Background: MRSA or Methicillin-resistant Staphylococcus aureus consists of several strains in the bacterial species called Staphylococcus aureus. MRSA is resistant to methicillin but also to other types of antibiotics. Spread can occur both directly between humans and between humans and animals, but also indirectly through air. The number of positive bacterial cultures for MRSA in Sweden increases every year. The prevalence of MRSA of different types varies in different countries. LA-MRSA is a livestock-associated methicillin-resistant Staphylococcus aureus that was first discovered in the Netherlands in pigs. This bacterial type belongs to a specific clone called CC398 (clonal complex 398), were most belonged to a specific sequence type called ST398 (multi locus sequence type 398). The CC398 strain are constantly acquiring new features including virulence factors such as the PVL-gene has been reported and associated with serious infections in humans and animals. This specific bacterial clone is found primarily in food producing animals around Europe, and it can infect humans and cause infection. It occurs mainly in pigs and can be spread through contaminated pork or other meat products to humans. Purpose: This work was aimed to survey the prevalence of LA-MRSA in the countries from which Sweden imports most meat from and to review the spread from meat products. Method: This study is been based on information on antibiotic use among food producing animals and the proportion of reported cases of MRSA in the countries from which meat was imported. Scientific studies in all countries was used to obtain information on the prevalence of MRSA CC/ST 398 and on its characteristics. Results: The countries from which Sweden imports most meat are Germany, Denmark and the Netherlands, pork import dominates. In 2018 there were 27,260 tonnes of pork imported from Denmark and 45,197 tonnes from Germany, compared with imports from the Netherlands, which amounted to 6,888 tonnes. Germany has the highest antibiotic consumption and the highest proportion of reported cases of MRSA among these countries. In Denmark, the CC/ST 398-clone caused 17 blood infections and 700 skin and soft tissue infections between 2010 and 2015. In Germany, 166 of 330 pigs examined in 2012 were positive for the same clone, as was 77 of the 134 collected samples from the environment and 39 of the 63 animal caretakers. In Brazil, CC / ST398 was found in 6 of 1852 children, genotypic characterization indicated it was an MSSA (methicillin-sensitive S. aureus) CC398 that had acquired SCCmec genes in the health care system. In Italy 81 of 215 pig isolates collected were positive for MRSA where the dominant type was CC / ST398. Virulence genes associated with human MRSA strains such as enterotoxin and PVL genes were not present among the pig isolates. Resistance to tetracycline was seen in all pig isolates. In the Netherlands, MRSA CC / ST398 was linked to pigs in that sense that the humans that were infected were exposed to pigs on a daily basis. Conclusion: The prevalence of LA-MRSA CC / ST398 was high in all the countries surveyed. Resistance to tetracyclines was significantly higher among pig isolates compared to HA-MRSA isolates (healthcare-associated MRSA), whereas the virulence genes such as the PVL- gene usually not present detected in pig- isolates. Among strains identified as LA-MRSA CC / ST398 acquired SCCmec-genes were of types V and IV.  The spread from pigs or meat was through direct contact but also through air.

Meticillinresistent Staphylococcus aureus (MRSA) tillhör multiresistenta bakterier genom mecA-genen vars produkt orsakar resistens mot β-laktamantibiotika. Screening av MRSA i sjukvården sker ofta med kromogena medier som CHROMagar MRSA (C-MRSA). Målet med screeningen är att minska risk för smittspridning när ökad risk för bärarskap av MRSA kan förväntas. Det gäller exempelvis efter utlandsresa till land med hög MRSA-förekomst eller vid arbete där MRSA finns. Den nuvarande MRSA-screeningmetoden baseras på anrikning i en selektiv buljong innan odling på C-MRSA och efterföljande artidentifiering, genotypning samt resistensbestämning. Examensarbetets syfte var att utvärdera en metod för detektion av MRSA som utesluter den nuvarande selektiva anrikningbuljongen för att minska det laborativa arbetet och förkorta svarstid och därmed öka kostnadseffektiviteten. Godkänt resultat skulle vara samma eller ökad sensitivitet och specificitet jämfört med ordinarie metod. Metoder som användes var laboratoriets ordinarie metod för MRSA-screening samt en direkt metod utan anrikningsbuljong där prover från 318 konsekutiva kliniska screeningprover analyserades. Huvudsakligen var provtyperna från svalg, näsa och perineum. Ytterligare användes odling av MRSA i mono- och multikultur där provmaterialet var tre referensstammar respektive 50 kliniska MRSA-isolat. Den direkta metoden visade en lägre sensitivitet jämfört med ordinarie metod då endast 42,1% detekterades. Känsligheten var ökad efter två dygns inkubering (80%) och specificiteten var 100% oberoende inkuberingstid. MRSA-odlingen i både mono- och multikultur på C-MRSA uppvisade högst sensitivitet vid högre koncentrationer MRSA och längre inkubationstid jämfört med ordinarie metod. Baserat från resultaten från arbetet bör anrikningsbuljongen inte exkluderas utan vidare justering av metoden, genom exempelvis förändring av inkubationstid eller provvolym på C-MRSA.

Introduktion: Meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA) är en antibiotikaresistent bakterie som finns hos människor över hela världen. Patienter som vårdas med MRSA inom hälso-och sjukvården kan uppleva känslor av stigmatisering och att vårdpersonal bemöter dem annorlunda. Sjuksköterskor har ett ansvar att jobba personcentrerat och evidensbaserat i mötet med MRSA-patienter.  Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka upplevelser hos vuxna patienter med MRSA inom hälso-och sjukvård.  Metod: Denna litteraturstudie använde en deskriptiv design där upplevelser av att vårdas med MRSA inom hälso- och sjukvården undersöktes. Sökningen gjordes via databaserna PubMed och CINAHL. Resultat: Nio relevanta artiklar identifierades och resultatet syntetiserades till tre kategorier; upplevelser av isolering, upplevelser av information och bemötande och känslor under och efter vårdtid. Flera deltagare som isolerades hade negativa upplevelser som ledde till känslor av ensamhet och stigmatisering. Andra upplevde isoleringen som positiv för att det gav ökad autonomi. En del upplevde att vårdpersonalen hade bristande kunskap kring MRSA och att denna okunskap påverkade bemötandet de fick. Till följd av att ha vårdats med MRSA uttryckte en del deltagare även oro över att dels smitta andra men även att närstående skulle ta avstånd av rädsla för att bli smittade.  Slutsats: Upplevelsen av att vårdas med MRSA berodde till stora delar på bemötande och informationsdelgivning. Sjuksköterskor bör arbeta personcentrerat med MRSA-bärare för att fånga upp oro och rädslor. Därutöver har sjuksköterskor ett ansvar att utföra evidensbaserad omvårdnad och hålla sin kompetens uppdaterat kring riktlinjer och vård av MRSA-bärare. / Background: Methicillin-resistant staphylococcus aureus (MRSA) is an antibiotic resistant bacteria prevalent in all parts of the world. Patients being treated with MRSA in healthcare can experience feelings of stigmatization and that you are being treated differently than other patients. Nurses have a responsibility to work with a person-centered mindset and evidence based when treating patients with MRSA.  Aim: The aim of this literature review was to examine the experiences of adults being treated with MRSA within healthcare.  Method: This literature review was conducted using a descriptive design that examined the experiences of patients being treated with MRSA within healthcare. The search was conducted via PubMed and CINAHL.  Results: Nine relevant articles were identified, and the result was synthesized into three categories; experiences of isolation, experiences of information and feelings during and after care. Of the participants who had been placed in isolation, several had negative experiences which lead to feelings of loneliness and stigmatization. Others viewed the isolation as positive since it provided them with more autonomy. Multiple participants believed that the healthcare personnel lacked knowledge about MRSA which they thought subsequently affected their care. As a result of being treated with MRSA, some expressed concerns for contaminating others but also fear that those close to them would distance themselves in fear of being contaminated.  Conclusion: The experience of being treated with MRSA was contingent upon how healthcare personnel treated and provided information. Nurses should work with a person-centered mindset when caring for MRSA patients to be able to intercept concerns and fears. Moreover, nurses have a responsibility to perform evidence-based care and stay up to date with MRSA guidelines.

Methicillin-resistenta Staphylococcus aureus (MRSA) som bär på genen mecA, har förekommit och spridit sig över hela världen, främst i sjukhusmiljö, och orsakat utbrott av vårdrelaterade (så kallade nosokomiala) infektioner. Dessa infektioner kan inte behandlas med stafylokock-penicilliner och MRSA-bakterierna är ofta resistenta även mot flera andra grupper av antibiotika vilket medför att infektionerna ofta är påtagligt svårbehandlade. Under senare år har emellertid allt fler fall beskrivits av samhällsförvärvad MRSA infektion, det vill säga uppträdande av MRSA hos personer som tidigare ej har haft kontakt med sjukhusvård eller behandlats med antibiotika. Det har länge varit oklart om de samhällsförvärvade MRSA [community-acquired (CA-MRSA)] representerar spridning av bakterier från sjukhusmiljön ut till samhället eller om dessa MRSA är spontant uppträdande. Många av dessa stammar har dessutom visat sig bära på sjukdomsrelaterade gener som vanligen inte återfinns hos S. aureus, t.ex. Panton Valentine leukocidin (PVL) som associeras med hudinfektioner och allvarlig lunginflammation med hög dödlighet hos unga och annars friska individer. Denna avhandling beskriver den molekylära epidemiologin hos MRSA med fokus på samhällsförvärvade MRSA som utgjorde mer än hälften av samtliga fall av MRSA i Örebro län och som dessutom ofta producerade PVL toxinet, vars funktion vidare analyserades i detalj. Undersökning av ursprung och släktskap hos samtliga MRSA som isolerats i Örebro län, samt karaktärisering av det genetiskt element som kallas staphylococcal cassette chromosome mec (SCCmec) vilket innehåller genen mecA och ibland även andra resistensgener, visade att CA-MRSA inte är relaterade till de nosokomiala MRSA, och att dessa har uppstått oberoende av varandra. Flertalet MRSA visade sig dessutom bära på SCCmec, och resistensmekanismer, som tidigare inte beskrivits. Troligen har dessa MRSA uppstått genom ett genetiskt utbyte av SCCmec mellan methicillin-resistenta koagulas-negativa stafylokocker (MR-KNS), som utgör huvudparten av normalfloran på huden, och methicillin-känsliga S. aureus som därvid erhåller genen mecA och resistensmekanismer mot samtliga stafylokockantibiotika. I den här avhandlingen framläggs bevis för att ett sådant genetiskt utbyte har skett på Barnkliniken på Universitetssjukhuset i Örebro i slutet på 1990-talet, vilket resulterade i uppkomsten av en ny klon av MRSA som därefter orsakade ett allvarligt utbrott. Kartläggning av DNA-sekvensen hos flertalet unika SCCmec från svenska MRSA gav dessutom en bättre förståelse för hur resistens uppkommer och sprider sig, samt mekanismerna bakom detta. Dessa nya kunskaper kan bidra till en förbättrad diagnostik av MRSA. Detta är framför allt av stor betydelse eftersom nya effektiva kloner av MRSA verkar kunna uppstå ute i samhället med potential att orsaka svårbehandlade infektioner men även att sprida sig bland den friska befolkningen. / Material and methods - During a period of 14 years, around 2000 patients with head injuries were admitted to the emergency ward at Lindesberg County Hospital and Örebro Medical Centre Hospital. Six hundred subjects suffered from skull fracture and/or brain contusion and diagnosis was established using a computed tomography scan (CT). The degree of initial brain injury was estimated using the Swedish Reaction Level Scale (RLS). Sixty-six subjects were investigated with pure tone audiometry in close proximity to the trauma, and this gave an opportunity to study the issue of progress. The investigation took place two to 14 years after trauma, and the results were compared to matched control groups. A battery of different audiological methods was used to investigate peripheral and central auditory function, and a specially designed acoustic environmental room was also utilized. Cognition was investigated using a computer-based test-battery, text information process system (TIPS). Self-assessed hearing, cognition and quality of life were explored using different questionnaires. Results - A high percentage of peripheral and central auditory impairments and also cognitive shortcomings were demonstrated. Progress of SNHL was a common finding, and fracture, high age at trauma and large initial hearing loss predicted progress. Antibody-mediated autoimmunity as a mechanism behind posttraumatic progress of SNHL or clear evidence for sympathetic cochleolabyrinthitis could not be demonstrated. Binaural auditory deficits could be demonstrated when tested in a realistic acoustic environment. Tinnitus, vertigo and memory shortcomings proved to be common sequelae, even in a long-term perspectiveCognitive shortcomings were found in several of these well-rehabilitated subjects.On a group level, there was a good correlation between self-assessments and audiometric results, even if some individuals had a tendency to over- or underestimate their abilities. Conclusion - Auditory and cognitive long-term sequelae of CHI are a common finding even in well-rehabilitated and socially well-functioning subjects, as are vertigo and tinnitus. Vertigo and tinnitus are also common sequelae after CHI, therefore a basic audiovestibular investigation after CHI is recommended, at least in selected cases.Early awareness of the risk for hearing and cognitive sequelae after CHI could lead to measurements taken to prevent tension-related symptoms.Early detection of HI offers an opportunity to try immunosuppressive treatment in cases with a large initial SNHL.

Bakgrund: Enligt Hälso- och sjukvårdslagen ska alla patienter oavsett smitta behandlas lika. Det är sedan tidigare känt att patienter med MRSA har påverkat sjukvårdspersonalens yrkesutövning då okunskap och rädsla har präglat deras tankar och uppfattning och därmed deras handlingar. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa sjukvårdspersonalens erfarenheter av att vårda patienter med meticillinresistenta staphylococcus aureus på sjukhus. Metod: Litteraturstudien bygger på åtta vetenskapliga artiklar varav en är kvalitativ, sex är kvantitativa samt en som både är kvalitativ och kvantitativ. De vetenskapliga artiklarna granskades och sammanställdes. Resultat: Det framkom tre kategorier av sjukvårdspersonals erfarenheter. Rädsla och osäkerhet och dess konsekvenser för omvårdnaden, där sjukvårdspersonalen erfor rädsla och osäkerhet i mötet med patienter med MRSA. Känslorna påverkade omvårdnaden negativt. I den andra kategorin Tillämpningar av hygienrutiner i omvårdnaden vid MRSA framkom att korrekt handhygien erfaras tillämpas dock upplevdes en osäkerhet kring när extra smittskyddsåtgärder skulle erhållas. Under den tredje kategorin Behov av utbildning och förbättringar i arbetsmiljön framkom att sjukvårdspersonal påpekade vikten av mer utbildning, kunskap och förbättrad kommunikation i omvårdnaden vid patienter med MRSA. Diskussion: Rädslan hos sjukvårdspersonalen var stor och visade på att sjukvårdspersonalen var oroliga att föra MRSA-smittan vidare hem till sin familj. Likaså okunskapen om vilka hygienrutiner som var aktuella samt när dessa skulle tillämpas. Det fanns också ett stort behov av förbättringar kring hur yrkesutövningen skulle kunna förbättras kring omvårdnaden av patienter med MRSA för att öka vårdkvaliteten.

Bakgrund: Meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA) spreds förr endast på sjukhus men har under senare tid ökat även ute i samhället. Det är en bakterie som utvecklat resistens mot antibiotikum och orsakar problem när en infektion behöver behandlas då det endast finns ett fåtal antibiotika att tillgå. Spridningen sker framförallt via vårdpersonalen på grund av dåliga hygienrutiner. Personer med MRSA tenderar att begränsa sin kontakt med andra människor. Därför är det viktigt som vårdpersonal att visa empati och respekt för patienternas situation för att öka tryggheten hos patienterna. Syfte: Syftet med litteraturstudie var att beskriva patienters erfarenheter av att vara MRSA- bärare. Metod: En allmän litteraturstudie baserad på 10 kvalitativa vetenskapliga artiklar. En granskningsmall användes vid artikelgranskning. Analysen utfördes i tre steg. Resultat: Fyra huvudkategorier med två subkategorier under en och tre under en annan. Känslomässig påverkan, konsekvenser i det dagliga livet, förändrad vård & oro inför framtiden. Studierna visade på att MRSA-bärande personer framförallt upplever en negativ förändring både inom vården, ute i samhället samt bland nära och kära. Slutsats: Multiresistenta bakterier är ett globalt problem som hälso- och sjukvården måste arbeta med för att spridningen inte ska fortsätta. Bärandeskapet ger påfrestningar i vardagen samt oro och rädsla är vanligt förekommande känslor. Okunskap kring MRSA verkar vara grunden till detta problem. Mer kunskap och utbildningar krävs till vårdpersonal för att de ska kunna förmedla detta till patienterna så att vardagen blir lättare samt att spridningen utav MRSA minskar.

Staphylococcus aureus ist einer der häufigsten Erreger von nosokomialen Infektionen. Diese grampositiven Bakterien verursachen neben harmlosen oberflächlichen Hautinfektionen auch lebensbedrohliche Systeminfektionen. Ein großes Problem in der Therapie von S. aureus-Infektionen stellen die zunehmenden Multiresistenzen dar. Die Entwicklung neuer Antibiotika wird zukünftig wahrscheinlich nicht ausreichen, da immer wieder neue Resistenzen der Bakterien zu erwarten sind. Es besteht daher dringender Bedarf an der Entwicklung alternativer Therapieformen im Kampf gegen multiresistente Problemkeime wie S. aureus. Eine Möglichkeit besteht in der Immuntherapie, zum Beispiel durch Gewinnung von monoklonalen Antikörpern gegen geeignete Targetstrukturen von S. aureus. Ziel dieser Arbeit war es, zunächst zwei Proteine IsaA und IsaB herzustellen, um diese Proteine für Immunisierungsstudien zu nutzen. Zunächst wurde das gereinigte IsaA-Protein verwendet, um ein Kaninchen zu immunisieren. Mit den daraus gewonnenen Antikörpern wurden dann erste Tierversuche begonnen, um die Bedingungen für den therapeutischen Einatz von gegen IsaA-gerichteten Antikörpern zu ermitteln und die Wirksamkeit einer Antikörper-Behandlung zu evaluieren. Für die Herstellung der gewünschten Proteine wurden die Gensequenzen zunächst aus verschiedenen S. aureus-Stämmen mittels PCR amplifiziert und in den kommerziellen Expressionsvektor pQE30 kloniert. Die amplifizierte Gensequenz stammt aus den klinischen Stämmen 418 (IsaA) bzw. 134 (IsaB). Nach der Klonierung wurden geeignete Expressions- und Reinigungsstrategien entwickelt. Dabei wurden folgende Bedingungen als optimal für Wachstum und Überexpression herausgearbeitet: IsaA: Induktion der Überexpression mit 100 µM IPTG, 3 h Wachstum bei 37°C. IsaB: Induktion der Überexpression mit 100 µM IPTG, 4 h Wachstum bei 37°C. Es stellte sich auch heraus, dass IsaA zunächst in nur unzureichender Quantität vorhanden bzw. exprimiert worden war. Die Vermutung, dass IsaA überwiegend im Pellet in sogenannten Einschlusskörpern (inclusion bodies) eingeschlossen war, erklärte dieses Phänomen. Das Protein konnte erfolgreich aus dem Pellet isoliert werden. Die Produktion und Aufreinigung beider Proteine IsaA und IsaB unter optimierten Bedingungen ergab, dass beide Proteine nun in ausreichender Menge und Konzentration für die folgende Immunisierung und die weiteren Arbeiten vorlagen. Aus Kaninchen, die mit IsaA immunisiert wurden, konnten polyklonale Antikörper gewonnen werden, die die Grundlage für einen ersten Tierversuch mit 24 Ratten bildeten. Hierbei zeigte sich, dass die Tiere, die mit 1.000.000.000 Bakterien infiziert worden waren deutlich stärkere Infektionszeichen aufwiesen als diejenigen, die mit 100.000.000 Bakterien infiziert worden waren. Weiterhin wurde deutlich, dass die Tiere, die Serum (mit Antikörper gegen IsaA) erhalten hatten, gegenüber den Vergleichstieren mit Placebo einen deutlichen Vorteil hinsichtlich Infektionszeichen und Immunantwort hatten. Somit belegen die tierexperimentiellen Ergebnisse in dieser Arbeit erstmalig den therapeutischen Nutzen von Antikörpern gegen IsaA. IsaA ist demnach ein geeignetes Target für eine Immuntherapie gegen S. aureus. / Staphylococcus aureus is one of the most common pathogens of nosocomial infections. These grampositive bacteria not only cause harmless superficial skin infections but also life threatening systemic infections. A huge problem in therapy of S. aureus infections is the increasing rate of multiresistance. The development of new antibiotics will probably not be sufficient in the future because new resistance in bacteria is to expect. Therefore there is urgent need for alternative therapies fighting multiresistant bacteria such as S. aureus. One approach is immunotherapy, e.g. by production of monoclonal antibodies against adequate targets of S. aureus. The purpose of this paper was to produce two proteins, IsaA and IsaB, to use these for immunisation studies. First purified IsaA was used to immunise a rabbit. The extracted antibodies were used for early animal experiments to evaluate conditions for the therapeutic use and efficiency of antibodies against IsaA. For production of the wanted proteins gene sequences from various S. aureus strains were amplified by PCR and cloned into pQE30, a commercial expression vector. The amplified gene sequences come from strain 418 (IsaA) and strain 134 (IsaB). After cloning appropriate conditions for expression and purifiing were elaborated: IsaA: induction of overexpression with 100 µM IPTG, 3 h growth at 37°C. IsaB: induction of overexpression with 100 µM IPTG, 4 h growth at 37°C. First IsaA emerged to be present respectively expressed of low quantity only. The presumption that IsaA was predominantly enclosed in so called inclusion bodies explained this phenomenon. The protein could successfully isolated from the pellet. Production and purification of both proteins IsaA and IsaB under optimised conditions led to sufficient quantitiy and concentration for the immunisation following and further research. From a rabbit, immunised with IsaA, polyclonal antibodies were obtained and provided a basis for the first animal experiment with 24 rats. It showed that animals infected with 1.000.000.000 bacteria had considerably more signs of infection than those infected with 100.000.000 bacteria. It could also be shown that animals treated with serum (with antibodies against IsaA) had clear advantage regarding signs of infections and immune response compared to those animals treated with placebo. These results of the animal experiment document the therapeutic benefit of antibodies against IsaA for the first time. Therefore IsaA is an adequate target for immunotherapy against S. aureus.

Nozokomiální infekce jsou v současné době významnou příčinou vzrůstající morbidity a mortality ve všech zdravotnických zařízení. Neznalost či ignorance metod prevence nozokomiálních nákaz může vést k závažnému ohrožení zdraví a života pacienta a výraznému zvýšení nákladů na léčbu. Práce komplexně představuje problematiku nozokomiálních nákaz a jejich efektů na lůžkové zdravotnické zařízení. Pozornost je věnována charakteristice procesu šíření nákaz, popsání současného stavu ve sledování a prevenci nákaz a konečně popsání situace v jedné nemocnici okresního typu.

N-Thiolated β-lactams (1) represent a promising new group of compounds with potent inhibition effects on bacteria, like Bacillus anthracis and methicillin resistant Staphylococcus aureus, and onco-systems, like breast cancer and leukemia. Originally developed as part of a synthetic pathway to bicyclic lactams, N-thiolated β-lactams have been shown in this laboratory to possess intriguing biological activities. The antibacterial activities of this new class of agents rely on novel structural features unlike those of any existing family of β-lactam drugs. The lactams seem to exert their effects intracellularly, requiring passage of the bioactive species through the cellular membrane, rather than acting extracellularly on cell wall components in the manner of penicillin and related antibiotics. The lipophilic nature of these molecules, which lack the polar side chain functionality of all other microbially-active β-lactams, suggests the compounds do not target the penicillin binding proteins within bacterial membranes but instead pass through these membranes. The biological target of these compounds has been investigated. The most active members of this β-lactam class appear to be those bearing a small branched alkyl chain on the sulfur atom. The effects of stereochemistry, branching and chain length of the sulfur group on bioactivities were studied. This dissertation is divided into six chapters. A review of organosulfur anti-infectives is discussed in Chapter 1. The types of existing antibiotics and their modes of action will be discussed in Chapter 2. The synthesis of these novel agents is discussed in Chapter 3. A structure-activity relationship of these lactam analogues is discussed in Chapter 4. And Chapters 5 and 6 demonstrate a novel mode of action and biological target for these drugs using techniques which include target identification, metabolic effects, and reactivity kinetics.

Self-stabilizing polyacrylate nanoparticle emulsions were previously investigated in the Turos laboratory, and provided a new model for delivering antibiotics via encapsulation or covalent binding of the desired bioactive compound within the polymer nanoparticles. The method used the in water, free radical emulsion polymerization of butyl acrylate/styrene mixture to form the polymer chain stabilized with a surfactant. Current research in this dissertation further explores the versatility of related nanoparticle emulsion systems. Chapter 2 provides an overview of the loading of certain therapeutic drugs, such as 5-aminosalicylic acid and derivatives thereof, for the treatment of irritable bowel syndrome. Chapter 3 explores homo-polymer nanoparticle emulsions composed of menthyl acrylate as the monomer. Thereby obviating the need for a copolymer emulsion polymerization. The homo(menthyl acrylate) nanoparticle emulsion provided greater stability compared to the previous copolymer models. The resulting homopolymer emulsion exhibited a decrease in cytotoxicity, and a 400% increase for loading of penicillin G. Chapter 4 explores novel polyacrylamide nanoparticle emulsion using only N-acrylated ciprofloxacin to form a homo-polymer polyacrylate nanoparticle emulsion, thereby requiring no additional co-monomers. The resulting emulsion has a relatively low cytotoxicity with similar bioactivity to free ciprofloxacin.