Bakgrund: Sjuksköterskor som vårdar patienter med demenssjukdom uttrycker att det behövs nya idéer för hur man kan stödja patienternas närstående för att öka den upplevda livskvalitén i situationen. Närstående uttrycker ofta en upplevd hopplöshet och vänder sig främst till sjuksköterskor när de är i behov av stöd för att själva inte drabbas av ångest eller depressioner. Sjuksköterskor uttrycker samtidigt att de inte alltid har möjlighet att se till närståendes behov fullt ut, eftersom det ofta kräver ett stort engagemang och arbete som inte ryms i deras begränsade arbetspass. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att stödja närstående till patienter med demenssjukdom. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med beskrivande syntes. Resultat: Två teman formulerades: Att hantera komplexiteten och Att vara varandras resurser. Utifrån temana formulerades fyra subteman: Att försöka förstå närståendes situation, Att begränsas av organisatoriska resurser, Att lindra närståendes lidande och Att kommunicera med närstående. Tillsammans beskriver temana och subtemana sjuksköterskors upplevelser av att stödja närstående till patienter med demenssjukdom. Slutsats: Sjuksköterskorna upplever att det är svårt att stödja närstående i tillräckligt stor utsträckning, eftersom det begränsas av tid, möjlighet och kunskap. / Background: Nurses who care for patients with dementia express that new ideas are needed for how to support the patients' next of kin in order to increase the perceived quality of life in the situation. Patients’ next of kin often express a perceived hopelessness and primarily turn to nurses when they are in need of support for themselves not suffering from anxiety or depression. Nurses at the same time express that they do not always have the opportunity to fully attend the needs of their next of kin, as it often requires a great deal of commitment and work that does not fit into their limited workload. Purpose: To describe nurses' experiences of supporting patients with dementia next of kin. Method: Qualitative study with descriptive synthesis. Result: Two themes were formulated: Managing complexity and Being each other's resources. Based on themes, four sub-themes were formulated: Trying to understand patients next of kin’s current situation, To be limited by organizational resources, To ease the suffering of patients next of kin and To communicate with patients next of kin. Together, themes and sub-themes describe nurses' experiences of supporting patients with dementia next of kin. Conclusions: Nurses find it difficult to be able to support the patients’ next of kin on the level that they wanted to, as it is limited by time, opportunity and knowledge.

Denna studie avser att undersöka svensklärares inställning till handskrivning respektive digitalt skrivande i syfte att utröna hur detta påverkar deras undervisning. Vidare ämnar studien att lyfta fram de arbetssätt och sammanhang i vilka dessa lärare uppmuntrar eleverna till handskrivning i svenskundervisningen på gymnasiet. Ett vidare syfte är att belysa vilka utmaningar lärarna upplever att det finns med att bevara och främja handskriften. För att uppnå detta användes halvstrukturerade, öppna intervjufrågor riktade till verksamma svensklärare på gymnasiet. Resultatet analyserades i förhållande till ramfaktorteorins olika kategorier för att uppmärksamma hur de olika ramarna påverkar undervisningen och lärarnas didaktiska val. Resultatet visade att hälften av lärarna arbetade aktivt för att främja och bevara handskriften, medan den andra hälften arbetade aktivt för digitaliseringen. Det fanns således ingen lärare som var motståndare till vare sig digitalisering eller handskrivning, däremot gick det att urskilja olika faktorer som var utmärkande för det ena eller andra arbetssättet. Det tydligaste resultatet som framkom var den elevorienterade ramen som pekade på elevernas bristande förkunskaper och ovana med att skriva för hand. Detta kunde dock ses som en konsekvens av de pedagogiska och organisationsrelaterade ramarna. Ytterligare ett syfte med studien bestod i att undersöka gymnasieelevers inställning till handskrivning respektive digitalt skrivande och att ta reda på i vilka sammanhang i svenskundervisningen som eleverna valde att skriva för hand, vilket undersöktes med en webbenkät. Resultatet från enkäten jämfördes slutligen med lärarnas intervjusvar. Sammantaget fanns en ömsesidighet i lärarnas och elevernas uppfattning gällande såväl handskrift som digitalt skrivande. De elevrelaterade utmaningarna var något som eleverna själva också höll med om, vilka de ansåg var digitaliseringens nackdelar.