Bakgrund: År 2014 utfördes 6,800 bariatriska operationer i Sverige med syfte att minska individers vikt och förbättra välbefinnandet. Studien utfördes för att beskriva patienters subjektiva erfarenheter av processen efter operation och förankrades i Dorothea Orems egenvårdsteori.   Syfte: Syftet var att beskriva patienters erfarenheter efter bariatrisk kirurgi.   Metod: En systematisk litteraturstudie som utgick från Forsberg och Wengströms (2013) metodologi.   Resultat: Resultatet presenterades som ett övergripande tema: En önskan om att återfå hälsa genom viktminskning, med sex tillhörande kategorier. Många av deltagarna beskrev att erfarenheter efter bariatrisk kirurgi överlag var positiva. De upplevde också att relationen till mat förändrades. Självkänslan samt sociala och fysiska förmågor förbättrades. Några upplevde svårigheter att anpassa sig efter operationen vilket påverkade deras erfarenheter negativt.   Slutsats: Många av dem som genomgick bariatrisk kirurgi ökade sin livskvalitet på många sätt. Utöver det kirurgiska ingreppet som förminskar magsäcken behövdes ytterligare åtgärder i form av livsstilsförändringar och egenvård. Ett ansvar som till stor del låg hos individen själv, dessutom fanns också ett ansvar hos sjukvårdspersonalen, att uppmärksamma vilken hjälp patienten kunde komma att behöva i den fortsatta hälsoprocessen och stötta dem i detta. / Background: In 2014, there were 6,800 bariatric surgeries performed in Sweden, in order to reduce an individual's weight and improve well-being. This study was conducted to describe the patients' subjective experiences of the process after surgery and were anchored in Dorothea Orem's self-care theory.   Aim: The aim was to describe patients' experiences after bariatric surgery.   Method: A systematic literaturereview emanated from Forsberg and Wengström’s (2013) methodology.   Result: The results are presented with an overarching theme: A desire to regain health through weight loss, and six associated categories. Experience after bariatric surgery was described by many of the participants generally positive. The most common experience was that the relationship with food changed. For many of the participants there was an improvement in both self-esteem and social and physical abilities. Some experienced difficulties adjusting after surgery which affected their experience negatively.   Conclusion: Most people who underwent bariatric surgery increased their quality of life in many ways. In addition to the surgical procedure that reduces the stomach, most of them needed additional measures in terms of lifestyle changes and self-care. A responsibility that largely lay with the individual himself, though even healthcare professionals have a responsibility in the subsequent care.

No description available.

Fetma är idag en global epidemi och i dagsläget dör fler människor av övervikt och fetma med dess komplikationer, än människor som dör av undernäring och bristsjukdomar. Bariatrisk kirurgi är den mest effektiva behandlingen ur ett långsiktigt perspektiv vid svår fetma. Det är av stor vikt för sjukvårdspersonal att bedöma patientens beredskap inför det kirurgiska ingreppet. Syftet med genomförd litteraturstudie var att beskriva patienters förväntningar inför bariatrisk kirurgi. Strukturerad litteratursökning i databaser utfördes och resulterade i 12 vetenskapliga artiklar. Resultatet visade på förekomst av viktrelaterade förväntningar, förväntningar på hälsa samt sociala och emotionella förväntningar. Patienterna förväntade sig ofta en snabb och stor viktnedgång, ökad social delaktighet samt förbättrat såväl somatiskt som psykiskt mående. Det kirurgiska ingreppet förväntades även bidra till en ökad levnadsglädje. Att sjukvården får ökad kunskap om patienters förväntningar inför bariatrisk kirurgi bidrar till att rätt bedömning görs om lämpligheten för kirurgi för den enskilde patienten samt skapar det underlag för att en individanpassad uppföljning sker efter utfört ingrepp.

Denna rapport är resultatet av kandidatprojektkursen TDDD96 som ges vid Linköpings Universitet. Rapporten omfattas av sju studenter som har utvecklat ett schemaläggnings-stöd för kirurgin till Region Östergötland. I rapporten behandlas de tekniska val som har gjorts, hur utvecklingsarbetet har fortgått och hur resultat blev. Varje student har också bidragit med en individuell studie, dessa finns i slutet av dokumentet.

Aim: To study patient-related functional outcome measures, implant survival and radiographic loosening after total wrist arthroplasty (TWA) using four different implants. To evaluate a new TWA design biomechanically and clinically. Methods: The studies included two cohort studies with prospectively collected data (n=206 and n=219), an anatomic and kinematic analysis in a cadaveric model and a pilot study (n=20). Results: The Maestro TWA had a significantly greater improvement of radial/ulnar deviation than the Biax and Remotion TWAs. Summarized patientrelated functional outcome was significantly better for the Maestro than for the Remotion TWA. Cumulative implant survival after 8 years was 94% for Remotion, and 95% for Maestro implants. Radiographic loosening five years postoperatively was present in 26% of the Biax wrists, 18% of those with Remotion, and 2% of those with Maestro. Following TWA with the new implant design in a cadaveric model, there were no statistically significant changes compared to a native wrist regarding flexion, extension, radial deviation, the extension/radial deviation component of the dart-thrower’s motion, or the circumduction range of motion. Clinically, there was significant improvement of COPM, PRWE and VAS pain scores. Wrist extension and ulnar deviation improved, while grip strength remained largely unchanged. Conclusions: TWA is a surgical procedure which may offer a high level of patient satisfaction. Implant design may affect patient-related functional outcome after TWA. Implant survival as well as the frequency of radiographic loosening differed considerably between the four types of implants and might be a result of different implant design. Kinematic analysis of the new TWA design suggests that a stable and functional wrist is achievable with this design. Surgical placement of the new total wrist implant was reproducible and the implant yielded good patient-related outcome measures in the short term. Since TWA is an evolving procedure, further studies are warranted in order to refine indications and the place for TWA in modern hand surgery.

Bakgrund: Fetman ökar kraftigt i världen och med det ökar även risken för att drabbas av kroniska följdsjukdomar. I dagsläget avlider fler människor på grund av fetma än av svält. Bariatrisk kirurgi ses som en effektiv behandling med god långsiktig effekt. Kirurgin innebär en stor livsstilsförändring. Syfte: Denna litteraturstudie belyser egenvårdsstöd till patienter efter bariatrisk kirurgi. Metod: Litteraturöversikten består av 14 artiklar som sökts i databaser och kritiskt granskats. Artiklarna ska ha fört ett etiskt resonemang. Resultat: Två teman S trategier, Individanpassa och fyra subteman ätbeteende, negativa känslor, fysisk aktivitet och vården identifierades: Resultatet visade att patienterna behöver hjälp med att finna strategier samt motiveras till träning. Utan fungerande eller dåliga strategier blir viktminskningsresultatet mindre lyckat och av samma anledning bör vården vara individanpassad. Diskussion: Resultatet visade att patienter som genomgått bariatrisk kirurgi kan ha ett ökat behov av regelbundet egenvårdsstöd när det gäller både psykiska och fysiska välbefinnandet. Patienter har behov av individanpassade insatser för att hantera livsstilsförändringen som ingreppet innebär. Slutsats: Mer forskning kring dom psykosociala aspekterna behövs. Forskningen bör inte generaliseras utan se till individen. Sjuksköterskan och teamet bör ha ett lyhört förhållningssätt till patientens behov av egenvårdsstöd. Slutresultatet bör grundas på patientens förväntningar. / <p>Godkännande datum: 2016-11-02</p>

Objectives: To study recovery after hysterectomy under Enhanced Recovery After Surgery (ERAS) care, and in relation to different operation techniques. Materials and Methods: An observational study was conducted comparing 85 patients undergoing hysterectomy with ERAS care to 120 patients immediately before establishing ERAS. In a prospective cohort study of 121 consecutive patients undergoing hysterectomy, the outcome was compared for patients with malignant versus benign indications. The main outcome measure was length of stay (LOS). A randomised controlled trial (RCT) of 20 women scheduled for hysterectomy compared robot-assisted laparoscopic with abdominal hysterectomy in terms of the development of insulin resistance, inflammatory reactions, and clinical recovery, and examined the relation to hormonal status. All studies were conducted in 2011--2015, at the Department of Obstetrics and Gynaecology, Örebro University Hospital, Sweden. Results: Implementation of a structured ERAS protocol significantly reduced LOS compared to non-ERAS care. The effect was similar between patients with malignant and benign indications for surgery. No difference in complications was found. There was no difference in development of insulin resistance between robotic and abdominal technique, but clinical outcomes and inflammatory responses significantly favoured robot-assisted hysterectomy. Female sex hormone status was associated with the development of insulin resistance. Conclusions: Recovery after hysterectomy can be influenced. ERAS care seems to be effective and safe. Clinical outcome can also be influenced by operational technique. Hysterectomy triggers a stress reaction in both the metabolic and the inflammatory system. It remains unclear why the reduced inflammatory reaction and favourable clinical outcome in robotic surgery were not mirrored by less insulin resistance. This could not be explained by female sex hormone status.

Endovascular aortic aneurysm repair (EVAR) is the procedure of choice in most patients with abdominal aortic aneurysm. The drawbacks of EVAR are a higher rate of complications and frequent need for reinterventions, requiring regular postoperative follow-up. Non-stratified follow-up may have a deleterious effect on patients and the health care system. The aim of this thesis is to develop strategies that can stratify the EVAR follow-up programme according to an individual patient´s risk profile. Study I, an international multicentre study of all abdominal aortic aneurysm (AAA) patients with EVAR in three centres (2000 to 2011) demonstrated a lower rate of late complications and reinterventions in patients with sac shrinkage during the first postoperative year, compared to the non-shrinkage group. Study II, an international multicentre study of patients treated for a ruptured aortic aneurysm with EVAR in three centres (2000 to 2012) demonstrated that ruptured EVAR (rEVAR) in patients with hostile anatomy is associated with a high rate of graft-related complications, reinterventions and increased overall mortality. Study III, a two-centre cohort study of 326 patients with EVAR (2001 to 2012), with first postoperative computerised tomographic angiography (CTA) within one year of the operation. Patients with adequate proximal and distal sealing zones and no endoleak in the first postoperative CTA had significantly lower risk for AAA-related complications and reinterventions up to five years postoperatively. Study IV, studied all complications and reinterventions in a two-centre cohort study of all EVAR patients (1998 to 2012), One-fourth of the patients in the study developed complications during a mean follow-up of five years. Most complications were asymptomatic imaging-detected. Ultrasound could detect most of the clinically significant complications.

Bakgrund: Det föreligger alltid risk för att patienten drabbas av vårdskada i samband med operation. World Health Organization's (WHO) Surgical Safety Checklist har visat sig vara effektiv för att förebygga vårdskada och öka teamarbete på operationssalen. Checklista för säker kirurgi 2.0 är baserad på WHOs checklista och har utvecklats av Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag genom ett brett samarbete inom svensk operationssjukvård. Syfte: Syftet var att kartlägga operationssjuksköterskornas användning och erfarenhet av ”Checklista för säker kirurgi 2.0" med fokus på patientsäkerhet och teamarbete. Metod: Kvantitativ studie med induktiv ansats som genomfördes genom en enkätundersökning. Resultat: Att fullständig, korrekt och ökad användning av "Checklista för säker kirurgi 2.0" påverkar operationssjuksköterskornas erfarenhet av patientsäkerhet och teamarbete i operationssalen och erfarenhet av patientsäkerhet påverkas även av deras erfarenhet av checklistans innehåll, uppbyggnad och presentation av deras ansvarsområde. Teamarbete och patientsäkerhet är två faktorer som påverkar varandra. Slutsats: "Checklista för säker kirurgi 2.0 " har betydelse för patientsäkerhet och samarbete på operationssalen. Mer forskning behövs för att kunna utveckla strategier avseende följsamheten av checklistan.

Kirurgiska ingrepp sker varje dag i både slutenvård och öppenvård. När patienter genomgår ett kirurgiskt ingrepp krävs det förberedelser för att operationen ska bli så lyckad som möjligt. Ett flertal komponenter krävs för en lyckad operation och informationen i samband med ett kirurgiskt ingrepp är en väsentlig del. Tidigare forskning påvisar vikten av tillräcklig information, trots det upplever patienter att de får bristfällig information. Intresset för att genomföra studien väcktes då författarna själva erfarit vad bristfällig information kan göra för en patients hälsa. Allmän litteratur översikt användes som metod för studien och 13 artiklar granskades. Efter bearbetning av artiklarnas resultat växte tre huvudkategorier fram: samtal, delaktighet samt lidande. De fem underkategorier som växte fram var: tidpunkt för informationssamtal, ärlighet och förtroende, sjuksköterskans pedagogiska ansvar, empowerment samt vårdlidande - det onödiga lidandet. I litteraturöversiktens resultat beskrivs tidpunkten för informationssamtalet vara av vikt, en smidig återhämtning efter det kirurgiska ingreppet nås genom att sjuksköterskan hade ett pedagogiskt förhållningssätt i mötet med patienten samt att patienten gjordes delaktig. Patienter som inte upplevde att de var förberedda inför ingreppet kunde uppfatta återhämtningen som svårare än de patienter som upplevde att de var väl förberedda. Flera faktorer var således av vikt för att patienten skulle kunna nå en, för individen god hälsa i samband med ett kirurgiskt ingrepp. Framträdande resultat i litteraturöversikten belyser vikten av ett väl genomfört informationssamtal, samt att dialogen bidrar till att patienten kan återhämta sig smidigt och främjar upplevelsen av hälsa.