No description available.

<p>Sedan många år har kritik riktats mot statliga myndigheters konkurrensbegränsande effekt på de fria marknaderna. Både Konkurrensverket och privata aktörer på marknaden anklagar myndigheterna för att subventionera sina konkurrensutsatta tjänster med skattemedel. Rapporter från Statskontoret och Konkurrensverket föreslår att statliga myndigheter borde förbjudas att bedriva verksamhet på konkurrensutsatta marknader. Påståendet att myndigheterna finansierar sin verksamhet på den fria marknaden med skattemedel, grundar sig i att de finansieras både av privata kunder och skattebetalare. Myndigheterna skall vid prissättning av sina konkurrensutsatta tjänster, i normala fall tillämpa full kostnadstäckning, vilket innebär att de varken borde göra vinst eller förlust på försäljningen. Enligt gällande förordningar skall myndigheter särredovisa verksamheterna för organisationens olika finansieringskällor. För att kunna göra denna särredovisning måste myndigheterna också göra kostnadsfördelningar av deras gemensamma kostnader. Eftersom olika kostnadsallokeringsmetoder är mer eller mindre rättvisande, finns viss risk för att kostnaderna fördelas skevt mellan de olika verksamheterna. Då full kostnadstäckning gäller för myndigheternas konkurrensutsatta verksamhet, har denna kostnadsfördelning stor betydelse för prissättningen av tjänsterna. De kan med andra ord konkurrera på marknaden med låga priser om kostnadsfördelningen är skev och den skattefinansierade verksamheten får bära för stora kostnader. Ovanstående resonemang har medfört att vi med vår studie vill besvara följande fråga;<em> Hur väljer statliga myndigheter med både anslags- och avgiftsfinansierad verksamhet att fördela sina gemensamma kostnader?</em> Det huvudsakliga syftet med studien är att undersöka hur myndigheterna fördelar sina indirekta kostnader, samt varför de hanterar dem på det sättet.</p><p>Vi har valt att utföra denna studie med ett induktivt angreppssätt, då forskningen inom det specifika ämnet är väldigt begränsad. Trots valet av ett induktivt angreppsätt arbetar vi i studien med en positivistisk kunskapssyn, då vi under intervjuerna och vid bearbetningen av dem försökt vara så objektiva som möjligt. I den teoretiska referensramen har vi till en början redogjort för de olika förordningar och rekommendationer som myndigheterna följer vid prissättning och kostnadsallokering. Vidare har vi beskrivit traditionella kostnadsallokeringsmetoder och kalkyleringsmodeller. Av kalkyleringsmodellerna har tonvikten lagts på självkostnadskalkyler.</p><p>Undersökningsmetod för studien har varit kvalitativa semi-strukturerade telefonintervjuer. Valet berodde även här på att ämnet är relativt outforskat, varför vi behövde samla information med stor bredd. Telefonintervjuerna har genomförts med fem myndigheter, SMHI, Skogsstyrelsen, SCB, Jordbruksverket samt Lantmäteriet. De olika respondenterna har fått redogöra för hur deras respektive myndighet sköter sin kostnadsallokering, samt varför de hanterar den på det sättet.</p><p>Slutsatserna vi dragit är att de olika myndigheternas kostnadsallokeringsmodeller ser väldigt olika ut till uppbyggnaden. Samtliga myndigheter anser dock att de använder den modell som passar just deras organisation bäst. Vidare har vi konstaterat att de alla använder självkostnadskalkylering av något slag, och framförallt påläggskalkylering. Någon myndighet använde dock metoder som kan liknas vid andra självkostnadsmodeller. Värt att nämna är också att ingen av de intervjuade myndigheterna såg kostnadsallokering som ett problem i organisationen. De anser sig varken ha svårt att identifiera sina gemensamma kostnader eller problem att tolka de reglementen som påverkar deras kostnadsallokering.</p>

Sedan många år har kritik riktats mot statliga myndigheters konkurrensbegränsande effekt på de fria marknaderna. Både Konkurrensverket och privata aktörer på marknaden anklagar myndigheterna för att subventionera sina konkurrensutsatta tjänster med skattemedel. Rapporter från Statskontoret och Konkurrensverket föreslår att statliga myndigheter borde förbjudas att bedriva verksamhet på konkurrensutsatta marknader. Påståendet att myndigheterna finansierar sin verksamhet på den fria marknaden med skattemedel, grundar sig i att de finansieras både av privata kunder och skattebetalare. Myndigheterna skall vid prissättning av sina konkurrensutsatta tjänster, i normala fall tillämpa full kostnadstäckning, vilket innebär att de varken borde göra vinst eller förlust på försäljningen. Enligt gällande förordningar skall myndigheter särredovisa verksamheterna för organisationens olika finansieringskällor. För att kunna göra denna särredovisning måste myndigheterna också göra kostnadsfördelningar av deras gemensamma kostnader. Eftersom olika kostnadsallokeringsmetoder är mer eller mindre rättvisande, finns viss risk för att kostnaderna fördelas skevt mellan de olika verksamheterna. Då full kostnadstäckning gäller för myndigheternas konkurrensutsatta verksamhet, har denna kostnadsfördelning stor betydelse för prissättningen av tjänsterna. De kan med andra ord konkurrera på marknaden med låga priser om kostnadsfördelningen är skev och den skattefinansierade verksamheten får bära för stora kostnader. Ovanstående resonemang har medfört att vi med vår studie vill besvara följande fråga; Hur väljer statliga myndigheter med både anslags- och avgiftsfinansierad verksamhet att fördela sina gemensamma kostnader? Det huvudsakliga syftet med studien är att undersöka hur myndigheterna fördelar sina indirekta kostnader, samt varför de hanterar dem på det sättet. Vi har valt att utföra denna studie med ett induktivt angreppssätt, då forskningen inom det specifika ämnet är väldigt begränsad. Trots valet av ett induktivt angreppsätt arbetar vi i studien med en positivistisk kunskapssyn, då vi under intervjuerna och vid bearbetningen av dem försökt vara så objektiva som möjligt. I den teoretiska referensramen har vi till en början redogjort för de olika förordningar och rekommendationer som myndigheterna följer vid prissättning och kostnadsallokering. Vidare har vi beskrivit traditionella kostnadsallokeringsmetoder och kalkyleringsmodeller. Av kalkyleringsmodellerna har tonvikten lagts på självkostnadskalkyler. Undersökningsmetod för studien har varit kvalitativa semi-strukturerade telefonintervjuer. Valet berodde även här på att ämnet är relativt outforskat, varför vi behövde samla information med stor bredd. Telefonintervjuerna har genomförts med fem myndigheter, SMHI, Skogsstyrelsen, SCB, Jordbruksverket samt Lantmäteriet. De olika respondenterna har fått redogöra för hur deras respektive myndighet sköter sin kostnadsallokering, samt varför de hanterar den på det sättet. Slutsatserna vi dragit är att de olika myndigheternas kostnadsallokeringsmodeller ser väldigt olika ut till uppbyggnaden. Samtliga myndigheter anser dock att de använder den modell som passar just deras organisation bäst. Vidare har vi konstaterat att de alla använder självkostnadskalkylering av något slag, och framförallt påläggskalkylering. Någon myndighet använde dock metoder som kan liknas vid andra självkostnadsmodeller. Värt att nämna är också att ingen av de intervjuade myndigheterna såg kostnadsallokering som ett problem i organisationen. De anser sig varken ha svårt att identifiera sina gemensamma kostnader eller problem att tolka de reglementen som påverkar deras kostnadsallokering.

OEM Automatic utför logistiktjänster åt enheter inom OEM-koncernen. För att debitera enheterna för de logistiktjänster som utförs används en kostnadsmodell. I dagsläget finns ett flertal problem med kostnadsmodellen som ger upphov till en missvisande debitering. I examensarbetet har därför en utredning gjorts för hur kostnadsmodellen kan utvecklas för att OEM Automatic ska kunna skapa en mer rättvisande debitering. Tre utvecklingsdelar för kostnadsmodellen har identifierats, vilka är debitering av fasta lagerhållningskostnader, en djupare kategorisering samt debitering av en fast orderkostnad. Implementering av de tre utvecklingsdelarna ger en ny kostnadsmodell med tre kostnadsposter och tre kostnadsdrivare där kostnader för att lagra och hantera artiklar synliggörs. Tänkbara effekter av en utvecklad kostnadsmodell är en ökad transparens och således mer rättvisande debitering av enheterna. Dessutom ger det upphov till att diskussioner kan föras mellan enheterna och OEM Automatic gällande hur lagerverksamheten bedrivs samt att beslut kan fattas på mer detaljerade grunder, vilket kan gynna hela koncernens resultat.

Arbetet utforskar logistikens tillämpning inom Trafikverkets verksamhetsområde Trafiks operativa utbildningsinsatser. Totalt har utbildningar för sex olika befattningar studerats med det gemensamma syftet att komma fram till hur dessa kan följas upp med hjälp av mätetal. Det logistiska synsättet kombinerar ett kundorienterat fokus med teori om störningsfria flöden genom att ta hänsyn till helheten. Allt detta med det övergripande syftet att uppnå hög måluppfyllelse till en så låg kostnad som möjligt. De operativa utbildningsinsatserna genomförs runtom i hela landet och har i dagsläget ingen uppföljning av vare sig kostnader, tidsåtgång eller upplevd nöjdhet (sett till elevernas perspektiv). Det finns med andra ord stor potential till förbättringsmöjligheter. Arbetet har genomförts genom att i ett första steg kartlägga nuvarande utbildningar för att skapa förståelse för dess utformning och för att ges ett helhetsperspektiv. Kartläggningarna har genomförts genom att intervjua såväl operativ som taktisk och strategisk personal. Under arbetets gång, och i samband med intervjuerna, har det framkommit en del utmaningar som kan relateras till utbildningsprocesserna vilka presenteras och följs upp genom att ge förslag på förändringsåtgärder. En approximativ kostnadsallokering för en av de studerade befattningarna har även genomförts med hjälp av dess tillhörande kartläggning (i egenskap av tillfällen för resor, hotellövernattning etcetera). Detta i syfte att ge viss insikt i vad kostnaden kan tänkas landa på för den studerade utbildningen. Detta är inte minst av intresse då det är en utbildning som det sker avhopp från vilket genererar en form av bristkostnad. Slutligen avslutas arbetet med en sammanställning av de förslag på mätetal som ges för uppföljning av de studerade utbildningarna. Förslagen grundas i såväl information som inhämtats om utbildningarna som i teori om mätetal relaterat till det så kallade processperspektivet (som står för ett kundorienterat fokus) och till viss del även det finansiella perspektivet. / <p>Examensarbetet är utfört vid Institutionen för teknik och naturvetenskap (ITN) vid Tekniska fakulteten, Linköpings universitet</p>