Denna studie har haft till syfte att undersöka hur barn skapar och tar sig an musik i förskolan. Huvudfokus har legat på barnen och deras initiativ men jag har även observerat pedagoger eftersom de är en del av den miljö och kontext som barnen befinner sig i. Studien, som är en kvalitativ fallstudie bestående av direkt observation och videoupptagning, utfördes på en förskola i en stor svensk stad under tre dagar i mars 2018. Deltagarna var sexton barn mellan två och tre år samt sju pedagoger; tre förskollärare och fyra barnskötare. Resultaten har analyserats utifrån begreppen kreativitet, improvisation, produktion och reproduktion med fokus på barns spontana ljudskapande.I resultatet framkom att barnen musicerade och skapade ljud nästan konstant och att musiken kunde ha diverse olika funktioner. Några vanliga funktioner var kommunikation, samspel och självuttryck och musiken användes ofta som medierande verktyg i barnens strävan att ta sig an omvärlden. Den vanligaste formen av musikaliskt skapande var dans till förinspelad musik samt spontan sång. Spontan sång uppstod i alla möjliga situationer, så som sångsamling, fri lek och vid lunchen. Pedagogerna visade på två huvudsakliga reaktioner på barns spontana sång; den ena var att de tystade barnen eftersom ljudskapandet inte föll inom ramen för den aktuella aktiviteten och den andra var snarare en icke-reaktion, då pedagogerna i de flesta fall inte lade märke till barnens ljudskapande. Mina slutsatser utifrån denna studie är att barns musikskapande sker hela tiden, men oftast inte uppmärksammas av pedagogerna samt att det behövs mer forskning om barns spontana och kreativa skapande.

Undersökningen utgår från frågeställningarna ”Vad säger och visar en grupp elever om karaktärsdesign, sitt eget skapande och om kreativa processer?” Samt ”Hur väl fungerar några didaktiska metoder jag testar för att främja en grupp elevers kreativitet i arbetet med karaktärsdesign?” Bakgrunden till undersökningen är bl.a. att jag under mina VFU perioder upplevt att vissa elever har svårt för idégenerering och att arbeta på ett experimenterande sätt, vilket kan leda till att läraren lotsar eller bestämmer vad eleven ska göra och hur. Syftet är att jag hoppas kunna få användning av undersökningen i mitt kommande yrke som lärare i Bild och Media.Undersökningen har både resulterat i denna uppsats och en visuell gestaltning (Idémaskinen), som ställts ut på Konstfacks vårutställning. Genom att hålla intervju och workshops i karaktärsdesign med en grupp gymnasieelever har jag försökt närma mig frågeställningarna. Under workshoparna fick eleverna prova att kombinera inspirationsbilder, använda sig av slumpen genom att göra vikövningar, samt göra en associationsövning utifrån olika sinnesintryck. Workshoparna har dels varit underlag för analys, men har också varit en del i min egen konstnärliga process. Resultatet av analysen visar att övningarna bidrog till erkännandekulturer där ett experimenterande arbetssätt och arbete med inspirationsbilder/referenser främjas. Därför ville jag med mitt verk även försöka främja vårutställningens besökares kreativitet. Idémaskinen var en interaktiv installation där besökarna bjöds in att delta och designa egna karaktärer. Installationen bestod av fyra stationer. En leksaksautomat fylld med sinnesintryck för idégenerering, ett arbetsbord med material, ett projicerat bildspel där besökarna fick möjlighet att ladda upp sina karaktärer, samt en återvinningsstation för sinnesintrycken.I uppsatsens slutdiskussion diskuterar jag hur övningarna kan användas i arbete med elever som kräver mycket styrning.

I studien utforskas analogt och digitalt musikskapande. Syftet med denna uppsats är att beskriva processen, likheter och skillnader mellan analogt och digitalt musikskapande i två årskurs 6 klasser. Analysen utgår från inspelade videoobservationer under en fem veckors period där den ena klassen skapat musik genom analogt tillvägagångssätt och den andra klassen med digitala verktyg. Materialet transkriberas och analyseras därefter utifrån dessa fyra kategorier: Skapandets tidiga början, Verktygen i skapandet, Leken i skapandet samt Kommunikation. Resultatet visar att de flesta grupper som skapar musik genom analogt tillvägagångssätt börjar sin skapandeprocess genom textutformning. Dessa grupper stöter på komplikationer vid ett senare tillfälle när de ska applicera musik till sin text med fysiska instrument. För de grupper som skapar musik med digitala verktyg handlar musikskapandet i större utsträckning om hur musiken ska låta istället för vad texten ska förmedla. Gemensamt för dessa grupper är att skapandet sker genom att lyssna till den musik de komponerar utifrån det digitala musikprogrammet Garageband som de använder sig av i studien. De kan genom digitala verktyg pröva och ompröva sitt skapande och följa sitt arbete både genom örat och ögat. Det visar också att eleverna utvecklar sitt musikaliska språk desto mer de integrerar sig med det digitala verktyget.

Jag har länge skrivit låtar, så länge jag kan minnas. När jag var liten var det mer en del av leken, som vuxen blev det ett sätt att uttrycka sig. På musikhögskolan upplevde jag att jag tappade glädjen till låtskrivandet, det som varit anledningen till att jag sökte mig dit. Jag ville hitta lusten igen och samtidigt hitta verktyg som kunde hjälpa mig i liknande situationer i framtiden. Mitt examensarbete blev då att under våren 2020 skriva musik där musiken i sig inte var målet, utan jag försökte hitta tillbaka till glädjen och samtidigt undersöka hur jag kunde skapa så goda kreativa förutsättningar för mig själv som möjligt. Jag började undersöka hur andra låtskrivare gör, hur de går tillväga innan de sätter sig och skriver en låt. Har de kanske några tips på hur de kommer i ett bra kreativt flöde? Jag sökte upp böcker om kreativitet och låtskrivande och började läsa. Så småningom hade jag en del tips som jag kunde testa i min låtskrivarprocess. Den konstnärliga delen av arbetet resulterade senare i 8 låtar och den skriftliga delen i 10 strategier som kan tänkas främja kreativitet. Bland de 10 strategierna finns både rent praktiska tips såsom fysisk aktivitet och hur den fysiska platsen ser ut, men också mer själsliga såsom vilket mindset du befinner dig i och dina tankar om dig själv och ditt skapande.

I det här arbetet har jag undersökt mitt kreativa tillvägagångssätt genom att utforska tre olika modeller att skriva samt producera låtar. Arbetsmodell 1 innebar att börja med melodi/textskrivning med gitarren som hjälp, sedan spela in sång till ett enkelt ackompanjemang och till sist skapa produktionen. Arbetsmodell 2 vände på processen, då jag istället började med att göra en färdig instrumental produktion först, sedan skrev jag melodi/text och avslutade med sånginspelning. Den sista modellen, som jag valde att kalla för Kontrollmodell, var en blandning av de båda, där det var möjligt att börja i vilken ände som helst, och korrigera både melodi/text/produktion fram tills att låten blev färdig. Dessa tre modeller jämförde jag sedan mot varandra, för att bland annat se deras för- och nackdelar, om det fanns ett/flera mönster i de olika låtarna, och huruvida min generella kunskap kring låtskriveri och produktion kunde fördjupas. Jag upplevde både styrkor och svagheter i varje modell, men märkte också av en del psykiska svårigheter överlag under arbetets gång, utan koppling till modell. Jag fick många lärdomar kring låtskriveri och produktion, och även insikter kring hur jag i framtiden kan effektivisera samt förenkla min skapandeprocess.

Idag består musikproduktion framförallt av digitala verktyg med väldigt många möjligheter. Ju fler möjligheter, desto fler val behöver göras. För att hjälpa sig själv att välja kan man använda sig av begränsningar. Begränsningar som strategi för att locka fram kreativitet är en välbeprövad metod inom musikskapande. Studien handlar om vilka val jag gör när jag producerar samma låt utifrån tre olika begränsningsstrategier. Resultatet analyseras med hjälp av psykologiska teorier för hur människor gör val i allmänhet. För att analysera min egen process har jag använt mig av loggbok. Undersökningen resulterade i att framförallt tidsbegränsningen var den mest givande begränsningen och att beroende på vilka begränsningar som görs går det att styra hur mycket kontroll jag kan ha över valen. Som slutsats anser jag undersökningen som ett komplement till de många undersökningar som gjorts om begränsningar och låtskrivande. För musikpedagoger hoppas jag att undersökningen kan bidra till pedagogiska idéer då digitala verktyg upptar en allt större plats i dagens musikundervisning.

Syftet med detta arbete är att jämföra två metoder för komposition och att komponera med dessa metoder. Metoderna som jämförts är kontrafakt, att skriva en ny melodi på en redan bestämd ackordföljd, och reharmonisering, att byta ut harmoniken i en given låt, tillsammans med kontrafakt. Kompositionerna skrevs som utgångspunkt med att ha ett format likt det formatet som en Real Book-standard är skriven i. Kompositionerna och deras skrivprocess analyserades med musikteoretiska termer.  Resultatet visar att båda metoderna fungerade bra för att skriva musik i ett format likt det i The Real Book. Ändringar kan göras för att få kompositionerna ännu mer lik en typisk Real Book-standard. Kompositionerna som skrevs fick olika, ofta mer och udda, antal takter vilket inte är lika vanligt i en Real Book-standard, men de ändringarna gjordes efter min egen smak. Kunskap om att harmonisera visade sig vara den mest använda kunskapen för att komponera med dessa metoder, eftersom stor del av processen gick åt att harmonisera melodier.

Den här studien genomfördes med syftet att synliggöra två stycken bildlärares uttryck kring definition och arbete utifrån läroplanens skrivningar om kreativitet, samt att få en förståelse för bildlärares uttryck kring tolkningsutrymmet för läroplanens kreativitetsbegrepp och dess betydelse för en likvärdig skolform, eleverna och samhället. Metoden som användes vid genomförandet av studien var semistrukturerad intervju. Två bildlärare, undervisande på högstadiet, intervjuades och deras uttryck kring definition av läroplanens kreativitetsbegrepp sorterades utifrån sociokulturellt och individualistiskt och psykologiskt perspektiv på kreativitet. Resultatet visade att de båda bildlärarnas uttryck kring definitioner var både sociokulturella och individualistiska och psykologiska samt att deras uttryck kring arbete med kreativitet i bildundervisning främst var sociokulturellt. Bildlärarnas uttryck vad det gäller tolkningsutrymmets betydelse för likvärdighet i skolan tolkades med hjälp av teorin om skolan som institution och skolor som organisationer samt frirumsmodellen. Studiens slutsats visade att informanterna uttryckte att kollegiala samtal kring skolans yttre gränser, alltså läroplanen, är av stor betydelse för likvärdigheten i skolan. Detta eftersom de kollegiala samtalen ger lärare en större möjlighet att utforma en gemensam inre gräns, alltså tolkning av läroplanen, och därmed utforma sin undervisning, i det friutrymme som uppstår, på ett likartat sätt, vilket är positivt för eleverna.

Enligt Skolverket (2011) är det skolans uppdrag att utveckla elevers kreativitet. Ändå saknas konkreta förslag på hur detta ska implementeras. I samband med arbetet med en masteruppsats 2016 undersökte författaren av denna studie elevers kreativitet på mellan- och högstadiet vid en skola i Uppsala (Lundqvist, 2016). Resultatet visade att kreativiteten hos eleverna var högre i högstadiet. Detta väckte frågan om den svenska skolans undervisning i de tidiga skolåren ger en god grund för att elever i högre stadier ska utveckla sin kreativitet? Därför kommer denna studie att undersöka hur lärare arbetar med kreativitet i sin undervisning på mellanstadiet. Syftet med studien är att bidra med kunskap i hur mellanstadielärare i sin undervisning kan utveckla elevers kreativitet. Metoden för informationsinsamlingen har varit kvalitativ med semistrukturerade intervjuer av sju mellanstadielärare från två olika skolor i Uppsala. Resultatet av denna studie påvisar att framgång i undervisning som främjar kreativitet står i relation till den vikt som informanterna själva lägger vid kreativitet, och den mån i vilken de själva arbetar för att skapa en kreativ miljö och söker hitta kreativa vägar till målen. De utmaningar som informanterna identifierar i processen är klassrummets ordning, elevernas förkunskaper och motivation, bristen på tid, svårighet att försöka balansera målen, och i sina egna personliga förutsättningar. De lösningar som de identifierar återfinns i planering och förberedelser, lärarens egen erfarenhet, kontinuerliga utvärderingar, kollegialt och ämnesövergripande samarbete, en reviderad läroplan och en skolledning som värdesätter kreativitet. Vidare forskning behövs inom det svenska skolsystemet nationellt angående dess effekt på kreativitet och vad som ligger till grund för den relativt höga kreativiteten i Sverige. Det vore vidare intressant att i en forskningsstudie undersöka och jämföra det svenska och amerikanska skolsystemet vad gäller kreativitet. Forskning skulle även behövas för att utarbeta de områden och attributer som ligger till grund för eller är en del av begreppet kreativitet.

Syftet med studien är att synliggöra och få kännedom om kreativa processer och olika kreativa strategier för att, som lärare bättre kunna främja elevers kreativitet. Frågeställningen, ”Vad kännetecknar en kreativ process?”, undersöks med en autoetnografisk metod där en dokumenterad kreativ process jämförs med andras autoetnografiska dokumentationer av kreativa processer. De andra autoetnografiska dokumentationerna är skrivna av Madelaine Aleman och Virginia May. Vygotskijs definition av kreativitet används.  Med ett fenomenologisk och socialkonstruktivistiskt perspektiv undersöks vad som kännetecknar fenomenet kreativitet. Svaret på frågeställningen är att en kreativ process kännetecknas av fri association, intuition och att kreativitet kan ha ett planerat eller ett spontant tillvägagångsätt. Gestaltningen består av en målning med titeln Förlora sig själv. Målningen är ett resultat av den kreativa processen som dokumenteras som autoetnografisk data i studien och visas på Konstfacks digitala vårutställning 2020.