The aim of the study was to examine perceived challenges and coping strategies of Swedish elite show jumpers from the holistic perspective. A mixed-methodology was used with a dominant qualitative design and a supportive quantitative design. Semi-structured interviews based on the holistic athletic career model and two surveys developed from the qualitative results were used to collect the data. The participants of the study were 5 Swedish elite show jumpers between the age of 24-29 (M=26.4, SD=2.06). The qualitative findings resulted in two category profiles of perceived challenges and use of coping strategies. The quantitative findings resulted in two individual profile for each participant. The findings identified five higher order themes of perceived challenges (psychological, financial, psycho-social, athletic and vocational) and three higher order themes of coping strategies (social support, problemfocused coping and emotion-focused coping). The individual profiles showed both similar patterns and individual nuances between the participants. Major challenges for the equestrians were financial, injuries and dealing with identity foreclosure. This study represents an effort to highlight the challenges met and coping strategies used by equestrians on elite level, to prevent ineffective coping and negative consequences such as a premature dropout. / Syftet med studien var att undersöka svenska elithoppryttares upplevda utmaningar och coping strategier utifrån ett holistiskt perspektiv. En mixad metod användes med en dominant kvalitativ design och en stödjande kvantitativ design. Semistrukturerade intervjuer baserade på den holistiska karriärutvecklingsmodellen samt två enkäter utvecklade ur det kvalitativa resultatet användes för att samla in data. Deltagarna i studien utgjordes av 5 svenska elithoppryttare i åldrarna 24-29 (M=26.4, SD=2.06). Det kvalitativa resultatet gav två kategoriprofiler av upplevda utmaningar och användandet av coping strategier. Det kvantitativa resultatet gav två individuella profiler för varje deltagare. Resultatet identifierade fem överordnade teman av upplevda utmaningar (psykologiska, finansiella, psyko-sociala, idrottsliga och yrkesmässiga) och tre överordnade teman av coping strategier (socialt stöd, problemfokuserad coping och emotionsfokuserad coping). De individuella profilerna visade både liknande mönster samt individuella nyanser mellan deltagarna. De största utmaningarna för ryttarna var finansiella, skador och att hantera en sluten idrottsidentitet. Denna studie representerar ett försök till att belysa vilka utmaningar och coping strategier som används av ryttare på elitnivå, för att undvika ineffektiv coping och negativa konsekvenser så som ofrivilligt avslut av idrottskarriär.

SAMMANFATTNING  Bakgrund: Ishockey tillhör en av de idrotterna med högst skadefrekvens. Det finns olika faktorer ur ett biopsykosocialt perspektiv som har inverkan på spelares respons och beteende vid skada och rehabilitering. Fysioterapeuter har som uppgift att stötta patienter i rehabilitering och återgång till målaktivitet. Till författarnas vetskap finns det ingen forskning på fysioterapeuters upplevelse av spelares beteende under en rehabiliteringsprocess inom svensk elitishockey.  Syfte: Syftet med följande studie var att undersöka fysioterapeuters upplevelser kring spelares beteende i relation till rehabiliteringsprocessen vid skada inom svensk elitishockey.  Metod: En kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer. Ett ändamålsenligt urval användes där sex fysioterapeuter inkluderades från Hockeyallsvenskan och Svenska Hockeyligan (SHL). En kvalitativ innehållsanalys genomfördes med induktiv ansats.  Resultat: Den tematiska analysen resulterade i fem kategorier och 20 subkategorier. Kategorier som framkom var personliga faktorer påverkar beteende, erfarenhet påverkar beteende, omgivningsfaktorer påverkar beteende, egna prioriteringar påverkar beteende samt kunskap om skada påverkar beslutsfattande.  Slutsats: Studien belyste hur samspelet mellan individ- och omgivningsfaktorer hos spelare påverkar beteende under rehabilitering. Identifiering av dessa faktorer visar att rehabilitering med fördel kan utgå från ett biopsykosocialt perspektiv. Spelares hantering av skada upplevdes variera beroende av olika copingstrategier samt hur skadan värderades. / ABSTRACT  Background: Ice hockey is one of the sports with the highest incidence of injuries. There are different factors seen from a biopsychosocial perspective which all influence the players response and behavior during an injury and rehabilitation. The task of physiotherapists is to support patients in their rehabilitation and return to their target activity. There is a limited knowledge of the experiences of physiotherapists regarding player behavior during a rehabilitation process in Swedish elite ice hockey.  Aim: The aim of this this study was to examine physiotherapists experiences of players behaviors in relations to a rehabilitation process after an injury in Swedish elite ice hockey.  Method: A qualitative design with semi structured interviews. An expedient selection was used with six physiotherapists who were included from Hockeyallsvenskan and Svenska Hockeyligan (SHL). The interviews were analyzed with qualitative content analysis with inductive approach.  Results: The thematic analysis resulted in five categories and 20 subcategories. The categories identified were personal factors affects behavior, experience affects behavior, environmental factors affect behavior, personal priorities affect behavior and knowledge about injury affects decision making.  Conclusion: The study illustrated how the interplay between individual- and environmental factors affected player behavior during rehabilitation. Identification of these factors shows that rehabilitation benefits from a biopsychosocial perspective. The experience was that players management of an injury variated depending on different coping strategies and how the injury was valued.

Introduction: Crossfit is a modern sport that yearly expands worldwide. The goal of the sport is to develop performance and fitness so athletes can optimize their performance in many training categories. Furthermore, the sports WOD:s is complex, where many physiological challenges occur. The athlete is forced to push their limits of the movements, where there is a possibility for failure between the muscle fibers activation and synchronization. This can risk the sports security regarding injuries because of insufficient motor performance. A study from 2014 estimate the injury prevalence in crossfit to be 20%. Meanwhile a study from 2017 showed that the injury prevalence increased to 31,91%. Method: The objective of this study was to examine the crossfit athlete background, injury prevalence and injury categories between oktober 2016 - april 2017 in Sweden. A Brazilian survey was used in this study. The survey was modified and translated to Swedish before administered to certified crossfit facilities around the country. The method for this study used a descriptive cross-sectional design with a quantitative distribution of an online survey. Result: The common crossfit athlete is preferably 32 years or older, had a sedentary work and strict training routines with years of experience. Furthermore, 58 of 190 participants sustained a total of 87 injuries the past 6 month. This correlates to an injury prevalence of 30,5% for the crossfit athletes in Sweden. Furthermore, the most common injury categories were located on the neck/spine (21,84%), shoulder (18,39%), skeletal muscle (16,09%) and knee (16,09%). Therefore, the sport can cause different injuries throughout participation. Conclusion: Due to a high injury prevalence and a wide variation of injuries does the sport show a high injury risk, despite the athletes training experience. It takes more research to know the exact mechanisms for the injuries and how they can be prevented. / Introduktion: Crossfit är en nykommen sport somårligen växer världen över. Sporten syftar till att förbättra prestation och fitness i medvetenhet att optimera kompetens i alla fysiska kvalitéer. Dock finns det en komplexitet med att inkludera flera fysiska utmaningar i träningen. Utövaren tvingas utföra rörelserna med maximal insats för att inte misslycka samspelet mellan muskelfibrernas aktivering och synkronisering. Sådana misslyckanden kan äventyra säkerheten på grund av otillräcklig motorisk prestation. Studier från andra länder har uppmärksammat crossfitens skadeprevalens de senaste åren. Första studien från 2014 visar en prevalens på 20%, medan nyaste studien från 2017 visar en prevalens på 31,91%. Syfte: Denna studie har undersökt Sveriges crossfitutövares bakgrund, skadeprevalens och skadekategorier mellan oktober 2016 t.o.m. april 2017. Metod: Studien har använt en kvantitativ tvärsnittsstudie genom elektroniska enkäter. Enkäten har ursprung från en Brasiliansk studie som modifierades till svenska. Enkäten blev e-postad till Sveriges certifierade anläggningar i syfte att vidarebefordra enkäten till utövarna. Resultat: Studien bygger på 190 fullständiga enkätsvar som har generaliserats till Sveriges crossfitutövare. Resultatet visade att den generella crossfitutövaren ofta är över 32 år, har ett stillasittande yrke samt strikta träningsrutiner och många års träningserfarenheter, både inom och utanför crossfit. Skadeprevalensen visade att 30,5% av utövarna hade skadat sig de senaste 6 månaderna, då skadorna var lokaliserat på flera delar av kroppen. Vanligaste var nack-/rygg-(21,84%), axel-(18,39%), muskel-(16,09%) och knäskada (16,09%). Slutsats: Studien visade att Crossfitutgör en skaderisk trots erfaren träningsbakgrund. Men det krävs utförligare forskning för att kunna tyda de exakta mekanismerna för skadeuppkomsten. Det är viktigt att studier utförs för att förbättra sportens säkerhet eftersom anläggningar/organisationer ökar och forskning saknas.