Kontrollbalansräkningen är ett borgenärsskydd vars funktion är att särskilja livsdugliga företag från de som inte är det. Frågan om livsduglighet avgörs av företagets nettotillgångar. Vilka tillgångar som tas upp och hur tillgångarna värderas får därmed en avgörande betydelse för ett aktiebolags fortsätta existensen. Lagen ger ingen närmare beskrivning för hur redovisning av tillgångar ska ske, utan hänvisar till god redovisningssed. Vad som utgör god redovisningssed blir således viktigt för att avgöra nettotillgångarnas storlek och i förlängingen företags livsduglighet. Särskilda problem inom redovisningen återfinns vid värdering av immateriella tillgångar. Studiens syfte är därför att undersöka hur immateriella tillgångar kan klassificeras och värderas enligt god redovisningssed i kontrollbalansräkningar.För att besvara studiens syfte gjordes en kvalitativ innehållsanalys. Dokument som ansågs svara för god redovisningssed i form av RedR 2, K2, K3 samt rättsfall analyserades för att undersöka vad som torde vara de lege lata vid redovisning av immateriella tillgångar i kontrollbalansräkningar.Vår slutsats är att företag som i den ordinarie redovisningen tillämpar K2-regelverket i kontrollbalansräkningar har rätt att välja att redovisa immateriella tillgångar enligt K3-regelverket. Immateriella tillgångar med ett påvisbart försäljningsvärde som i den ordinarie redovisningen inte får tas upp kan redovisas i en kontrollbalansräkning. Utöver ovan slutsatser har även framförts vad som borde gälla de lege ferenda, då immateriella anläggningstillgångar i vissa fall torde kunna värderas till nyttjandevärde. / Program: Civilekonomprogrammet

En grundläggande princip för ett aktiebolag är att aktieägarna inte har något personligt betalningsansvar för bolagets förpliktelser. I syfte att skydda bolagsborgenärerna så finns det i aktiebolagslagen ett flertal kapitalskyddsregler. I 25 kap. ABL finns de så kallade kapitalbristreglerna. Reglerna bygger på att när en kritisk kapitalbrist har uppstått, så ska styrelsen iaktta ett visst handlingsmönster som syftar till att antingen läka kapitalbristen, eller inleda en ordnad avveckling av bolaget. Underlåter bolagets företrädare att vidta de åtgärder som lagen föreskriver så kan dessa personer bli solidariskt medansvariga med bolaget för de förpliktelser som uppkommer därefter. En grundläggande utgångspunkt i syfte att skydda bolagets borgenärer är att den kontrollbalansräkning som handlingsmönstret ålägger bolaget att upprätta ska granskas av bolagets revisor. Syftet med den oberoende granskningen är att förhindra att styrelsen fuskar med kontrollbalansräkningen genom antedatering, eller genom att t.ex. tillämpa felaktiga värderingsprinciper. Efter avskaffandet av revisionsplikten 2010 finns det inte längre något krav på granskning för små aktiebolag i Sverige. Detta har påverkat över 350 000 aktiebolag och riskerar att utgöra ett reellt hot mot borgenärsskyddet. Syftet med studien är således att undersöka hur avskaffandet av revisionsplikten har påverkat borgenärsskyddet i kapitalbristlagstiftningen. En kvalitativ innehållsanalys har tillämpats för att besvara studiens syfte. En granskning av myndighetsdokument, offentliga utredningar, förarbeten och lagtexter har genomförts för att få en helhetsbild för det befintliga rättsläget. Vidare har juridisk doktrin och lagkommentarer från auktoritativa parter samt kommentarer från dags- och kvällstidningar granskats i syfte att åskådliggöra eventuella tillkortakommanden med kapitalbristreglerna efter avskaffandet av revisionsplikten. Granskningen ligger till grund för den kronologiska genomgång som resultatet bygger på. Våra slutsatser påvisar att kapitalbristreglerna i första hand ämnar att skydda bolagets borgenärer. Det har i lagens förarbeten identifierats meningsskiljaktigheter angående vilka intressenter som faktiskt tillgodoses av revisorsgranskningen som kapitalbristreglerna till stor del lutar sig mot. Studien har också funnit att ett flertal auktoritativa myndigheter såsom Ekobrottsmyndigheten, Riksrevisionen, Brottsförebyggande rådet och Skatteverket har riktat kritik mot avskaffandet av revisionsplikten och dess effekter. Den slopade revisionsplikten kvarstår alltjämt, trots kritiken, vilket tyder på att företagarorganisationerna som stödjer reformen tillsammans utgör ett inflytelserikt intressentkollektiv. Slutligen kan konstateras att avskaffandet av revisionsplikten har försämrat det skydd som borgenärer tidigare åtnjutit genom 25 kap. 13-18 §§ ABL. Då revisorns oberoende granskning utgjort en grundpelare i kapitalbristlagstiftningen så förefaller den befintliga lagen inte vara ändamålsenlig i syfte att skydda ett borgenärskollektiv. / A basic principle for a limited company is that the shareholders have no personal responsibility for the company’s liabilities. In order to protect general creditors the Swedish Companies Act contains several capital protection rules. Chapter 25 in the Swedish Companies Act contains the so-called capital shortage rules. The rules are based on the fact that when a critical capital shortage has arisen, the board must observe a certain pattern of action that aims to either restore the shareholders’ equity, or petition the court for a liquidation order. If the board of directors fails to take the measures prescribed by law, these individuals may become jointly and severally liable for obligations that incur during the period of such failure to act. A fundamental premiss for the purpose of protecting the company’s creditors is that the balance sheet for liquidation purposes needs to be examined by the company’s auditors. The purpose of the auditors examination is to prevent the board from cheating with the balance sheet for liquidation purposes by backdating, or by applying incorrect valuation principles. After the abolition of the audit obligation in 2010, there is no longer any requirement for auditing for small limited companies in Sweden. This has affected more than 350 000 companies and risks being a real threat to the creditor protection. Thus, the purpose of the study is to examine how the abolition of the audit obligation has affected the credit protection in the capital shortage rules. A qualitative content analysis has been applied in order to fulfill the purpose of the study. An examination of government documents, public investigations, preparatory works and legal texts has been carried out in order to identify the existing legal situation. Furthermore, legal doctrine and legal comments from authoritative parties as well as comments from daily and evening newspapers have been examined in order to illustrate eventual shortcoming with the capital shortage rules, after the abolition of the audit obligation. The examination forms the basis of the chronological review on which the result is based on.Our conclusions prove that the capital shortage rules primarily aim to protect the company’s creditors. Disagreements have been identified in the law’s preparatory works regarding which stakeholders that actually are catered by the auditors’ audit on which the capital shortage rules are based on. The study has also found that a number of authoritative authorities such the Swedish Economic Crime Authority, Swedish National Audit Office, Swedish National Council for Crime Prevention and the Swedish Tax Agency have criticized the abolition of the audit obligation and its effects. The abolished audit obligation still remains, despite the criticism, which indicates that the corporate organizations that support the reform, together constitute an influential stakeholder collective. Finally, it can be stated that the abolition of the audit obligation has impaired the protection that creditors previously enjoyed through Chapter 25 sections 13-18 in the Swedish Companies Act. Since the auditor’s unbiased review constituted a cornerstone of the capital shortage rules, the existing law does not appear to be appropriate in order to protect a creditor’s collective. This paper is hereinafter written in Swedish.

Det har i svensk rätt funnits aktiebolagsrättsliga bestämmelser om tvångslikvidation sedan 1895. Ett övergripande syfte med bestämmelserna är att sätta upp gränser för hur länge en förlustbringande verksamhet får fortsätta innan verksamheten måste avbrytas och bolaget avvecklas. Bestämmelserna innebär att varje styrelseledamot i egenskap av bolagets företrädare har en skyldighet att agera när vissa förutsättningar är för handen, vid fara att eljest aktualisera ett personligt och med bolaget solidariskt betalningsansvar. Styrelsen ska, när det finns skäl att anta att bolagets egna kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, genast upprätta och, om bolaget har revisor låta denne granska en kontrollbalansräkning. Den lagändring som inneburit en sänkning av det minsta tillåtna registrerade aktiekapitalet, initierades genom den sk. decemberöverenskommelsen och trädde i kraft den 1 januari 2020. Genom lagändringen sänktes det lägsta tillåtna aktiekapitalet från 50 000 kronor till 25 000 kronor. Den bakomliggande tanken är att underlätta för ett ökat företagande och att harmoniera reglerna med omvärlden. Syftet med denna uppsats är att utreda och analysera den påverkan sänkningen av det minsta tillåtna registrerade aktiekapitalet kan förväntas ha på den praktiska tillämpningen av regelverket om medansvar. Med anledning härav uppkommer några följdfrågor beträffande en styrelseledamots medansvar. Vilka är förutsättningarna för att ett medansvar ska uppkomma? Vad krävs för att ansvarsperioden ska få ett slut? Vilka av bolagets förpliktelser har en styrelseledamot ansvar för? Under hur lång tid kan denne hållas ansvarig för dessa? Analysen visar att medansvaret knyts till styrelsens underlåtenhet. Till denna styrelsens aktivitetsplikt är knutna rekvisit, vars innebörd är att ansvarsperioden tar sin början när den i rekvisitet uttryckta tidsfristen når sitt slut. Om genom styrelsens underlåtenhet en medansvarsperiod börjat löpa, kan den komma till ett slut om en kontrollbalansräkning eller årsredovisning utvisar full täckning för det registrerade aktiekapitalet och denna läggs fram på bolagsstämma. Likaså avslutas medansvaret om en ansökan om likvidation ges in till rätten. För att undvika överraskande rättsverkningar av medansvaret har en regel om specialpreskription införts som befriar bolagets styrelse från medansvar för enskilda förpliktelser om inte talan väcks inom tre år från förpliktelsens uppkomst eller inom ett år från dess förfallodag. I en serie rättsfall har behandlats medansvarsperiodens avslut i ett antal situationer som inte täcks in av lagens ordalydelse. Rättsfallen avser bland annat rättsinstituten konkurs, företagsrekonstruktion och verkan av förlikning på rättsförhållandet mellan parterna vid tvist. Den ökade mängden prejudikat och regelverkets dysfunktionalitet visar på behovet av lagreformer på området.

En kapitaltäckningsgaranti kan användas för att rädda ett aktiebolag som hamnar i en kapitalbristsituation från likvidationsplikt. En kapitaltäckningsgaranti innebär att en fysisk eller juridisk person avger ett ensidigt löfte om att tillskjuta medel till det mottagande aktiebolaget om ekonomin försämras till den grad att det registrerade aktiekapitalet understiger hälften. En sådan situation är ålagd handlingsdirigerande regler som kan resultera i likvidation enligt 25 kap. Aktiebolagslag (2005:551), ABL. Genom att en garant åtar sig att vid avrop eller enligt överenskommelse tillskjuta medel till mottagaren kan verksamheten fortsätta bedrivas. Kapitaltäckningsgarantier regleras inte i ABL utan har istället varit föremål för diskussion i den juridiska doktrinen. Eftersom reglerna om kapitalbrist är uppställda i borgenärsintresse diskuteras ofta frågor kopplade till det bolaget som mottar en kapitaltäckningsgaranti. Enligt vår mening saknas det diskussion kring hur ett aktiebolag som garant kan påverkas av ett sådant åtagande. En fråga som uppstår är huruvida det överhuvudtaget kan anses rationellt att ställa ut en kapitaltäckningsgaranti och betydelsen av huruvida det sker inom eller utom ett koncernförhållande. Eftersom utställande av en kapitaltäckningsgaranti innebär att garanten tar på sig en ekonomisk risk bör det anses fördelaktigt om garanten kan kontrollera åtagandet i största möjliga utsträckning. Genom att en kapitaltäckningsgaranti utställs till ett bolag som garanten har insyn i och kan kontrollera kan potentiella risker minimeras. Garanten kan även se till att skyldigheterna enligt garantin begränsas för att uppnå förutsebarhet. I en koncern ska styrelsen i moderbolaget verka för koncernens bästa. För det fall en kapitaltäckningsgaranti ställs ut inom ett koncernförhållande innebär det att utställaren bör gynnas av mottagarens ekonomiska förbättring. Ett åtagande som sker mellan bolag i samma koncern innebär dessutom ett ökat skydd för garantens minoritetsaktieägare eftersom utställandet sker i bolagets intresse vilket även innebär att kapitaltäckningsgarantin är utställd i aktieägarnas intresse.

Ett företag med ekonomiska problem kan, enligt lagen om företagsrekonstruktion (LFR), ges möjlighet att rekonstruera verksamheten genom ett särskilt förfarande, en företagsrekonstruktion. Syftet med institutet är att livskraftiga bolag som har tillfälliga ekonomiska problem ska kunna komma på fötter igen och därmed undvika att bolaget försätts i konkurs med den värdeförstöring det typiskt sett innebär, både företags- och samhällsekonomiskt. En lyckad företagsrekonstruktion är ofta till fördel för flera olika intressenter: bolaget som sådant, de anställda, borgenärerna och samhället i stort. Det finns därför ett uttryckligt mål om att företag ska rekonstrueras om förutsättningar för en lyckad företagsrekonstruktion finns. Inom ramen för det bolags- och skatterättsliga regelverken finns vissa handlingsdirigerande ansvarsregler för bolagets företrädare, som en motvikt till den aktiebolagsrättsliga principen om frihet från personligt ansvar. I 25 kap. aktiebolagslagen (ABL) finns de s.k. kapitalbristreglerna som föreskriver att styrelsen, för att undvika personligt ansvar för bolagets förpliktelser, måste handla på ett visst sätt när bolagets aktiekapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Tillika finns det s.k. företrädaransvaret i 59 kap. skatteförfarandelagen (SFL) som innebär att en företrädare för ett bolag kan bli solidariskt ansvarig för bolagets skatteskulder som inte betalats på förfallodagen, om inte företrädaren vidtagit verksamma åtgärder för avveckling av bolaget. Syftet med uppsatsen är att undersöka och analysera ansvarsreglerna i förhållande till målet med att rekonstruera livskraftiga verksamheter enligt lagen om företagsrekonstruktion. Detta görs bl.a. genom att anlägga ett gäldenärs- och ett borgenärsperspektiv på respektive regelverk för att utreda hur väl olika intressen tillgodoses. I uppsatsen används rättsdogmatisk metod. Slutsatsen är att en företrädare måste ta hänsyn till samtliga regelverk samt att ansvarsregleringen påverkar möjligheterna till en lyckad företagsrekonstruktion på ett negativt sätt. Vidare konstateras med grund i analysen att det torde vara möjligt att i dagsläget inom ramen för domstolarnas verksamhet undanta kapitalbristreglerna i 25 kap. ABL och företrädaransvaret i 59 kap. SFL under en pågående företagsrekonstruktion eftersom LFR tillgodoser gäldenärsoch borgenärsintresset på ett likvärdigt eller bättre sätt. Det föreslås även att samtliga regelverk borde ses över inom ramen för en gemensam utredning. / A company with financial problems, according to the Swedish Company Reorganisation Act, is to be given the opportunity to reconstruct the business through a particular procedure, a company reconstruction. The purpose of the institute is to ensure that viable companies with temporary financial problems get back on their feet and thereby avoid bankruptcy and value-destruction. A successful company reconstruction is often beneficial to several stakeholders: the company as such, employees, creditors and society at large. There is, therefore, an explicit goal that companies should be reconstructed if the prerequisites for a successful company reconstruction exist. Under the corporate and tax laws, there are certain action-based liability rules for the company's representatives, as a counterweight to the corporate law principle of freedom from personal liability. Chapter 25 of the Swedish Companies Act contains the so-called Capital Shortage Rules which stipulate that, in order to avoid personal liability for the company's obligations, the Board must act in a certain way when the company's equity capital is less than half of the registered share capital. There is also the so-called Tax Liability of Representatives in Chapter 59 of the Swedish Tax Procedures Act, which means that a representative of a company may become jointly and severally liable for the company's tax liabilities not paid on the due date unless the representative has taken effective measures to wind up the business. The purpose of this thesis is to investigate and analyse the liability rules in relation to the ability to reconstruct viable activities under the Company Reorganisation Act. This is done by establishing a debtor perspective and a creditor perspective on each regulatory framework to investigate how well different interests are met. In the thesis, a legal dogmatic method is used. The conclusion is that a representative must take into account all the regulations and that the liability regulation negatively affects the prospects for successful company restructuring. Furthermore, it is stated in the analysis that it would be possible to exclude, in the context of the courts, the capital shortage rules in Chapter 25 of the Companies Act and representative responsibility in Chapter 59 of the Tax Procedures Act during an ongoing company restructuring as the Company Reorganisation Act meets both the debtors interest and creditors interest in an equivalent or better way. It is also proposed that all regulations should be reviewed within the framework of a joint Swedish Government Official Report.