The purpose of this essay is to examine whether the Swedish rules on pay auditing fulfill their aim. It also analyses the European Commission’s proposal for a directive on pay transparency and its possible effects on the Swedish pay audit rules and labour law model. Lastly the thesis discusses whether the proposed directive would help eliminate the gender wage gap in Sweden.                       Through a study of governmental and union reports, it can be concluded that employers failing to comply with pay audit regulation is a prevalent issue. Altogether, this shortcoming can largely be contributed to a general lack of knowledge amongst employers regarding the rules and a lack of supervision from the authorities.                       This essay also investigates how pay audit regulation has affected Sweden’s efforts on eliminating the gender pay gap. The country’s small and medium sized companies show a maximum of a five percent difference in pay between men and women performing comparable work, these small differences make it difficult for employers to conduct pay audits and statistically show any differences in wages. Additionally, pay audit regulation is weakened by employers who use competitive markets as an excuse to explain differences in pay as such methods only serve to uphold the gender pay imbalance.                        Lastly, the essay shows that the European Commission’s proposed directive on pay transparency would require Sweden to make numerous considerable amendments to both its constitution, procedural labor law rules as well as its rules on pay audits. As an EU-wide directive covering a variety of different labour law models, the proposal is far from perfect for Sweden. Its adoption would limit the autonomy of Swedish labour market partners to negotiate and decide wages. In conclusion, state involvement though legislation would have a considerable impact on the fine balance of the current Swedish labour law model.

No description available.

This thesis explores the influence of far-right parties on constitutional democracies in Europe, focusing on their adherence to human rights standards and state obligations within the European legal framework. Against the backdrop of rising electoral support for far-right parties across Europe, this thesis aims to examine the common features of far-right party programs and assess the potential consequences of their actions on human rights and democratic values. The concept of militant democracy serves as a theoretical framework, examining the tension between democratic self-preservation and the exercise of individual human rights. Using the doctrinal method, the thesis presents a systematic analysis of existing legal materials, with anemphasis on the European legislative framework developed after World War II and its impact on European constitutional democracies. By grounding the study in the theoretical framework, it seeks to identify safeguards for the efficient functioning of democracy within contemporary legal settings.

Syftet med denna uppsats är att undersöka det rättighetsskydd som finns kring behandling av personuppgifter, och på vilka grunder denna behandling får ske. En fråga som ställs är om rättighetsskyddet bemöter de problem som uppkommer mot bakgrund av den integritetsparadox som observerats mellan användares oro över hur deras personuppgifter hanteras och den brist på åtgärder de utför för att skydda samma data. Med grund i integritetsparadoxen diskuteras problematik med hur skyddet för behandling av personuppgifter implementerats. Ett stort problem är enskildas bristande kunskaper kring rättigheter och handlingsmöjligheter, och hur många aspekter av skyddet för personuppgifter vilar på aktivt handlande från individer. Även frågan om maktobalansen mellan enskilda och marknadsaktörer borde påverka ansvarsfördelning lyfts. Som underlag för detta används undersökningar kring individuellt beteende, lagstiftning och avgöranden från unionsrätt och Europadomstolen, samt artiklar om ämnet. Slutsatsen är att med tanke på kunskapsbristen hos en stor mängd användare och kravet på kunskap för att kunna vidta vissa skyddsåtgärder av persondata finns det rum för kritik mot vissa aktörers behandling av personuppgifter.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Unga lagöverträdare har sedan lång tid tillbaka särbehandlats i det svenska påföljdssystemet. Den främsta anledningen till detta är ungas avsaknad av fullständig mognad, erfarenhet och därmed ansvarsförmåga. Särbehandlingen tar sig främst till uttryck i särskilda regler för unga i åldrarna 15–20 år vid påföljdsbestämningen. Den s.k. ungdomsreduktionen i 29:7 BrB, vilken medför ordentliga strafflindringar för unga lagöverträdare, är en av de mest framträdande bestämmelserna i detta avseende.I januari 2022 trädde flertalet lagändringar i kraft vilka syftade till att förstärka den straffrättsliga reaktionen mot unga lagöverträdare i åldersgruppen 18–20 år. Den för uppsatsen relevanta lagändringen innebär att ungdomsreduktionen, som tidigare gällt ovillkorligt för samtliga unga, nu avskaffats för de i åldersgruppen 18–20 år som gjort sig skyldiga till allvarlig brottslighet. I denna uppsats utreder jag den avskaffade ungdomsreduktionen mot bakgrund av de skäl för särbehandling som tidigare legat till grund för särbehandlingen av unga i åldersgruppen 18–20 år i det svenska straffsystemet. Dessutom utreder jag vilka möjligheter det även fortsatt kommer att finnas för unga i åldersgruppen 18– 20 år att åtnjuta strafflindring. Jag kommer till slutsatsen att det går att ifrågasätta om inte den avskaffade ungdomsreduktionen träffar ett alltför stort område och därmed går utöver det eftersträvade syftet. Det går bland annat att argumentera för att straffskärpningen i stället skulle ha begränsats till det specifika problemet organiserad brottslighet.Det finns dock, vilket kommer att framgå, fortsatt vissa möjligheter för unga i åldersgruppen 18–20 år att åtnjuta strafflindring vid påföljdsbestämningen även efter den avskaffade ungdomsreduktionen nu trätt i kraft. / Young offenders have since long been treated differently in the Swedish criminal law system. This special treatment has mainly been expressed through special rules established for young people aged 15–20, which have entailed substantial mitigation when determining their sentences. The main reason for this arrangement is based on young people’s lack of maturity, experience and thus responsibility. The so-called youth reduction, which is stipulated in 29:7 of the Swedish Penal Code, is one of the most prominent provisions regarding the special treatment of young offenders. In January 2022, multiple amendments of the Swedish law entered into force, which aimed to strengthen the criminal law reaction against young offenders aged 18–20. The relevant amendment for this thesis entails that the youth reduction, which previously applied unconditionally to all young people, now has been abolished for young people aged 18–20 who have committed serious crime. In this essay, I investigate the abolished youth reduction in light of the reasons that have previously formed the basis of the difference in treatment of young offenders in the Swedish penal system. In addition, I examine which possibilities that will continue to exist for young people aged 18–20 to enjoy mitigation of their sentence. I reach the conclusion that one could question whether the abolished youth reduction is affecting an area that is too extensive for the aim sought. Instead, there are those who argue that the abolished youth reduction should have been limited to the specific problem of organized crime. However, as will be shown, there will still be some possibilities for young people aged 18–20 to enjoy a mitigation of their sentence even after the abolished youth discount has entered into force.

Enligt det aktiebolagsrättsliga splittringsförbudet får de till en aktie hörande rättigheterna inte separeras från varandra eller tillkomma ett annat rättssubjekt än aktieägaren i fråga. Splittringsförbudet har endast verkan aktiebolagsrättsligt och hindrar i princip inte att en aktieägare genom avtal vidtar obligationsrättsliga dispositioner av aktierättigheter. Splittringsförbudets direkta tillämpningsområde träffar alltså överlåtelser av aktierättigheter i sig, men inte ur aktierättigheter uppkomna anspråk. Det är således fullt förenligt med splittringsförbudet att en aktieägare överlåter sin fordran på grund av redan beslutad vinstutdelning i bolaget. Huruvida det är möjligt att överlåta framtida fordran på i framtiden beslutad vinstutdelning är mer osäkert. Formellt sett omfattas inte en sådan överlåtelse av splittringsförbudet. Konsekvenserna av en sådan överlåtelse blir emellertid desamma som om rätten till vinstutdelning överlåtits. Frågan är om en sådan överlåtelse utgör ett otillåtet kringgående av grunderna för splittringsförbudet. I denna uppsats behandlas detta eventuella kringgående av splittringsförbudet, och det utreds i vilken utsträckning det är tillåtet för en aktieägare att med obligationsrättslig verkan överlåta framtida fordran på grund av i framtiden fattade beslut om vinstutdelning. / According to the prohibition of splitting under company law, the rights attached to a share may not be separated from each other or assigned to a legal entity other than the shareholder in question. The prohibition of splitting only has effect under company law and does not, in principle, prevent a shareholder from contractually disposing of share rights under the law of obligations. Thus, the direct scope of the prohibition of splitting applies to transfers of share rights per se, but not to claims arising from share rights. It is therefore fully compatible with the prohibition of splitting for a shareholder to transfer his claim based on a dividend already decided in the company. Whether it is possible to transfer future claims on future dividends is more uncertain. Formally, such a transfer is not covered by the prohibition of splitting. However, the consequences of such a transfer would be the same as if the right to dividends had been transferred. The question is whether such a transfer constitutes an impermissible circumvention of the prohibition of splitting. This essay addresses this possible circumvention of the prohibition of splitting and investigates to what extent it is permissible for a shareholder to transfer future claims based on dividends decided in the future.