Bakgrund: Intensivvårdsavdelningen är en högteknologisk miljö där kritiskt sjuka patienter vårdas. Intensivvårdssjuksköterskor möts ständigt av situationer där de utsetts för stress. Det kan vara situationer, anhöriga eller identifiering med patienten som ger emotionell stress. Stress som inte hanteras kan ge följdsjukdomar, kvarvarande emotionell påverkan och leda till utbrändhet. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av emotionell stress och copingstrategier efter kritiska incidenter. Metod: Intervjustudie med åtta informanter genomfördes. En kvalitativ innehållsanalys genomfördes av de transkriberade intervjuerna. Resultat: Anhörigas reaktioner uppfattades som en stor del av den emotionella stressen, även brister i vård och rutiner lämnar minnen kvar efter kritiska incidenter. Kollegialt samtal var det som upplevdes ha bäst copingstrategi mot den emotionella stressen. Avkoppling, distraktion och sociala miljöer var också ett stöd mot emotionella upplevelsen. En önskan om mer utrymme för kollegiala samtal framkom under intervjuerna. Slutsats: Att kunna få och ta utrymmet för att genomföra samtal mellan kollegor skulle vara stöd mot emotionell stressen framkom i föreliggande intervjustudie. Ledningen bör skapa utrymme för att kollegiala samtal kan genomföras då det har uppvisat vara bästa copingstrategin hos intensivvårdssjuksköterskor. Det uppdagades att vissa brister fanns i att ledningen inte fick information under obekväm arbetstid och rutiner samt informationskällor behöver förtydligas. Fortsatt forskning: Coping av emotionell stress ger styrkor hos personal att kunna hantera svåra situationer, och gå vidare i arbetet utan kvarvarande påverkan av stressen. Intresse skulle finnas att ta reda på hur andra yrkesgrupper resonerar om coping av emotionell stress i samverkan med intensivvårdssjuksköterskor. / Background: The intensive care unit is a high technology environment were critical ill is treated. Intensive care nurses comes in contact of situation where they may encounter stress. It can be situation, relatives or own identifications that gives emotional stress. Stress that is not cooped with can lead to sickness, persistent emotional effects and lead to burnout. Aim: To describe intensive care nurses experiences of emotional stress and coping strategies after a critical incident. Method: Interview study with eight informants was done. A qualitative content analysis was performed of the transcribed interviews. Results: Relatives reaction is a large part of the emotional stress that was experienced, even flaws in care and routines left memories after critical incidents. Peer to peer talks was the support that had best coping strategies against emotional stress. Relaxation, distraction and social context were also support against the emotional distress. Space, time and place, for peer to peer conversation is a desire among informants. Conclusion: To have and to take the time to perform peer to peer talks is a relief against emotional stress. Management should make it a possibility to conclude these talks as it is the preferred coping strategy. Some indication of flaws in information to management during unsocial hours and a need for routines of information need to be looked over and clarified. Further research: Coping of emotional stress gives resilience with the staff to handle difficult situation and to move forward without any lasting effect of the stress. An interest could be in the future to find out how other professionals reasoning about coping of emotional stress in cooperation with intensive care nurses.

In Sweden, the statistics show how women are underrepresented in organisational hierarchies; as managers, executive managers, CEOs and board of directors. Qualitative research reveals that women in management positions perceive the working life in Sweden as unequal and how men and women have different terms for making a career. Previous career studies told from women's narratives with a gender perspective caught our interest to examine how women reason and relate to their careers in 2019. The purpose of this study is to examine what emerges in stories about career and gender by women with management experience. We seek to understand how women relate to their career stories and how dilemmas are handled and how strategies are being used. We applied a narrative research design to obtain women's own stories about their careers. Ten narrative interviews were conducted with women with management experience within different companies and across several industries. The findings reveal how women in their career find themselves in minority positions in an environment imprinted by men's homosociality, including a language and toughness, that is difficult to relate to for the women. The minority position gives grounds to multiple approaches for women. The narratives show the urge to prove oneself, to legitimise one's position and to make oneself visible by showing will-power and determination. We found three strategies that women use in order to sustain self-esteem while coping with gender structures. We have named these strategies the individualistic strategy, the positive strategy and the explicit structure strategy. The individualistic strategy makes gender invisible by focusing on individual characteristics and traits. The positive strategy focuses on the advantages of being a woman and, the explicit structure strategy relates the meaning of gender to structures rather than to oneself. A central finding in our material is how the women switch between coping strategies. Switching between the individualistic strategy and the explicit structure strategy unveils two different themes. The first I don't want to generalise, but, illustrates how women relate gender to structures while they at the same time do not want to generalise between the genders. The second switch the Trojan horse explains how women are aware of gender structures and conform to men to sustain control and thereby sustain their self-esteem. Finally, to switch between stressing the benefits of being a woman and the burden of being a woman, we interpret as efforts to unburden the weight of gender structures. These switches between strategies give rise to contradictive reasoning, which we find entirely understandable as a means for women to make sense of their own reality. / I Sverige visar statistik hur kvinnor är underrepresenterade i organisationshierarkier; som chefer, VD, i ledninggrupper och styrelser. Kvalitativ forskning visar att kvinnor på chefspositioner upplever arbetslivet i Sverige som ojämnställt och att män och kvinnor har olika villkor att göra karriär. Tidigare karriärsstudier med ett genusperspektiv, berättade från kvinnors narrativ fångade vårt intresse att undersöka hur kvinnor resonerar kring och förhåller sig till sin karriär 2019. Syftet med denna studie är att undersöka vad som framkommer i berättelser om karriär och kön av kvinnor med chefserfarenhet. Vi ämnade förstå hur kvinnor förhåller sig till sina berättelser och hur dilemman hanteras och hur strategier används. Vi tillämpade en narrativ forskningsdesign för att erhålla kvinnors egna berättelser om sin karriär. Tio narrativa intervjuer genomfördes med kvinnor med chefserfarenhet inom olika företag och branscher. Resultaten avslöjar hur kvinnor i sin karriär befinner sig i minoritetsposition i en miljö som präglas av mäns homosocialitet, inklusive ett språk och tuffhet som är svårt att relatera till för kvinnorna. Minoritetspositionen ger upphov till flera förhållningssätt bland kvinnorna. Berättelserna skildrar behovet att behöva bevisa sig själv, att legitimera sin ställning och att göra sig synlig genom att visa viljestyrka och beslutsamhet. Vi hittade tre strategier som kvinnor använder för att upprätthålla sin självkänsla medan de hanterar könsstrukturer. Vi har namngett dessa strategier: den individualistiska strategin, den positiva strategin och den explicita strukturstrategin. Den individualistiska strategin gör kön osynligt genom att fokusera på individuella egenskaper och förmågor. Den positiva strategin fokuserar på fördelarna med att vara kvinna och den explicita strukturstrategin relaterar betydelsen av kön till strukturer snarare än till individen. Ett centralt resultat i vårt material är hur kvinnorna växlar mellan strategierna. Växling mellan den individualistiska strategin och den explicita strukturstrategin avslöjar två olika teman. Den första jag inte vill generalisera, men, illustrerar hur kvinnor relaterar kön till strukturer medan de samtidigt inte vill generalisera mellan könen. Den andra växlingen den trojanska hästen förklarar hur kvinnor är medvetna om könsstrukturer och efterliknar män för att upprätthålla kontrollen och därigenom självkänslan. Slutligen, växlingen mellan att betona fördelarna med att vara kvinna och belastningen av att vara kvinna, tolkar vi som en stävan mot att avlasta bördan av könsstrukturer. Dessa växlingar mellan strategier ger upphov till motsägelsefulla resonemang som vi finner helt förståeliga som ett medel för kvinnor att begripa sin verklighet.