När Darwin lade fram sin teori 1859 mötte den mycket motstånd. Han hade vänt upp och ned på den tidigare uppfattningen om att människan hade skapats, liksom hela universum. Det naturliga urvalet, som var den främsta förklaringen till människans och djurens ursprung, försökte bortförklaras. På samma sätt har Darwinanhängare förkastat tanken om att Gud skulle ha skapat allt. Det naturliga urvalet lämnar helt enkelt ingen plats åt en skapande kraft – den behövs inte eftersom naturen klarar det själv om den bara får några försök på sig och tillräckligt lång tid. Finns det då någon möjlighet för dessa två att samexistera? I detta arbete har de båda jämförts och olika forskares resultat har tagits i beaktande för att slutligen komma fram till ett svar. Eftersom det finns en viss förkunskap hos oss alla har den hermeneutiska metoden använts. Genom att läsa annan litteratur har stegvis ny kunskap kommit fram och byggts på, för att slutligen få en insikt i ämnet och därifrån kunna dra slutsatsen. De bådas samexistens är fullt möjlig. Vetenskapen kan inte förklara allt och fram till den dag då de kan bevisa att Gud, eller den skapande kraften inte finns så finns det plats för båda. Det ena behöver inte utesluta det andra. Vill en darwinist tro på Gud så är det fullt möjligt. Likaså gäller om en kristen vill acceptera de naturvetenskapliga förklaringarna till människans härstamning. Vetenskapen förklarar det vi har i vår empiriska upplevelsevärld och kristendomen förklarar det bortom - det transcendenta. / Uppsatsförfattaren har senare bytt efternamn till Nordström.

Syftet med uppsatsen är att undersöka (1) varför och (2) hur den transpersonella filosofin/psykologin har uppkommit, (3) redogöra för den transpersonella filosofidisciplinens centralproblem som sammanfaller med religionspsykologins studieområde och har betydelse för det nya paradigmbyggandet, och därvid även (4) redogöra för det bakomliggande (transpersonella) perspektiv som karakteriserar behandlingen av dessa. Därtill behandlas även (5) kritiken på detta perspektiv.

Detta är ett försök att skildra den livsåskådningstradition som med utgångspunkt från moderna vetenskapliga resultat söker påvisa ett samband mellan dessa och den urgamla shamanistiska tradition som en gång varit världsomspännande och fortfarande lever i spridda rester av vissa kulturkretsar. Jag har för detta ändamål läst den litteratur som jag här sammanfattar i resultatdelen samt redovisar under rubriken "Diskussion och slutsats" med en religionsvetenskaplig analys och en fenomenografisk genomgång. Min forskningsuppgift är att utifrån ett religionsvetenskapligt perspektiv göra en deskriptiv analys av några centrala arbeten inom det som kallas den nya fysiken och en shamanistisk tradition i anslutning till den. Den röda tråd som jag ser löpa genom denna litteratur påvisar dels utifrån olika förutsättningar annorlunda sätt att uppfatta och förhålla sig till "verkligheten" och dels finns här genomgående mer eller mindre religiösa övertoner. En gemensam nämnare för denna idétradition är även den parallell man ser mellan komplementaritet, dvs. ljusets våg/partikeldualism, och olika medvetandetillstånd. Detta innebär i båda fallen ett överskridande av vår vanliga tids- och rumsuppfattning. Vidare krävs det såväl inom shamanismen som i den kvantmekaniska forskningen att man är en kreativ medskapare, inte en objektiv iakttagare.

Författaren till denna uppsats har ett brett allmänt intresse av alla tänkbara relationer mellan hällbilder och runor ur ett vitt spektrum av aspekter såsom kronologiska, kulturella, epokmässiga, geografiska, semiotiska, språkfunktionella och skrifthistoriska. Särskilt intressant vore att kartlägga och analysera, hur hällbilder och runor kan symboliskt uttrycka religiösa, rituella, kosmologiska och livsåskådningsmässiga föreställningar och ideal. Andra viktiga faktorer, som måste beaktas, är kulturkontinuitet och hur forntidens människor såg på sina ännu äldre föregångares kultur, föreställningar och livsföring. Uppsatsen måste dock begränsa sig att främst behandla två specialområden dels lokaler med överlappande förekomster av hällristningar och runor, dels en jämförelse mellan runnamnens semantiska sfärer och symboliseringar av väsentliga delar i livsvärlden hos de mest frekventa skandinaviska hällbildsfigurstyperna. De frågor uppsatsen vill besvara är primärt: 1/ Vilka samlokaliseringar av hällbilder och runor finns det? 2/ Verkar runinskrifterna på dessa samlokaliseringar kommentera eller anspela på hällbilderna och i så fall hur? 3/ Vilka semantiska sfärer representerar runnamnen och vilka komponenter i de dåtida människornas levnadsvärld refererar de till? 4/ Finns det hällbildsfigurer, som rimligen kan sägas symbolisera samma levnadsvärldskomponenter som runorna? För att besvara dessa frågor presenteras: A/ fem samlokaliseringar av hällbilder och runor; B/ tolkningar av samspelet mellan de fem lokalernas hällbilder och runor; C/ en genomgång av de äldre runnamnens betydelser; D/ förslag på hällbildsfigurer, som symboliskt skulle motsvara runnamnen.  En angenäm effekt av denna uppsats vore, om den kunde leda till en rekategorisering av hällbildernas motiv och symboler utifrån runsystemets förutsatta levnadsvärld och kosmologi.. / The author of this thesis has a broad general interest in all imaginable relations between rock art and runes out of a wide spectrum of aspects such as cronological, cultural, epochic, geografic, semiotic, linguistic and the history of writing. It would be specially interesting to describe (map down) and analyse how rock art and runes in a symbolic way can express beliefs and ideals out of a religious, ritual and cosmological  conception of life. Other important considerations are continuity of culture and how ancient people looked at the culture, beliefs, ideas and living of their ancesters. This thesis has to be limited to deal with two areas, firstly lokacations with overlapping occurrence of rock art and runes and secondly a comparison of the semantic sphere of the names of the runes and symbolizations of important parts of life that can be seen in the most frequently occurring Scandinavian types of rock art figures. The thesis primarily wants to answer the following questions: 1) Which common localisations of rock art and runes are there? 2) Do the runes in these colocalization seem to comment or allude to the rock art? If so, in what way? 3) Which semantic spheres do the names of the runes represent and to which components in the life world of the ancient people do they refere? 4) Are there rock art figures who probably can be said to symbolize the same components of life world as the runes? To answer these questions I will present: A) five common lokalisations of rock art and runes. B) interpretations of the interaction of the rock art and runes in these five lokalisations. C) a catalogue of the meanings of the names of the older runes. D) proposals concerning rock art figures which in a symbolic way could correspond the rune names. A pleasant effect of this thesis would be, if it could leed to a recategorization of the motives and symbols of rock art from the provided life world and cosmology of the runes.

No description available.

Classical theory cannot provide a satisfying scenario for a unitary thermodynamic evolution of black holes. To preserve information one requires quantum mechanical effects on scales reaching beyond the traditional horizon radius. Therefore, common to many of the theories attempting to resolve the paradox is the existence of exotic horizon structures. The recent advent of gravitational wave astronomy provides a possible means for detecting the existence of such structures through gravitational wave emission in the ringdown phase of binary black hole mergers. Such emission is described by quasinormal modes (QNMs) in which the gravitational waves originates outside the black hole, in the vicinity of the photon spheres. Requiring reflective properties of the horizon structure results in the existence of gravitational echoes that may be detected by facilities such as LIGO etc.. This thesis studies geodesic motion of such echoes in the equatorial plane of a rotating black hole. Depending on the extent of the horizon structure, and the particular mode of emission, one can expect different timescales for the echoes. For a horizon structure extending <img src="http://www.diva-portal.org/cgi-bin/mimetex.cgi?%5CLambda%20r%20=" /> <img src="http://www.diva-portal.org/cgi-bin/mimetex.cgi?10%5E%7B-12%7D" /> <img src="http://www.diva-portal.org/cgi-bin/mimetex.cgi?M" /> outside the traditional horizon of a  <img src="http://www.diva-portal.org/cgi-bin/mimetex.cgi?M%20=%2022.6%20M_%7B%5Codot%7D" />, <img src="http://www.diva-portal.org/cgi-bin/mimetex.cgi?a%20=%200.74%20M" /> black hole one would ideally find echoes appearing as integer multiples of <img src="http://www.diva-portal.org/cgi-bin/mimetex.cgi?%5CDelta%20t_%7Becho%7D" /><img src="http://www.diva-portal.org/cgi-bin/mimetex.cgi?=%200.0204%20s" /> after the primary signal. The time delay is expected to increase by at least an order of magnitude if one lets <img src="http://www.diva-portal.org/cgi-bin/mimetex.cgi?%5CDelta%20r%20%5Csim%2010%5E%7B-80%7D%20M" />. The expected echo timescales for gravitational waves emitted from any point around the black hole, in arbitrary modes, is an interesting further study.

No description available.

This project aims to study general relativity to the extent to understand the occurrence and behaviors of closed timelike curves (CTCs) in several exact solutions of Einstein’s field equations. The rotating black hole solution, the Gödel universe and the cosmic string solutions are studied in detail to show how CTCs arise in these spacetimes. The chronology-violationing paradoxes and other unphysical aspects of CTCs are discussed. The spacetimes where CTCs arise possess properties which are argumented to be unphysical, such as lack of asymptotic flatness and being innite models. With quantum computational networks it is possible to resolve the paradoxes which CTCs evoke. With all these attempts of resolving CTCs, our conclusion is that CTCs exist quantum mechanically, but there is a mechanism which inhibits them to be detected classically. / Detta projekt åsyftar att studera allmän relativitet i den grad att kunna förstå uppkomsten och företeelsen av tidsliknande slutna kurvor (CTC) i några exakta lösningar till Einsteins ekvationer. Dessa lösningar inkluderar Gödel universen, kosmiska strängar och det roterande svarta hålet, där CTC studeras i mer detalj. CTC är kronologi-kränkande företeelser och paradoxen som uppstår presenteras, samt de argument som ligger till grund till att CTC inte är fysikaliskt verkliga objekt. De tidrum där CTC uppkommer delar gemensamma egenskaper som anses ofysikaliska, som att vara icke asymptotiskt platta tidrum, samt att vara oändliga modeller. Med kvantinformatiska nätverk kan CTC illustreras och de klassiska kronologi-paradoxen kan rättas ut. Slutsatsen är att CTC existerar kvantmekaniskt, men det fnns en mekanism i verkligheten som förhindrar dessa att bli detekterade klassiskt.

Simulations have demonstrated that high-energy neutrinos (E &gt; 1017 eV) are detected cost-efficiently via the Askaryan effect in ice, where a particle cascade induced by the neutrino interaction produces coherent radio emission that can be picked up by antennas installed below the surface. A good knowledge of the near surface ice (aka firn) properties is required to reconstruct the neutrino properties. In particular, a continuous monitoring of the snow accumulation (which changes the depth of the antennas) and the index-of-refraction profile are crucial for an accurate determination of the neutrino's direction and energy. 14 months of data of the ARIANNA detector on the Ross Ice Shelf, Antarctica, are presented where a prototype calibration system was successfully used to monitor the snow accumulation with unprecedented precision of 1 mm. Several algorithms to extract the time differences of direct and reflected (off the surface) signals (D'n'R time difference) from noisy data (including deep learning) are explored. This constitutes an in-situ test of the neutrino vertex distance reconstruction using the D'n'R technique which is needed to determine the neutrino energy. Additionally, an in-situ calibration system is proposed that extends the radio detector station with a radio emitter to continuously monitor the firn properties by measuring D'n'R time difference. In a simulation study the station layout is optimized and the achievable precision is quantified.

The goal of this project was to develop a measuring method and software code to determine and compare the focal ratio degradation of optical fibers for two different coupling technologies. One of the couplings used a fusing technology to splice the fiber, and the other coupling used a refractive index matching technology. Also, an optical fiber without any cleaving or splicing was used as a reference. A collimated beam test was developed as a method for measuring the focal ratio degradation for these different fiber couplings, and a software code was developed to process the results of the experiment. Using the collimated beam test and software code, the focal ratio degradation was calculated and compared between the couplings, and the results clearly stated that the reference fiber had the least focal ratio degradation. The fusing technology used for splicing the fiber had in comparison the least focal ratio degradation of the two different coupling technologies. The results were as expected and therefore the developed measuring method and software were estimated to have been carried out successfully. However, improvements to the measuring method and parts of the software could be done, especially regarding the background light which was a substantial source of error. In conclusion, the goal of the project was reached. / Inom astronomisk forskning används ofta optiska fibrer som informationslänk mellan teleskop och mätinstrument, eftersom de bidrar till att mätningar blir mer tillförlitliga då vibrationer och yttre miljöfaktorer får en mindre påverkan på resultaten. Inom detta projekt undersöktes ett par olika kopplingar av optiska fibrer och deras ljusförluster inom benämningen FRD (Focal ratio degradation). En mätmetod utvecklades tillsammans med en mjukvara som användes för nödvändiga beräkningar och analyser som ledde till att FRD kunde bestämmas. Metoden som användes kallas collimated beam test och innebar att parallellt ljus skickades in i ena fiberänden, vilket genererade en ring av ljus från den andra fiberänden. Mätningarna utfördes på tre olika fiber: en fiber var klyvd och sedan sammansmält, en annan fiber var klyvd och sedan ihopkopplad med hjälp av en vätska av matchande refraktionsindex och den tredje fibern var inte klyvd och fungerade som referens. Resultaten givna av mätningarna och mjukvaran var som man hade förväntat sig; FRD var minst för referensfibern och som högst för fibern med en koppling där refraktionsindex-matchande vätska användes. Även om det finns goda möjligheter att utveckla och förbättra mätmetoden, påvisades ett godtagbart resultat och målet med projektet ansågs därför vara uppnått.