<p>Grav språkstörning hos barn kan orsaka beteendeproblem. För barn med primärt grava språksvårigheter finns specialskola att tillgå, så kallad språkskola. Syftet med föreliggande studie var att mäta beteende hos barn på språkskola med hjälp av föräldraenkäten Child Behavior Checklist, CBCL, samt Child Health Questionnaire, CHQ, för att utesluta hälsopåverkan på svarsresultaten.</p><p>En specifik språkskola valdes ut och målsmännen till barnen kontaktades. Elva av dessa godkände deltagande i studien. Barnen var i åldrarna 6:11 till 15:5 år. Svaren från enkäterna sammanställdes, analyserades och jämfördes med normaldata. Problemområden och dess underkategorier som redovisades var inåtagerande och utåtagerande beteende samt en blandad kategori innehållande bland annat social problematik.  Resultatet redovisades deskriptivt.</p><p>Resultatet i föreliggande studie visade att fem barn av elva överskred normvärdet av totalpoängen i CBCL. Vissa av barnen föreföll ha social problematik samt uppmärksamhetssvårigheter. Ingen generell beteendemässig problematik kunde dock påvisas.</p>

<p>Cochleaimplantat (CI) är en av de största medicinska innovationer som gjorts under de senaste 20 åren. Med hjälp av ett sådant kan barn med grav hörselnedsättning eller dövhet få möjlighet att höra och utveckla ett talat språk. Många barn med CI uppnår dock inte den förväntade språknivån. Orsakerna till detta är ännu inte fullt förstådda och vidare forskning är därför nödvändig. I föreliggande studie deltog 9 barn i åldrarna 6;7 – 12;4 år med CI. Syftet med denna studie var att undersöka kognitiv och språklig förmåga med fokus på arbetsminne och receptivt lexikon hos barn med CI. I detta syfte användes utvalda delar ur det datorbaserade testbatteriet SIPS (Sound Information Processing System) samt PPVT (Peabody Picture Vocabulary Test). Testresultaten analyserades på grupp- och individnivå. Dessutom jämfördes testresultaten med resultat från en kontrollgrupp normalhörande barn.</p><p>Barnen med CI presterade lägre än kontrollgruppen på gruppnivå. Enskilda individer presterade dock i nivå med barnen i kontrollgruppen vilket innebär att det är möjligt för barn med CI att uppnå goda resultat på de undersökta aspekterna. Resultaten i studien indikerar också att sen implantation inte alltid behöver vara ett hinder för god språklig utveckling. Samband mellan arbetsminne och lexikon påvisades hos barnen med CI samt hos kontrollgruppen. Inget samband kunde påvisas mellan undersökta bakgrundsvariabler och testresultat.</p> / <p>Cochlear implants (CI) are one of the most important medical innovations in the last 20 years. A CI can enable hearing and spoken language in children with severe hearing impairment or deafness. However, many children with CIs do not reach the expected level of language. The reasons for this are not yet fully understood and further research is therefore necessary. In the present study 9 children, 6;7-12;4 years old with CIs participated. The purpose of this study was to investigate cognitive and language abilities with focus on working memory and receptive lexicon in children with CI. For this purpose selected parts of the computer based test battery SIPS (Sound Information Processing System) and PPVT (Peabody Picture Vocabulary Test) were used. The test results were analysed on group level and on individual level. In addition the results were compared to results from a control group of children with normal hearing.</p><p>The children with CIs achieved lower results than the control group did, measured on a group level. A few individuals though performed at the same level as the children in the control group which implies that it is possible for children with CIs to reach good results on the examined aspects. The results of this study also indicate that late implantation is not necessarily an obstacle for good language development. Correlations between working memory and lexicon were found both in the children with CIs and in the control group. No correlation between the investigated demographic factors and test results was found.</p>

<p>The Swedish language contains contrasts of tonal word accents, realized by change in the F0 contour. Contrasts of word accents require at least two syllables with stress on the first syllable of the word or a stressed syllable followed by a non-stressed.</p><p>The purpose of the present study was to examine how five-year-old children living in Östergötland with typical language development produce and discriminate tonal word accents. In addition, it was investigated how these abilities affect each other and comparisons were made to a similar study on children living in Skåne.</p><p>For elicitation of tonal word accents a set of pictures with contrastive tonal word accents was used. The children were recorded and their answers were evaluated by visual classification of their F0-curves. In a perceptual analysis of the children’s productions, 11 linguistically naive listeners evaluated 44 randomized words from the recordings. For the evaluation of the children’s perceptual ability a recording of the words was made. The words were presented randomly and the children were asked to point at the picture, which in their opinion, matched the word from the recording.</p><p>The results show that the children have difficulties producing tonal word accents. The acoustic analysis for words with accent 1 agrees more with the model than words with accent 2, while the naive listeners more easily perceived words with accent 2. In accordance with the naive listeners, the children also perceived words with accent 2 more easily.</p> / <p>Det svenska språket innehåller prosodiska drag som realiseras genom betoning eller tonhöjdsförändring av ord eller delar av ord. Ett sådant drag är ordaccenter, som kan utgöra lexikala kontraster. Utvecklingen av prosodi och ordaccenter startar tidigt, redan vid födseln och utvecklas sedan tillsammans med övrig språkutveckling.</p><p>Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur femåriga östgötska barn med typisk språkutveckling producerar och diskriminerar ordaccentkontraster. Studien har även undersökt om dessa förmågor skiljer sig från varandra. Jämförelser har gjorts med en liknande studie på skånska femåringar.</p><p>Barnens produktion testades med hjälp av fem ordpar med ordaccentkontraster, som spelades in och bedömdes genom okulär besiktning av F0-kurvor. Perceptuell bedömning av produktionen utfördes av 11 naiva lyssnare på 44 slumpvis utvalda ord. I undersökningen av barnens perceptuella förmåga att diskriminera mellan ordaccenterna fick de lyssna på en förinspelning av ordparen. Orden presenterades i slumpvis ordning och barnen pekade på den bild som bäst passade ihop med ordet de hörde.</p><p>Studien visar att östgötska barn i likhet med skånska barn har svårt att i överensstämmelse med en vuxen modell producera ordaccenter. Jämförelse med modellen visar högre överensstämmelse med accent 1 än med accent 2, medan den naiva lyssnarbedömningen visar att accent 2 var lättare att uppfatta. Östgötska femåringar har även svårt att uppfatta ordaccenter. Studien visar dock att barnen har lättare att uppfatta ord med accentkontraster än att själva producera dem.</p>

Personer med afasi får sin språkförmåga nedsatt på flera olika sätt vilket kan försvåra för dem att delta i samtal. De kan då använda sig av olika strategier för att hantera dessa problem. En sådan strategi är skratt. Denna uppsats syftar till att studera hur personer med afasi använder sig av skratt vid vardaglig interaktion. Föreliggande studie har utgått från videofilmer där en kvinna med afasi interagerar med olika personer i olika miljöer. Samtalen har transkriberats och analyserats enligt principer från Conversation Analysis. Studien har identifierat tre typer av situationer då kvinnan använder sig av skratt: skratt vid anomi, skratt vid genans samt skratt vid skämt. Det har visat sig att hon skrattar dels för att kompensera svårigheter med tal men även vid helt vanliga humoristiska situationer som vilken person som helst. Många av de tillfällen där Maja skrattar ignoreras eller får inte ett skratt som respons.

Cochleaimplantat (CI) har använts i cirka 25 år för att återskapa hörsel hos barn och vuxna med medfödd eller förvärvad hörselskada/dövhet. Det finns fortfarande ett stort behov av kunskap om barn med CI och deras anhöriga. Syftet med studien var att undersöka upplevelser av förväntningar, förändringar samt livskvalitet hos vårdnadshavare till barn med CI sedan barnets CI-operation. Studien riktade sig till vårdnadshavare som hade barn med CI och var knutna till föräldraföreningen Barnplantorna vilket var 245 familjer. Antal inkomna enkäter var 153 stycken varav tre uteslöts. Undersökningsmaterialet utgjordes av en enkät vilken konstruerades avförfattarna. Studiens upplägg var både kvalitativ och kvantitativ. Resultaten visade att många domäner/aspekter inom livskvalitet förbättrades efter barnets operation. Vårdnadshavarna upplevde sig i genomsnitt gladare, tryggare, mindre oroliga, kände mindre sorg och isolering från sin omgivning, kunde delta i fler aktiviteter samt upplevde en förbättrad kommunikation. Bakgrundsfaktorer som påverkade livskvaliteten var främst kommunikationsform men även till viss del antal CI, ålder vid upptäckt av hörselskada samt ålder vid första CI. Majoriteten vårdnadshavare upplevde att deras förväntningar inför CI-operationen infriats. Slutsatser som drogs var att livskvaliteten hade förbättrats inom flera områden efter barnets CI-operation.Kommunikationsform var den faktor som hade störst betydelse för vårdnadshavarna på så vis att de vårdnadshavare vars barn kommunicerade med tal upplevde fler positiva aspekter av livskvalitet. Vårdnadshavarnas förväntningar på CI hade till stor del infriats och överträffats. CI innebar för en majoritet av vårdnadshavarna positiva förändringar inom områden som tillexempel kommunikation och socialt liv.

Grav språkstörning hos barn kan orsaka beteendeproblem. För barn med primärt grava språksvårigheter finns specialskola att tillgå, så kallad språkskola. Syftet med föreliggande studie var att mäta beteende hos barn på språkskola med hjälp av föräldraenkäten Child Behavior Checklist, CBCL, samt Child Health Questionnaire, CHQ, för att utesluta hälsopåverkan på svarsresultaten. En specifik språkskola valdes ut och målsmännen till barnen kontaktades. Elva av dessa godkände deltagande i studien. Barnen var i åldrarna 6:11 till 15:5 år. Svaren från enkäterna sammanställdes, analyserades och jämfördes med normaldata. Problemområden och dess underkategorier som redovisades var inåtagerande och utåtagerande beteende samt en blandad kategori innehållande bland annat social problematik.  Resultatet redovisades deskriptivt. Resultatet i föreliggande studie visade att fem barn av elva överskred normvärdet av totalpoängen i CBCL. Vissa av barnen föreföll ha social problematik samt uppmärksamhetssvårigheter. Ingen generell beteendemässig problematik kunde dock påvisas.

Cochleaimplantat (CI) är en av de största medicinska innovationer som gjorts under de senaste 20 åren. Med hjälp av ett sådant kan barn med grav hörselnedsättning eller dövhet få möjlighet att höra och utveckla ett talat språk. Många barn med CI uppnår dock inte den förväntade språknivån. Orsakerna till detta är ännu inte fullt förstådda och vidare forskning är därför nödvändig. I föreliggande studie deltog 9 barn i åldrarna 6;7 – 12;4 år med CI. Syftet med denna studie var att undersöka kognitiv och språklig förmåga med fokus på arbetsminne och receptivt lexikon hos barn med CI. I detta syfte användes utvalda delar ur det datorbaserade testbatteriet SIPS (Sound Information Processing System) samt PPVT (Peabody Picture Vocabulary Test). Testresultaten analyserades på grupp- och individnivå. Dessutom jämfördes testresultaten med resultat från en kontrollgrupp normalhörande barn. Barnen med CI presterade lägre än kontrollgruppen på gruppnivå. Enskilda individer presterade dock i nivå med barnen i kontrollgruppen vilket innebär att det är möjligt för barn med CI att uppnå goda resultat på de undersökta aspekterna. Resultaten i studien indikerar också att sen implantation inte alltid behöver vara ett hinder för god språklig utveckling. Samband mellan arbetsminne och lexikon påvisades hos barnen med CI samt hos kontrollgruppen. Inget samband kunde påvisas mellan undersökta bakgrundsvariabler och testresultat. / Cochlear implants (CI) are one of the most important medical innovations in the last 20 years. A CI can enable hearing and spoken language in children with severe hearing impairment or deafness. However, many children with CIs do not reach the expected level of language. The reasons for this are not yet fully understood and further research is therefore necessary. In the present study 9 children, 6;7-12;4 years old with CIs participated. The purpose of this study was to investigate cognitive and language abilities with focus on working memory and receptive lexicon in children with CI. For this purpose selected parts of the computer based test battery SIPS (Sound Information Processing System) and PPVT (Peabody Picture Vocabulary Test) were used. The test results were analysed on group level and on individual level. In addition the results were compared to results from a control group of children with normal hearing. The children with CIs achieved lower results than the control group did, measured on a group level. A few individuals though performed at the same level as the children in the control group which implies that it is possible for children with CIs to reach good results on the examined aspects. The results of this study also indicate that late implantation is not necessarily an obstacle for good language development. Correlations between working memory and lexicon were found both in the children with CIs and in the control group. No correlation between the investigated demographic factors and test results was found.

Functional Magnetic Resonance Imaging, fMRI, can be used for analyzing brain activity in subjects performing language tasks. The purpose of this study was to develop aphasia-friendly information adjusted to aphasic subjects participating in fMRI studies. The objectives were to investigate if adjusted information was important for the ability to perform language tasks and if the information could be used for different types of aphasia. Sixteen aphasic subjects participated in the study, six of these underwent fMRI. The participants varied in grade and type of aphasia. They had Swedish as their native language and were aged between 26 and 89, mean 57. Information was developed in three versions. The participants performed word generation and sentence completion language tasks. Results showed that all the participants produced significantly more words (p &lt; 0.05), and completed significantly more sentences (p &lt; 0.001) in the final version. The fMRI results showed high intersession variability, therefore intra- or intersubject comparisons were difficult to make. It was found that increased amount of time to solve the task and removal of the control task together with aphasia-friendly, concrete information improved performance. This applies to all participants, irrespective of aphasia type.

I Uppsala har det inte funnits tillräckliga resurser för att personer med ät- och kommunikationssvårigheter ska få fortsatta logopedinsatser efter att de har skrivits ut från den geriatriska vården. Ett projekt startades därför 2007 med målet att utveckla modeller för logopediskt arbete så att vårdkedjan blir komplett och rehabilitering kan fortsätta så länge vårdtagaren har behov av det. Projektet har riktat sig till personer över 65 år som har ät- och/eller kommunikationssvårigheter på grund av stroke eller progredierande kognitiv/neurologisk sjukdom. Syftet med den här studien har varit att utvärdera projektet efter att halva projekttiden har gått. En processutvärdering baserad på dokumentation om projektet har gjorts. Statistiska analyser har gjorts på data som projektet har samlat in om vårdtagarnas svälj- och kommunikationsförmåga. Där har bland annat förmågorna före och efter logopedinsatser jämförts med varandra. Slutligen har intervjuer med åtta anhöriga till projektdeltagare gjorts för att se hur projektet har påverkat dem. Studien har visat att det finns ett behov av logopeder i öppna vårdformer men också ett behov av att synliggöra och informera om logopedens arbete. Det har visat sig att både kommunikation och ät- och sväljförmåga har förbättrats efter insatser av logoped. Intervjuer med anhöriga har visat att projektet inte haft någon särskild betydelse för dem. I framtiden vore det också intressant att ta reda på hur boendepersonal påverkats av projektet. / In Uppsala, patients in long-term care with geriatric communication and swallowing disorders have not generally received services from speech-language pathologists. To remedy the need for intervention in this group a trial project was initiated in 2007. Its aim was to estimate the need for continued intervention in long-term care and to develop effective working strategies for the speech-language pathologists. The target group was persons above 65 years old with eating and/or communication disabilities caused by stroke or progressive cognitive/neurologic disorders. The purpose of this study was to evaluate the project at its half-way point. The working processes were analyzed based on documentation from the project. Statistical analyses were conducted on ratings and objective measures of the patients’ eating and communication abilities. Finally, relatives of eight of the patients were interviewed to see how the project had affected them. The results indicate a need for intervention by speech-language pathologists for patients in long-term care. It is also necessary to inform patients, relatives and employees at care centers about how speech-language pathologists can help. Both communication and swallowing improved after interventions by speech-language pathologists. The interviews also indicate that speech-language pathologists have little impact on the relatives. A future study should assess how the project has affected the employees at care centers. / Logopedi i Öppna Vårdformer

Med korttidsminne menas förmågan att hålla något i minnet i ett par sekunder. Denna kapacitet har tidigare satts till 7±2 enheter hos hörande individer. Motsvarande kapacitet hos döva har visat sig ligga på en något lägre nivå, 4±1 enheter. Hur många enheter en person kan hålla i minnet har ansetts bero på fonologisk förmåga. En bra fonologisk förmåga kan i sin tur kopplas till en bra ordavkodningsförmåga. Syftet med denna studie är att undersöka huruvida det finns en koppling mellan korttidsminneskapacitet och ordavkodningsförmåga. Då resultaten jämförts mellan dessa två förmågor, finns tendenser till högre samband hos döva individer än hos hörande. I studien har korttidsminneskapaciteten testats med hjälp av spanntest i form av bokstäver/siffror som har presenterats framlänges/baklänges och med skrift/video. Resultatet visade på 6±1.5 enheter för hörande och 5±1.5 för döva. Tidigare studier har även diskuterat vilken typ av presentationssätt som lämpar sig bäst för spanntest då det gäller jämföranden mellan hörande och döva. Vissa har använt sig av talade respektive tecknade siffror och bokstäver medan andra har presenterat stimuli i skrift. En hypotes ställdes om presentationssätt gynnar prestationen på korttidsminnestest, med antagandet om att hörande bör gynnas vid auditiv presentation. Föreliggande studies resultat visade att båda grupperna presterade bättre med stimuli presenterat på tal/tecken, men att framför allt döva gynnades, vilket motbevisar denna hypotes. Slutligen testades även ordavkodningsförmågan, både fonologisk och ortografisk, hos de båda grupperna. Hypotesen var att båda grupperna borde prestera någorlunda lika vid ortografisk ordavkodning men att de döva borde prestera på en lägre nivå vid fonologisk ordavkodning. Resultatet bekräftar denna hypotes.