In Images of Leadership (1991), Bolman and Deal identified four “frames” that school administrators use when making decisions: structural, symbolic, human resource and political. They discovered that the latter two frames, which focus on relationships, partnerships, and communication, were most frequently identified as predicting a school administrator’s success “as both leader and manager”(12). Strikingly, Bolman and Deal found that little emphasis and professional time are afforded to help school administrators learn about these critical frames. While there is ample logistical advice about language use, there is scant research that examines it from a theatrical perspective. The purpose of this autoethnographic study was to examine my literate life as a school administrator through the use of multimodal interaction analysis (Norris, 2004) and dramaturgical metaphors (Goffman, 1959). The study attempted to address the following research questions: (1.) How does my role as a school administrator dramaturgically define the roles I inhabit as I engage in everyday literacy practices in school? and (2.) How do I use language –both verbal and nonverbal language --to negotiate those roles with my various audiences, specifically with teachers and staff, other leaders, students and parents? The participant was myself –in my former role as an assistant principal at a suburban elementary school. Data collection and analysis began in May 2012 and concluded at the end of August 2012. Data for the study was collected through a journal based on questions using dramaturgical terms and a collection of the author’s/participant’s videotaped “performances” with various audiences. The dramaturgical journal was analyzed through Critical Discourse Analysis and deductive coding, while the videotapes were analyzed using Multimodal Interaction Analysis. Poetry was also used throughout the study to include the author’s voice, to recontextualize the experience, and to challenge the traditional prose form. The study revealed the intersection of language and leadership in the life of a school administrator. It also showed how multimodal interaction analysis and dramaturgical metaphors can help educational leaders understand their own literate lives through new lenses and how they can grow from that understanding.

No description available.

This doctoral dissertation is an empirical qualitative research study on the emergence of learnables in classrooms of Swedish as a second language. It adopts a dialogical and praxeological approach, and analysis is based on video recorded teacher-student interactivities in classrooms. Learnables are taken to be linguistic items or constructs that are displayed as unknown by students, or problematized by students or teachers, and therefore oriented to as explainable, remediable, or improvable. Learnables are introduced in planned or less planned classroom activities, either in passing, while continuing the current main activity, or in sidesequences. In these activities, teachers and students not only talk, but also use other embodied resources (e.g. pointing) or available artifacts (e.g. worksheets) to highlight linguistic learnables. Teachers and students use these resources for achieving and maintaining intersubjectivity as well as contributing learnables to the interactivities. Through manifest embodied practices, abstract linguistic learnables become objectified, and knowledge about them gets organized in and through joint co-operative activities. / Denna avhandling är en empirisk, kvalitativ studie om uppkomsten av s.k. ”learnables” i svenska som andraspråksutbildning. Studien antar ett dialogiskt och praxeologiskt perspektiv, och analysen baseras på video-inspelade lärare-elevinteraktiviteter i klassrummet. ”Learnables” utgörs av språkliga objekt eller konstruktioner, som hanteras som obekanta av elever, eller som problematiseras av elever eller lärare, och därför orienteras emot som objekt som kan förklaras, korrigeras eller förbättras. ”Learnables” kan uppstå i planerade eller mindre planerade klarssrumsaktiviteter, antingen i förbigående, samtidigt som huvudaktiviteten fortsätter utan avbrott, eller i sidosekvenser. I dessa aktiviteter använder lärare och elever inte bara talspråk, utan även andra kroppsliga resurser (t.ex. pekningar) eller tillgängliga artefakter (t.ex. papper) för att fokusera på språkliga ”learnables”. Lärare och elever använder dessa medel för att uppnå och bibehålla intersubjektivitet, samt för att bidra med ”learnables” till interaktiviteterna. Genom konkreta kroppsliga metoder blir abstrakta, språkliga ”learnables” objektifierade och kunskapen om dem organiseras i och genom deltagarnas koordinerade handlingar.

When an individual’s ability to communicate with speech does not function as expected, in many cases, augmentative and alternative communication, (AAC), can serve as a support interaction with other persons. The purpose of this study is to investigate how a specific child’s communicative possibilities and abilities develop during the first months after introducing a speech generating device. The study’s main participant Alex is 6 years old and has been diagnosed with autism spectrum disorder and ADHD. Alex also has confirmed limitations regarding gross and fine motor skills and further investigation will examine the presence of childhood apraxia of speech. Two play situations were videotaped at approximately four months intervals and then analysed via conversation analysis and multimodal interaction analysis. At the study’s initial recording session Alex’ communication consisted of gestures and body language together with isolated vocalisations. There were no observed occurrences of spoken words. At the start of the study Alex had been using their speech generating device, SGD, for approximately six weeks. At the end of the study the SGD is found to have been integrated in Alex’ communication during the observed play situations. Its role as a communicative resource has developed from being primarily a device which the child presses in order to answer direct questions, into being used to organise, for example, turn taking, initiate new play rounds or asking questions, by way of other types of manipulation. In addition, Alex’ use of vocalisations has increased and become more situation specific. Baseline measurements were not conducted in this study, wherefore it is not possible to indicate the implementation of an SGD as the reason for Alex’ communicative development. Continued research is needed in order to achieve individual and optimum solutions for all who are dependent on support in their communication. / När en individs möjligheter att kommunicera med tal av någon anledning inte fungerar som förväntat kan i många fall alternativ och kompletterande kommunikation, förkortat AKK, fungera som ett stöd i interaktionen med andra människor. Syftet med denna studie är att undersöka hur ett specifikt barns kommunikativa möjligheter och förmågor utvecklas under de första månaderna efter att ett högteknologiskt AKK introducerats. Studiens huvuddeltagare Alex är 6 år och har diagnoserna autism i barndomen och ADHD. Alex har även konstaterade grov- och finmotoriska begränsningar och vidare undersökningar kommer att undersöka förekomst av verbal dyspraxi. Två leksituationer videofilmades med cirka fyra månaders mellanrum och analyserades sedan med samtalsanalys och multimodal interaktionsanalys. Vid studiens inledande inspelning utgjordes Alex kommunikation av gester och kroppsspråk samt enstaka vokaliseringar. Inga talade ord förekom. Vid studiens slut konstateras att hAKK vid den observerade leksituationen integrerats i Alex kommunikation. Dess roll som kommunikativ resurs har utvecklats från att främst vara en apparat som barnet trycker på för att svara på direkta frågor, till att genom annan typ av manipulering exempelvis organisera turtagning, initiera en ny lekomgång och ställa frågor. Även Alex användning av vokaliseringar i leksituationen har ökat och blivit mer situationsspecifika. Alex mamma och en av hens förskollärare intervjuades och besvarade skattningsfrågor. Resultaten visar att de båda noterat en generellt ökad vilja till kommunikation hos Alex samt lyfter frågan om vilka begränsningar som fortfarande finns gällande Alex kommunikativa möjligheter vid studiens slut. Baselinemätningar saknas i denna studie, varför det inte är möjligt att ange implementeringen av hAKK som orsak till Alex kommunikativa utveckling. Fortsatt forskning behövs för att kunna uppnå individuella och optimala lösningar för alla som är beroende av stöd i sin kommunikation.

Syfte Studiens syfte är att undersöka hur samspel och kommunikation med personer med flerfunktionsnedsättning, deras assistenter och vattendansledare under vattendans kan analyseras med multimodal interaktionsanalys, för att genom tolkning av kommunikativa uttryck identifiera upplevelse av interventionen. Ytterligare ett syfte med studien är att identifiera vilka styrkor och svagheter analysmetoden har vid studier av interaktion mellan personer med flerfunktionsnedsättning och deras assistenter. Metod I studien videoinspelades och analyserades interaktion mellan personer med flerfunktionsnedsättning, deras medföljare samt personal som höll i vattendansen. Den metod som användes var multimodal interaktionsanalys, som är en metod där man analyserar interaktion i naturligt förekommande situationer. Analysen utfördes genom observation och transkription av videoinspelad interaktion. Resultat Ett flertal uttryck identifierades med multimodal interaktionsanalys. Dessa uttryck kunde säga något om upplevelsen hos personerna med flerfunktionsnedsättning under vattendansen. De kommunikativa uttrycken analyserades alltid i den kontext där de förekom. Uttrycken betraktades som kontextberoende och inte som isolerade handlingar. De modaliteter som personerna med flerfunktionsnedsättning använde för att kommunicera var bland annat blickar, vokalisationer och ansiktsmimik. Dessa uttryck studerades i termer av vilken mening eller sinnesstämning de tycktes förmedla, hur frekvent de förekom, samt vilken respons de väckte. Tolkning av uttrycken gjordes till stor del genom att studera omgivningens respons. Under arbetets gång identifieras styrkor såväl som svagheter med analysmetoden. Att analysera materialet med någon annan metod än just multimodal interaktionsanalys hade varit svårt, eftersom det i dagsläget finns mycket få alternativa sätt att analysera och transkribera den här typen av komplex interaktion på. Slutsats Genom multimodal interaktionsanalys kunde en varierad bredd av olika kommunikativa uttryck identifieras och tolkas, och författarna fick därmed en bild av hur personerna med flerfunktionsnedsättning och deras medföljare upplevde interventionsmetoden. Överlag förefaller upplevelsen av vattendansen vara positiv för personerna med flerfunktionsnedsättning såväl som för deras medföljare. Multimodal interaktionsanalys lämpade sig väl som analysmetod för att identifiera tecken som kan säga något om personernas med flerfunktionsnedsättnings upplevelse av vattendansen. / Aim The aim of this study is to investigate whether interaction between people with multiple disabilities, their assistants and waterdance staff during waterdance can be analysed using multimodal interaction analysis, in order to identify how the people with multiple disabilities experience the intervention. Identification of experience is conducted by recognizing and interpreting communicative actions. Another aim is to identify strengths and weaknesses of the method of analysis in the study of interaction between people with multiple functional impairments and their assistants. Method Interaction between three people with multiple disabilities, their assistants and waterdance staff was video recorded and then analysed. The method used is multimodal interaction analysis, which is a method for analysing naturally occurring interaction. The analysis was performed through observation and transcription of video-recorded interaction. Results Several communicative expressions were identified with multimodal interaction analysis. These expressions could say something about the people with multiple disabilities’ experience of the waterdance. The communicative actions and expressions were analysed in the context in which they occurred. The expressions were regarded as contextually dependent, and not as isolated, independent actions. Modalities that were used for communication were among others: gaze, vocalizations and facial expressions. These communicative actions were studied regarding what meaning or mood they seemed to convey, the frequency with which they occurred in, and in what response they evoked. Interpretation of the expressions was largely conducted by studying the response from people in the environment. Strengths as well as weaknesses were identified regarding the method of analysis. To analyse the material with a method other than multimodal interaction analysis would have been difficult, since other options of methods for analysing and transcribing this complex type of interaction are very limited. Conclusions A variety of communicative expressions were identified through multimodal interaction analysis. Through interpretation of the expressions, the authors were able to better understand how the people with multiple disabilities and their assistants experienced the intervention method. Multimodal interaction analysis is well suited as an analytical method for identifying signs that may tell us something about the experience of waterdance, of the three persons with multiple disabilities.

I dagens samhälle har användning av digitala medier ökat drastiskt och i fler områden. Användning av mobila pekskärmenheter har ökat successivt hos småbarn och förskolebarn, och åldern när barn först exponeras till dessa enheter har minskat. Till skillnad från en tidigare tidsperiod utsätts barn idag för en stor mängd stimuli från digital media under sina utvecklingsår. De kort- och långsiktiga effekterna av denna typ av exponering är fortfarande inte helt utforskade. Theory of Mind (ToM) är ett väsentligt område i utvecklingsprocessen hos barn. Vi har i denna studie undersökt barns ToM i en narrativ kontext, där vi bryter ner och analyserarderas yttranden och beteendemönster som visar ToM-förmåga både språkligt och interaktionellt. Multimodal interaktionsanalys låg som grund för analyserna i denna studie, där 45 barn speladesin när de berättar utifrån bilder i boken ”Frog, where are you?”. Resultatet redovisades både kvalitativt för att besvara frågan hur barn visar ToM-förmåga i ett narrativt sammanhang, och kvantitativt för att besvara frågan huruvida det finns en korrelation mellan ToM-förmåga ochdigital mediaanvänding. Det kvantitativa resultatet visade inget signifikant samband mellandigital mediaanvändning eller bokläsning och ToM-förmågan hos barn. Det kvalitativa resultatetvisar att barn integrerar flera olika kunskapsområden för att uppvisa sin ToM både språkligt ochinteraktionellt. / Currently, the use of digital media has increased significantly and has become dominant in manyareas in our society. The use of mobile touch screen devices has increased gradually in youngchildren and preschool children, and the age at which children are first exposed to these deviceshas decreased. Unlike earlier eras, children today are exposed to a substantial quantity of stimulifrom digital media during their developmental years. The short- and long-term effects of thistype of exposure are still not fully explored. Theory of Mind is an essential part of thedevelopmental process in children. In this study, we examined children's ToM in a narrative context, where we analyzed their statements and behavioural patterns that show ToM abilities both linguistically and interactively. Multimodal interaction analysis was the basis for the analyses in this study, where 45 children were recorded when they told a story called "Frog, where are you?". The results were reported qualitatively to answer the question of how children show ToM ability in a narrative context, and quantitatively to answer the question of whether there is acorrelation between ToM ability and children’s digital media use. The quantitative result showed no significant relation between digital media usage or book reading and children’s ToM ability.The qualitative result shows that children integrate several different areas of knowledge to present their ToM both linguistically and interactively, during the narrative activity.

Denna uppsats bidrar till forskningen om social och språklig kategorisering i interaktion genom att undersöka kategoriseringsmetoder i serviceinteraktioner. Uppsatsen undersöker vilka metoder personal, kunder och personal och kunder tillsammans använder sig av för att identifiera kunderna som pensionärer i samband med rabatt, samt vilka metoder som används för att hantera aspekter av kategoriseringen pensionär som inte har med serviceärendet i sig att göra. Teoretiskt och metodologiskt bygger undersökningen på Conversation Analysis (CA), Membership Categorization Analysis (MCA) och multimodal interaktionsanalys. Studiens data består av 18 videoinspelade, transkriberade samtal vid teaterkassor. I studien identifieras och analyseras tre metoder för kategorisering: alternativa kategorier, överlämnande självkategorisering och retrospektiv nyansering. Analysen av metoderna visar bland annat att olika typer av deltagare behandlar olika aspekter av kategoriseringen som olika känsliga och olika relevanta, att deltagarna orienterar sig mot kategoriseringen som ett gemensamt projekt och att det vid vissa skeden i de i för övrigt målfokuserade servicesamtalen finns utrymme för kunder som kategoriserats som pensionärer att ge uttryck för personliga nyanseringar och positioneringar i förhållande till kategorin pensionär.

Delad uppmärksamhet och affective stances är viktiga sociala verktyg och fundamentala moment vid barn–barn-interaktion. Syftet med den genomförda studien var att undersöka hur femåringar använder sig av och bemöter samtalsturer innehållande uppmärksamhetssökande språkliga praktiker under fri lek, samt hur de modifierar dessa samtalsturer för att presentera förhöjda affective stances. För att uppnå studiens syfte observerades och transkriberades videomaterial som skildrar barn i femårsåldern som leker i par om två. Innehållet i detta transkriberade material studerades på två vis. Först räknades antalet förekomster av uppmärksamhetssökande språkliga praktiker och uppmärksamhetssökande samtalsturer samt de olika sorters responser som barnen gav på dessa. Sedan utfördes en multimodal interaktionsanalys på särskilt intressanta sekvenser ur materialet. Studiens resultat visade att barnen i huvudsak använde sig av vokativer och ”kolla på”-direktiv för att rikta sina lekkamraters uppmärksamhet, medan ingressiver och diskurspartiklar med appellerande moment var minst vanligt förekommande. Den vanligaste formen av respons på barnens uppmärksamhetssökande samtalsturer var kortfattade, minimala responser, medan utvecklade responser var minst vanliga. När det kommer till hur barnen modifierade sina uppmärksamhetssökande yttranden för att presentera förhöjda affective stances visade det sig att de i samtliga fall använde sig av hög tonhöjd och hög röststyrka, och i varierande utsträckning använde resurser som leenden, blickriktning, förlängningar, stigande intonation, betoning, hastighet, pauser och interjektioner. Framtida forskning på ämnet kan med fördel titta närmare på hur användningen av uppmärksamhetssökande språkliga praktiker och affective stances skiljer sig åt mellan barn i olika åldrar och vuxna, samt vilken roll kön och personlighetstyp spelar vid barns val av uppmärksamhetssökande strategier.