Under det tidiga 1900-talet hade kafferepet sin storhetstid. Allra vanligast var kafferepen i vardagslag, där kvinnor fick en paus i sin arbetsdag för att dricka kaffe, äta kakor och samtala med sina väninnor. Syftet med undersökningen är att analysera hur kafferep i hemmen under 1900-talets första decennier uppfattades och genomfördes, samt i relation till vilka företeelser som kafferepet får sin mening. Vidare är syftet att belysa hur ideal och praktiker i kafferepet kan förstås som kulturyttringar i förhållande till tidsanda, ritual och kvinnors livssammanhang. Detta görs med utgångspunkt i frågelistan Kafferep och kaffebjudning (LUF148), tidningen Husmodern och etikettsböcker utgivna av tidskriften, samt annat arkivmaterial från det tidiga 1900-talet. I materialet framträder berättelser om hur kafferepet var en betydelsefull bjudning med gemenskapen i fokus, men också hur det på olika sätt var socialt villkorat och fungerade som en klassmarkör. Framförallt var kafferepet en tillställning av stark rituell karaktär. Därtill tar undersökningen fasta på att kafferepet var en het politisk fråga som dök upp i olika samhällsdebatter i såväl moraliska argumentationer runt sekelskiftet 1900 – till diskussioner om produktivitet och modernitet i välfärdsstaten Sverige.

Bakgrund: Yrsel kan härstamma från olika bakomliggande orsaker och är mer vanligt förekommande hos äldre. Sjuksköterskans ansvar för personcentrerad vård spelar en viktig roll i bemötandet av patienterna. Patienterna livssammanhang och miljö är viktiga aspekter för att uppnå ökad förståelse för patienternas sänkta livskvalitet. Syfte: Studiens syfte var att belysa hur äldres livskvalitet påverkas av att leva med yrsel i vardagen.  Metod: Studien är en litteraturöversikt. Vetenskapliga artiklar med fokus på äldres upplevda erfarenheter har granskats. Resultat: Äldre patienter med yrsel upplever rädsla för att falla och framtiden. De beskriver önskan och strategier för att klara av sin vardag samt önskan om att få stöd. De tar upp begränsningar i vardagen och i det sociala livet. Konklusion: Yrsel försämrar äldres livskvalitet i vardagen. Patienterna med yrsel har svårt att uttrycka sina besvär och sjuksköterskor att finna åtgärder. Patienterna skapar egna strategier eftersom yrsel oftast inte tas på allvar. Strategierna kan ibland orsaka fysiska skador. Slutligen kan det leda till att patienterna blir isolerade i sina hem. Rädslan som uppstår kring vardagen ger ångest och depression. / Background: Dizziness can be derived from various underlying causes and is more common in the elderly. Nurses responsibility for person-centered care plays an important role in the treatment of the patient. The patient's life context and environment are important aspects for achieving greater understanding of the patient's reduced Quality of Life. Aim: The aim of this study was to illustrate how dizziness impairs Quality of Life in elderly´s everyday life. Method: This study is a literature review. Scientific articles focusing on elderly patients’ experiences have been examined. Result: Elderly patients with dizziness experience the fear of falling and the future. They describe the desire and strategies to cope with their everyday lifes as well as the desire for support. They describe limitations in everyday life and in social life. Conclusion: Dizziness has a negative impact on the Quality of Life of the elderly’s everyday life. The patients with dizziness have difficulty expressing their problems and nurses to find action. Patients create their own strategies because dizziness is usually not taken seriously. Strategies can cause physical damage. Finally, patients can be isolated in their homes. The fear that arises around everyday life causes anxiety and depression.

Bakgrund: IVF-behandlingen är en hormonell behandling som medför både psykiskt och fysiskt lidande för paren som genomgår behandlingen. 10–15% av alla heterosexuella par lider av oönskad infertilitet. Vårdpersonal ska kunna bemöta känslor och lidande hos patienter, vilket gör det möjligt att lindra lidandet och möjliggöra en personcentrerad vård utifrån patienternas livssammanhang och miljö. Syfte: Beskriva patienters erfarenheter under pågående behandling vid ofrivillig barnlöshet. Metod: Studien har skett genom en kvalitativ innehållsanalys där 4 bloggar har analyserats. Resultat: Under IVFbehandlingen kastas paren mellan hopp och förtvivlan samt känslor som ångest, sorg och frustration, samtidigt som hoppet om ett barn är ständigt närvarande. Paren beskriver en ovisshet och att väntan på ett positivt besked om lyckat resultat men vågar inte hoppas för mycket. Konklusion: Studien ökar sjuksköterskans förståelse kring parens erfarenheter under pågående behandling mot ofrivillig barnlöshet. Ta steget in i IVF-behandling är ett stort steg för paren där livsvärlden förändras och de utsätts för ett lidande. / Background: IVF treatment is a hormonal treatment that causes both mental physical suffering for couples. 10-15% of all heterosexual couples suffer from unwanted infertility during their lifetime. Being able to respond to emotions and suffering in patient care as a nurse makes it possibly to alleviate suffering in vulnerable situations and enable personcentered care based on the patient’s life context and environment. Aim: Describe experiences during ongoing treatment for involuntary infertility. Method: The study has been done through a qualitative content analysis where 4 blogs have been analyzed. Findings: During IVF treatment, the couple is tossed between hope and despair and emotions such as anxiety, sadness and despair and emotions such as anxiety, sadness and frustration fights against the hope of having a child. The couples describe uncertainty and waiting for the positive news of successful results, but douse note dare to hope too much. Conclusion: This study increases the nurse’s understanding of patient experiences during ongoing treatment for involuntary infertility. To take the step into IVF-treatment is a big step for the couples where the entire patient's world of life changes and they are exposed to suffering.

Bakgrund: Bröstcancer är den vanligaste förekommande cancerformen hos kvinnor i Sverige. Delaktighet upplevs som en central del för att sjuksköterskan ska kunna erbjuda en personcentrerad vård som främjar hälsa och lindrar lidande och detta är av vikt då bröstcancerbehandlingen medför negativa konsekvenser på det fysiska och psykiska måendet. Syfte: Syftet med denna studie är att belysa kvinnors erfarenhet av att drabbas av bröstcancer. Metod: En kvalitativ innehållsanalys har använts. Sex självbiografier har analyserats. Resultat: Emotionella processer i form av rädsla, oro och sorg skapas vid en bröstcancerdiagnos. Kvinnorna tvingas leva i ovisshet och de upplever att det är viktigt att erbjudas delaktighet och information. Det fysiska yttre påverkas. En acceptans skapas för att acceptera sin cancer och dess konsekvenser. Vid friskförklaring kommer alltid en rädsla för återfall att vara närvarande. Diskussion: Det är av vikt att sjuksköterskan är medveten om de förändring som förekommer och påverkar kvinnans livssammanhang samt det fysiska och psykiska måendet. Är sjuksköterskan medveten om dessa aspekter ökar det möjligheten till en personcentrerad vård. Konklusion: Att drabbas av bröstcancer är en livsomvälvande erfarenhet. Sjuksköterskan kan erbjuda den bröstcancerdrabbade kvinnan delaktighet och finnas som stöd genom att erbjuda en trygg och personcentrerad vård. / Background: Breast cancer is the most common form of cancer in Sweden affecting women. Participation is seen as a key element for the nurse to be able to offer a person-centered care that promotes health and relieves suffering which is important in breast cancer treatment because of its negative consequences for the physical and mental health. Aim: The aim of this study is to highlight women’s experience of breast cancer. Method: A qualitative content analysis has been used. Six autobiographies have been analyzed. Result: Emotional processes such as fear, worry and sadness are created by a breast cancer diagnosis. Women are forced to live in uncertainty. They feel that it is important to be offered participation and information. The physical appearance is affected. Acceptance is created to accept breast cancer and its consequences. When declared healthy, a fear of relapse will always be present. Discussion: It is important that the nurse is aware of the changes that occur and affect the woman's life context as well as the physical and mental feelings. If the nurse is aware of these aspects, it increases the possibility of a person-centered care. Conclusion: Suffering from breast cancer is a life-changing experience. The nurse can offer the breast cancer-affected woman participation and be supportive by providing safe and person-centered care.