<p>Sedan 1980 har begreppet hållbar utveckling använts i miljösammanhang. Hållbar utveckling är en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. Detta skrevs år 1987 i Bruntlandsrapporten, rapporten är ett samband mellan ekologiska kriser och de sociala och ekonomiska klyftorna på en global nivå. Rapporten handlar om en ekologisk hållbar utvecklig där samhällets produktion och konsumtion håller sig inom ramen för vad jordens ekosystem klarar av och syftet med uppsatsen är att påvisa de problem som massturism bidrar med och vilka konsekvenser det kan få för Thailand utifrån faktorer som: ekonomi, miljö och sociala frågor. Frågeställningarna i uppsatsen är: Hur hållbar är utvecklingen av turism längs Thailands kuster? Den andra är: Kan ekoturism utvecklingen vara ett alternativ till massturism?</p><p>Enligt modellen: en turistplats livscykel kan en destination befinna sig i olika faser. Det kan finnas fyra till fem olika faser och en destination kan vara olika länge i vardera steg i cykeln. Allt från upptäckt till den tid då destinationen ses som mindre attraktiv och turismen sakta avtar. Turistdelegationen beskriver hållbar turism som ”en utveckling där ekonomiska, ekologiska och kulturella/sociala konsekvenser vägs samman för att uppnå en hållbar turism. Dessa områden är beroende av varandra för en långsiktig hållbarhet”. Modellen för hållbar turism innehåller punkter som ekonomi, miljö och sociala frågor. Under de senaste 50 åren i Thailand har miljön varit utsatt för mycket slitage och ekosystem längs Thailand kuster har skadats. I ett miljöperspektiv ska man bevara den biologiska mångfalden, vara sparsam med naturtillgångar och minimera den miljöpåverkan som orsakas av människans aktiviteter. Rese- och turistindustrin är delaktiga i den globala miljöförstöringen bland annat för att man överutnyttjar naturen. Ekosystem som finns i Thailand är bland annat korallrev och mangroveskogar. Människan har bland annat påverkat detta ekosystem genom att utsätta reven för störningar så som överfiskning, kust utveckling, föroreningar, okontrollerad turism och globala klimatförändringar.</p><p>Landets skogsklädda områden har minskat från 70 procent till mindre än 20 procent. Människan avverkar mangroveskogen bland annat för att ge plats åt turistanläggningar och för att ge turisterna kala sandstränder som turister efterfrågar. Den sociala situationen i Thailand är långt ifrån bra. Utvecklingen av ekoturismen är ett bra alternativ för att få turismen att bli så hållbar och gynnsam mot miljön som möjligt. Landets nationalparker ses som en viktig del av landets ekoturism och landet har stora potentialer för ekoturism. Vid en hållbar utveckling bör man även tänka på destinationens bärförmåga. Bärförmåga är den summa av turistaktiviteter som en destination tål utan att utsätta destinationen för skada. Thailands regerings policy har under senare år varit att utveckla en mer hållbar turism som lägger sin tonvikt på samhällets deltagande.</p>

Sedan 1980 har begreppet hållbar utveckling använts i miljösammanhang. Hållbar utveckling är en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. Detta skrevs år 1987 i Bruntlandsrapporten, rapporten är ett samband mellan ekologiska kriser och de sociala och ekonomiska klyftorna på en global nivå. Rapporten handlar om en ekologisk hållbar utvecklig där samhällets produktion och konsumtion håller sig inom ramen för vad jordens ekosystem klarar av och syftet med uppsatsen är att påvisa de problem som massturism bidrar med och vilka konsekvenser det kan få för Thailand utifrån faktorer som: ekonomi, miljö och sociala frågor. Frågeställningarna i uppsatsen är: Hur hållbar är utvecklingen av turism längs Thailands kuster? Den andra är: Kan ekoturism utvecklingen vara ett alternativ till massturism? Enligt modellen: en turistplats livscykel kan en destination befinna sig i olika faser. Det kan finnas fyra till fem olika faser och en destination kan vara olika länge i vardera steg i cykeln. Allt från upptäckt till den tid då destinationen ses som mindre attraktiv och turismen sakta avtar. Turistdelegationen beskriver hållbar turism som ”en utveckling där ekonomiska, ekologiska och kulturella/sociala konsekvenser vägs samman för att uppnå en hållbar turism. Dessa områden är beroende av varandra för en långsiktig hållbarhet”. Modellen för hållbar turism innehåller punkter som ekonomi, miljö och sociala frågor. Under de senaste 50 åren i Thailand har miljön varit utsatt för mycket slitage och ekosystem längs Thailand kuster har skadats. I ett miljöperspektiv ska man bevara den biologiska mångfalden, vara sparsam med naturtillgångar och minimera den miljöpåverkan som orsakas av människans aktiviteter. Rese- och turistindustrin är delaktiga i den globala miljöförstöringen bland annat för att man överutnyttjar naturen. Ekosystem som finns i Thailand är bland annat korallrev och mangroveskogar. Människan har bland annat påverkat detta ekosystem genom att utsätta reven för störningar så som överfiskning, kust utveckling, föroreningar, okontrollerad turism och globala klimatförändringar. Landets skogsklädda områden har minskat från 70 procent till mindre än 20 procent. Människan avverkar mangroveskogen bland annat för att ge plats åt turistanläggningar och för att ge turisterna kala sandstränder som turister efterfrågar. Den sociala situationen i Thailand är långt ifrån bra. Utvecklingen av ekoturismen är ett bra alternativ för att få turismen att bli så hållbar och gynnsam mot miljön som möjligt. Landets nationalparker ses som en viktig del av landets ekoturism och landet har stora potentialer för ekoturism. Vid en hållbar utveckling bör man även tänka på destinationens bärförmåga. Bärförmåga är den summa av turistaktiviteter som en destination tål utan att utsätta destinationen för skada. Thailands regerings policy har under senare år varit att utveckla en mer hållbar turism som lägger sin tonvikt på samhällets deltagande.

Grundvatten är en viktig del av dricksvattenförsörjningen och en begränsad resurs, speciellt i kustområden. För att den framtida grundvattentillgången ska vara säkerställd är det viktigt att inkludera grundvatten i planeringsprocesser, där kommunerna har en bidragande roll. Därför är syftet att undersöka och analysera hur svenska kustkommuner arbetar med samt planerar för en hållbar tillgång på grundvatten som livsmedel, i enlighet med miljökvalitetsmålet Grundvatten av god kvalitet. En litteraturstudie med kompletterande fallstudier av kustkommunerna Norrtälje, Oskarshamn och Tyresö utgör underlag till rapporten. Grundvattnet påverkas av flertalet faktorer som geologins, klimatets och människors aktivitet. De grundvattenproblem som kommunala dokument behandlar i störst utsträckning är de som relaterar till den enskilda dricksvattenförsörjningen, vilket är ett område där möjligheterna till reglering inte utnyttjas. För de undersökta kommunerna hade bland annat kommunala vattenförsörjningsplaner kunnat bidra till en mer hållbar hantering av grundvattenresurser. / Groundwater is an important part of the drinking water supply and a limited resource, especially in coastal areas. To ensure future groundwater supplies, municipalities should include groundwater in their planning documents. Therefore, the aim is to investigate and analyse how Swedish coastal municipalities manage and plan for a sustainable groundwater drinking supply, according to the Swedish environmental quality objective Good-quality groundwater. The study is based on a literature review and three complementary case-studies of the Swedish coastal municipalities Norrtälje, Oskarshamn and Tyresö. There are many factors that affect the groundwater, such as geology, climate and human activities. The groundwater problems that municipal documents consider to the greatest extent are those related to private water supplies, particularly drilled wells. However, this is a field where the possibilities for regulation are not utilized amongst the municipalities. The case-studies indicate, among other things, that a document for water supply could contribute to sustainable groundwater management, at least for the investigated coastal municipalities.

The study addresses the topics of climate adaptation and sustainability in coastal areas, using Oceanhamnen in Helsingborg as a case study. The research examines the measures taken to adapt the area to climate change and evaluates the sustainability considerations in the planning. The theoretical framework for the study is based on future scenarios assembled from international organizations and Swedish authorities. Within the study, the three different methods literature analysis, observation, and interviews are simultaneously utilized to address the research questions. The results indicate that climate adaptation measures have been taken into account based on the latest future scenarios during the planning stage of Oceanhamnen. However, future scenarios evolve over time, and this does not necessarily ensure the maintenance of the area’s climate adaptation in the future. / Studien behandlar ämnena klimatanpassning och hållbarhet inom kustområden, som ett fallstudie med Oceanhamnen i Helsingborg som utgångspunkt. Arbetet undersöker vilka åtgärder som har tagits för att klimatanpassa området och hur hållbart det har planerats. De teoretiska ramarna för studien är framtidsscenarier som har sammanställts från internationella organisationer och svenska myndigheter. Inom studien används de tre olika metoder litteratur analys, observation samt intervju parallellt för att besvara frågeställningarna. Resultatet visar att klimatanpassningsåtgärder har vidtagits med hänsyn till de senaste framtidsscenarierna under planeringsstadiet av Oceanhamnen. Dock ändras framtidsscenarierna med tid och detta behöver inte betyda att områdets klimatanpassning bibehålls i framtiden.