<p>I Sverige dömdes 24 kvinnor för dödligt våld mot partner mellan åren 1995 och 2001. Syftet med denna studie är att få en inblick i och beskriva hur partnervåldet såg ut tiden före och under det aktuella brottet under denna period. Domarna har analyserats utifrån dokumentanalys och meningskoncentrering. Resultatet har visat att det som utmärker partnervåldet tiden före det aktuella brottet är omfattande förekomst av fysiskt våld. Även psykiskt våld förekommer fastän i mindre utsträckning. Då både fysiskt och psykiskt våld förekommer före det aktuella brottet, riktas det från både mannen och kvinnan mot varandra i över hälften av fallen och i resterande del, från mannen mot kvinnan. Kvinnan initierar inget fysiskt eller kombinerat våld mot mannen under parets relation. Våldet används främst för att få makt och kontroll över partnern eller situationen. I det dödliga våldet från kvinnan förefaller alkohol och olösta konflikter mellan paret ha viss betydelse för utgången.</p>

I Sverige dömdes 24 kvinnor för dödligt våld mot partner mellan åren 1995 och 2001. Syftet med denna studie är att få en inblick i och beskriva hur partnervåldet såg ut tiden före och under det aktuella brottet under denna period. Domarna har analyserats utifrån dokumentanalys och meningskoncentrering. Resultatet har visat att det som utmärker partnervåldet tiden före det aktuella brottet är omfattande förekomst av fysiskt våld. Även psykiskt våld förekommer fastän i mindre utsträckning. Då både fysiskt och psykiskt våld förekommer före det aktuella brottet, riktas det från både mannen och kvinnan mot varandra i över hälften av fallen och i resterande del, från mannen mot kvinnan. Kvinnan initierar inget fysiskt eller kombinerat våld mot mannen under parets relation. Våldet används främst för att få makt och kontroll över partnern eller situationen. I det dödliga våldet från kvinnan förefaller alkohol och olösta konflikter mellan paret ha viss betydelse för utgången.

Forskning har visat på hur det finns en bias i rättsväsendet som gör att kvinnor i större utsträckning döms till rättspsykiatrisk vård, och att det finns en stereotypisk bild av den kvinnliga förövaren. Föreliggande studie syftar därmed att undersöka vilka resonemang som förs samt vilka beskrivningar som ges när kvinnor döms till, alternativt utreds, i fråga om rättspsykiatrisk vård. Detta har gjorts utifrån en kvalitativ riktad innehållsanalys där åtta stycken domslut rörande kvinnor som dömts samt utvärderats för rättspsykiatrisk vård har analyserats under två kategorier: “Mad” or “bad” samt Kvinnans brott mot den traditionella kvinnliga rollen. Analysen visade hur resonemangen som förs gällande varför kvinnorna borde dömas, samt varför dem döms, till vård i många fall grundade sig i hennes livsomständigheter, förväntade egenskaper och avvikelse från sitt ansvar och familjeroll. Analysen visade även på hur det tycks finnas en tendens att hellre konstatera en psykisk störning än att ifrågasätta denna, och således döma individen till rättspsykiatrisk vård. Resultaten har diskuterats utifrån vad detta kan ha för betydelse för rättsväsendet, och hur detta påverkar såväl behandlingen som bilden av både män och kvinnor som förövare.

Det finns lite forskning om kvinnliga förövare jämfört med vad det finns om manliga förövare och det verkar även finnas begränsningar i litteratur som kan handleda till exempel poliser och socialsekreterare i ämnet. Detta skulle kunna bero på att kvinnliga förövare utgör en sådan liten andel av det totala antalet förövare så att fenomenet inte uppmärksammas tillräckligt. Studien bygger på en diskursanalys av tidningsartiklar från svensk press i syfte att granska hur media framställer kvinnliga förövare vid sexualbrott mot barn. Resultatet visar att de framträdande diskurserna är offerdiskurs, förövardiskurs och kunskapsdiskurs och att bilden av kvinnliga förövare konstrueras på olika sätt samt att detta skapar olika gestaltningar av verkligheten. Media har en viktig roll i hur en bild förmedlas och uppmärksammas samt stor makt när det gäller hur en diskurs rekonstrueras eller reproduceras. Detta skulle i sin tur kunna påverka hur ett fall gällande sexualbrott mot barn, där förövaren är en kvinna, hanteras.

<p>Uppsatsens syfte har varit att med hjälp av diskursanalys analysera fem tingsrättsdomar där kvinnor dömts för sexuella övergrepp mot barn, med avseende att studera om rättsväsendet framställer de kvinnliga gärningsmännen utifrån ett offer eller förövarperspektiv. Syftet var också att studera huruvida kvinnorna framställer sig på något av endera sätten. Våra teoretiska utgångspunkter var genusvetenskaplig teori och teorin om kvinnors brottlighet.</p><p>Resultatet av uppsatsen visar på att ett flertal av tingsrättsdomarna tenderade att fokusera på kringliggande omständigheter i de kvinnliga förövarnas liv istället för den brottsliga gärningen. De omständigheter som var i fokus i domsluten var de kvinnliga förövarnas psykosociala situation, detta uppfattade vi som att tingsrätten ser kvinnorna som offer hellre än som gärningsmän. Resultatet visar också på att i flertalet av fallen tenderade de kvinnliga förövarna att framställa sina brottsliga gärningar utifrån att tillskriva sig själva vedertagna kvinnliga attribut.</p>

Uppsatsens syfte har varit att med hjälp av diskursanalys analysera fem tingsrättsdomar där kvinnor dömts för sexuella övergrepp mot barn, med avseende att studera om rättsväsendet framställer de kvinnliga gärningsmännen utifrån ett offer eller förövarperspektiv. Syftet var också att studera huruvida kvinnorna framställer sig på något av endera sätten. Våra teoretiska utgångspunkter var genusvetenskaplig teori och teorin om kvinnors brottlighet. Resultatet av uppsatsen visar på att ett flertal av tingsrättsdomarna tenderade att fokusera på kringliggande omständigheter i de kvinnliga förövarnas liv istället för den brottsliga gärningen. De omständigheter som var i fokus i domsluten var de kvinnliga förövarnas psykosociala situation, detta uppfattade vi som att tingsrätten ser kvinnorna som offer hellre än som gärningsmän. Resultatet visar också på att i flertalet av fallen tenderade de kvinnliga förövarna att framställa sina brottsliga gärningar utifrån att tillskriva sig själva vedertagna kvinnliga attribut.

Syftet med denna studie var att genomföra en systematisk litteraturöversikt med en narrativsyntes för att utforska det aktuella kunskapsläget om kvinnor som utsätter barn försexualbrott. Studien undersökte allmänhetens och yrkesverksammas uppfattningar om dessaförövare och utforskade de karaktärsdrag som tillskrivs dessa kvinnor. Resultatenanalyserades med ett genusperspektiv, social kognitionsteori och teorin om kognitivdissonans. Resultaten av granskade artiklar indikerade att dessa sexualbrott utgör ettbetydande samhällsproblem på grund av deras dolda natur samt de samhälleliga ochprofessionella fördomar som ser kvinnor som vårdande och trygga. Dessa uppfattningar, somhar sina rötter i sociokulturella könsnormer, försvårar upptäckten och hanteringen av sådanabrott. Kvinnliga förövare betraktas ofta som mindre allvarliga jämfört med manliga förövare,som anses vara den typiska bilden av sexualbrottsförövare mot barn. Trots svårigheter attkategorisera dessa kvinnor identifierades vanliga faktorer som egna erfarenheter av våld,psykisk ohälsa och missbruk. Studien belyser en betydande forskningslucka och uppmanartill en granskning av organisatoriska och statliga riktlinjer samt utbildning för att förbättramedvetenheten och förståelsen, vilket kan stärka skydden för utsatta barn och stödjautvecklingen av effektiva förebyggande åtgärder / The purpose of this study was to conduct a systematic literature review with a narrative synthesis to evaluate current knowledge of female-perpetrated sexual offenses against children. It examined public and professional perceptions of these offenders and explored the characteristics attributed to these women. The findings were analyzed through a genderperspective, social cognition theory and cognitive dissonance theory. The results of reviewedarticles indicate that these offenses are a significant social issue due to their convert nature and the societal and professional biases that perceive women as nurturing and safe. These biases, rooted in the sociocultural gender views, hinder the detection of management of suchcrimes. Female offenders are often seen as less severe compared to male offenders, who is considered the typical image of child sexual abuse perpetrators. Despite difficulties in categorizing these women, common factors such as histories of violence, mental health issues, and substance abuse were identified. The study highlights a significant research gap. It calls for an examination of organizational and governmental guidelines and training to improve awareness and understanding, which can enhance protection for vulnerable children and support the development of effective preventive measures.

The discourse about intimate partner violence often centers around men’s homicide against women, whereas women’s homicide against men is a topic that rarely receives attention. Hence, this study aims to investigate how female perpetrators of intimate partner homicide rationalize their reasons for committing the act. To address the purpose of the study, the following research questions have been formulated: How do women rationalize committing intimate partner homicide? Which accounts do women use in the court in their reasonings of committing intimate partner homicide? The study does not intend to explain influencing factors but rather to understand the women’s reasonings. The empirical data consists of preliminary investigation protocols. Womens interrogations have been analyzed through qualitative text and thematic analysis. Scott &amp; Lyman’s (1968) theory of accounts and a feminist perspective consisting of Hunnicutt’s (2009) approach to patriarchy within the context of criminology has made up the theoretical framework of the study. Some key findings concern the women’s intimate relationship with the victims. Common in all but one case is that the intimate relationship was characterized by violence, control, and dominance, which urged the women to find a way out of the situation. In most cases, the act was not intentional in the sense that the violence would have a deadly outcome, but rather that the women felt the need to use violence in different situational contexts. The result suggests that the woman, as a victim of intimate partner violence committed homicide in self-defense, as revenge, or as an accident caused by fear. The results also include a case that stands out from the rest, where the relationship was not characterized by any violence or dominance, but where the woman rationalized the homicide as a humanitarian deed.