Bakgrund: Att uppleva meningsfullhet i sina aktiviteter är något som arbetsterapeutyrket har kunskap om. Vad arbetsterapeuter har för arbetsuppgifter inom särskilt boende (Säbo) och hur de jobbar med att främja meningsfulla aktiviteter för personer med demenssjukdom saknas det tydliga riktlinjer om Syftet: Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeutens roll och hur de arbetar med att främja meningsfulla aktiviteter för personer med demenssjukdom på särskilt boende. Metod: I studien användes en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Åtta arbetsterapeuter som arbetar inom Säbo intervjuades. Ett strategiskt urval användes för att rekrytera deltagare och data analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Arbetet resulterade i två kategorier och sju subkategorier. De två huvudkategorierna är arbetsterapeutens roll och meningsfulla aktiviteter. Under arbetsterapeutens roll framkom subkategorierna: Kompetens/organisation, personcentrering i aktivitet och att deltagarna saknar tid till aktiviteter. Deltagarna beskrev att arbetsterapeutens roll ser olika ut beroende på uppdrag och att arbetsterapeuterna har vilja och kompetens för att främja meningsfulla aktiviteter på Säbo för personer med demenssjukdom. Den andra huvudkategorin meningsfulla aktiviteter innehåller subkategorierna: Identifiera meningsfulla aktiviteter, främja meningsfulla aktiviteter och att småsaker ger meningsfullhet samt att miljön påverkar meningsfulla aktiviteter. Deltagarna kunde främja meningsfulla aktiviteter genom intervjuer, lyssna på levnadsberättelse, göra aktiviteter i dagliga livet (ADL) bedömning och närvaron med personen för att identifiera vad som är viktigt för den här personen. Slutsats: Arbetsterapeuter kan genom att jobba personcentrerat och jobba i team främja meningsfulla aktiviteter på Säbo för personer med demenssjukdom. För att kunna uppnå detta behöver arbetsterapeuten och teamet jobba mot samma mål. / Background: Experiencing meaningfulness in activities is something that the occupational therapist profession has knowledge of. There are no clear guidelines on what occupational therapists have to do in residential care facilities and how they work to promote meaningful activities for people with dementia. Aim: The aim of the study was to describe the role of occupational therapists and how they work to promote meaningful activities for people with dementia in residential care facilities. Method: The study used a qualitative approach with semistructured interviews. Eight occupational therapists who work within residential care facilities were interviewed. Strategic sampling was used to recruit participants and data were analyzed through qualitative content analysis. Result: The study resulted in two categories and seven subcategories. The two main categories are the occupational therapist's role and meaningful activities. Under the occupational therapist's role, the subcategories emerged: Competence/organization, person-centered in activity and that the participants lack time for activities. The participants described that the occupational therapist's role can look different depending on the assignment and that the occupational therapists have a desire and competence to promote meaningful activities at residential care facilities for people with dementia. The second main category of meaningful activities contains the subcategories: Identify meaningful activities, promote meaningful activities, small things give meaning, and that the environment affects meaningful activities. Participants were able to promote meaningful activities through interviews, listening to life stories, doing activities of daily living (ADL) assessment, being present with the person to identify what is important to this person. Conclusion: By working person-centered and working in teams, occupational therapists can promote meaningful activities at residential care facilities for people with dementia. In order to achieve this, the occupational therapist and the team need to work towards the same goal.

Bakgrund: Suicid är ett stort folkhälsoproblem i Sverige. Det är oklart hur arbetsterapeuter arbetar suicidförebyggande inom psykiatrimottagningar. Det saknas forskning kring evidensbaserade arbetsterapeutiska metoder och interventioner som är suicidpreventiva.  Syfte: Syftet med studien var att belysa hur arbetsterapeuter arbetar suicidförebyggande med vuxna personer inom psykiatrimottagningar.   Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats där 11 intervjuer genomfördes och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Avsiktligt urval användes och kompletterades med ett snöbollsurval. Resultat: Resultatet presenterades i tre kategorier: “arbetsterapeutiskt perspektiv och arbetssätt inom psykiatrin”, “förmågor och erfarenhet i mötet med suicidriskpatienter” samt “organisationens rutiner för suicidprevention”. Detta mynnade ut i två teman: indirekt och direkt suicidprevention. Arbetsterapeuter arbetar indirekt suicidpreventivt genom meningsfulla aktiviteter, vanor, rutiner och roller. Direkt suicidprevention innefattar ett professionsgemensamt perspektiv med suicidriskbedömningar samt kris- och handlingsplan. Slutsats: Arbetsterapeuter arbetar mestadels indirekt suicidförebyggande med skydds- och riskfaktorer, meningsfulla aktiviteter, vanor, rutiner och roller. Det är också viktigt med en god patientrelation samt att våga fråga om suicid. Implikationer: Studien har belyst arbetsterapeutens roll inom psykiatrimottagningar i Sverige samt professionens perspektiv på patienten. Vidare behövs mer forskning gällande arbetsterapins betydelse inom suicidprevention, såsom evidensbaserade arbetsterapeutiska interventioner. / Background: Suicide is a major public health problem in Sweden. It is unclear how occupational therapists work with suicide prevention in psychiatric clinics. There is a lack of research on evidence-based occupational therapy methods and interventions that are suicide preventative. Aim: The purpose of the study was to highlight how occupational therapists work to prevent suicide among adults in psychiatric clinics. Method: A qualitative interview study with an inductive approach with 11 interviews and analyzed with a qualitative content analysis. Purposive sampling was used and supplemented with snowball sampling. Results: The results were presented in three categories: "occupational therapy perspective and working methods in psychiatry", "capability and experience in dealing with suicidal patients" and "the organization's routines for suicide prevention". This resulted in two themes: indirect and direct suicide prevention. Occupational therapists work indirectly to prevent suicide through meaningful activities, habits, routines and roles. Direct suicide prevention includes a collective professional perspective with suicide risk assessments as well as crisis and action plans. Conclusions: Occupational therapists mostly worked indirectly on suicide prevention with protective and risk factors, meaningful activities, habits, routines and roles. It is also important to have a good patient relationship and to dare to ask about suicide. Implications: The study has highlighted the occupational therapist's role within psychiatric clinics in Sweden as well as the profession's perspective on the patient. Furthermore, more research is needed regarding the importance of occupational therapy in suicide prevention, such as evidence-based occupational therapy interventions.

Antalet flyktingar ökar i dagens samhälle och när de anländer till ett nytt land finns det en risk att de berövas nödvändiga eller meningsfulla aktiviteter. Orsaken till att de drabbas av aktivitetsberövning är på grund av olika faktorer som språk, miljö och kultur. Flyktingar är i behov av rätt hjälp och stöd för att kunna klara av vardagen samt eliminera risken för psykisk ohälsa då de flesta har utsatts för trauman innan, under och efter flykten. Syfte: Syftet med studien var att identifiera och beskriva arbetsterapeutiska interventioner för vuxna flyktingar. Metod: En scoping review har använts för att identifiera relevant litteratur kring det valda området. Databaserna AMED, CINHAL, ProQuest och PsycINFO användes. Totalt inkluderades 15 artiklar i resultatet där artiklarna analyserades genom numerisk och tematisk analys. Resultat: I resultatet framkom det att arbetsterapeuten kan arbeta med vuxna flyktingar genom att identifiera meningsfulla aktiviteter som främjar integrationen i samhället, arbeta mot individens självständighet och förbättra ADL-förmågan. Det framkom även att kultur är en viktig aspekt som arbetsterapeuten bör ta hänsyn till vid bemötande med klienten. Slutsats: Slutsatsen påvisar att flyktingar som anländer till ett nytt land är i behov av att kunna delta i meningsfulla aktiviteter. Meningsfulla aktiviteter leder till hälsa och välbefinnande där individen får en känsla av gemenskap och samhörighet. / The number of refugees is increasing in today's society and arriving in a new country tend to fetch up in occupational deprivation. The reason why refugees end up in occupational deprivation is due to various factors, such as environment, culture and language. Refugees are in need of proper help and support to be able to cope with everyday life and eliminate the risk of mental illness as several have been exposed to previous trauma, during and after the escape. Purpose: The aim of the study was to identify and describe occupational therapy interventions for adult refugees. Method: A scoping review has been used to identify relevant literature. The databases AMED, CINHAL, ProQuest and PsycINFO were used. A total of 15 articles were included in the results where the articles were analyzed through numerical and thematic analysis. Result: The results showed that occupational therapists can work with adult refugees by identifying meaningful activities that promote integration into society, work towards the individual's independence and improve ADL ability. It also emerged that culture is an important aspect that the occupational therapist should consider during the rehabilitation. Conclusion: Refugees arriving in a new country are in need of being able to participate in meaningful activities. Meaningful activities lead to health and well-being, where the individual gets a sense of community.

Bakgrund, de restriktioner och rekommendationer som människor fått förhålla sig till under COVID-19 pandemin har inneburit en annorlunda och förändrad vardag. En grupp som blivit drabbad är högskole- och universitetsstudenter som bland annat fått byta de fysiska klassrummen mot diverse online plattformar. Tidigare forskning har utförts, men hur aktivitetsmönstret har förändrats är dock mindre utforskat. Syftet med studien var att kartlägga förändring i aktivitetsmönstret hos högskole- och universitetsstudenter under COVID-19 pandemin. Metoden som användes hade en kvantitativ design i form av tvärsnittsstudie. Ett bekvämlighetsurval användes och respondenter rekryterades via sociala medier (Facebook). Populationen bestod av 49 studenter. Deskriptiv statistik användes för att beskriva insamlade data. Resultatet visade på en förändring i studenternas aktivitetsmönster och en koppling mellan förlust av meningsfulla aktiviteter, nöjdhet gällande sin aktivitetsfördelning samt upplevd vardagsbalans kunde urskiljas. Slutsats, övergripande hade förändringarna i studenternas aktivitetsmönster påverkats till det negativa. Författarna till föreliggande studie har en förhoppning om att studien ska leda till ökad förståelse gällande människors aktivitetsmönster som relaterar till den hälsoproblematik som kan uppstå under situationer som den rådande COVID-19 pandemin. / Background, this thesis describes the restrictions and recommendations that people have had to follow during the COVID-19 pandemic, and how these have led to a different and altered everyday life. College- and University students are one group that have been affected, especially since they had to switch from in-person learning to online platforms. There have been prior studies regarding the health of students and how their health has been affected during the pandemic, however the extent to which the occupational pattern of students has changed has been less explored. The purpose of this study was to investigate the change in student’s occupational patterns during the COVID-19 pandemic. The method that was used was a quantitative design. A convenience sample was used, and the respondents were recruited through social media platforms (Facebook). The population included 49 students. Descriptive statistics were used to describe the data that was collected from the survey. Results, the study showed a change in student’s occupational patterns during the COVID-19 pandemic and a connection was seen between loss of meaningful activities, satisfaction regarding their activity distribution, and perceived everyday balance. In conclusion, the overall changes in student’s occupational patterns had a negative effect. The authors expect that this study will lead to a higher understanding of the occupational patterns that relate to the health problems that can occur during situations such as the COVID-19 pandemic.

Syfte Studiens syfte är att undersöka hur samspel och kommunikation med personer med flerfunktionsnedsättning, deras assistenter och vattendansledare under vattendans kan analyseras med multimodal interaktionsanalys, för att genom tolkning av kommunikativa uttryck identifiera upplevelse av interventionen. Ytterligare ett syfte med studien är att identifiera vilka styrkor och svagheter analysmetoden har vid studier av interaktion mellan personer med flerfunktionsnedsättning och deras assistenter. Metod I studien videoinspelades och analyserades interaktion mellan personer med flerfunktionsnedsättning, deras medföljare samt personal som höll i vattendansen. Den metod som användes var multimodal interaktionsanalys, som är en metod där man analyserar interaktion i naturligt förekommande situationer. Analysen utfördes genom observation och transkription av videoinspelad interaktion. Resultat Ett flertal uttryck identifierades med multimodal interaktionsanalys. Dessa uttryck kunde säga något om upplevelsen hos personerna med flerfunktionsnedsättning under vattendansen. De kommunikativa uttrycken analyserades alltid i den kontext där de förekom. Uttrycken betraktades som kontextberoende och inte som isolerade handlingar. De modaliteter som personerna med flerfunktionsnedsättning använde för att kommunicera var bland annat blickar, vokalisationer och ansiktsmimik. Dessa uttryck studerades i termer av vilken mening eller sinnesstämning de tycktes förmedla, hur frekvent de förekom, samt vilken respons de väckte. Tolkning av uttrycken gjordes till stor del genom att studera omgivningens respons. Under arbetets gång identifieras styrkor såväl som svagheter med analysmetoden. Att analysera materialet med någon annan metod än just multimodal interaktionsanalys hade varit svårt, eftersom det i dagsläget finns mycket få alternativa sätt att analysera och transkribera den här typen av komplex interaktion på. Slutsats Genom multimodal interaktionsanalys kunde en varierad bredd av olika kommunikativa uttryck identifieras och tolkas, och författarna fick därmed en bild av hur personerna med flerfunktionsnedsättning och deras medföljare upplevde interventionsmetoden. Överlag förefaller upplevelsen av vattendansen vara positiv för personerna med flerfunktionsnedsättning såväl som för deras medföljare. Multimodal interaktionsanalys lämpade sig väl som analysmetod för att identifiera tecken som kan säga något om personernas med flerfunktionsnedsättnings upplevelse av vattendansen. / Aim The aim of this study is to investigate whether interaction between people with multiple disabilities, their assistants and waterdance staff during waterdance can be analysed using multimodal interaction analysis, in order to identify how the people with multiple disabilities experience the intervention. Identification of experience is conducted by recognizing and interpreting communicative actions. Another aim is to identify strengths and weaknesses of the method of analysis in the study of interaction between people with multiple functional impairments and their assistants. Method Interaction between three people with multiple disabilities, their assistants and waterdance staff was video recorded and then analysed. The method used is multimodal interaction analysis, which is a method for analysing naturally occurring interaction. The analysis was performed through observation and transcription of video-recorded interaction. Results Several communicative expressions were identified with multimodal interaction analysis. These expressions could say something about the people with multiple disabilities’ experience of the waterdance. The communicative actions and expressions were analysed in the context in which they occurred. The expressions were regarded as contextually dependent, and not as isolated, independent actions. Modalities that were used for communication were among others: gaze, vocalizations and facial expressions. These communicative actions were studied regarding what meaning or mood they seemed to convey, the frequency with which they occurred in, and in what response they evoked. Interpretation of the expressions was largely conducted by studying the response from people in the environment. Strengths as well as weaknesses were identified regarding the method of analysis. To analyse the material with a method other than multimodal interaction analysis would have been difficult, since other options of methods for analysing and transcribing this complex type of interaction are very limited. Conclusions A variety of communicative expressions were identified through multimodal interaction analysis. Through interpretation of the expressions, the authors were able to better understand how the people with multiple disabilities and their assistants experienced the intervention method. Multimodal interaction analysis is well suited as an analytical method for identifying signs that may tell us something about the experience of waterdance, of the three persons with multiple disabilities.