Praktik som en del av min utbildning var inte enbart ett försök att tillämpa min kunskap på arbetsmarknaden utan även en försvarsstrategi. För mig har praktiken verkat underlättande då utvecklingen ifrån skolbänken till arbetslivet naturliggjordes. Arbetssökandeprocessen grinar inte längre elakt emot mig ifrån en närbelägen framtida plats, utan jag kan nu se relationen emellan självpresentation och utbildning klarare. Därmed kommer jag att kunna använda mina studier som ett individuellt kapital. Mitt val av praktikplats var biståndsorganisationen Hoppets Stjärna, Fundacion Evangelica El Buen Pastor (förkortat FEEBP, vilket är namnet på Hoppets Stjärnas argentinska avdelning på svenska översatt ”Den goda herden”). Organisationsavdelningen är geografiskt belägen i staden Presidencia Roque Saenz Peña, provinsen Chaco, norra Argentina. Här bedrivs socialt biståndsarbete med minoritetsbefolkningen i området. Organisationen representerar och lyder under Star of Hope International (SOHI, Internationella Hoppets Stjärna) samt Tentmission (Tältmissionen) vilka i sin tur utför sina projekt i samarbete med SMR samt Sida. Mitt syfte och min målsättning med praktiken kan sammanfattas i två huvudområden. Då mitt val av språkinriktning inom Europaprogrammet är spanska var min ambition och förväntning att genom daglig praktik av språket driva min språkkunskap till en obehindrad förståelse. Genom en sådan förståelsenivå kan jag i framtiden arbeta och söka arbete som bygger på att dessa språkkunskaper innehas. Den andra delen av målsättningen rör utbildningens ämnesinriktning på etnologin eller kulturella studier. Genom att biståndsarbeta med en minoritetsbefolkning på en internationell arena kom jag både i kontakt med den argentinska majoritetskulturen såsom den argentinska minoritetskulturen men även med min egna svenska kultur. Därmed tillgavs jag möjligheten att praktisera och förstå hur min utbildning kan användas ute i det verkliga livet eller ute i arbetslivet. Jag kan nu i efterhand utan att överdriva konstatera att jag lyckat med bägge mina målsättningar. Rent utvecklingsmässigt innebar min praktiktjänstgöring även en enorm personlig resa. Att bo och leva i ett land som Sverige där så gott som samtliga åtminstone har det ganska bra för att sedan förflytta sig till ett land där vardagsnormen hamnar på lättare lidande innebar en enorm press. Jag fann det att vissa av dem som jobbat längre med biståndsarbetet stundvis verkade något känslomässigt avstängda men det kan lika väl ha varit jag som reagerade oerhört starkt på att kunna bidra med så lite. Enbart situationen att bege mig ifrån ett land i väst för att biståndsarbeta i tredje världen var att brottas med min moraliska ståndpunkt och medvetenhet kring postkolonialistiskt strukturerande. Jag minns när jag översatte mitt första fadderbrev där en extra slant skickats med tillsammans med orden ”köp dig själv och din familj någonting fint” att jag tänkte för mig själv: "är biståndspolitiken skapad för att få dem att må bättre eller är det bara vi som lättar vårat dåliga samvete för när slutade vi egentligen att kolonisera Latinamerika". Detta är någonting som jag tänker mig behandla, utveckla och analyser i en framtida uppsats. Ironiskt nog visade sig att jag själv tacklade min bearbetning av mina känslor på ett liknande sätt. Under första månaden då jag köpte något för att äta delade jag alltid med mig till första bästa hungriga individ som jag kunde hitta. Jag visste dock att detta snarare var ett sätt för mig att må lite bättre än att det skapade någon större samhällsförändring. Första månaden bjöd som sagt på många sömnlösa nätter men med tiden kom jag att finna att något så enkelt som ett leende blev den avgörande faktorn. För att istället för att fokusera mig på matutdelningar, tacksamhetsskuld och dåligt samvete mindes jag att ett leende kostar ju faktiskt ingenting vare sig i Sverige eller i Argentina. Att le, lyssna och förstå var det som jag kände att jag kunde bidra som mest med vilket i sin tur kan föda hopp och kamp. Precis som organisationens ledmotiv lyder "hope makes a difference".

I den här uppsatsen undersöks en tävling som handlar om hållbarhet och där staden Dresden deltar. Syftet är att analysera hur begreppet hållbarhet fylls med betydelse. Syftet är också att undersöka hur eventet görs och i vilken kontext det existerar. Undersökningen visar att det kan finnas olika sätt att ladda begreppet hållbarhet. Bland annat kan det finnas olika beskrivningar av problemområden eller olika lösningsansatser. Det kan finnas till synes självklara antaganden men det kan också finnas motdiskurser. Som exempel kan nämnas att tillväxt och lönearbete kan ses som en given utgångspunkt, men detta synsätt kan också ifrågasättas. Hållbarhet kan ses som en ny värdering som finns på många olika plan i samhället. I det undersökta eventet formulerades en vision och några projekt vilka har olika ansatser. Detta kan å ena sidan tyda på människors allmänna medvetenhet om olika problem kring hållbarhet. Å andra sidan kan det emellertid också finnas skillnader i medvetenhet och intressen. Vad som allmänt kan sägas är att det kan finnas många olika aktörer vilka på olika sätt kan delta på fältet hållbarhet. En fråga som kan ställas i detta sammanhang är hur mycket privatpersoner kan påverka arbetet med hållbarhet. I undersökningen ställs också frågan varför det genomförs en tävling och i vilken kontext den ges. En annan aspekt är att det i denna tävling var tänkt att olika samhälleliga aktörer skulle delta. Det visade sig emellertid att det saknas större företag i denna process. Det visade sig också att många av de som deltog också tidigare var engagerade i olika frågor rörande hållbarhet.

<p>Allting har spelats in och filmats i en lokal i Mjölby. Arbetet består av olika transkriptioner av trumsolon från Max Roach och Matt Wilson.</p><p>"Wee See" - Musik: Thelonious Monk. (Matt Wilson drumsolo)</p><p>"Alone Together" - Musik: Arthur Schwartz. Text: Howard Dietz. (Matt Wilson)</p><p>"Stompin' At The Savoy" - Musik: Edgar Sampson. (Max Roach drumsolo)</p><p>"Mop Mop" - Max Roach. (Max Roach drumsolo)</p>

I dagens moderna samhälle finns det kulturarv, traditionella som moderna. Industriella arv är moderna kulturarv, och det är vanligt att de moderna kulturarven har svårare att accepteras i samhället. Det finns en problematik gällande industriella arv i vem som ska förvalta dem, för blir de inte förvaltade så kommer de vara tomma kvarlämningar. Det finns även en komplexitet i att upprätta en balans mellan att bevara och nyttja de industriella arven. För det första måste de bevaras, då de är något historiskt från våra tidigare generationer. För det andra måste de nyttjas för att kunna överleva sett ur ett ekonomiskt perspektiv. Stripa gruva är ett exempel på ett industriellt arv som ligger i Guldsmedshyttan, Lindesbergs kommun. Syftet med denna studie är att undersöka hur industriella arv, med Stripa gruva som fallstudie, kan bevaras för efterkommande generationer. Fokus ligger på hur industriella arv förvaltas och hur arbetet sker för att uppnå en balans mellan att bevara och nyttja industriella arv i dagens moderna samhälle. Studien utgår från följande frågeställningar: Vad innebär det att förvalta ett industriellt arv? Vilka problem och möjligheter finns? Hur ser avvägningen ut mellan att bevara ett industriellt arv och verksamheters nyttjande av platser och dess anläggningar? Studien är en fallstudie av Stripa gruva som industriellt arv, den utgår från en kvalitativ ansats i form av intervjustudier med tjänstemän på Länsstyrelsen Örebro och Örebro läns museum, som alla idag arbetar eller tidigare har arbetat med Stripa gruva. Studiens teoretiska ram utgår från dagens kunskapsläge om industriella arv i det moderna samhället. Efter genomförd studie går det att konstatera att förvaltningen av ett industriellt arv kan innebära problem, utmaningar och möjligheter. Det innebär ett ansvar, då en historia ska representeras. Den mest hållbara förvaltaren till ett industriellt arv är kommunen, vilket blev Lindesbergs kommun i fallet med Stripa. Det industriella arvet är kommunens tillgång och kommunen kommer alltid finnas kvar, i jämförelse med ett privat företag som kan gå i konkurs eller säga från sig ansvaret. Stripa gruva behöver bevaras, samtidigt som det behöver nyttjas. I arbetet kan byggnadsminnesförklaringen vara ett verktyg som är relevant att använda, om det uppstår någon problematik. Det gäller även att ha en tydlig vision om vad det industriella arvet ska användas till, i Stripa är visionen att driva ett besöksmål, vilket anses vara relevant med tanke på att kulturen har blivit allt mer integrerad i turismen.

Bebyggelsens täthet i städerna har sedan 1800-talets andra hälft varit en omdiskuterad fråga inom stadsplaneringen både i Sverige och internationellt. Med sina olika åsikter om bebyggelsetätheten har arkitekter och stadsplanerare påverkat planeringen och byggnationen av världens städer. Idag förespråkas en förtätning av städer på många håll och denna utveckling går hand i hand med miljö- och hållbarhetsarbetet med argument om att tätare städer bland annat minskar transportbehovet. Framtidens byggnation av städer förväntas också följa samma linje med förtätning som mål. Städerna blir alltså tätare och tätare, men frågan är då var i städerna som framtidens förtätande byggnation ska ske. För att utreda detta är ett sätt att ta hjälp av den analysmodell som kallas för förtätningsrosen som ger en överblick av förtätningspotentialen i ett utvalt område utifrån temana förtätningsbehov, förtätningstryck, förtätningsutrymme och förtätningsfrihet. I Sverige finns det flera städer som kan antas ha ett särskilt stort förtätningsbehov varav Örebro är ett exempel utifrån att kommunens befolkningsökning mellan 2010 och 2015 var den femte största i landet mätt i antal personer. Utifrån det antagna förtätningsbehovet i Örebro är syftet med denna studie att med förtätningsrosen som metod ta fram ett möjligt underlag för stadsplaneringen och undersöka vilken potential det finns för förtätning i två av Örebros områden, närmare bestämt i Norrby och Tybble. Att testa förtätningsrosens användbarhet i en stad av Örebros storlek utgör ett delsyfte eftersom analysmodellen ursprungligen togs fram för att användas i Stockholm. Studien visar att förtätningsrosen, efter vissa modifieringar, är användbar i en stad som Örebro med slutsatsen att det i de båda analyserade områdena finns potential för förtätning, men att den är större i Norrby än i Tybble.

This study looks at the discourse of four books that use neuroplasticity as a basis for their project of self-improvement. By using the genealogical techniques developed by Michel Foucault this study focuses upon the process of subjectivization and the techniques employed by the discourse. In particular it focuses upon the relationship between the mind and brain that is formed by the discourse.

No description available.

Detta är en kvalitativ studie med syftet att undersöka hur personer på olika positioner och avdelningar responderar inför en organisationsförändring i Örnsköldsviks kommun 2022. Med ett kulturanalytiskt perspektiv på organisationsförändring granskas material från intervjuer och observationer. Studien visar hur organisationsförändringen som ska företas av tjänstemän leder till engagemang, ambivalens och motstånd. Resultatet visar dessutom på skillnader i synen på verkligheten och ledarnormativitet, samt hur byråkratiska ordningar och identiteter färgar organisationsförändringens processer när skillnader och indelningar mellan positioner (re)produceras och befästs.

2018 lanserade musikstreamingtjänsten Spotify den egna plattformen Spotify for artists som riktar sig till artister och möjliggör självständig distribution av musik till plattformen. Där kan artister ladda upp musik utan mellanhänder som skivbolag. Olika verktyg erbjuds i form av statistik och data och dessa ska enligt Spotify hjälpa artister och bolag att bygga karriärer självständigt i alla delar av musikindustrins produktionsled.Företaget har dock varit föremål för en del kritik, bland annat på grund av sin ekonomiska modell som anklagats för orättvis utdelning av royalties, alltså de pengar artister och bolag tjänar per spelad låt i plattformen. Dessutom har deras beroendeställning till stora skivbolag och deras låtkataloger väckt misstankar om att även innehåll i plattformen premieras ojämlikt. Även den makt som kurerade spellistor och tekniska strukturer som algoritmer har i premieringen av innehåll har varit omdiskuterad och kritiserad.Syftet med denna uppsats är att med ett kritiskt perspektiv undersöka vilken retorisk argumentation Spotify använder i sitt språk i plattformen SFA för att övertyga artister om att de bäst kan bygga sitt artistskap och nå framgång där på ett jämlikt och rättvist sätt. Metoden för att undersöka detta har varit en retorisk argumentationsanalys av olika påståenden i SFA som på något sätt försöker övertyga. Resultaten som framkom från undersökningen visar på att Spotify använder sig av en offensiv argumentation som spelar på starka känslor men som ofta saknar förankring i någon intellektuell appellering, som statistik eller fakta. I analysen vittnar detta i sin tur om att privata intressen döljs med en argumentation som påstår att företaget bidrar till allmännyttan och offentliga värden som jämlikhet och rättvisa.

Syftet med undersökningen är att uppmärksamma ett industriområde i förändring. Detta har gjorts genom att studera hur ett specifikt områdes kulturvärden har planerats att bevaras och vilka byggnader som ska rivas ochgöras om. Fallstudien som genomförts har utgått ifrån studiens frågeställningar och har använt CV-området iÖrebro som utgångspunkt. CV-området har varit en viktig del av Örebro stad och dess identitet i över 120 årmen nu har staden växt sig för stor för att ha industrier i centrum. Området står nu inför en förändring: att gåfrån ett industriområde till ett bostadsområde. Teorierna som använts för att besvara frågeställningarna är centrala inom fältet industriarv. Med en grund iteorin har sedan en diskussion och analys utförts kring diverse texter om industriarvet och CV-området. Dettaför att skapa en större förståelse av hur Örebro kommun och Jernhusen AB tänker kring området och hur devill utveckla det i framtiden. Undersökningen visade att det fanns ett stort fokus på att bevara industriarvet från1900-talets början till 1930-talet i den planerade utvecklingen av CV-området. Slutsatserna visade att Örebrokommun och Jernhusen AB förstår vilken inverkan det nya området kommer att sätta på den redan befintligabebyggelsen och att kulturvärdena kommer att förändras. De båda parterna var medvetna om att rivningar påområdet är oundvikligt men en avvägning har gjorts för att välja de byggnader som upplevs ha minst påverkanpå CV-områdets helhetsuppfattning. / The purpose of the thesis is to understand an industrial heritage in transformation. The questions raised in thethesis are the following: how does the new district propose to preserve the cultural values of the buildings andhow will they be used in the future? How does the demolishing process of choosing a certain building happen?The questions will be answered by the chosen case study: CV. The CV district has been a part of Örebro Citt´s history and identity for more than 120 years but now the city has reached its limit with an industrial district inthe city centre. The district now faces a new challenge in transforming an industrial district into a residentialarea. The theories that have been used in answering the question comes from the field of industrial heritage.The discussion and the analysis have been answered with the help of different literature that covers the districtand the industrial heritage. This creates a better understanding of how Örebro municipality and the propertyowner, Jernhusen AB wants to develop the area in the future. Both parties understand that the cultural valueswill be changed and that the demolishing of buildings will affect the area.