<p>Den här uppsatsen behandlar människors syn på dödsstraff. Jag har velat ta reda på om fler människor är för dödsstraff idag jämfört med hur många det brukar vara, vilket hävdats i media, eller om den höga opinionen beror på det sätt som frågorna ställts. Jag har också velat ta reda på vad som ligger bakom folks ställningstagande för eller mot dödsstraffet. Jag har använt mig av en enkät och ett antal intervjuer för att senare kvalitativt analysera både enkäten och intervjuerna. Dessutom har jag tagit mig friheten att jämföra mina kvalitativa enkätsvar med två andra - kvantitativa - undersökningar; jag har inte varit intresserad av att se mina resultat i form av procent i förhållande till de andra, det som varit av intresse för mig har varit att se om sättet att svara skiljer sig om frågan ställs annorlunda. Enkät- och intervjufrågorna har gällt inställningen till dödsstraff och närliggande frågor; svaren har jag analyserat och grupperat för att få en översiktlig bild över svaren. Intervjuerna har, förutom att ge en bild av respektive intervjupersons personliga uppfattningar i frågan, fått fungera som illustration till enkätsvaren av hur man kan tänka runt dödsstraffet; jag har sedan studerat svaren för att försöka finna en etisk utgångspunkt, eller flera, bakom sättet att ta ställning till dödsstraffsfrågan.</p><p>Det jag kommit fram till är att svaren skiljer sig beroende på hur man frågar och att svaren som lämnas ofta är motsägelsefulla och ännu oftare inkonsekventa. Slutsatserna är att svaren, när det gäller att ta ställning för eller mot dödsstraff, blir annorlunda beroende på hur en fråga ställs; svaren varierar alltså med frågorna. När man svarar använder man sig, i första hand av känslor och i andra hand av intellektuellt resonerande kring frågeställningen. Det verkar som många saknar ett genomtänkt etiskt resonerande och istället svarar känslomässigt, direkt när frågan ställs; eller att de tillfrågade använder sig av olika etiska modeller när de besvarar olika frågor. En följd av detta är att man inte kan lita på resultat från opinions- och attitydundersökningar - åtminstone inte när det gäller människors inställning till dödsstraff.</p>

<p>I detta arbete syftar vi till att beskriva hur svenska missionärer bemötte afrikanerna och deras kultur i början på 1900-talet. Vår övergripande ambition är att identifiera vilka etiska och ideologiska strukturer som låg till grund för missionärernas bedömning av afrikanerna och deras samhällen. Studien är komparativ på så sätt att vi syftar till att jämföra missionärer från två olika missionsfält och missionsorganisationers syn på dessa frågor. Denna uppläggning möjliggör sedan en jämförelse mellan organisationerna, där vi kan identifiera både likheter och skillnader vad gäller dessa frågor.</p><p>Slutligen kommer vi även att ta oss friheten att ge några mer personliga och hypotetiska förklaringar till missionärernas enhetliga alternativt disparata åsikter kring dessa aspekter. Vår huvudfrågeställningen är om man kan se likheter och skillnader mellan tidiga 1900-tals missionärer i deras inställning till afrikaner från olika kulturella och religiösa traditioner? Centralt är om vi kan spåra om och i så fall hur samtidens ideologiska idéer användes av missionärerna i deras försök att begripliggöra kulturmötet mellan afrikaner och européer. För att angripa följande problemområde har vi valt att använda en hermaneuetisk metod med inslag av fenomenografi. Konkret innebär det att vi har gått igenom missionärsbrev som presenteras i 1911 års upplaga av tidningen ”Missionsförbundet” och 1904-1906 års upplagor av EFS tidningsorgan ”Missionstidningen”. Vår studie visar att missionärerna från de skilda missionsorganisationerna i stort sett hade samstämmiga värderingar av afrikanerna.</p><p>I huvudsak kan vi se att missionärerna använde fyra olika typer av ideologier för att, dels förklara behovet av mission bland afrikanerna, dels förklara afrikanernas mentalitet och samhällssystem. Missionärernas värderingssystem bestod av en sammanblandning av patrialkala, liberala (idealistiska), socialdarwinistiska, kulturimperialistiska, samt i EFS fall imperialistiska idéströmningar. Studien har emellertid inte påvisat att missionärerna skulle inta en tydligt rasistisk hållning gentemot afrikanerna, dock tycks missionärerna ha ett behov av att distansera sig från afrikanerna och på så sätt bygga upp vissa rasbarriärer mellan folkgrupperna. Dock menade man inte att afrikanerna var mindre värda för att de skulle representera en lägre ras, utan de nedvärderande kommentarerna till afrikanerna och deras samhällen hänvisas istället till deras religion. Det var nämligen den som var upphovet till afrikanernas låga utvecklingsnivå.</p>

No description available.

Den här uppsatsen behandlar människors syn på dödsstraff. Jag har velat ta reda på om fler människor är för dödsstraff idag jämfört med hur många det brukar vara, vilket hävdats i media, eller om den höga opinionen beror på det sätt som frågorna ställts. Jag har också velat ta reda på vad som ligger bakom folks ställningstagande för eller mot dödsstraffet. Jag har använt mig av en enkät och ett antal intervjuer för att senare kvalitativt analysera både enkäten och intervjuerna. Dessutom har jag tagit mig friheten att jämföra mina kvalitativa enkätsvar med två andra - kvantitativa - undersökningar; jag har inte varit intresserad av att se mina resultat i form av procent i förhållande till de andra, det som varit av intresse för mig har varit att se om sättet att svara skiljer sig om frågan ställs annorlunda. Enkät- och intervjufrågorna har gällt inställningen till dödsstraff och närliggande frågor; svaren har jag analyserat och grupperat för att få en översiktlig bild över svaren. Intervjuerna har, förutom att ge en bild av respektive intervjupersons personliga uppfattningar i frågan, fått fungera som illustration till enkätsvaren av hur man kan tänka runt dödsstraffet; jag har sedan studerat svaren för att försöka finna en etisk utgångspunkt, eller flera, bakom sättet att ta ställning till dödsstraffsfrågan. Det jag kommit fram till är att svaren skiljer sig beroende på hur man frågar och att svaren som lämnas ofta är motsägelsefulla och ännu oftare inkonsekventa. Slutsatserna är att svaren, när det gäller att ta ställning för eller mot dödsstraff, blir annorlunda beroende på hur en fråga ställs; svaren varierar alltså med frågorna. När man svarar använder man sig, i första hand av känslor och i andra hand av intellektuellt resonerande kring frågeställningen. Det verkar som många saknar ett genomtänkt etiskt resonerande och istället svarar känslomässigt, direkt när frågan ställs; eller att de tillfrågade använder sig av olika etiska modeller när de besvarar olika frågor. En följd av detta är att man inte kan lita på resultat från opinions- och attitydundersökningar - åtminstone inte när det gäller människors inställning till dödsstraff.

I detta arbete syftar vi till att beskriva hur svenska missionärer bemötte afrikanerna och deras kultur i början på 1900-talet. Vår övergripande ambition är att identifiera vilka etiska och ideologiska strukturer som låg till grund för missionärernas bedömning av afrikanerna och deras samhällen. Studien är komparativ på så sätt att vi syftar till att jämföra missionärer från två olika missionsfält och missionsorganisationers syn på dessa frågor. Denna uppläggning möjliggör sedan en jämförelse mellan organisationerna, där vi kan identifiera både likheter och skillnader vad gäller dessa frågor. Slutligen kommer vi även att ta oss friheten att ge några mer personliga och hypotetiska förklaringar till missionärernas enhetliga alternativt disparata åsikter kring dessa aspekter. Vår huvudfrågeställningen är om man kan se likheter och skillnader mellan tidiga 1900-tals missionärer i deras inställning till afrikaner från olika kulturella och religiösa traditioner? Centralt är om vi kan spåra om och i så fall hur samtidens ideologiska idéer användes av missionärerna i deras försök att begripliggöra kulturmötet mellan afrikaner och européer. För att angripa följande problemområde har vi valt att använda en hermaneuetisk metod med inslag av fenomenografi. Konkret innebär det att vi har gått igenom missionärsbrev som presenteras i 1911 års upplaga av tidningen ”Missionsförbundet” och 1904-1906 års upplagor av EFS tidningsorgan ”Missionstidningen”. Vår studie visar att missionärerna från de skilda missionsorganisationerna i stort sett hade samstämmiga värderingar av afrikanerna. I huvudsak kan vi se att missionärerna använde fyra olika typer av ideologier för att, dels förklara behovet av mission bland afrikanerna, dels förklara afrikanernas mentalitet och samhällssystem. Missionärernas värderingssystem bestod av en sammanblandning av patrialkala, liberala (idealistiska), socialdarwinistiska, kulturimperialistiska, samt i EFS fall imperialistiska idéströmningar. Studien har emellertid inte påvisat att missionärerna skulle inta en tydligt rasistisk hållning gentemot afrikanerna, dock tycks missionärerna ha ett behov av att distansera sig från afrikanerna och på så sätt bygga upp vissa rasbarriärer mellan folkgrupperna. Dock menade man inte att afrikanerna var mindre värda för att de skulle representera en lägre ras, utan de nedvärderande kommentarerna till afrikanerna och deras samhällen hänvisas istället till deras religion. Det var nämligen den som var upphovet till afrikanernas låga utvecklingsnivå.

In this study I have studied the European Unions suggestion about disembarkation of refugees from a human rights perspective - especially the perspective of human value and human dignity. Human dignity is central. It is expressed in the preamble to the UN Human Rights, as well as in its first paragraph; “Everyone has the right to dignity, and it shall not be violated.” I have studied refugees that have previously spent time in large refugee camps outside Europe, in Jordan and in Libya. In my study I use Libya as an example on what refugees can face in camps in third-world countries. The subject caught my attention since the Norwegian ship MS Tampa picked up refugees on international water outside Australia. The Norwegian captain tried to leave them on Australian land but was refused to do so. Australia sent a military boat to pick them up and left them at an island outside Australia. Moreover European politicians have discussed the idea of off-shore, placements of refugees at disembarkation camps as a way of solving the problem of huge number of refugees that are looking for asylum in Europe as well as the many deaths at the Mediterranean Sea. There has also been a discussion on quota refugees chosen by the UNHCR. This made me wonder how the situation would be for the remaining refugees that will stay in these large camps, maybe for years, as well as how their human rights are respected in camps outside Europe where Europe have no control? How does this correspond to the principle of human value? In my qualitative study I started by making a literature study. Thereafter continued with an interview study where I interviewed refugees that have stayed at camps outside Europe. The purpose of the interview and the study was to take part of their narratives and to make their voices heard. I found that the narrative of refugees is not heard, this makes them feel less valued as human, or not even a human. Their dignity is violated, and their human rights are not respected. Their interests have been forced to give way to the interest of the state.