Denna uppsats utgår från en observation av ett interaktionellt fenomen som jag har valt att kalla fördubbla anföringsfraser. Syftet med uppsatsen är att undersöka detta fenomen och synliggöra hur ochvarför dubbla anföringsfraser används för att introducera citat. För att uppnå syftet analyseras trettonutdrag då dubbla anföringsfraser förekommer i ett vardagligt flerpartssamtal på svenska. Studien utgårfrån multimodal interaktionsanalys som teori och metod, vilket innebär en holistisk syn påkommunikation där resurser som blick, mimik och gester analyseras, utöver verbalspråkliga aspekter.Tidigare forskning om citat i interaktion har traditionellt fokuserat på verbalspråk och ett multimodaltperspektiv bidrar därför med en ökad förståelse för hur olika kommunikativa resurser används i samspelför att introducera citat. Dubbla anföringsfraser är ett begrepp som introduceras i denna uppsats och ärett fenomen som enligt min vetskap inte tidigare har studerats i detalj. Uppsatsen bidrar därför dessutomtill att sätta ljus på ett outforskat interaktionellt fenomen. Analysresultaten visar att samtalsdeltagarnaanvänder verbala och multimodala resurser koordinerat i samband med dubbla anföringsfraser, samt attcitaten som följer efter dubbla anföringsfraser är lexikala och leder till att samtalsdeltagarna uppnårgemensam hållning i stunden. I den avslutande diskussionen lyfts även frågor kring den dubblaanföringsfrasens struktur och hur denna förhåller sig till uppsatsens analysresultat och till tidigareforskning om lexikala anföringsmetoder.

Sammanfattning I uppsatsen undersöks med multimodal interaktionsanalys hur två professionella musiker samarbetar sig fram till ett musikaliskt resultat vid en ensemblerepetition. Multimodal interaktionsanalys utgår från interaktionsanalys (eng. ”conversation analysis”, CA), men vrider fokus bort från verbalspråket som primär informationskälla och visar hur interaktionellt viktiga handlingar kan utföras med hjälp av flera olika modaliteter (se Broth & Keevallik 2020 för en genomgång). Fokus i uppsatsens studie ligger på den del av repetitionen där musikerna arbetar med musiken utan att spela – den icke spelade repetitionen. Resultaten visar att musikerna tar sig in i den icke spelade repetitionen med positiva eller negativa värderingar av ett just spelat parti. I studien kallas dessa för avbrottsinledare, och avbrottsinledarnas utformning avgör hur musikerna går vidare till det icke spelade repetitionsarbetet. Den icke spelade repetitionen byggs upp av musikaliska projekt vars delar är orientering, presentation av en musikalisk idé, förhandling om gemensam förståelse, acceptans, och återkoppling. Den musikaliska idén och förhandlingen om gemensam förståelse är centrala delar i arbetet med att nå ett önskat musikaliskt resultat. I presentationen av en musikalisk idé utför musikerna ett ansiktsarbete, och presentationens utformning påverkas av att idén innehåller två handlingar: ett musikaliskt önskemål och en fråga om acceptans för detta. Hur dessa delar arbetas ihop i presentationen påverkas av deltagarnas epistemiska och deontiska hållning och status. Arbetet med att förhandla om gemensam förståelse för en musikalisk idé sker i flera turer, och samma information presenteras på olika sätt med hjälp av olika kommunikativa resurser. För att förtydliga en musikalisk idé används multimodala gestalter, och de vanligaste kommunikativa resurserna i de multimodala gestalterna är sång och dirigering. En musikalisk idé förtydligas också genom externa referenser som placerar in den i ett sammanhang och ger musikerna tillgång till en extern kunskapsbank, vilket underlättar förhandlingen om den gemensamma förståelsen.

This doctoral dissertation is an empirical qualitative research study on the emergence of learnables in classrooms of Swedish as a second language. It adopts a dialogical and praxeological approach, and analysis is based on video recorded teacher-student interactivities in classrooms. Learnables are taken to be linguistic items or constructs that are displayed as unknown by students, or problematized by students or teachers, and therefore oriented to as explainable, remediable, or improvable. Learnables are introduced in planned or less planned classroom activities, either in passing, while continuing the current main activity, or in sidesequences. In these activities, teachers and students not only talk, but also use other embodied resources (e.g. pointing) or available artifacts (e.g. worksheets) to highlight linguistic learnables. Teachers and students use these resources for achieving and maintaining intersubjectivity as well as contributing learnables to the interactivities. Through manifest embodied practices, abstract linguistic learnables become objectified, and knowledge about them gets organized in and through joint co-operative activities. / Denna avhandling är en empirisk, kvalitativ studie om uppkomsten av s.k. ”learnables” i svenska som andraspråksutbildning. Studien antar ett dialogiskt och praxeologiskt perspektiv, och analysen baseras på video-inspelade lärare-elevinteraktiviteter i klassrummet. ”Learnables” utgörs av språkliga objekt eller konstruktioner, som hanteras som obekanta av elever, eller som problematiseras av elever eller lärare, och därför orienteras emot som objekt som kan förklaras, korrigeras eller förbättras. ”Learnables” kan uppstå i planerade eller mindre planerade klarssrumsaktiviteter, antingen i förbigående, samtidigt som huvudaktiviteten fortsätter utan avbrott, eller i sidosekvenser. I dessa aktiviteter använder lärare och elever inte bara talspråk, utan även andra kroppsliga resurser (t.ex. pekningar) eller tillgängliga artefakter (t.ex. papper) för att fokusera på språkliga ”learnables”. Lärare och elever använder dessa medel för att uppnå och bibehålla intersubjektivitet, samt för att bidra med ”learnables” till interaktiviteterna. Genom konkreta kroppsliga metoder blir abstrakta, språkliga ”learnables” objektifierade och kunskapen om dem organiseras i och genom deltagarnas koordinerade handlingar.

Syfte Studiens syfte är att undersöka hur samspel och kommunikation med personer med flerfunktionsnedsättning, deras assistenter och vattendansledare under vattendans kan analyseras med multimodal interaktionsanalys, för att genom tolkning av kommunikativa uttryck identifiera upplevelse av interventionen. Ytterligare ett syfte med studien är att identifiera vilka styrkor och svagheter analysmetoden har vid studier av interaktion mellan personer med flerfunktionsnedsättning och deras assistenter. Metod I studien videoinspelades och analyserades interaktion mellan personer med flerfunktionsnedsättning, deras medföljare samt personal som höll i vattendansen. Den metod som användes var multimodal interaktionsanalys, som är en metod där man analyserar interaktion i naturligt förekommande situationer. Analysen utfördes genom observation och transkription av videoinspelad interaktion. Resultat Ett flertal uttryck identifierades med multimodal interaktionsanalys. Dessa uttryck kunde säga något om upplevelsen hos personerna med flerfunktionsnedsättning under vattendansen. De kommunikativa uttrycken analyserades alltid i den kontext där de förekom. Uttrycken betraktades som kontextberoende och inte som isolerade handlingar. De modaliteter som personerna med flerfunktionsnedsättning använde för att kommunicera var bland annat blickar, vokalisationer och ansiktsmimik. Dessa uttryck studerades i termer av vilken mening eller sinnesstämning de tycktes förmedla, hur frekvent de förekom, samt vilken respons de väckte. Tolkning av uttrycken gjordes till stor del genom att studera omgivningens respons. Under arbetets gång identifieras styrkor såväl som svagheter med analysmetoden. Att analysera materialet med någon annan metod än just multimodal interaktionsanalys hade varit svårt, eftersom det i dagsläget finns mycket få alternativa sätt att analysera och transkribera den här typen av komplex interaktion på. Slutsats Genom multimodal interaktionsanalys kunde en varierad bredd av olika kommunikativa uttryck identifieras och tolkas, och författarna fick därmed en bild av hur personerna med flerfunktionsnedsättning och deras medföljare upplevde interventionsmetoden. Överlag förefaller upplevelsen av vattendansen vara positiv för personerna med flerfunktionsnedsättning såväl som för deras medföljare. Multimodal interaktionsanalys lämpade sig väl som analysmetod för att identifiera tecken som kan säga något om personernas med flerfunktionsnedsättnings upplevelse av vattendansen. / Aim The aim of this study is to investigate whether interaction between people with multiple disabilities, their assistants and waterdance staff during waterdance can be analysed using multimodal interaction analysis, in order to identify how the people with multiple disabilities experience the intervention. Identification of experience is conducted by recognizing and interpreting communicative actions. Another aim is to identify strengths and weaknesses of the method of analysis in the study of interaction between people with multiple functional impairments and their assistants. Method Interaction between three people with multiple disabilities, their assistants and waterdance staff was video recorded and then analysed. The method used is multimodal interaction analysis, which is a method for analysing naturally occurring interaction. The analysis was performed through observation and transcription of video-recorded interaction. Results Several communicative expressions were identified with multimodal interaction analysis. These expressions could say something about the people with multiple disabilities’ experience of the waterdance. The communicative actions and expressions were analysed in the context in which they occurred. The expressions were regarded as contextually dependent, and not as isolated, independent actions. Modalities that were used for communication were among others: gaze, vocalizations and facial expressions. These communicative actions were studied regarding what meaning or mood they seemed to convey, the frequency with which they occurred in, and in what response they evoked. Interpretation of the expressions was largely conducted by studying the response from people in the environment. Strengths as well as weaknesses were identified regarding the method of analysis. To analyse the material with a method other than multimodal interaction analysis would have been difficult, since other options of methods for analysing and transcribing this complex type of interaction are very limited. Conclusions A variety of communicative expressions were identified through multimodal interaction analysis. Through interpretation of the expressions, the authors were able to better understand how the people with multiple disabilities and their assistants experienced the intervention method. Multimodal interaction analysis is well suited as an analytical method for identifying signs that may tell us something about the experience of waterdance, of the three persons with multiple disabilities.

I dagens samhälle har användning av digitala medier ökat drastiskt och i fler områden. Användning av mobila pekskärmenheter har ökat successivt hos småbarn och förskolebarn, och åldern när barn först exponeras till dessa enheter har minskat. Till skillnad från en tidigare tidsperiod utsätts barn idag för en stor mängd stimuli från digital media under sina utvecklingsår. De kort- och långsiktiga effekterna av denna typ av exponering är fortfarande inte helt utforskade. Theory of Mind (ToM) är ett väsentligt område i utvecklingsprocessen hos barn. Vi har i denna studie undersökt barns ToM i en narrativ kontext, där vi bryter ner och analyserarderas yttranden och beteendemönster som visar ToM-förmåga både språkligt och interaktionellt. Multimodal interaktionsanalys låg som grund för analyserna i denna studie, där 45 barn speladesin när de berättar utifrån bilder i boken ”Frog, where are you?”. Resultatet redovisades både kvalitativt för att besvara frågan hur barn visar ToM-förmåga i ett narrativt sammanhang, och kvantitativt för att besvara frågan huruvida det finns en korrelation mellan ToM-förmåga ochdigital mediaanvänding. Det kvantitativa resultatet visade inget signifikant samband mellandigital mediaanvändning eller bokläsning och ToM-förmågan hos barn. Det kvalitativa resultatetvisar att barn integrerar flera olika kunskapsområden för att uppvisa sin ToM både språkligt ochinteraktionellt. / Currently, the use of digital media has increased significantly and has become dominant in manyareas in our society. The use of mobile touch screen devices has increased gradually in youngchildren and preschool children, and the age at which children are first exposed to these deviceshas decreased. Unlike earlier eras, children today are exposed to a substantial quantity of stimulifrom digital media during their developmental years. The short- and long-term effects of thistype of exposure are still not fully explored. Theory of Mind is an essential part of thedevelopmental process in children. In this study, we examined children's ToM in a narrative context, where we analyzed their statements and behavioural patterns that show ToM abilities both linguistically and interactively. Multimodal interaction analysis was the basis for the analyses in this study, where 45 children were recorded when they told a story called "Frog, where are you?". The results were reported qualitatively to answer the question of how children show ToM ability in a narrative context, and quantitatively to answer the question of whether there is acorrelation between ToM ability and children’s digital media use. The quantitative result showed no significant relation between digital media usage or book reading and children’s ToM ability.The qualitative result shows that children integrate several different areas of knowledge to present their ToM both linguistically and interactively, during the narrative activity.

Denna uppsats bidrar till forskningen om social och språklig kategorisering i interaktion genom att undersöka kategoriseringsmetoder i serviceinteraktioner. Uppsatsen undersöker vilka metoder personal, kunder och personal och kunder tillsammans använder sig av för att identifiera kunderna som pensionärer i samband med rabatt, samt vilka metoder som används för att hantera aspekter av kategoriseringen pensionär som inte har med serviceärendet i sig att göra. Teoretiskt och metodologiskt bygger undersökningen på Conversation Analysis (CA), Membership Categorization Analysis (MCA) och multimodal interaktionsanalys. Studiens data består av 18 videoinspelade, transkriberade samtal vid teaterkassor. I studien identifieras och analyseras tre metoder för kategorisering: alternativa kategorier, överlämnande självkategorisering och retrospektiv nyansering. Analysen av metoderna visar bland annat att olika typer av deltagare behandlar olika aspekter av kategoriseringen som olika känsliga och olika relevanta, att deltagarna orienterar sig mot kategoriseringen som ett gemensamt projekt och att det vid vissa skeden i de i för övrigt målfokuserade servicesamtalen finns utrymme för kunder som kategoriserats som pensionärer att ge uttryck för personliga nyanseringar och positioneringar i förhållande till kategorin pensionär.

Delad uppmärksamhet och affective stances är viktiga sociala verktyg och fundamentala moment vid barn–barn-interaktion. Syftet med den genomförda studien var att undersöka hur femåringar använder sig av och bemöter samtalsturer innehållande uppmärksamhetssökande språkliga praktiker under fri lek, samt hur de modifierar dessa samtalsturer för att presentera förhöjda affective stances. För att uppnå studiens syfte observerades och transkriberades videomaterial som skildrar barn i femårsåldern som leker i par om två. Innehållet i detta transkriberade material studerades på två vis. Först räknades antalet förekomster av uppmärksamhetssökande språkliga praktiker och uppmärksamhetssökande samtalsturer samt de olika sorters responser som barnen gav på dessa. Sedan utfördes en multimodal interaktionsanalys på särskilt intressanta sekvenser ur materialet. Studiens resultat visade att barnen i huvudsak använde sig av vokativer och ”kolla på”-direktiv för att rikta sina lekkamraters uppmärksamhet, medan ingressiver och diskurspartiklar med appellerande moment var minst vanligt förekommande. Den vanligaste formen av respons på barnens uppmärksamhetssökande samtalsturer var kortfattade, minimala responser, medan utvecklade responser var minst vanliga. När det kommer till hur barnen modifierade sina uppmärksamhetssökande yttranden för att presentera förhöjda affective stances visade det sig att de i samtliga fall använde sig av hög tonhöjd och hög röststyrka, och i varierande utsträckning använde resurser som leenden, blickriktning, förlängningar, stigande intonation, betoning, hastighet, pauser och interjektioner. Framtida forskning på ämnet kan med fördel titta närmare på hur användningen av uppmärksamhetssökande språkliga praktiker och affective stances skiljer sig åt mellan barn i olika åldrar och vuxna, samt vilken roll kön och personlighetstyp spelar vid barns val av uppmärksamhetssökande strategier.