Omedvetna tankesätt om intelligens har av litteraturen beskrivits följa två mönster: ett dynamiskt och ett statiskt. Människor som har det dynamiska tankesättet ser intelligens som någonting förbättringsbart medan det statiska tankesättet ser intelligens som någonting stabilt. Tidigare har individer med ett statiskt tankesätt associerats med mer negativa emotioner som hjälplöshet och ångest. I denna undersökning testades 45 individer i huruvida deras ångest skulle förändras, beroende på vilket tankesätt de manipulerats till. Deltagarna fick läsa en text som antingen gav stöd till ett statiskt eller dynamiskt tankesätt. Därefter fick samtliga genomföra ett krävande mentalt test under tidspress. Försökspersonerna skattade sin ångest både innan och direkt efter testet. Det uppkom ingen signifikant skillnad mellan de två gruppernas medelvärde av ångestpoäng. Framtida studier kan visa ifall fler försökdeltagare och ett mer automatiserat tillvägagångssätt förändrar resultaten.

Denna studie har två övergripande syften. Det första är att undersöka om gymnasieelever tror att de kan påverka sin matematiska intelligens eller inte. Det andra syftet är att undersöka hur gymnasieelevers hjälpsökande beteende ser ut och vilka faktorer som påverkar dessa beteenden. Data samlades in via enkäter på i en skola i Norrbotten, totalt besvarade 250 gymnasieelever enkäten. Resultatet från undersökningen visade att gymnasieeleverna generellt hade en mer dynamisk än statisk syn på sin egen matematiska intelligens. Resultatet visade även att andelen gymnasieelever som hade ett undvikande hjälpsökande beteende var 21.6 % samt att få gymnasieelever sökte hjälp publikt medan merparten av gymnasieeleverna sökte hjälp privat, dock i olika hög grad. Slutligen visade resultatet att gymnasieelevernas undvikande hjälpsökande beteende påverkades av deras rädsla att uppfattas som dum av klasskamrater och utav deras syn på sin egen matematiska intelligens. Resultatet visade även att gymnasieelevernas publika hjälpsökande beteende korrelerade med deras rädsla att uppfattas som dum utav klasskamrater. / This study has two overall aims. The first is to investigate whether high school students believe that they can influence their mathematical intelligence or not. The second aim is to investigate high school students' help-seeking behaviour and which factors influence these behaviours. Data was collected via questionnaires at a school in Norrbotten, a total of 250 high school students answered the questionnaire. The results of the survey showed that the high school students generally had a more dynamic than static view of their own mathematical intelligence. The results also showed that the percentage of high school students who had an avoidant helpseeking behaviour was 21.6% and that few high school students sought help publicly, while most high school students sought help privately, although to varying degrees. Finally, the results showed that high school students' avoidant help-seeking behaviour was influenced by their fear of being perceived as dumb by classmates and by their view of their own mathematical intelligence. The results also showed that the high school students' public helpseeking behaviour correlated with their fear of being perceived as dumb by their classmates.