<p>Abstract</p><p>In 1998 the Swedish legislation was sharpened, and active educationalists were legally bound to report any suspicion of child maltreatment. Nevertheless, there are a number of unrecorded cases of maltreated children, and research reveals that less than half of these children are reported to social services (Olsson, 2001). The purpose of the present study was to illustrate the problems with the mandatory reports in schools, as well as to study how educationalists proceed when they suspect that a child is maltreated. The method consisted of semi-structured interviews with five educationalists. The results revealed complex problems regarding educationalists mandatory reports. The procedures and routines varied and seem to be dependent on the educationalists, schools, and situations. The results also exposed the lack of official support in form of policy procedure manuals. Conclusion was that educationalists defined maltreated children in different ways, and in addition educationalists were not aware of the full significance of the mandatory reporting, even though they were aware of that they had a duty to report.</p>

Abstract In 1998 the Swedish legislation was sharpened, and active educationalists were legally bound to report any suspicion of child maltreatment. Nevertheless, there are a number of unrecorded cases of maltreated children, and research reveals that less than half of these children are reported to social services (Olsson, 2001). The purpose of the present study was to illustrate the problems with the mandatory reports in schools, as well as to study how educationalists proceed when they suspect that a child is maltreated. The method consisted of semi-structured interviews with five educationalists. The results revealed complex problems regarding educationalists mandatory reports. The procedures and routines varied and seem to be dependent on the educationalists, schools, and situations. The results also exposed the lack of official support in form of policy procedure manuals. Conclusion was that educationalists defined maltreated children in different ways, and in addition educationalists were not aware of the full significance of the mandatory reporting, even though they were aware of that they had a duty to report.

Syftet med studien var att få förståelse för hur aktörer som arbetar i skolan, hos polisen och inom socialtjänsten uppfattar sin samverkan med de andra aktörerna kring elever som far illa eller riskerar att fara illa, samt vad de ser som framgångsbärande faktorer och utvecklingsbara områden i samverkan. Studien är kvalitativ och empirin är insamlad med hjälp av webenkäter. Dataanalysen är genomförd med tematisk analys där olika teman utlästs. Resultaten visar att samverkan upplevs som såväl positiv som utvecklingsbar och att de olika aktörerna har olika bilder av hur väl samverkan fungerar. I diskussionen kopplas resultaten till tidigare forskning och litteratur och de framgångsbärande faktorer som respondenterna tar upp, överensstämmer till stor del med tidigare forskning, men även fler goda exempel på framgångsbärande faktorer kommer fram. Flera av de utvecklingsbara områden som tas upp i studien har funnits med i tidigare forskning, men ytterligare exempel framkommer också. I analysen dras paralleller till studiens olika teoretiska perspektiv.  Sammantaget finns det på många punkter en överensstämmelse mellan denna studies resultat och den empiriska forskning som tidigare gjorts i ämnet, men även en del nya exempel tas upp som vidare kan utveckla specialpedagogiska verksamheter.

Med studien ville vi lyfta fram de faktorer som kan underlätta eller försvåra när man som förskollärare gör en anmälan till socialtjänsten vid oro om att ett barn far illa. Denna kvalitativa studie genomfördes genom fem intervjuer med utbildade förskollärare från tre olika kommuner i mellansverige. Vår empiriska data analyserades med kvalitativ innehållsanalys samt accountteorin och begreppen normer och normalitet. Analysen visade att det fanns både emotionella barriärer inom förskollärarna som försvårade, men även externa hinder. Förskollärarna kände en känsla av osäkerhet samt värnade om den relation de hade till barnets föräldrar vilket försvårade när de ställdes inför att göra en anmälan. Det visade sig också finnas en stor gråzon kring var gränsen går för när de ska göra en orosanmälan och samtliga förskollärare upplevde en brist på kunskap inom flera områden relaterade till anmälningsplikten. Alla förskollärare hade även begränsad erfarenhet av socialtjänsten och det fanns en övervägande negativ syn på det arbete som socialtjänsten utför efter inkommen anmälan. Det framkom fler faktorer som försvårar en anmälan än som underlättar. De två faktorer som framkom som underlättar för att genomföra en anmälan är faktorer på förskolan som arbetsplats. Förskollärarna kände att arbetslaget skapade en trygghet när de genomförde en anmälan och att det fanns tydliga riktlinjer att följa innebar att själva genomförandet av anmälan inte är svår när de kom till den punkten. / The aim of this study was to highlight the factors that can facilitate or complicate when preschool teachers make a report to the social services about the risk of children being maltreated. This qualitative study was conducted through five interviews with qualified preschool teachers from three municipalities in central Sweden. The empirical data was analysed using the qualitaive content analysis, account theory and norms and normality. The results showed that there are both emotional barriers within preschool teachers’ themselves that complicates, but also external obstacles. The preschool teachers experienced a sense of insecurity and they valued the relationship with the parents of the children, which complicates when making a report. It also appeared to be a great grey area about when to make the decision to and actually file a report. All preschool teachers experienced a lack of knowledge regarding several fields connected to the mandatory reporting. All participants also had a limited experience of the social services and there was a predominantly negative view on the work that the social services performed after they received a report. It appeared to be more factors that complicate the process of making a report, than factors that facilitate. The two facilitating factors were related to their working enviroment in the preschool. The preschool teachers felt that the team they worked with established a sense of comfort when making a report. They also expressed that well defined and easily accessible guidelines about how to file a report helped once they had reached that point.

Syftet med denna undersökning har varit att se vad förvaltningsrätten grundar sina avslag gällande avslutad LVU vård på när det avser bristande omsorg. Intresset uppkom genom den samhälleliga diskussionen kring LVU där jag uppfattat att det finns två läger – Säkrare kontroller vid en hemflytt, och att barn blir placerade enligt LVU på allt för lättvindiga grunder. Anledningen till att det blev just den bristande omsorgsförmågan som ska ligga till grund för placeringen, var att bristande omsorg kan ha olika kännetecken och därför även vara mer diffust att utreda.   För att ta reda på hur rätten resonerar har jag gjort en tematisk analys av förvaltningsrättsdomar som mitt empiriska material. Efter att jag kodat mitt material blev det snabbt tydligt att det fanns främst två orsaker till att rätten avslog vårdnadshavarnas önskan om avslutad vård. Det ena var att de förhållanden som föranlett vården inte hade förändrats, det andra var att föräldrarna saknade insikt.  I min analys valde jag att använda mig av anknytningsteorin samt ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Utifrån dessa teoretiska ramar kunde jag se att anknytning till barnet var något rätten fäste stor vikt vid. Vidare kunde jag identifiera att rätten resonerade olika och la tonvikten på olika aspekter beroende på om det var en mamma, pappa eller båda som ville att vården skulle avslutas.  Den här undersökningen är relevant för socialt arbete då det kan bidra till en ökad förståelse för vad rätten lägger vikt på vid en bedömning av om vård är nödvändig eller inte. Detta skulle kunna underlätta för socialtjänsten att upprätta en handlingsplan till vårdnadshavarna, för att på ett effektivt sätt hjälpa dem att få hem sina barn igen.  Trots att de nordiska länderna till stor del har ett liknande tillvägagångssätt när det kommer till barnavårdsutredningar, finns även en del skillnader som skulle kunna ha stor betydelse för individen. Detta har fått mig att reflektera kring huruvida Sveriges system är det mest rättssäkra eller inte. / The purpose of this research has been to see on what the administrative court bases its refusals regarding the terminated out-of-home placements when kids have been maltreated by their guardian or guardians. The interest was triggered by the wider societal discussion about out-of-home placements, from which I was able to identify two predominant groups. One group believed a more thorough investigation was required prior to end placements, and the other believed that social service placed children in out-of-home care on too easy grounds. The reason I decided to focus my study on children that has been maltreated by their guardians is that it could include a verity of characteristics and could therefore be difficult to investigate.  To find out how the court reasons, I have done a thematic study with administrative court judgments as my empirical material. After I´d coded the material, it quickly became obvious that there were mainly two reasons why the court rejected the guardians' wish for terminated care. The first was that the conditions had not changed enough and the other reason was that the parents were lacking insight.  In my analysis, I chose to use the attachment theory and a social constructionist perspective. Based on these theoretical frameworks, I could see that connection to the child was something the court put great importance in. Furthermore, I could identify that the court reasoned differently on some aspects depending on whether it was the mother, father or both who wanted the care to be terminated. This study is relevant for social work since it can contribute to an increased understanding of what the court finds important in assessing whether care is necessary or not. This could make it easier for the social services to come up with an action plan for the guardians, in order to effectively help them get their children home again. Despite the fact that the Nordic countries largely have a similar approach when it comes to child care investigations, there are also some differences that could be of great importance to the individual. This has made me reflect on whether or not Sweden's system is the most legally secure. And if there are aspects we could learn and maybe take after from our neighbours.

<p>Sammanfattning Uppsatsen synliggör processen från misstanke till anmälan och det etiska problemet att anmäla eller inte. Det övergripande syftet i uppsatsen är att synliggöra hur en del verksamma pedagoger hanterar och bör hantera barn som far illa utifrån olika yrkeskategoriers perspektiv. Vi belyser även olika yrkesgrupper som är delaktiga i processen och hur samverkan mellan pedagogisk verksamhet och socialtjänst fungerar utifrån våra informanters svar. Litteratur kring ämnet berör vi utifrån ett brett perspektiv och den påvisar att pedagoger har ett stort ansvar i och med anmälningsplikten, men att ansvaret skall fördelas inom pedagogiska verksamheter. </p><p>Vårt resultat bygger på kvalitativa intervjuer och enkäter utifrån kategorierna pedagoger, socialsekreterare, rektorer/enhetschefer, kuratorer/psykologer och vuxna som själva farit illa som barn.</p><p>Vår undersökning påvisar att många barn far illa men att anmälningsbenägenheten har ökat. Trots detta finns det barn som inte blir uppmärksammade idag och pedagoger har ofta svårigheter att anmäla. Det har visat sig, att det för barns bästa, är väldigt viktigt att samverkan mellan pedagogisk verksamhet och socialtjänst fungerar bra vilket även litteratur poängterar. Vi hoppas att uppsatsen skall kunna hjälpa människor som kommer i kontakt med barn som far illa för att dessa barn skall få den hjälp de behöver. </p> / <p>The essay contains the process from suspicion to report and the ethical problem to report or not. The comprehensive purpose of the essay is too show how some working educationalists manage and should manage maltreated children out of different professional categories perspective. We also show different professional categories that are involved in the process and how collaboration between preschool/school and social services work on the basis of our respondent’s answers. We research literature about the subject from a broad perspective which prove that educationalists have a huge responsibility with the duty to report, but that the responsibility should be divided between preschool/school. </p><p>Our result is based on qualitative interviews and questionnaires on the basis of the categories; educationalists, social workers secretaries, principals, school welfare officers/educational psychologists and adults that have been maltreated as children. </p><p>Our review shows that many children are being maltreated but that the tendency to report has increased. Despite this there are children today who do not get noticed and educationalists that often have difficulties in reporting. Well-functioning collaboration between preschool/school and social services has proved to be very important in the best interest of children, which also literature has shown. We hope that this essay will help people who meet maltreated children so that these children get the help they need.</p>

Sammanfattning Uppsatsen synliggör processen från misstanke till anmälan och det etiska problemet att anmäla eller inte. Det övergripande syftet i uppsatsen är att synliggöra hur en del verksamma pedagoger hanterar och bör hantera barn som far illa utifrån olika yrkeskategoriers perspektiv. Vi belyser även olika yrkesgrupper som är delaktiga i processen och hur samverkan mellan pedagogisk verksamhet och socialtjänst fungerar utifrån våra informanters svar. Litteratur kring ämnet berör vi utifrån ett brett perspektiv och den påvisar att pedagoger har ett stort ansvar i och med anmälningsplikten, men att ansvaret skall fördelas inom pedagogiska verksamheter. Vårt resultat bygger på kvalitativa intervjuer och enkäter utifrån kategorierna pedagoger, socialsekreterare, rektorer/enhetschefer, kuratorer/psykologer och vuxna som själva farit illa som barn. Vår undersökning påvisar att många barn far illa men att anmälningsbenägenheten har ökat. Trots detta finns det barn som inte blir uppmärksammade idag och pedagoger har ofta svårigheter att anmäla. Det har visat sig, att det för barns bästa, är väldigt viktigt att samverkan mellan pedagogisk verksamhet och socialtjänst fungerar bra vilket även litteratur poängterar. Vi hoppas att uppsatsen skall kunna hjälpa människor som kommer i kontakt med barn som far illa för att dessa barn skall få den hjälp de behöver. / The essay contains the process from suspicion to report and the ethical problem to report or not. The comprehensive purpose of the essay is too show how some working educationalists manage and should manage maltreated children out of different professional categories perspective. We also show different professional categories that are involved in the process and how collaboration between preschool/school and social services work on the basis of our respondent’s answers. We research literature about the subject from a broad perspective which prove that educationalists have a huge responsibility with the duty to report, but that the responsibility should be divided between preschool/school. Our result is based on qualitative interviews and questionnaires on the basis of the categories; educationalists, social workers secretaries, principals, school welfare officers/educational psychologists and adults that have been maltreated as children. Our review shows that many children are being maltreated but that the tendency to report has increased. Despite this there are children today who do not get noticed and educationalists that often have difficulties in reporting. Well-functioning collaboration between preschool/school and social services has proved to be very important in the best interest of children, which also literature has shown. We hope that this essay will help people who meet maltreated children so that these children get the help they need.