Samhället har under de senaste årtiondena inriktat sig allt mer på hälsa. Även inom arbetslivet finns ett stort intresse för organisationers arbete med hälsopromotion. Denna kandidatuppsats studerar hur hälsopromotion kan användas som en ledningsstrategi. För att uppnå syftet med studien och besvara tillhörande forskningsfråga valde jag att göra en fallstudie på en organisation med ett utpräglat hälsofrämjande arbete. Det empiriska materialet som samlats in analyserades utifrån kritisk organisationsteori och Alvesson och Willmotts teori om identitetskonstruktion. Studiens resultat visar att hälsofrämjande insatser inte bara är ett sätt för organisationer att få friskare medarbetare utan även ett sätt att konstruera medarbetarnas identitet genom att få dem att identifiera sig med organisationen. Hälsopromotion kan i termer av kontroll därmed fungera som ett verktyg för att styra personalen i önskad riktning.

Problemformulering: Självledarskap definieras som en individs förmåga att påverka sitt beteende för att uppnå sina mål. Detta koncept har blivit alltmer relevant i takt med att organisationer övergår från traditionella hierarkiska strukturer till mer flexibla och självstyrda arbetssätt. Syftet: Utifrån olika perspektiv (chef & medgrundares-, anställdas- och ledarskapscoachs perspektiv), öka förståelse för hur tillämpningen av självledarskap som ledningsstrategi uppfattas i en organisation. Metod: En kvalitativ forskningsansats användes, där fem semistrukturerade intervjuer genomfördes för att samla insikter från deltagare i kunskapsintensiva företag i Sverige. Denna metod gav en djup förståelse för individuella upplevelser och uppfattningar relaterade till självledarskap. Slutsats: Studien visar att självledarskap som ledningsstrategi erbjuder både möjligheter och hinder för organisationer. De viktigaste resultaten antyder att självledarskap främjar ökat ansvar och autonomi bland medarbetarna, vilket bidrar till ökad motivation och arbetstillfredsställelse. Samtidigt innebär självledarskap utmaningar som ökade krav på självdisciplin, risken för otydlighet i mål och riktning. Effektiva strategier för självledarskap inkluderar självmålsättning, självbelöning och att förstå arbetsuppgifternas syfte, medan självbestraffning är mindre populära. / Problem Statement: Self-leadership is defined as an individual's ability to influence their behavior and goals. This concept has become increasingly relevant as organizations transition from traditional hierarchical structures to more flexible and self-directed work environments. Purpose: From various perspectives (including those of managers and co-founders, employees, and leadership coaches), this study aims to enhance the understanding of how the applicationof self-leadership as a management strategy is perceived within an organization. Methodology: A qualitative research approach was employed, involving five semi-structured interviews to gather in-depth insights from participants in knowledge-intensive companies in Sweden. This method provided a deep understanding of individual experiences and perceptions related to self-leadership. Conclusion: The study demonstrates that self-leadership as a management strategy offers both opportunities and challenges for organizations. The key findings suggest that self-leadership fosters increased responsibility and autonomy among employees, contributing to enhanced motivation and job satisfaction. However, self-leadership also presents challenges such as increased demands for self-discipline and the risk of ambiguity in goals and direction. Effective self-leadership strategies include self-goal setting, self-reward, and understanding the purpose of tasks, while self-punishment is less favored.

Internet är idag en ny arena där alla delar med sig av information till alla. Det nya Internet, Webb 2.0, handlar om interaktivitet, kommunikation och dialog. Medborgare och intressenter vill ha större insikt och bättre möjligheter att påverka. De som bidrar med kunskap och synpunkter vill veta hur bidragen påverkar verksamheten, annars slutar de föra dialog. Regering och riksdag vill även att effektiviteten och tillgängligheten till myndigheternas tjänster ska öka. Tidigare forskning visar att det finns en trend mot ämnesarenor och att det kan föreligga ett paradigmskifte från fokus på tjänsteleverans till nätverkade myndigheter som involverar medborgare och intressenter i sin verksamhet. Detta ställer nya krav på riktlinjer och strategier. För att explorativt undersöka dessa trender och fenomen har representanter för tre svenska myndigheter intervjuats. De empiriska resultaten har sedan belysts med nyinstitutionell teori och analyserats med hjälp av lednings- och kommunikationsstrategiska teorier och koncept. Studien konstaterar att de tre undersökta myndigheterna har tagit små steg för att närma sig de virtuella ämnesarenorna. Vissa medarbetare deltar i sociala medier, men deltagandet är inte formaliserat och insikter och lärdomar aggregeras inte inom organisationerna. Samtidigt som kunskapen om sociala medier är relativt låg verkar det finnas institutionaliserade myter som påverkar beslutssituationen. Myndigheternas ledningsgrupper är åldersmässigt relativt homogena. De träffar varandra inom sektorn regelbundet och avvaktar och följer de andra myndigheternas exempel. Den nya e-logiken utmanar de befintliga maktstrukturerna och myten om expertis genom att externa aktörer får mer makt över verksamhetsutvecklingen än tidigare. För att börja delta fullt ut i dialogen på de virtuella ämnesarenorna krävs sannolikt en förändring i verksamhetskulturen och eventuellt behövs ett generationsskifte. Genom deltagande i några väl utvalda e-projekt kommer lärdomar och insikter som kan ge beslutsunderlag för att gå vidare. Erfarenheterna kan leda till att de institutionaliserade myterna kommer att börja förändras så att det förutspådda paradigmskiftet tar plats. / Internet has been transformed. The new Internet, Web 2.0, is all about interactivity, communication and conversations. Citizens and stakeholders demand transparency and influence. The individuals that contribute their knowledge and views demand insight into how their contribution is used to develop the organization, or they leave the conversation. At the same time the Swedish parliament requires improved efficiency, availability and access to government services. Previous research shows there is a trend towards issue arenas where issues and topics, not organizations, are at the center of communication. The emergence of e-government represents a paradigm shift, from emphasizing standardization and cost-efficiency, to an emphasis on coordinated network building, external collaboration, and customer services. This transformation from bureaucracy to networked governance requires new strategies. To explore these trends and phenomena research interviews have been conducted with representatives for three Swedish government agencies. The empirical findings have then been illuminated with neo-institutional theory and analyzed with governance and communication strategy concepts and theories. The findings show that the three agencies have taken some small steps toward the virtual issue arenas. Some employees participate in social media, but the participation isn’t formalized and knowledge isn’t aggregated within the organizations. The general knowledge of social media is low and there seems to be institutionalized myths affecting the decision environment. Management consists of members of similar age. Top management from different agencies in the sector frequently meets, and the agencies await and follow the other agencies examples. The new e-logic challenges existing power structures, as well as the myth of authority, since external actors gain power over business development. In order to fully participate in the conversation in virtual issue arenas, a change in organizational culture is likely needed, and potentially generational change might be necessary to facilitate the change in culture. Engaging in a few, carefully selected e-projects will enable the agencies to learn and expand the engagement gradually. The accumulated experience may lead to a change in the institutionalized myths, thus enabling the predicted paradigm shift.