No description available.

This essay is about capital punishment and mutilation in Ancient Egypt’s pharaonic era. The earlier research has mostly focused on the New Kingdom and later periods, in large part because the textual sources are much clearer from then on. There are however some earlier texts that seem to mention death penalty or mutilation, but correct analysis of these is debatable. Some scholars argue that death penalty certainly was used before New Kingdom, while others claim that this is not the case. These things combined contribute to the lack of knowledge of how these penalties were used. The goal of the present study is to elaborate on how and why the penalties were applied and if they were used before the New Kingdom. This is done by means of analyzing and comparing textual sources from different time periods. The material consists of inscriptions from tombs, stelae and juridical documents such as documentation from tomb robberies and the so-called Harem Conspiracy. The most important findings are that there are indicators, but no tangible evidence, for mutilation or capital punishment being used before New Kingdom. The New Kingdom material is indeed clearer and it is apparent that death penalty, in the form of impaling, was used as punishment for tomb robbery, conspiracy and rebellion against the king and theft from temple. Mutilation of the ears and the nose was used against those who abused their power or their confidence.

This paper investigates the autobiography of Damien Echols. The autobiographical subject, Echols, depicts his life as a marginalized youth during the nineteen seventies and nineteen eighties in Arkansas, USA. It also explores the years that Echols spent on Death Row after having been arrested along with two other youths for the murder of three eight-year-old boys; a crime all three of the accused denied having committed. In 2011, after eighteen years of incarceration, the three now grown up men were released from prison. The author of this paper discusses biography and especially autobiography as a genre and explores to what extent memories represent the actual life the autobiographical subject, Echols, has lived and if memories are or can be truthful. In order to find the underlying meanings of the autobiography, the author of this paper uses as a starting-point a psychoanalytic approach towards Echol’s text. Key terms that will undergo a more close inspection are horror, water and home. This paper concludes with the notion that autobiographical objective truth does not exist.

Uppsatsen behandlar fyra anklagade barnamörderskor i Gävleborgs län kring sekelskiftet 1800 ur ett genusperspektiv. Syftet är att undersöka vilka faktorer som påverkade kvinnornas agerande kring sin oönskade graviditet vilket ledde till att deras barn dog, samt vilka faktorer som påverkade vilket straff de fick. Metoden består av ett textanalytiskt tillvägagångssätt av främst deras rannsakningsprotokoll där åtta påverkansfaktorer identifieras; fyra som påverkade barnens död samt fyra som påverkade vilket straff de anklagade fick. Resultatet visar att även om inga av lägersmännen, de anhöriga eller husbondfolken i mitt material blev anklagade för delaktighet i brottet så finns det försummelser från deras håll som ledde till att barnen dog. I analysen har jag utgått från genushistorikern Joan Scotts genusteori. Utifrån Scotts fyra nivåer har jag i materialet identifierat kulturellt symboliska representationer kopplade till normer på individuell och institutionell nivå, vilket haft betydelse för hur påverkansfaktorerna kunde verka för hur kvinnorna kom att agera under hela processen, från graviditet till rättegång och dom. I samverkan med ett genusperformativt perspektiv har det kunnat utrönas på vilket sätt genus görs i rättssalen och i hushållet som fick betydelse för kvinnornas straff. Resultatet visar både på att genusperformativiteten kunde falla ut till kvinnans nackdel och fördel, två döms till döden, två till fängelse. I de två fall kvinnorna klarar sig från dödsstraff så beskrivs de som varken fräcka eller blödiga, medan kvinnorna i de andra två fallen istället beskrivs utifrån den negativt kvinnligt konnoterade symboliska representationen blödighet. Generellt blir det synligt att barnamordsbrottet gjordes till ett kvinnligt problem. För även om de två lägersmännen som angavs fick sina lönskalägestraff så var de väldigt osynliga fram till barnets död. Även husbönderna och anhöriga kom undan straff även om man kan ana deras påverkan. Ur ett genusperspektiv syns tydligt hur agerandet i rättssalen och i hushållets tjänst skedde utifrån föreställningar om det kvinnliga kontra det manliga. Exempelvis att den kulturellt symboliska representationen blyghet var kopplad till den kvinnliga kyskhetsnormen där fräcket var negativt konnoterat. Medan den kulturellt symboliska representationen utifrån den manliga normen fungerade tvärtom, att där uppfattades fräckhet som mer positivt och blyghet som mer negativt. Och dessa kulturella symbolrepresentationer med dess olika normvärde beroende på kön gjorde att kvinnorna blev mer utsatta vid sedlighetsbrott.

This study is a qualitative analysis of ideas and ideological content, which main focus is the Indian legislation on rape offenses which was adapted after a brutal rape case in Dehli 2012. The purpose of the study is to analyze how Indian news sites portray the motives behind the new death penalty legislation. The analysis intention is to see if there´s a possibility that the arguments can be categorized within a theoretical framework such as utilitarianism, retributivism or feminism. The material used in the analysis is recently published, high-profile news articles from Indian media. The result signifies that the Indian government's argument for the death penalty legislation is justified primarily through justice and revenge for the victim, as well as the purpose of deterrence, which can be compared to the retributive setting. The majority of the arguments were also problematized from a feministic perspective, with the explanation that execution isn´t the solution to the country's patriarchal structure and gender-based violence and oppression. One factor that has an impact on the study is the limited freedom of the press in India where authorities have censored certain material on the internet, which affects the reliability of the study material. In conclusion the analyzed material uses the same sorts of argument that reflects upon feminist rationales, but this result also indicates that the unified result may have an explanation for the limited press freedom, the country's corruption and the censorship of the authorities.

Denna studie belyser hur nyhetsrapporteringen framställer Lisa Montgomery i samband med hennes avrättning, mot bakgrund av genusteori och mer specifikt begreppen Sad/Mad och Bad. Lisa Montgomery mördade en gravid kvinna och skar ut hennes ofödda barn. Hon kidnappade barnet för att hävda att det var hennes eget. Montgomery dömdes till döden och avrättades den 13 januari, 2021. Genom att analysera hur Lisa Montgomery i egenskap av avvikande kvinna framställs och konstrueras, är syftet att öka förståelsen kring vilka framställningar som gör henne “avrättningsbar”. Materialet utgörs av femton amerikanska nyhetsartiklar som berör fallet kring tidpunkten för avrättningen. Med utgångspunkt i tidigare forskning kring kvinnlig brottslighet och avvikelse samt dödsstraffet som kulturellt fenomen, synliggörs sociala och kulturella konstruktioner relaterade till debatten kring Lisa Montgomery. Genom en tematisk textanalys, tolkas och analyseras framställningar i nyhetsrapporteringen av Montgomerys upplevda trauma, det brott hon begick och straffet som utdömdes. I vår analys av traumat framstår hon som ett offer för övergrepp och även för systemet som skulle skydda henne. Hennes brott framstår som kulturellt otänkbart och predatoriskt, vilket överskuggar hennes trauma. Straffet framstår som å ena sidan grymt och ovanligt, å andra sidan befogat. Lisa Montgomery kan framställas som både Sad/Mad och Bad och kategorierna tenderar att överlappa. Den avgörande faktorn ter sig vara huruvida hennes eget trauma framstår som en ”ursäkt”, eller en förmildrande omständighet. Om traumat ses som en ursäkt, eller irrelevant i relation till brottet och straffet, möjliggörs framställningen av Montgomery som Bad och kulturellt otänkbar - hon framstår därmed som ”avrättningsbar”.

Uppsatsens syfte är att utreda hur den kantianska rätten till liv förhåller sig till Europakonventionens. Frågorna som använts för att uppnå syftet är hur både kantianismen och Europakonventionen förhåller sig till abort, dödsstraff, eutanasi och suicid. Metoden som har använts för att jämför kantianismen med Europakonventionen är en komparativ metod och för att tolka Kants texter används hermeneutik. Hur förhåller sig kantianismen till Europakonventionen gällande rätten till liv, utifrån abort, dödsstraff, eutanasi och suicid? Kantianismen har en långt mycket striktare syn på vad som är rätt och vad som är fel. Och de mänskliga rättigheterna härleds inte från en politisk konsensus. Det går att räkna ut vad som är en rättighet och vad som inte är det. Vad som är en plikt och vad som inte är det. Vilket självfallet skiljer sig från Europakonventionen som är ett så kallat levande instrument. Den är föränderlig och kantianismen är rigorös. Frågan om legaliteten bakom eutanasi tillhör konventionsstaterna. Likaså frågan om selektiv abort och när ett foster anses börja livet. Konventionen tillåter självmord och terapeutiska aborter och förbjuder dödsstraff kategoriskt. I jämförelse tillåter kantianismen dödsstraff för att straffa mördare och den tillåter även att göra en terapeutisk abort. Kantianismen förbjuder däremot självmord och eutanasi. Selektiv abort kan vara tillåtet beroende på hur samhället och omgivningen behandlar en havande eller någon med barn. Dock är ett foster likväl en människa och förtjänar en rätt till att leva. / The purpose of the thesis is to investigate how the Kantian right to life relates to the European Convention on Human Rights. The questions used to achieve the purpose are how both Kantianism and the European Convention relate to abortion, the death penalty, euthanasia, and suicide. The method that has been used to compare Kantianism with the European Convention is a comparative method and hermeneutics is used to interpret Kant's texts. How does Kantianism relate to the European Convention on the Right to Life, based on abortion, the death penalty, euthanasia and suicide? Kantianism has a much stricter view of what is right and what is wrong. And human rights are not derived from a political consensus. It is possible to calculate what is a human right and what is not. What is a duty and what is not. Which of course differs from the European Convention, which is a so-called living instrument. It is changeable and Kantianism is rigorous. The question of the legality of euthanasia belongs to the States Parties. Likewise, the question of selective abortion and when a fetus is considered to begin life. The convention allows suicide and therapeutic abortions and categorically prohibits the death penalty. In comparison, Kantianism allows the death penalty to punish murderers and it also allows for a therapeutic abortion. Kantianism, on the other hand, forbids suicide and euthanasia. Selective abortion may be allowed depending on how society and the environment treats a pregnant woman or someone with children. However, a fetus is nevertheless a human being and deserves a right to live.

No description available.

<p>Den här uppsatsen behandlar människors syn på dödsstraff. Jag har velat ta reda på om fler människor är för dödsstraff idag jämfört med hur många det brukar vara, vilket hävdats i media, eller om den höga opinionen beror på det sätt som frågorna ställts. Jag har också velat ta reda på vad som ligger bakom folks ställningstagande för eller mot dödsstraffet. Jag har använt mig av en enkät och ett antal intervjuer för att senare kvalitativt analysera både enkäten och intervjuerna. Dessutom har jag tagit mig friheten att jämföra mina kvalitativa enkätsvar med två andra - kvantitativa - undersökningar; jag har inte varit intresserad av att se mina resultat i form av procent i förhållande till de andra, det som varit av intresse för mig har varit att se om sättet att svara skiljer sig om frågan ställs annorlunda. Enkät- och intervjufrågorna har gällt inställningen till dödsstraff och närliggande frågor; svaren har jag analyserat och grupperat för att få en översiktlig bild över svaren. Intervjuerna har, förutom att ge en bild av respektive intervjupersons personliga uppfattningar i frågan, fått fungera som illustration till enkätsvaren av hur man kan tänka runt dödsstraffet; jag har sedan studerat svaren för att försöka finna en etisk utgångspunkt, eller flera, bakom sättet att ta ställning till dödsstraffsfrågan.</p><p>Det jag kommit fram till är att svaren skiljer sig beroende på hur man frågar och att svaren som lämnas ofta är motsägelsefulla och ännu oftare inkonsekventa. Slutsatserna är att svaren, när det gäller att ta ställning för eller mot dödsstraff, blir annorlunda beroende på hur en fråga ställs; svaren varierar alltså med frågorna. När man svarar använder man sig, i första hand av känslor och i andra hand av intellektuellt resonerande kring frågeställningen. Det verkar som många saknar ett genomtänkt etiskt resonerande och istället svarar känslomässigt, direkt när frågan ställs; eller att de tillfrågade använder sig av olika etiska modeller när de besvarar olika frågor. En följd av detta är att man inte kan lita på resultat från opinions- och attitydundersökningar - åtminstone inte när det gäller människors inställning till dödsstraff.</p>

Den här uppsatsen behandlar människors syn på dödsstraff. Jag har velat ta reda på om fler människor är för dödsstraff idag jämfört med hur många det brukar vara, vilket hävdats i media, eller om den höga opinionen beror på det sätt som frågorna ställts. Jag har också velat ta reda på vad som ligger bakom folks ställningstagande för eller mot dödsstraffet. Jag har använt mig av en enkät och ett antal intervjuer för att senare kvalitativt analysera både enkäten och intervjuerna. Dessutom har jag tagit mig friheten att jämföra mina kvalitativa enkätsvar med två andra - kvantitativa - undersökningar; jag har inte varit intresserad av att se mina resultat i form av procent i förhållande till de andra, det som varit av intresse för mig har varit att se om sättet att svara skiljer sig om frågan ställs annorlunda. Enkät- och intervjufrågorna har gällt inställningen till dödsstraff och närliggande frågor; svaren har jag analyserat och grupperat för att få en översiktlig bild över svaren. Intervjuerna har, förutom att ge en bild av respektive intervjupersons personliga uppfattningar i frågan, fått fungera som illustration till enkätsvaren av hur man kan tänka runt dödsstraffet; jag har sedan studerat svaren för att försöka finna en etisk utgångspunkt, eller flera, bakom sättet att ta ställning till dödsstraffsfrågan. Det jag kommit fram till är att svaren skiljer sig beroende på hur man frågar och att svaren som lämnas ofta är motsägelsefulla och ännu oftare inkonsekventa. Slutsatserna är att svaren, när det gäller att ta ställning för eller mot dödsstraff, blir annorlunda beroende på hur en fråga ställs; svaren varierar alltså med frågorna. När man svarar använder man sig, i första hand av känslor och i andra hand av intellektuellt resonerande kring frågeställningen. Det verkar som många saknar ett genomtänkt etiskt resonerande och istället svarar känslomässigt, direkt när frågan ställs; eller att de tillfrågade använder sig av olika etiska modeller när de besvarar olika frågor. En följd av detta är att man inte kan lita på resultat från opinions- och attitydundersökningar - åtminstone inte när det gäller människors inställning till dödsstraff.