I 25 kap. 13-20a §§ Aktiebolagslagen (2005:551) finns bestämmelser om tvångslikvidation vid kritisk kapitalbrist. Kritisk kapitalbrist innebär att bolagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Bestämmelserna innebär att styrelseledamöterna har en bestämd handlingsplikt som de måste följa. Om styrelseledamöterna underlåter att agera i enlighet med bestämmelserna kan de bli solidariskt betalningsansvariga med bolaget för förpliktelserna som uppkommer under den tid som underlåtenheten består, perioden kallas ansvarsperioden. Uppkomsten av en ansvarsperiod bedöms genom att ett antal rekvisit måste vara uppfyllda. För att styrelseledamöterna skall undgå fortsatt medansvar måste ansvarsperioden komma till ett slut. Det föreligger en viss oklarhet vad gäller rättsläget och om vilka situationer som innebär ett slut på ansvarsperioden. Om medansvar anses föreligga, har den enskilda styrelseledamoten möjligheten att visa att han eller hon inte varit försumlig, och därigenom undgå ansvar. För att en styrelseledamot inte skall ses som försumlig måste en ansvarsfrihetsgrund föreligga. Lyckas ledamoten visa att försumlighet inte förelegat undgår han eller hon ansvar för de uppkomna förpliktelserna. Det finns ett stort antal rättsfall som behandlar frågan om personligt betalningsansvar. Eftersom det på senare år har kommit flera intressanta rättsfall som ger nya synvinklar inom området, har vi med hjälp av ett urval av dessa försökt tydliggöra rättsläget. Lagtextens lydelse är dock inte utan tolkningssvårigheter, vilket gör att praxis i vissa fall blir svårtolkad och det medför även en osäkerhet inom rättsområdet.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

I ett aktiebolag har aktieägarna inte något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser. Eftersom aktieägarna inte har något personligt ansvar för bolagets förpliktelser finns det ett skydd för det egna kapitalet i bolaget. Fordringsägare och andra intressenter skall alltid kunna lita på att bolaget har ett aktiekapital på minst 100 000 kronor. Det finns bland annat regler om personligt betalningsansvar för aktieägare och ställföreträdare i bolaget vid kapitalbrist, det vill säga när det egna kapitalet understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet.Studiens syfte är att ge en ökad förståelse kring de risker som ägare och ställföreträdare tar när bolagets egna kapital är förbrukat till mer än hälften av det registrerade aktiekapitalet och varför de tar dessa risker.För att kunna uppnå studiens syfte har en insamling av primärdata genomförts i form av intervjuer. Studien har ett hermeneutiskt förhållningssätt och en kvalitativ metod.De slutsatser som dras i studien är att ägare och ställföreträdare riskerar att bli personligen betalningsansvariga om de inte följer det regelverk som finns för att skydda det egna kapitalet i bolaget. Anledningen till att de tar denna risk är olika. Till stor del beror det på okunskap. De känner inte till reglerna i aktiebolagslagen om personligt betalningsansvar.

Under år 2010 valde fyra av fem att starta företag i form av aktiebolag. En stark anled-ning till att man föredrar aktiebolagsformen är på grund av det begränsade ansvaret som utmärker denna bolagsform. För att motverka att vissa nogräknade styrelse utnyttjar an-svarssystemet har lagstiftaren infört flera aktiebolagsrättsliga regler som ska vara till skydd för bolagets intressenter, främst borgenärer. En av reglerna är att se till att bolaget har kapital vid början av verksamhetens gång. För att hålla aktiekapitalet intakt under verksamhetens gång tillkom bland annat regeln om personligt betalningsansvar vid kapi-talbrist, 25 kap. 18 § ABL. Båda reglerna har till syfte att skydda borgenärerna. Syftet med denna framställning är att utreda om lagregeln om personligt betalningsansvar är i behov av reform, särskilt för aktiebolag som omfattas av frivillig revisionsplikt.Styrelsen är tvungen att aktivt handla efter ett handlingsmönster i 25 kap. 13 – 16 §§ ABL. Underlåter styrelsen att agera när skyldigheten har uppstått blir styrelsen personlig betalningsansvarig för därefter uppkomna förpliktelser. Ledamöterna ska svara solida-riskt. Ansvaret uppstår när det finns ”skäl att anta” att aktiekapitalet understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet och styrelsen underlåter att upprätta en kontrollbalans-räkning som ska vara revisorgranskad. Syftet med revisorgranskningen är att kunna motverka manipulation och efterhandskonstruktion av kontrollbalansräkning. Eftersom kontrollbalansräkningen utgör bevis för att kapitalbrist föreligger kan styrelsen i ett bo-lag, som saknar revisionsplikt, få ett frikort till att manipulera eller efterhandskonstruera ”kontrollbalansräkningen” till sin fördel. Därför finns det behov av att reformera an-svarssystemet i 25 kap. 18 § ABL allteftersom regeln inte är ändamålsenlig. / In 2010, four out of five chose to establish limited companies. A strong reason for the preference for limited company is due to the limited responsibility that distinguishes the corporate form. The shareholders will not be personally liable for anything than the cap-ital invested in the company. To counter that some unscrupulous people exploiting the system, the legislation provides a number of company law rules to protect its stakehold-ers, particularly creditors. One of the rules is to ensure that the company has capital at the beginning of the activity. Furthermore, the legislation provides rules that are intend-ed to keep capital intact, hence the rule of compulsory liquidation of capital shortage. The aim of this thesis is to investigate whether the rule in 25:18 ABL is adapted to its purpose, especially when small limited companies has optional audit requirement. The Board is required to actively follow a pattern in Chapter 25 ABL. Failure by the Board to follow the pattern, the board may be personally liable for obligations incurred thereafter. The responsibility arises when there is "a reason to believe" that the share capital is less than half of the registered share capital and the board fails to establish a balance sheet that shall be audited. The purpose of the audit review is to discourage tampering and subsequent construction of a balance sheet. A balance sheet is evidence that proves a capital shortages exist, the board of a company, which has no mandatory auditing, get a free pass to manipulate or retrospectively construct "control balance sheet" to their advantage. Therefore, there is a need to reform the liability system in 25:18 ABL as the rule is not practicable or adapted to its purpose.

The Swedish legislation regarding culpulsory liquidation and personal liability has been heavily criticized. In the beginning of July 2023, a proposal was published from an inquiry regarding how to prevent and counter criminal and dishonest use of corporations. One of the proposals that suggested to change the Swedish legislation was the elimination of the rules of compulsory liquidation and personal liability. In this essay a legal analysis of the changes and it ́s effects are made with the current legislation as a starting point. The rules of compulsory liquidation in the Companies Act (aktiebolagslag 2005:551) set a limit on how far a loss-making company can be run before it has consequenses on the board of directors and the company itself. When there is reason to suppose that the company ́s equity (net assets) falls below half of the registered share capital, the rules ordain the directors to follow a certain pattern of conduct. The measures lead either to the company being re-capitalised or liquidated. If the directors misuse the rules or do not follow all the predescribed steps, the directors responsible becomes equally personally liable for the obligations incurred by the company during the whole period of the negligence. It has been questioned whether the rules are still appropriate and critics also claim that the rules nowadays hollow the protection of creditors that the rules in fact aimed to maintain. The critics have elucidated that it is mote relevant to ensure that a company is able to pay its debts as they fall due, than having assets exceeding its debts. Amongst other arguments the rules are also criticized for being too complex and difficult to uphold in an efficient matter. The inquiry ́s suggestion to replace the rules of compulsory liquidation with rules of solvency aimes to protect the creditors while giving the positive effect that of easing companies’ regulatory burden. The rules of solvency shall be better suited for the purpose, more clarified and expedient than the rules of compulsory liquidation. A strenghtening of the creditor’s protection is done by enacting that the directors continuously have a responsibility to ensure that the company ́s financial position is satisfactory in relations to the company ́s creditors. This financial assessment includes a check that the company ́s equity and liquidity correspond to the nature, scope and risks of the business. From the summarised conclusions that have been made in this essay there is only one reasonable proposal. The suggestions that the inquiry has made are in general welcomed. Although, there are some diffuse definitions and terms in the proposed legislation that may have bigger inpacts of Swedish corporates and the comporate law than the inquiry has shown. Even some of the bigger parts of the proposal can be criticized. The reparations suggested are weaker than the penalty5of personal liability. This will increase the criminal use of corporates and decrease the possibility for creditors to succeed in their claims. The final conclusion, that the rules proposed by the inquiry are to be advised against, should not be interpreted as a fully dismissal of the changes. As a whole, the proposal is more efficient and appropriate in its protection of creditors and the company ́s capital. There are details in the proposed legislation that needs to be more elaborated. It is motivated to look into the possibility of combining the proposal with at least personal liability. It would make the system more similar to the brittish system of wrongful trading, which has been recommended by many law professionals.

Syftet med förevarande uppsats är att utreda hur det personliga ansvaret är utformat för nytillträdd styrelse, samt vilka möjligheter har nytillträdd styrelse att undgå ansvar. Styrelseledamöter i ett aktiebolag kan bli personligt betalningsansvariga om det i lagen givna handlingsmönstret när det finns skäl att anta att bolaget har kapitalbrist. Det personliga ansvaret är utformat som ett medansvar och träffar hela styrelsen. Möjligheterna för att undgå personligt betalningsansvar är dels genom ansvarsfrihetsgrunder, dels genom att läka kapitalbristen (inom en till två månader). Det personliga ansvaret för nytillträdd styrelse är inte lagreglerad och av lagstiftaren stadgas att frågan bör bedömas med beaktande av den nytillträdde ledamotens agerande i det enskilda fallet. Diskussion har förts kring vilken ansvarssituation som ska anses gälla för den nytillträdde styrelseledamoten vid tidpunkten för inträdet. Indikationer finns på att nytillträdd styrelseledamot "ärver" tidigare styrelses ansvar. Doktrins tolkning är nytillträdd styrelseledamot inte borde ådra sig något ansvar om denne vidtar adekvat åtgärd för rättelse så snart efter sitt inträde. Möjligheterna att undgå personligt betalningsansvar är tämligen begränsade. För egen del ansluter jag mig till doktrins tolkning, en ordning som innebär att styrelse ärver tidigare styrelses ansvar är alldeles för långtgående ansvar och oproportionerligt. Möjligheterna för nytillträdd styrelse att läka kapitalbrist är tämligen begränsade varför uppsatsförfattaren ställer frågan huruvida det inte vore rimligare att tillåta läkning i efterhand i speciella fall, t.ex. då en ny styrelse träder in i ett bolag. E contrario tolkningen har vidare av uppsatsförfattaren ifrågasatts om den stadgade tidpunkten verkligen borde utgöra den definitiva slutpunkten.