Sammanfattning: Uppsatsens syfte har varit att undersöka hur slöjdlärare ser på den kreativa processen i slöjdämnet, den så kallade slöjdprocessen, vilken funktion den kan fylla och hur den kan lyftas fram i undervisningen. För att söka svar på dessa frågor har jag intervjuat fem verksamma slöjdlärare om deras syn på processen och vilka metoder de tillämpar i sin undervisning. En genomgång av litteratur i ämnet visar att elever har svårt att förstå vad som är syftet med slöjdundervisningen. Ämnet anses inte ha betydelse varken för framtida arbetsliv eller fortsatta studier. Jag menar i den här studien att slöjdämnet, förvaltat på rätt sätt, kan ha stor relevans för både framtida studier, arbetsliv och inte minst elevernas utvecklande av självkännedom. En av de viktigaste slutsatser jag drar utifrån studiens resultat är att den intellektuella delen i slöjdämnet behöver utvecklas. Samtal och reflektioner kring såväl skisser och slöjdföremål liksom elevers olika arbetsprocesser bör utgöra en betydande del av undervisningstiden.

Jeg har i denne opgave betragtet og foretaget en undersøgelse af sindstilstanden hos den skabende kunstner. Opgavens fokus er at definere og beskrive denne tilstand hovedsaligt ud fra Mihaly Csikzentmihalyi’s teori omkring flow.Herudover stiller opgaven skabelsessinds tilstanden overfor legens tilstand og undersøger hvad der adskiller dem og hvad de har tilfælles. I begge tilstande vil fokus ligge på oplevelsen af tilstanden og i min undersøgelse er udgangspunktet barnet og den skabende kunstner.Opgavens problemstilling relaterer sig til mit arbejde både som inspirationskilde og som selve kernen, der gør det muligt for mig at komme ind i min verden. Det har været vigtigt for mig at undersøge dette teoretisk.Mit eksamens arbejde og tilstanden har mange ligheder. De har begge potentialet til at forvandle virkeligheden og åbne op til en anden verden. Deres ønske er at sende sindet på en indre rejse og at finde en uudforsket virkelighed.

No description available.

Abstrakt: det finns mycken forskning som visar att humor/skratt i olika former kan bidra till positivare sinnestämning och ökad kreativitet i arbetslivet. En relativt ny metod är skrattyoga - en företeelse som knappt varit föremål för studier i Sverige. Syftet med denna undersökning var att studera om skrattyoga påverkar sinnesstämningen och kreativitet, om kvinnor och män påverkas olika. Ett kvasiexperiment med skrattyoga genomfördes vid ett tillfälle på en vårdcentral som var försöksgrupp och en annan vårdcentral som var kontrollgrupp utan skrattyoga. Totalt trettio respondenter testades med kreativitets- och sinnesstämningsfrågeformulär. Inga signifikanta skillnader påvisades varken mellan skrattyoga och sinnesstämning, kreativitet eller genus. Dock påvisades korrelation mellan sinnesstämning och kreativitet.

Syftet med denna studie var att undersöka hur man kan mäta matematisk kreativitet på olika sätt och att jämföra den matematiska kreativiteten mellan olika åldrar och mellan könen. 142 elever från åk 6, åk 8 och åk 1 i gymnasiet gjorde två test, test A och test B. Resultaten från test A visade att eleverna i stor omfattning saknar den kreativitet som behövs för att inte fortsätta att använda samma strategi när den inte är optimal längre. I detta test visade pojkarna bättre resultat än flickorna. När det i test B gällde att komma på många rätta lösningar var det deltagarna från åk 8 som visade större kreativitet än de övriga deltagarna i detta test. Studien antyder att det är viktigt att eleverna får en varierad matematikundervisning där de provar olika sätt att tänka. I test A verkar det finnas en grupp deltagare som inte vågar bryta en etablerad strategi utan de återgår hellre till att använda en intränad strategi även om den inte är den bästa. Deltagarna från åk 6 visade minst matematisk kreativitet i de båda testen i jämförelse med de andra två årskurserna.

Uppsatsen ställer frågan Vilka är konstens slumpmetoder och hur kan man förstå och förklara dem utifrån ett socialkonstruktivistiskt sätt att se på kreativitet? Med andra ord kan man säga att konsthistoriens slumpmetoder här dammas av och belyses i ett socialkonstruktivistiskt sken. Upprinnelsen till uppsatsämnet kommer av känslan att den egentligen hade kunnat handla om vad som helst. Allting kan bli intressant om man bara ger det en chans. Vinsten med ett slumpförfarande i valet av uppsatsämne hade varit att man sluppit valsituationen och att startsträckan troligtvis hade kortats ner betydligt. För det är just detta, som slumpmetoderna syftar till; att komma in i ett flöde. Oavsett om det handlar om bilder, skulpturer, interaktioner, texter eller vad det nu är som ska ”göras”. I inledningen lyfts teorier och begrepp fram, som ”kreativitet” och ”slump”, då de är stora och mångbottnade. Här ges också en förklaring till hur man kan se dem ur ett konstruktivistiskt perspektiv. I bearbetningsdelen blir konstens slumpmetoder kategoriserade, så att de blir hanterbara för en fortsatt analys. I resultat- och tolkningsdelen kopplas kategorierna till den socialkonstruktivistiska teorin med dess kreativitetsbegrepp. Denna koppling mellan konstens slumpmetoder och det socialkonstruktivistiska kreativitetsbegreppet kan förhoppningsvis sätta finger på viktiga frågor inom det didaktiska området, t.ex. på hur vi som blivande lärare inom den bildpedagogiska disciplinen kan skapa kreativa lärandesituationer. I resultat- och tolkningsdelen ges också en koppling från varje kategori till praktiskt didaktiska spörsmål och idéer. Pedagogiska teorier kan ofta upplevas som verklighetsfjärmade. Det kan vara svårt att få konkreta bilder av hur de ska ”brytas ner” till verkligheten, t ex till en klassrumssituation. Med hjälp av de konstruerade slumpmetodskategorierna är förhoppningen att några av begreppen blir konkretiserade. Gestaltningsdelen av undersökningen har samlats i bokform. I boken ryms diverse bilder, som har haft konstens slumpmetoder som inspiration. Boken som form och dess publicering på www.vulkan.se kan betraktas som ett system i sig. Den har sina begränsningar i tid (deadline) och rum (bokens mått och digitala tryckegenskaper). Undersökningens hypotes - att man med hjälp av ett system/en arbetsmetod, gärna med ett slumpmoment inblandat, sätter igång skaparflödet och att man, även om det kanske låter motsägelsefullt, blir mer fri och kreativ med den styrningen - undersöks därmed också i gestaltningen. / BI/Konst

Vilken funktion fyller det odefinierade i skapande- och förståelseprocesser? Syftet med den teoretiska undersökningen är att försöka förstå hur normöverträdelse och kunskapssökande utifrån det odefinierade kan bidra till personlig och konstnärlig utveckling. Studien syftar också till att synliggöra skapande- och förståelseprocesser som kan utnyttjas i skolan för att stärka motivation. Utifrån Julia Kristevas teori om abjektionen eller Alain Badious filosofi om multipeln undersöks fem konstnärer: Damien Hirst, Ana Mendieta, Jonathan Meese, Bill Viola och Zang Huan. Urvalet tematiserar döden och tangerar abjektionen eller gränszonen för det acceptabla. Den gestaltande undersökningen utgår från utvidgad förståelse av abjektionen. Äckel, inkonsistens och struktur har undersökts. Det odefinierade undersöktes dels via i multipeln och det frånvarande, dels genom ett odefinierat mål. Abjektionens och språkets positioneringsförmåga har undersökts. Gestaltningsundersökningen påverkades av uppsatsarbetet. Konstnärernas samhällskritik inspirerade till ett postkolonialt ifrågasättande av svenskarnas rätt till Sverige. Skapande- och förståelseprocessen har påverkats av att jag vid gestaltningen föreställer mig ett odefinierat och föränderligt resultat - det har minskat beslutsångesten och ökat idérikedomen. Jag har försökt arkivera döda idéer och gå vidare. Jag har förhållit mig till uppsats och gestaltning på samma sätt. När kreativitet och fantasi hålls levande infann sig en omedelbar resultatstillfredsställelse snarare än en fördröjd och ångestfylld. Jag äger makten att fortsätta omformationen. Uppsatsens resultat pekar på att det odefinierade har åtskilliga funktioner för skapande- och förståelseprocesser. Fyra observerade funktioner presenteras. Den första var konstnärlig, mental och emotionell bearbetning. Det odefinierades andra funktion var som utgångspunkt för skapandet. Flera konstnärer undvek att definiera eller planera ett resultat. En tredje funktion var att blottlägga det odefinierade. Den fjärde observerade funktionen var att det odefinierade satte igång en process med oviss utgång. Något svårdefinierat kunde planteras för att skapa eller påverka en diskurs. Det odefinierade visade sig framförallt ha en pedagogiskt viktigt funktion därför att det är kunskapsluckan som motiverar sökandet, som skapare av frågor och en dialog. Med andra ord är slutsatsen att det faktiskt kan vara en fördel för den personliga och konstnärliga utvecklingen ännu inte ha införlivat en viss kunskap. I ovissheten och det ännu inte definierade och ackommoderade ligger en oerhört spännande potential, inte bara för bildämnet – en drift att definiera det odefinierade. / BI/Konst

Syfte: Studiens syfte har varit att granska och diskutera kring vad en kreativ bildundersvisning är för att få en fördjupad kunskap kring kreativitetens betydelse och vad den har för vikt i samband med bildundersviningen. Detta då genom att kolla på likheter/ skillnader mellan lärares och elevers offentliga syn för skapandets förmåga i skolvärlden, men även också utifrån den lästa litteraturen. Metod: Min studie grundar sig på strukturerade intervjuer där jag valt att intervjua lärare samt elever för att få en inblick om vad de anser vara en kreativ bildundersvining. Resultat: Eftersom undersökningsområdet varit väldigt begränsat och endast tio intervjuer ägt rum kommer jag att inte dra några generella slutsatser. Jag har funnit att det är viktigt att både som lärare och elev ta sitt ansvar på allvar för att skapa en miljö som är stimulerande med goda förutsättningar för ett kreativt arbete. Jag har tyckt mig kunnat utläsa i intervjuerna att både lärare och elever anser att kreativitet är lämpligt och främjar lärarens och elevernas roll i skolan.

Detta examensarbete handlar om hur förskolebarn använder leksaker som socialt redskap. Syftet med arbetet var att undersöka om och hur barn använder LEGO som socialt redskap och uttrycksform och vi ställde oss frågorna: På vilket sätt kan vi se att barn använder LEGO i leken? Kan vi se skillnader i barns användande av LEGO i olika situationer? Vår metod för att undersöka detta var videoobservationer på en förskola. Barnen som deltog i studien var mellan tre och fem år gamla och sex stycken till antalet. I tidigare forskning framkom det att leksaker kan ha differerande inverkan på leken, att samspel mellan barnen i leken gynnar kreativiteten och att makt och fostran har stor betydelse i lekandet. I vår studie visade det sig att barnen använder leksaken som redskap för att uttrycka sina tankar och erfarenheter och att maktaspekten i det här fallet gynnade lekens kreativa värld. Vi såg även att samspel mellan barn inte var ett krav för att barnen skulle använda leksaken som ett redskap för att testa sina tankar och idéer.

<p>Syfte: Studiens syfte har varit att granska och diskutera kring vad en kreativ bildundersvisning är för att få en fördjupad kunskap kring kreativitetens betydelse och vad den har för vikt i samband med bildundersviningen. Detta då genom att kolla på likheter/ skillnader mellan lärares och elevers offentliga syn för skapandets förmåga i skolvärlden, men även också utifrån den lästa litteraturen. Metod: Min studie grundar sig på strukturerade intervjuer där jag valt att intervjua lärare samt elever för att få en inblick om vad de anser vara en kreativ bildundersvining. Resultat: Eftersom undersökningsområdet varit väldigt begränsat och endast tio intervjuer ägt rum kommer jag att inte dra några generella slutsatser. Jag har funnit att det är viktigt att både som lärare och elev ta sitt ansvar på allvar för att skapa en miljö som är stimulerande med goda förutsättningar för ett kreativt arbete. Jag har tyckt mig kunnat utläsa i intervjuerna att både lärare och elever anser att kreativitet är lämpligt och främjar lärarens och elevernas roll i skolan.</p>