting numbers, the content of financial statements and negatively affect market participants.</p><p><strong><em>Conclusion:</em></strong> Much effort is still needed to enhance <em>de facto</em> harmonization and comparability of financial reporting. Further research is also motivated in order to develop a harmonization theory that support standard setters in revising the existing standard to eliminate inconsistencies in accounting choice selection and enhance comparability.</p><p> </p>

<p>Efter införandet av de internationella redovisningsstandarderna år 2005 vars syfte är att tillfredställa behovet av jämförbarhet och harmonisering bland företag, har många förändringar skett. Förändringarna innebär att den nya redovisningspraxisen har blivit obligatorisk för de svenska företagen att följa. I och med att företag bedriver utlandshandel bidrar detta till valutarisk, något som företag måste handskas med. Ett behov av att hantera dessa risker står i fokus bland företagens verksamheter och är även något som uppmärksammas bland företag, de finansiella rapporternas användare samt investerare. För att kunna minimera/eliminera valutakursrisker är finansiella instrument de främsta redskapen. De standarder som berör detta ämnesområde är IAS 39 och IFRS 7. IAS 39 beskriver hur riskerna hanteras, medan IFRS 7 redogör för de upplysningar företag skall lämna i sina finansiella rapporter. Eftersom företag har olika policys vid riskhanteringsredovisning, bidrar detta till en problematik gällande upplysningskraven.</p><p>I och med att företagens olika sätt kring upplysningskraven skiljer sig åt vid riskhanteringsredovisning, har det varit av största intresse att erhålla information om huruvida företagen följer dessa upplysningskrav, och i vilken omfattning dess redovisning skiljer sig från standarden IFRS 7. Syftet har således varit att undersöka i vilken utsträckning företagen väljer att redovisa upplysningskraven som finns reglerade i standarden gällande säkringsredovisning av valutarisker och känslighetsanalys.</p><p>Metodiken inom denna studie har varit den kvantitativa, där granskning av företags årsredovisningar från Large Cap listan på OMX Stockholmsbörsen har utförts. Sekundära källor utgörs av respektive företags årsredovisningar, diverse vetenskapliga artiklar samt studentlitteratur. Tillvägagångssättet har varit en jämförelse mellan utvalda punkter i respektive standarder, med dess tillämpning i årsredovisningarna.</p><p>Teoridelen stöds av tidigare forskning inom ämnesområdet upplysningar, samt lagar och regelverk kring upplysningar av säkringsredovisning och känslighetsanalys.</p><p>Det visade sig att företag inte följer standarder fullt ut, på så sätt att vissa föredrar att delvis rätta sig efter dem förordnade standarderna, medan andra väljer att tillämpa dessa till en högre grad. Avslutningsvis kan författarna även konstatera att upplysningar om säkringsredovisning följs i större utsträckning än de om känslighetsanalys.</p>

Från och med år 2005 ska alla noterade företag upprätta sina koncernredovisningar i enlighet med de standarder som utfärdats av IASB och som antagits av EU-kommissionen. En av IASB:s grundläggande riktlinjer är att redovisningen ska ge en rättvisande bild av företagets situation. Bankindustrin motsatte sig införandet av en standard, IAS 39, då de ansåg att den skulle misslyckas med att ge en rättvisande bild. Vårt syfte med uppsatsen är att studera i vilken utsträckning banker i sin redovisning kan ge en rättvisande bild av ekonomiska händelser i enlighet med IAS 39. Vårt empiriska material baserar sig till största del på intervjuer med fyra bankkoncerner samt två revisorer och en analytiker. Under studiens gång har vi funnit att åsikterna kring IAS 39 går isär. Bankindustrin är av en åsikt medan intressenterna, i de flesta fall, är av en annan. Uppsatsen är till stor del strukturerad efter den rättvisande bildens kvalitativa egenskaper. Analysen görs utifrån de kvalitativa egenskapernas kännetecken. Studien visar på: Relevansen har blivit lägre sett ur kravet förståelse och blivit högre sett ur kravet aktualitet. Jämförbarheten har blivit lägre enligt bankindustrin och högre enligt intressenterna, sett ur kraven lika händelser och spelregler Validiteten har blivit lägre enligt bankindustrin och högre enligt intressenterna, sett ur kraven fullständighet och neutralitet. Verifierbarheten varierar sett ur kraven kontroll och samstämmighet.