Syfte: Syftet var att beskriva personalens erfarenheter av att arbeta med aktiviteter i vardagen som förbereder ungdomar inför utskrivning från slutet ungdomshem.Metod: En kvalitativ ansats användes med semistrukturerade intervjufrågor. Ett bekvämlighetsurval användes där tio deltagare (fyra kvinnor och sex män) anställda på ett ungdomshem i södra Sverige deltog. Deltagarnas åldrar var mellan tjugofem till sextio år med olika professioner. Datainsamlingen analyserades med kvalitativ innehållsanalys.Resultat: Tre kategorier framkom: Aktivitetsrelaterade strategier, Personalrelaterade strategier och Miljörelaterade strategier. Deltagarna beskrev det betydelsefullt att möjliggöra för konstruktiva aktiviteter i vardagen med ungdomen på ungdomshemmet. Personalen måste ha en holistisk syn på ungdomen för att identifiera meningsfulla konstruktiva aktiviteter, då ungdomen inte är där av fri vilja.Slutsats: Utifrån deltagarna har personalens yrkeskompetens och personliga egenskaper stor betydelse i aktiviteter med ungdomar som befinner sig på slutet ungdomshem. Genom att personalen tillsammans med ungdomen identifierade meningsfulla konstruktiva aktiviteter som ungdomen kan vara delaktig i kan risken för återfall i destruktiva aktiviteter minskas.

Tobaks- och alkoholanvändning går under kategorin ohälsosamma levnadsvanor och är en bidragande orsak till en mängd olika folksjukdomar. Arbetsterapeutens kompetensområde är att möjliggöra aktivitet i vardagen. Eftersom ohälsosamma levnadsvanor uppstår i vardagen kan aktivitetsbaserade metoder som används inom arbetsterapin vara till nytta i levnadsvanearbetet. Syftet med denna studie är att undersöka vuxna personers upplevelse av värde och mening vid engagemang i tobaks- och alkoholrelaterade aktiviteter. En litteraturstudie med kvalitativ design genomfördes där sju vetenskapliga artiklar inkluderades. Artiklarna kvalitetsgranskades och sedan genomfördes en kvalitativ innehållsanalys varvid tre huvudkategorier av värde och meningsskapande aspekter identifierades: 1) att personer använder tobak och alkohol som ett sätt att skapa balans i vardagen, 2) som en social tillgång eller 3) för att ingå i ett sammanhang och känna kulturell tillhörighet i den kontext de befinner sig. Trots alkohol och tobaks negativa påverkan på hälsan finns det hälsofrämjande aspekter som utifrån individens värdeupplevelse skapar mening i vardagen och kan därmed bidra till både psykologiskt och socialt välbefinnande. Arbetsterapeuters kompetens kan därför bättre användas i förändringsarbetet av ohälsosamma levnadsvanor.

Bakgrund: Aktivitetsbalans och meningsfulla aktiviteter är centrala begrepp inomarbetsterapi. I tidigare forskningsstudier framkommer en diskussion kring huruvidaaktivitetsbalans och meningsfulla aktiviteter har en påverkan på den psykiska hälsan hospersoner. Det finns forskning gällande att få in aktiviteter av olika karaktär för att upprätthållaen balans i vardagen och om det påverkar den psykiska hälsan. Om universitetsstudenter harbättre balans i meningsfulla aktiviteter, har de även bättre psykisk hälsa? Syfte: Syftet med denna studie är att kartlägga balans i meningsfulla aktiviteter och psykiskhälsa hos universitetsstudenter i mellansverige. Metod: En kvantitativ tvärsnittsstudie med enkätfrågor. Enkäten utformades av instrumentenOccupational Balance Questionnaire (OBQ) och 12 item Short-Form Health Survey (SF-12).Enkäten svarades av studenter på ett universitet i mellansverige. Datan överfördes till Microsoft Excel och bearbetades i statistikprogrammen Jamovi och Statistical Package forthe Social Sciences (SPSS). Analys av korrelation mellan aktivitetsbalans och psykisk hälsa,samt analys och gruppjämförelse genomfördes för att svara på syftet med tillhörande frågeställningar. Resultat: Måttlig positiv korrelation finns mellan aktivitetsbalans och psykisk hälsa, rs=0,5.Det innebär att de studenter som har lägre aktivitetsbalans också har sämre psykisk hälsa.Resultatet visar också på en signifikant skillnad mellan könen i aktivitetsbalans, p= 0,032. De andra demografiska variablerna visade också på en skillnad, även om den inte var signifikant. Slutsats: Resultatet visar på positiv korrelation mellan aktivitetsbalans och psykisk hälsa hosuniversitetsstudenter i mellansverige. Studien kan därmed användas för utökad forskningkring betydelsen av balans i aktiviteter för psykisk hälsa.

Syftet med studien var att undersöka hur lärare i fritidshem resonerade kring begreppet meningsfulla aktiviteter och hur de beskrev att de utformade och planerade aktiviteterna för eleverna. Samt hur eleverna resonerade kring de meningsfulla aktiviteterna. Konstruktionen av data skapades utifrån en etnografisk ansats och analyserades med hjälp av en diskursanalys. Konstruktionen av empiri skedde med hjälp av en trianguleringsmetod där åtta skriftliga intervjuer av fritidshemslärare, fyra observationer av aktiviteter, fyra gruppsamtal med elever som deltagit i observationerna samt fyra djupintervjuer med fritidshemslärare genomfördes. I resultatet framkom elevers lust, glädje och intresse samt läroplanens riktlinjer som centrala i utformandet av aktiviteter. Fritidshemlärarna menade även att lärandet i aktiviteterna skulle genomsyras av ett informellt, implicit och procedurellt lärande och tog avstånd från det formella lärandet i skolverksamheten. Eleverna upplevde det centrala i meningsfulla aktiviteter som att få leka fritt och tillsammans med sina kompisar. I utsagorna kan det sägas finnas en ömsesidig förståelse mellan elever och fritidshemslärare i att meningsfulla aktiviteter ska utgå från eleverna men även vikten av det finns styrda aktiviteter.

Stressrelaterad psykisk ohälsa är idag den vanligaste orsaken till sjukskrivning i Sverige och antalet sjukskrivningar ökar varje år. Arbetsterapeuter är en yrkesgrupp som har utbildning inom aktivitetsbalans och kunskap om hjälpmedel för vardagsstruktur. Därför bör de vara rustade att hantera självupplevd stress. Stressnivåerna har dock visat sig vara höga även bland arbetsterapeuter och det finns idag begränsad forskning som beskriver strategier för självupplevd stress hos arbetsterapeuter i Sverige. Syftet med denna studie var att beskriva hur yrkesverksamma arbetsterapeuter upplever och hanterar stress. Metoden som tillämpades var en kvalitativ studie bestående av sex semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma arbetsterapeuter som därefter analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultaten sammanställdes i tre kategorier: arbetsplatsen påverkar stressnivå, personliga stressorer och dess konsekvenser, Strategier för stresshantering. Där framkom vanliga källor till stress var hög arbetsbelastning och oförstående ledning. De vanligaste strategierna för stresshantering var att söka stöd från arbetsgruppen, preventivt arbete genom användande av kognitiva hjälpmedel samt deltagande i meningsfulla aktiviteter. Nya resultat framkom i vår studie som visar att arbetsterapeuter kan vara mindre benägna att söka hjälp vid stress. Resultaten kan vara värdefulla för kliniskt verksamma arbetsterapeuter som upplever stress och svårigheter med struktur i vardagen.

Syfte: Var att sammanställa och beskriva hur meningsfulla aktiviteter kan möjliggöras för äldre på särskilt boende. Metod: En litteratursammanställning gjordes av kvalitativa studier eftersökning i databaserna Pubmed, Cinahl och Scopus. Datan analyserades och sammanfattades i fyra kategorier: När aktiviteter utgår från den unika personen blir de meningsfulla, Utbilda och samarbeta med omvårdnadspersonal, Meningsfulla aktiviteter som främjar gemenskap och samhörighet och Uppmuntra engagemang i aktivitet genom tillgängliga och varierande miljöer. Resultat: Studiens resultat visar att det finns flera viktiga aspekter att beakta för att möjliggöra meningsfulla aktiviteter för äldre personer på särskilt boende. För att skapa aktiviteter som är meningsfulla behöver de boendes intressen, livshistoria och behov beaktas. Arbetsterapeuten kan arbeta med att utbilda och samarbeta med omvårdnadspersonal för att skapa meningsfulla aktiviteter. Att göra aktiviteter i grupp ökar motivation och livstillfredsställelse. Det är även viktigt att beakta miljön då den på olika sätt kan skapa förutsättningar för aktivitet. Slutsats: Meningsfulla aktiviteter är en viktig del i vardagen för äldre personer på särskilt boende. Genom att beakta person, miljö och aktivitet samt stödja omvårdnadspersonalen kan arbetsterapeuten möjliggöra meningsfulla aktiviteter. / Aim: The aim was to summarize and describe how meaningful activities can be enabled for elderly at nursing homes. Method: A literature review was made of qualitative studies after searching for scientific articles that were selected from the databases Pubmed, Cinahl and Scopus. The data were analyzed and summarized in four categories: When activities are based on the unique person they become meaningful, Educate and collaborate with nursing staff, Meaningful activities that promote community and belonging and Encourage engagement inactivity through accessible and varied environments. Results: The result of the study suggests there are several important aspects to consider in order to enable meaningful activities for older people in nursing homes. In order to create activities that are meaningful, the residents'interests, life histories and needs need to be taken into account. The occupational therapist can work to educate and collaborate with the nursing staff to create meaningful activities. Doing activities in groups increases motivation and life satisfaction. It is also essential to consider the environment as it can create conditions for activity in different ways. Conclusion: Meaningful activities are an important part of everyday life for elderly people in nursing homes. By considering the person, environment and activity and also supporting the nursing staff the occupational therapist can enable meaningful activities.

Bakgrund: Hemmet är en viktig plats för människor att utföra aktiviteter och utveckla sin identitet. Hemlöshet är dock ett globalt växande problem och bara i Sverige beräknas ca 33 000 människor vara hemlösa. Arbetsterapin har en viktig roll i samhället att förbättra hemlösas livssituation ur ett aktivitetsperspektiv. Syftet med denna studie är att beskriva arbetsterapeutiska arbetssätt att arbeta med hemlösa utifrån ett arbetsterapeutiskt perspektiv. Metod: Litteraturstudie där artiklar med kvalitativa studier och fallstudier analyserats.Databaserna Cinahl, PubMed och PsycInfo användes för att hitta relevanta artiklar. Huvudresultat: Arbetsterapeutiskt arbetssätt med hemlösa är varierande beroende på kontexten. Arbetsterapeuten arbetar med att identifiera klientens meningsfulla aktiviteter, motivera klienter till aktivitetsengagemang samt arbetar med klienter som har destruktiva aktivitetsmönster. I arbetet identifieras fyra teman som är meningsfulla aktiviteter, självständigt vardagsliv, förändra aktivitetsmönster och holistiskt perspektiv på klienter. Slutsats: Det råder fortsatt behov att forska vidare inom området arbetsterapi och hemlöshet. Det råder även kunskapsbrist i samhället om arbetsterapi och arbetsterapeuters roll i arbetet med hemlösa.

Introduktion: Personer boende på särskilt boende med inriktning psykiatri har ofta en tillbakadragen livsstil med ett lågt utbud och få möjligheter till egna val av aktiviteter som har ett värde eller mening. Få studier har gjorts utifrån arbetsterapeutens erfarenhet i denna kontext. Syfte: Studiens syfte är att beskriva arbetsterapeuters erfarenhet av att stödja ett aktivitetsengagemang i kontexten särskilt boende med inriktning psykiatri. Metod: Studiens design är en deskriptiv kvalitativ intervjustudie. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med åtta arbetsterapeuter. Kvalitativ innehållsanalys användes som analysmetod där fyra kategorier framträdde. Resultatet: Arbetsterapeuters erfarenheter visar flera arbetssätt för att främja ett aktivitetsengagemang. Både direkt genom ett kompensatoriskt kognitivt vardagsstöd eller indirekt genom att stödja och vägleda boendepersonalen i att erbjuda aktiviteter med ett värde och en mening. Konklusion: Arbetsterapi på särskilda boenden inriktning psykiatri kan åskådliggöra behovet av aktiviteter som har en mening eller ett värde för de boende i deras vardag både genom att vägleda boendepersonalen och genom kognitivt vardagsstöd för att främja ett aktivitetsengagemang. Implikationer: Fortsätta uppmärksamma arbetsterapeutiska interventioner som riktar sig till särskilda boenden inriktning psykiatri och öka tillgången till kognitivt vardagsstöd. Detta för att möjliggöra och tillhandahålla aktiviteter med ett värde och mening i de boendes vardag och främja engagemang i aktivitet.

Syfte: Var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av att identifiera samt främja meningsfulla aktiviteter hos personer som är 80 år och äldre, samt har hemsjukvård. Metod: Författarna valde en kvalitativ ansats för att beskriva arbetsterapeuternas subjektiva upplevelser. Åtta semistrukturerade intervjuer genomfördes och analyserades sedan utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Data resulterade i tre kategorier varav en med två underkategorier dessa var: Identifiering av individuella behov för meningsfulla aktiviteter, Arbeta främjande mot meningsfulla aktiviteter, med underkategorierna: Problematik arbetsterapeuter möter hos de äldre samt Stöttande resurser för att bibehålla meningsfulla aktiviteter, samt kategorin Arbetsterapeuternas avsaknad av samt önskan om resurser för att arbeta mot meningsfulla aktiviteter. Slutsats: Studien visar att arbetsterapeuter inom hemsjukvården lägger fokus på att utgå ifrån patientens individuella livshistoria och att de ser en fara med generalisering vid arbetet med patienter som är 80 år och äldre. Arbetsterapeuternas erfarenhet visade även att mindre insatser samt att det sociala nätverket av anhöriga och vänner är av betydelse för att patienterna ska kunna utföra meningsfulla aktiviteter. Deltagarna i studien visade på ett stort engagemang i sitt arbete samtidigt som de uttrycker en önskan om att kunna göra mer för patienterna. / Purpose: To describe occupational therapists' experiences of identifying and promoting meaningful activities with people aged 80 years and over, with homecare. Method: The authors chose a qualitative approach to describe the subjective experiences of the occupational therapists. Eight semi- structured interviews were conducted and analyzed on the basis of qualitative content analysis. Result: The data resulted in three categories, one with two subcategories these were: Identification of individual needs for meaningful activities, Work promoting against meaningful activities with subcategories: Problems occupational therapists meet with the elderly as well as supportive resources to maintain meaningful activities,as well as the category of Occupational Therapists' lack of and the wish for resources to work towards meaningful activities. Conclusion: The study shows that occupational therapists in the field of home care focus on starting from the patient's individual life story and they see a danger with generalizing when working with patients aged 80 years and over. Occupational therapists' experiences also showed that minor efforts and the social network of relatives and friends are important for the patients to be able to carry out meaningful activities. The participants in the study showed a great commitment to their work while expressing a wish to do more for the patients.

Introduktion: År 2022 befann sig minst 100 miljoner människor på flykt. Asylsökande och flyktingar som tvingats fly har många gånger utsatts för traumatiska händelser. Flykten innebär stora livomställningar som påverkar individens aktivitet, identitet, känsla av kompetens samt hälsa och välbefinnande. Syfte: Beskriva aktivitet och delaktighet i vardagen hos asylsökande och flyktingar. Metod: Scoping review användes för att besvara syftet. Datainsamling gjordes genom litteratursökning i databaser samt genom manuell sökning. Sökord som användes var refugee or refugees or asylum seeker or asylum seekers or forced migrant or forced migrants or displaced, occupational participation or occupational engagement or participation, activity or occupation. Inklusionskriterier var artiklar på svenska och engelska, publicerade 2010 – 2023. Grå litteratur och andra litteraturstudier exkluderades. Totalt inkluderades 17 artiklar. Resultat: Studien resulterade i två huvudkategorier: Asylsökande och flyktingars aktivitetsidentitet och Kontexters betydelse för aktivitet och delaktighet. Ett genomgående tema i studien framkom: Ovisshet inför framtiden. Resultatet indikerar på att asylsökande och flyktingar utsätts för aktivitetsberövning, aktivitetsobalans och förändringar i individens aktivitetsidentitet samt aktivitetsförmåga. Individens aktivitet och delaktighet påverkas av kontextuella faktorer. Slutsats: Asylsökande och flyktingar begränsas i sin aktivitet och delaktighet i vardagen. Resultatet indikerar på att delaktighet i och möjlighet till meningsfulla och nödvändiga aktiviteter är av betydelse för hälsa och välbefinnande. / Introduction: Year 2022, around 100 million people were estimated to be on the run. Asylum seekers and refugees who are forced to flee their home country may have been exposed to traumatic events. The flights results in lifestyle changes that affect the individual’s activity, identity, sense of capacity, health and well-being.  Aim: Describe activity and participation in everyday life of asylum seekers and refugees. Method: A scoping review was used. Data collection was carried out through literature search in databases and by manual search. Keywords used were refugee or refugees or asylum seeker or asylum seekers or forced migrant or forced migrants or displaced, occupational participation or occupational engagement or participation, activity or occupation. Inclusion criteria were articles in Swedish and English, published 2010 – 2023. Grey literature and other literature reviews were excluded. A total of 17 articles were included. Results: The study resulted in two main categories: Asylum seekers and refugees activity identity and The importance of contexts for activity and participation. An overarching theme emerged: Uncertainty about the future. The results indicate that asylum seekers and refugees are exposed to activity deprivation, activity imbalance and changes in the individual’s activity identity and ability. The individual’s activity and participation are influenced by contextual factors. Conclusions: Asylum seekers and refugees are limited in their activity and participation in everyday life. The result indicates that participation in and opportunity to meaningful and necessary activities is important for health and well-being.