<p>Bakgrund Vi har valt att inrikta vår studie på barns medicinering i verksamheterna förskola och fritidshem. Vi vill undersöka hur pedagogerna ser på sitt eget och andras ansvar för medicineringen. Vi är intresserade både av kunskapen inom ämnet och det aktuella förhållningssättet i verksamheten.</p><p>Barns medicinering och ansvaret kring detta är i dagsläget ett ämne som det är svårt att finna några klara riktlinjer för. Detta har vi märkt då vi sökt bakgrundsfakta till vår uppsats. Vi har funnit en tydlig källa inom detta ämne, en artikel som är skriven av en jurist på Lärarförbundet.</p><p>Vi har bland annat under vår verksamhetsförlagda utbildning märkt att detta är en fråga som inte diskuteras så ingående. Vi vill med vår studie bland annat bidra till att det blir en större diskussion kring ansvaret för barns medicinering. Eftersom detta är ett obelyst område vill vi alltså uppmärksamma detta. Vi anser att många skulle gynnas av tydligare anvisningar om vad som egentligen gäller i olika situationer.</p><p>SyfteSyftet med vår studie är att undersöka pedagogerna i verksamheterna förskola och fritidshem om deras kunskaper om barns medicinering och ansvaret kring detta. Vi vill även synliggöra deras förhållningssätt angående deras ansvar gällande barns medicinering och utifrån detta bidra till diskussionen rörande ämnet.</p><p>MetodFör att kunna nå vårt syfte och få svar på våra problemformuleringar angående ansvaret kring barns medicinering har vi valt att först intervjua två rektorer om vad det är som gäller och hur det ser ut i de respektive verksamheterna både när det gäller organiserandet och diskussionerna kring ämnet. Därefter har vi allt att använda oss av en enkät med bakgrundsfrågor, frågor med fasta svarsalternativ och öppna frågor. Detta har vi valt på grund av att vi tycker att enkäter ger oss ett större informationsunderlag eftersom att man får fram mycket information på kort tid.</p><p>ResultatVi har i vår studie redovisat vilka förhållningssätt och kunskaper pedagogerna i verksamheterna förskola och fritidshem har, rörande ämnet barns medicinering. Vi har även undersökt hur deras uppfattning är angående organisationen rörande barns medicinering. Vi har kommit fram till att det råder en stor oklarhet i fråga om vad som egentligen gäller.</p>

Bakgrund Vi har valt att inrikta vår studie på barns medicinering i verksamheterna förskola och fritidshem. Vi vill undersöka hur pedagogerna ser på sitt eget och andras ansvar för medicineringen. Vi är intresserade både av kunskapen inom ämnet och det aktuella förhållningssättet i verksamheten. Barns medicinering och ansvaret kring detta är i dagsläget ett ämne som det är svårt att finna några klara riktlinjer för. Detta har vi märkt då vi sökt bakgrundsfakta till vår uppsats. Vi har funnit en tydlig källa inom detta ämne, en artikel som är skriven av en jurist på Lärarförbundet. Vi har bland annat under vår verksamhetsförlagda utbildning märkt att detta är en fråga som inte diskuteras så ingående. Vi vill med vår studie bland annat bidra till att det blir en större diskussion kring ansvaret för barns medicinering. Eftersom detta är ett obelyst område vill vi alltså uppmärksamma detta. Vi anser att många skulle gynnas av tydligare anvisningar om vad som egentligen gäller i olika situationer. SyfteSyftet med vår studie är att undersöka pedagogerna i verksamheterna förskola och fritidshem om deras kunskaper om barns medicinering och ansvaret kring detta. Vi vill även synliggöra deras förhållningssätt angående deras ansvar gällande barns medicinering och utifrån detta bidra till diskussionen rörande ämnet. MetodFör att kunna nå vårt syfte och få svar på våra problemformuleringar angående ansvaret kring barns medicinering har vi valt att först intervjua två rektorer om vad det är som gäller och hur det ser ut i de respektive verksamheterna både när det gäller organiserandet och diskussionerna kring ämnet. Därefter har vi allt att använda oss av en enkät med bakgrundsfrågor, frågor med fasta svarsalternativ och öppna frågor. Detta har vi valt på grund av att vi tycker att enkäter ger oss ett större informationsunderlag eftersom att man får fram mycket information på kort tid. ResultatVi har i vår studie redovisat vilka förhållningssätt och kunskaper pedagogerna i verksamheterna förskola och fritidshem har, rörande ämnet barns medicinering. Vi har även undersökt hur deras uppfattning är angående organisationen rörande barns medicinering. Vi har kommit fram till att det råder en stor oklarhet i fråga om vad som egentligen gäller.

Barn som diagnostiseras och medicineras för ADHD ökar kraftigt. Både diagnosen och medicinen påverkar barnen på flera olika sätt i livet. Syftet med studien var att undersöka livskvaliteten enligt The World Health Organisations (WHO) fyra domäner (WHOQOL) hos barn som är medicinskt behandlade för ADHD. Studien genomfördes som en litteraturöversikt där tio vetenskapliga artiklar utgjorde underlaget för resultatet. Granskning av artiklar gjordes enligt Friberg. Barn som har ADHD skattar livskvalitet lägre än barn utan ADHD. Medicin hjälpte barnen till bättre koncentration, fokus och minnet förbättrades, vilket påverkade barnens livskvalitet. Barnens humör blev stabilare med medicin och då underlättades sociala relationer. En kombination av medicinsk behandling och andra stödåtgärder minskade ADHD symtomen, vilket förbättrade livskvaliteten hos barnen. Fortsatt forskning behövs om hur sjuksköterskan och vårdverksamheten kan stötta och handleda barn med ADHD för att underlätta deras vardag. Utbildning bör ges till sjuksköterskan för att öka kunskapen om vilka behov ett barn med ADHD har.

Denna studie har haft som syfte att undersöka hur skolkuratorer arbetar med elever som har diagnosen ADHD i två kommuner som skiljer sig åt gällande medicinering av ADHD. I de två kommunerna finns 11 skolkuratorer verksamma och för att få en heltäckande bild av deras arbete valdes metodformen enkät för att bespara tid. Enkäterna var utformade med öppna frågor för att nå det viktigaste i skolkuratorernas arbetsätt och erfarenheter. Svaren har sedan tematiserats och kategoriserats och sedan har en jämförelse mellan kommunerna gjorts. De resultat som framkom var att skolkuratorerna har ett individanpassat arbete där Lidingös skolkuratorer känner mer oro för eleverna när de gäller svårigheterna med arbetet och Nynäshamns skokuratorer upplever det svårt att hålla samtal med elever som har diagnosen ADHD.  Skolkuratorerna samarbetar mycket med annan personal men skiljer sig åt när det gäller andra aktörer. Lidingös kuratorer arbetar mycket med föräldrarna till eleven och kuratorerna i Nynäshamn samarbetar med barn- och ungdomspsykiatrin. Vidare önskar kuratorerna mer tid, fler kuratorer och kompetensutveckling för att kunna utföra sitt arbete på bästa möjliga sätt. Slutsatsen är att diagnosen ADHD inte gör någon skillnad i arbetet utan skolkuratorerna arbetar efter individens problematik - men att i kommunen Lidingö med färre medicinerade elever arbetar skolkuratorerna mer med föräldrarna än i kommunen Nynäshamn med dubbelt så många elever som medicineras.

Introduktion: Tandvårdsrädsla innebär ett psykiskt och fysiskt lidande för individen. Rädslan för tandvården grundas i olika företeelser: tidigare upplevelser från tandvården och påverkan från förälder. Tandvården har en betydande roll till att kunna lindra rädslan.   Syfte: Att kartlägga vilka behandlingsmetoder som beskrivs i litteraturen för att lindra tandvårdsrädsla.   Frågeställningar: Vilka behandlingsmetoder används för att lindra tandvårdsrädsla?   Metod: Litteraturstudie   Resultat: Kognitiv beteendeterapi (KBT) är en lyckad metod för att behandla tandvårdsrädsla då KBT går till botten med vad som ligger bakom rädslan. Många av deltagarnas rädsla för tandvården minskade med KBT. Lokalanestesi var många gånger inte tillräckligt för att lindra smärtan. För många deltagare hjälpte inplanerad behandling med sedering att minska ångesten dagarna före besöket. Att medicineras med Midazolam och Alprazolam visade att deltagarna var mer samarbetsvilliga och kände mindre ångest i tandvårdssituationen. Lavendel och handdockor som komplement i tandvårdsbesöket lindrade inte rädslan till tandvården.   Konklusion: Författarna har tittat på vilka behandlingsmetoder som kan lindra tandvårdsrädsla. Det finns studier som visar att medicinering bidrar till minskad ångest men få studier som visar att medicinering bidar till minskad tandvårdsrädsla. Därför skulle ett förslag till vidare forskning vara om medicinering bidrar till minskad tandvårdsrädsla.

Bakgrund: Ordinationer med dosering som innebär att tabletter skall delas förekommer på 10 % av alla recept i Sverige. Ordinationer med delade tabletter kan upplevas som ett problem hos patienten. Detta kan leda att följsamheten till sin medicinering påverkas negativt. Syftet med studien är att ta reda på hur apotekskunder upplever sin medicinering med delade tabletter. Metod: Intervjustudie med apotekskunder, &gt;18 år, som har en ordination med en dosering som innebär att tabletterna behöver delas. Resultat: Av 412 inkluderade apotekskunder uppgav 30 % av studiepopulationen att de upplevde problem med delningen av tabletterna. Vanliga problem var att tabletterna var för hårda och svåra att dela, att det blir olika stora delar, att tabletterna går sönder/bli smulor/smådelar. 36 % angav att de använde någon form av verktyg för att klara av att dela sina tabletter. Majoriteten använde sig av kniv. Slutsats: Fastän 70 % uppgav att det inte var ett problem att dela tabletterna tyckte ändå majoriteten av dem att det skulle finnas en tablett i ”rätt” styrka så att de slipper dela. Om resultaten generaliseras till den del av befolkningen som de intervjuade kunderna presenterar, skulle ca 100 000 få en ordination på delade tabletter och av dessa skulle 26 000-36 000 ha problem med tablettdelningen.

Diagnosen ADHD har varit mycket omdiskuterad, dels för att läkare och forskare intehar varit överens om dess patologiska förklaring, behandling eller ens om dess existensoch detta har fångat författarnas intresse. Syftet är att belysa föräldrars upplevelse ochinställning till medicinering av sina barn med ADHD. Studien är en litteraturöversiktenligt Friberg med analys av sju kvalitativa artiklar. Resultatet presenteras i trehuvudkategorier: Familjen kring det diagnostiserade barnet, Barnet med ADHD ochAndras åsikter om diagnos/behandling av barnet med ADHD med tillhörande niosubkategorier. I diskussionen tas upp bland annat skillnaden mellan mödrar och fädersinställning till ADHD och medicinering och tankar kring anledningar till detta. Vidarediskuteras också påtryckningar föräldrar upplever från andra när det kommer tillmedicinering av barnet med ADHD samt hur de ser på sitt barns olika symtom ochperson. / Program: Sjuksköterskeutbildning

The aim of this thesis has emphasised on justice within the regulation constructed by The International Association of Athletics Federations (IAAF) concerning the eligibility for the female classification (athletes with Difference of Sex Development). Different arguments in IAAF:s regulation has been examined throughout a philosophical analysis to examine the validity of the regulation. The IAAF:s regulation validity is examined through the capabilities approach, which aims to promote individual justice of an individual and what the individual can become to her fullest. The other theory of justice originates from utilitarianism which is a type of justice that aims to bring the most fortune to the greatest amount of people. IAAF:s regulation is a governing tool which controls participation of female athletes in the elite level sport in races at international competitions. The women who get affected by its implementation are women who suffer from DSD (Disorder of Sex Development). The regulation requests that women with DSD, who develop higher amount of testosterone than the average woman, must undergo medication to participate in international competitions in different races. The effect of the medication results in the deterioration of their natural physiological health. IAAF considers it necessary since some women with DSD has an advantage in comparison to the average female athletes in the same race events. Throughout the capabilities approach this may seem as an unjust type of regulation for women with DSD. The theory of utilitarianism may see it as justice for the majority of female athletes. When applying these two types of justice, the capabilities approach and utilitarianism, the result will differ. The sports organisation IAAF has also been compared to other sports organisations. The comparison lies within what sport aims to be for the athlete. Before beginning with the analysis, the history of different control mechanism of the female athletes’ bodies will be presented to show the reader the complexity that lies in the female category of elite sports level.

No description available.

Bakgrund: AD/HD innebär en funktionsnedsättning med kärnsymptom som ouppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet. Personer med AD/HD har också ofta problem med känsloreglering. Intensiv dynamisk korttidsterapi (ISTDP) syftar till att hjälpa patienter till ökad förmåga att uppleva komplexa känslor genom att medvetandegöra dem. Terapiformens utgångspunkt är att många patienters problem skapas av känslomässigt undvikande och den betonar värdet av upplevelse av känslor i terapirummet. Studien syftade till att undersöka effekten av ISTDP på symtomen hos patienter med AD/HD som ett komplement till sedvanlig medicinbehandling. Frågan var om behandling riktad mot känsloreglering påverkar den globala symptombilden för personer med AD/HD. Metod: Studien är en naturalistisk pilotstudie med sex patienter som fick 10 sessioners behandling med ISTDP. Utfallsmåtten var Inventory of Interpersonal Problems, Adult ADHD Self Report Scale, Beck Anxiety Inventory och Patient Health Questionnaire-9. Primärt utfallsmått var Adult ADHD Self Report Scale. Patientens problem mättes vid 4 tillfällen, vid första, fjärde, sjunde och sista veckan av behandlingen. Resultat: Patienterna förbättrades signifikant på Inventory of Interpersonal Problems och Adult ADHD Self Report Scale och på Beck Anxiety Inventory. Det fanns dock en stor variation inom gruppen. Vissa patienter förbättrades tydligt, andra förblev oförändrade och någon försämrades. Slutsatser: ISTDP som ett komplement till sedvanlig medicinbehandling och kan hjälpa vissa personer med AD/HD att fungera bättre interpersonellt. Det fanns också tecken på minskning av symptomen på AD/HD samt visar tendenser till reducerad ångest. Ingen följsamhetskattning till ISTDP gjordes. Detta samt det låga deltagarantalet och avsaknaden av kontrollgrupp gör att det är svårt att generalisera resultaten. De ska snarare ses som indikationer på vikten av ytterligare forskning.