Bakgrund: Tidigare forskning belyser att post intensivvårdspatienter har svårt att skilja på illusioner och den reella verkligheten under intensivvårdsbehandlingen. Det framkom även att patienter har upplevt psykisk ohälsa och nedsatt livskvalitet efter intensivvårdsbehandlingen. Patienter har betonat att intensivvårdsdagboken var värdefull för deras återhämtning efter vårdtiden på intensivvårdsavdelningen (IVA) eftersom de har fått hjälp att rekonstruera verkligheten av deras upplevelse. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter och anhörigas upplevelser av intensivvårdsdagboken. Metod: En litteraturstudie som omfattas av en kvalitativ deskriptiv design. 18 originalartiklar inkluderades och analysprocessen baserades på nyckelfynd, teman och subteman. Resultat: Analysen genererade tre teman: intensivvårdsdagboken som omvårdnadsåtgärd, holistiskt förhållningssätt och närvarandets betydelse, utifrån dessa skapades åtta subteman. Resultatet påvisade att intensivvårdsdagboken kan leda till att IVA sjuksköterskor kunde arbeta mer holistiskt utefter patienters och även anhörigas unika omvårdnadsbehov. Det framkom dock att IVA sjuksköterskor saknade riktlinjer och rutiner för hur och när de ska använda intensivvårdsdagboken. Anhöriga kunde även använda intensivvårdsdagboken för att bearbeta känslor och tankar över den rådande situationen. Slutsats: Intensivvårdsdagboken är en omvårdnadsåtgärd som har betydelse för både patienter, anhöriga men även för IVA sjuksköterskor. Användning av intensivvårdsdagboken kan leda till en mer evidensbaserad, holistisk omvårdnad för patienter och anhöriga. / Background: Previous research shows that patients had a hard time to separate the real reality from their illusions during the stay at the Intensive Care Unit (ICU) and experienced mental illness and decreased quality of life after. Furthermore patients have emphasized that the ICU diaries have been a valuable tool for their recovery. Purpose: To describe the intensive care nurses’ perceptions and relatives’ experiences of The ICU diary. Method: A literature study that has a qualitative descriptive design. 18 original articles were included and the analysis process was based on key findings, themes and sub-themes. Results: The analysis generated three themes: The ICU diary as a caring action, holistic approach and the meaning of being present. From these themes eight sub-themes were created. The result showed that ICU diaries can help ICU nurses to have a more holistic approach and therefor see to the unique caring needs of both the patient and relatives. ICU nurses emphasized that they wanted guidelines and routines of how to use The ICU diary. Relatives could also use the ICU diary as a tool to process thoughts and emotions. Conclusion: The ICU diary is a caring action that has meaning for both patients, relatives but also for ICU nurses. The use of the ICU diary can result in a more evidenced based and holistic nursing approach.

Bakgrund: Beslut om att avstå och avbryta livsuppehållande behandling har de senaste åren ökat i antal inom intensivvården i Europa. Intensivvårdspatienter har ofta nedsatt autonomi, och läkare och sjuksköterskor måste därför försöka avgöra vad som är rätt för patienten. Detta kan orsaka moralisk stress eftersom att det inte finns några enhetliga riktlinjer för när den livsuppehållande behandlingen övergår till att vara meningslös. Motiv: Beslut kring att avstå eller avbryta livsuppehållande behandling kan vara ett mångfacetterat etiskt beslut som försvåras av intensivvårdspatientens nedsatta autonomi. Den föreliggande studien syftar till att belysa de etiska utmaningar som uppstår när beslutet ska fattas. Syfte: Att belysa läkares och sjuksköterskors resonemang kring att avstå och avbryta livsuppehållande behandling på en intensivvårdsavdelning. Metod: En vinjettstudie genomfördes med individuella semistrukturerade intervjuer med intensivvårdsläkare (n=5) och intensivvårdssjuksköterskor (n=5). Insamlad data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Deltagarnas resonemang kring att avstå och avbryta livsuppehållande behandling utmynnade i nio subteman som delades in i tre olika teman; Strävan efter att göra gott, Involvering av närstående och Behov av reflektion i teamet. Konklusion: Teamet ansågs betydelsefullt i beslut kring livsuppehållande behandling. Det fanns ibland olika uppfattningar inom teamet kring vilken behandling som gagnar patienten och vidare forskning behövs kring metoder, exempelvis etiska ronder, för att överbrygga dessa meningsskiljaktigheter. Om de etiska utmaningarna läkare och sjuksköterskor upplever kring beslut att avstå eller avbryta livsuppehållande behandling uppmärksammas och diskuteras, ökar chanserna för att alla involverade känner att rätt beslut fattas för patienten som individ. / Background: There is an increase of decisions to withhold or withdraw life sustaining treatment within intensive care units in Europe. Intensive care patients often have a limited autonomy and physicians and nurses therefore have to decide what is right for the patient. This can cause moral stress due to a lack of unitary guidelines for when life sustaining treatment becomes futile. Motive: Decisions to withhold or withdraw life sustaining treatment can be a multifaceted ethical dilemma that is complicated by the intensive care patients' limited autonomy. This study aims to illustrate the ethical challenges occurring when this decision is to be made. Aim: To illustrate the reasoning of physicians' and nurses' about withholding and withdrawing life sustaining treatment in an intensive care unit. Methods: A vignette study was conducted with individual semi structured interviews with intensive care physicians (n=5) and intensive care nurses (n=5). Collected data was analysed with qualitative content analysis. Result: The participants reasoning to withhold or withdraw life sustaining treatment resulted in nine subthemes that was further divided into three themes; Striving to do good, Involment of relatives and A need to reflect within the team. Conclusion: The team was considered important in decisions regarding life- sustaining treatment. Sometimes there were different views within the team about what treatment would benefit the patient and further research is needed of methods, such as ethical rounds to overcome disagreements regarding decisions to withhold and withdraw life-sustaining treatment within intensive care. If these ethical challenges experienced by physicians and nurses due to these decisions are acknowledged and discussed, chances increase that everyone involved feels that the right decision is made for the patient as an individual.

Bakgrund: Intensivvårdssjuksköterskor har ansvar att bedriva omsorgsfull omvårdnad av kritiskt sjuka patienter i en högteknologisk miljö samtidigt som vårdandet ska ske personcentrerat. Personcentrerad vård inom intensivvård problematiseras av patienternas sjukdomstillstånd, avancerad vård och faktorer inom organisation och miljö som påverkar. Höga krav ställs på intensivvårdssjuksköterskor samtidigt som utförandet av personcentrerad vård har stor betydelse för intensivvårdspatienter. Eftersom personcentrerad vård inom intensivvård inte är lika beforskat som andra kontexter är det ett viktigt område att belysa. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av personcentrerad vård inom intensivvård. Metod: Kvalitativ induktiv ansats, datainsamling med frågeformulär med öppna frågor och dataanalys utifrån manifest kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier och åtta subkategorier. Första kategorin Utmaningar i utförandet av personcentrerad vård beskrev otillräckliga resurser, patienternas tillstånd, att klimatet påverkar samt behov av mer kunskap. Andra kategorin Förutsättningar som främjar utförandet av personcentrerad vård beskrev organisatoriska förutsättningar, att alla arbetar mot samma mål, betydelsen av anhöriga och holistiskt synsätt. I tredje kategorin framkom Positiva upplevelser av personcentrerad vård inom intensivvård. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av personcentrerad vård inom intensivvård visar att det är komplext men samtidigt betydelsefullt och att det finns behov av utveckling inom området. / Background: Intensive care nurses have responsibility to provide high-quality care to critically ill patients within high technological environment based on a person-centered approach. The complex of patients' critical conditions, advanced care, environment and organizational factors makes patient-centered nursing challenging. Due to challenges, intensive care nurses require high skills whilst provision of person-centered care is of great importance to patients. Person-centered care within intensive care is important to highlight as it's not as researched as other contexts. Aim: To describe intensive care nurses' experiences of person-centered care in intensive care. Method: Qualitative inductive design, data collection with open ended questionnaires and analysis according to manifest content analysis. Results: The analysis resulted in three categories and eight subcategories. First category Challenges in performing person-centered care described insufficient resources, patients conditions, the impact of climate and need for more knowledge. Second category Conditions that promote provision of person-centered care described organizational conditions, working towards the same goal, the significance of relatives and holistic perspective. Third category emerged Positive experiences of person-centered care within intensive care. Conclusion: Intensive care nurses' experiences of person-centered care within intensive care is complex however of great importance and in need for development.

Text in Afrikaans / In hierdie beskrywende, verkennende en kontekstuele studie is ondersoek gedoen na redes waarom opgeleide intensiewesorgverpleegkundiges uit die intensiewesorgomgewing bedank en buite die intensiewesorgomgewing werk in die noordelike gedeelte van Gauteng. Doelwitte vir die studie was om die faktore te bepaal wat bydra tot die bedanking uit die intensiewesorgeenheid, die identifisering van die nie-verpleegkundige beroepe wat tans beoefen word en die bepaling van die faktore wat bydra tot die beoefening van 'n nie-verpleegkundige beroep. Die data is ingesamel deur middel van 'n vraelys wat voltooi is deur opgeleide intensiewesorgverpleegkundiges wat bedank het uit die intensiewesorgomgewing. Die sneeubalsteekproeftegniek is gebruik. Die data-analise het getoon dat redes vir bedanking uit die intensiewesorgomgewing die volgende insluit: onvoldoende salarisse, te veel stres en emosionele uitputting, ongerieflike werkure, personeeltekort en onbevredigende werkomstandighede. Daar is bevind dat verpleeg-sessiewerk steeds deur die respondente gedoen word, al werk hulle huidig voltyds buite die intensiewesorgomgewing. / In this exploratory, descriptive and contextual study research has been done to establish the reasons why intensive care nursing personnel resign from the intensive care environment in the northern Gauteng region. The researcher aimed to establish the factors that contributed to the resignations from the intensive care environment, to identify the non-nursing careers currently being practised by former intensive care nursing staff and to establish the factors that influenced them to practice non-nursing careers. The data was collected through questionnaires completed by former intensive care nursing personnel. The snowball test sampling method has been used. Data analysis has shown the following to be inter alia the reasons for the resignations from the intensive care environment: insufficient income, exhaustion and emotional stress, inconvenient working hours, staff shortages and unsatisfactory working conditions. One finding is that respondents are still doing nursing session work although they are working full-time in nonnursing capacities. / Health Studies / M.A. (Verpleegkunde)

Text in Afrikaans / In hierdie beskrywende, verkennende en kontekstuele studie is ondersoek gedoen na redes waarom opgeleide intensiewesorgverpleegkundiges uit die intensiewesorgomgewing bedank en buite die intensiewesorgomgewing werk in die noordelike gedeelte van Gauteng. Doelwitte vir die studie was om die faktore te bepaal wat bydra tot die bedanking uit die intensiewesorgeenheid, die identifisering van die nie-verpleegkundige beroepe wat tans beoefen word en die bepaling van die faktore wat bydra tot die beoefening van 'n nie-verpleegkundige beroep. Die data is ingesamel deur middel van 'n vraelys wat voltooi is deur opgeleide intensiewesorgverpleegkundiges wat bedank het uit die intensiewesorgomgewing. Die sneeubalsteekproeftegniek is gebruik. Die data-analise het getoon dat redes vir bedanking uit die intensiewesorgomgewing die volgende insluit: onvoldoende salarisse, te veel stres en emosionele uitputting, ongerieflike werkure, personeeltekort en onbevredigende werkomstandighede. Daar is bevind dat verpleeg-sessiewerk steeds deur die respondente gedoen word, al werk hulle huidig voltyds buite die intensiewesorgomgewing. / In this exploratory, descriptive and contextual study research has been done to establish the reasons why intensive care nursing personnel resign from the intensive care environment in the northern Gauteng region. The researcher aimed to establish the factors that contributed to the resignations from the intensive care environment, to identify the non-nursing careers currently being practised by former intensive care nursing staff and to establish the factors that influenced them to practice non-nursing careers. The data was collected through questionnaires completed by former intensive care nursing personnel. The snowball test sampling method has been used. Data analysis has shown the following to be inter alia the reasons for the resignations from the intensive care environment: insufficient income, exhaustion and emotional stress, inconvenient working hours, staff shortages and unsatisfactory working conditions. One finding is that respondents are still doing nursing session work although they are working full-time in nonnursing capacities. / Health Studies / M.A. (Verpleegkunde)

Background: Intensive Care and Anaesthetists Nurses are, through their profession and the COVID-19 pandemic, predisposed to suffering from Compassion Fatigue (CF). CF develops as stressors exceed the ability to cope with the demands of caring and has been associated with organisational factors. When nurses develop CF, healthcare organisations and patients suffer. The individual nurse becomes negatively affected and may develop a turnover intention, which is particularly worrying due to the current shortage of specialist nurses. Motive: In Sweden, there is a lack of knowledge about Intensive Care and Anaesthesia Nurses’ CF with focus on organisational factors and turnover intention.  Aim: to measure Intensive Care and Anaesthesia nurses’ Compassion Fatigue and explore its correlation with organisational support and turnover intention in the context of Swedish healthcare in the aftermath of the COVID-19 pandemic. Methods: This is a cross-sectional correlation study. 79 specialist nurses answered a web-based survey which included, among other instruments, the Professional Quality of Life Scale. Spearman's rank, Kruskal-Wallis and Mann-Whitney U were used in the statistical analysis in jamovi. Result: Specialist nurses had moderate Compassion Satisfaction (CS) while CF, measured as Burnout (BO) and Secondary Traumatic Stress (STS), was low. CS was negatively correlated with BO. Intensive Care Nurses and female nurses had higher STS. Current job turnover intention was associated with CS, BO and Perceived Organizational Support (POS). Nursing profession turnover intention was associated with CS and CF. In addition to current-job turnover, POS was correlated to CS and BO.   Conclusion: The Professional Quality of Life is a useful tool to monitor the trends in specialist nurses’ wellbeing. POS has the potential to improve several issues simultaneously, increasing CS and reducing BO and turnover intention. Future research should therefore focus on POS as well as explore CS potential to minimise BO. / Bakgrund: Intensivvårds- och Anestesisjuksköterskor är, genom deras yrke och COVID-19-pandemin, predisponerade att lida av empatitrötthet. Empatitrötthet utvecklas i takt med att stressfaktorer överstiger förmågan att klara av omvårdnads utmaningar och har förknippats med organisatoriska faktorer. När sjuksköterskor utvecklar empatitrötthet drabbas hälso- och sjukvårdsorganisationer samt patienter. Den individuella sjuksköterskan blir negativt påverkad och intention till egenuppsägning kan utvecklas, vilket är särskilt oroande på grund av den rådande bristen på specialistsjuksköterskor. Motiv: I Sverige, saknas det kunskap om Intensivvårds- och Anestesisjuksköterskors empatitrötthet med fokus på organisatoriska faktorer och intention till egenuppsägning. Syfte: Att mäta Intensivvårds- och Anestesisjuksköterskors empatitrötthet och utforska dess korrelation med organisatoriskt stöd och intention till egenuppsägning i kontexten av svensk hälso- och sjukvård efter COVID-19-pandemin. Metod: En korrelationsstudie har genomförts med tvärsnittsstudiedesign. 79 specialistsjuksköterskor besvarade en webbaserad enkät som bland annat inkluderade skalan Professional Quality of Life (ProQOL). Spearman's rank, Kruskal-Wallis och Mann-Whitney U användes för genomförandet av statistikanalysen i dataprogrammet jamovi. Resultat: Specialistsjuksköterskorna hade måttlig medkänsle-tillfredsställelse medan empatitrötthet, mätt som utbrändhet och sekundär traumatisk stress, var låg. Medkänsletillfredsställelse var negativt korrelerat med utbrändhet. Intensivvårdssjuksköterskor och kvinnliga sjuksköterskor hade högre sekundär traumatisk stress. Egenuppsägningsintention från nuvarande jobbet var associerad med medkänsletillfredsställelse, utbrändhet och upplevt organisatoriskt stöd. Egenuppsägningsintention från sjuksköterskeyrket var associerat med medkänsletillfredsställelse och empatitrötthet. Utöver egenuppsägningsintention från nuvarande jobbet så var upplevt organisatoriskt stöd korrelerat till medkänsletillfredsställelse och utbrändhet. Slutsats: ProQOL är ett användbart instrument för att bevaka förändringar i specialistsjuksköterskornas välbefinnande. Organisatoriskt stöd har potential att förbättra flera problem samtidigt genom att öka medkänsletillfredsställelse och reducera utbrändhet samt egenuppsägningsintention. Framtida forskning bör därför fokusera på upplevt organisatoriskt stöd samt att utforska potentialet av medkänsletillfredsställelse för att minimera utbrändhet.