<p>Systemutveckling omfattar alltmer komplexa och tidskrävande uppgifter, vilket lett till större fokus på användningen av metoder och processer. Systemutvecklingsmetoder är ofta generellt beskrivna för att passa flera olika typer av verksamheter och projekt. Generaliseringen gör att metoden passar alla och ingen, vilket kan föranleda att den måste anpassas för att ge optimal hjälp och vägledning till en enskild verksamhet.</p><p>Detta arbete belyser hur systemutvecklingsprocessen RUP anpassas, införs och används inom ett företag, samt vilka problem som är förenat med detta. Studien omfattas av en fallstudie som gjorts vid ett större mjukvaruutvecklingsföretag.</p><p>Resultatet visar att processen inte används i sin helhet, utan att delar valts ut och integrerats med befintlig metodik. Anpassnings- och införande arbetet har organiserats som projekt och resultatet har dokumenterats i development case. Innehållet och omfattningen av anpassningen har påverkats av en mängd faktorer däribland verksamhetens metodtradition och metodens uppbyggnad/stuktur.</p>

<p>Systemutvecklingen har under de senaste åren medfört mer komplexa och tidskrävande arbetsuppgifter vilket har genererat olika problem. Resultatet av detta har gett upphov till att organisationer uppfunnit och infört systemutvecklingsmetoder. Enligt litteraturen används dock metoder sällan som de föreskrivs då olika anpassningar ofta genomförs.</p><p>Det finns idag en uppsjö systemutvecklingsmetoder på marknaden, däribland RUP, som valts att belysas i detta arbete. Studien som genomförts undersöker hur systemutvecklare anpassar RUP i olika projekt samt vilka motiv det finns till de anpassningar som görs. Undersökningen omfattar sju respondenter från olika företag vilka har goda erfarenheter inom området.</p><p>Resultatet av studien visar att RUP aldrig används i sin helhet och att kompletterande metoder ofta förekommer. Några större anpassningar i arbetsflödet kravhanteringen inträffar sällan, dock förekommer vissa mindre justeringar. Motiven till anpassningarna var många. De främsta var att bemanningen, inarbetade processer och metoder samt att olika standarder styrde mycket</p>

Systemutvecklingen har under de senaste åren medfört mer komplexa och tidskrävande arbetsuppgifter vilket har genererat olika problem. Resultatet av detta har gett upphov till att organisationer uppfunnit och infört systemutvecklingsmetoder. Enligt litteraturen används dock metoder sällan som de föreskrivs då olika anpassningar ofta genomförs. Det finns idag en uppsjö systemutvecklingsmetoder på marknaden, däribland RUP, som valts att belysas i detta arbete. Studien som genomförts undersöker hur systemutvecklare anpassar RUP i olika projekt samt vilka motiv det finns till de anpassningar som görs. Undersökningen omfattar sju respondenter från olika företag vilka har goda erfarenheter inom området. Resultatet av studien visar att RUP aldrig används i sin helhet och att kompletterande metoder ofta förekommer. Några större anpassningar i arbetsflödet kravhanteringen inträffar sällan, dock förekommer vissa mindre justeringar. Motiven till anpassningarna var många. De främsta var att bemanningen, inarbetade processer och metoder samt att olika standarder styrde mycket

Systemutveckling omfattar alltmer komplexa och tidskrävande uppgifter, vilket lett till större fokus på användningen av metoder och processer. Systemutvecklingsmetoder är ofta generellt beskrivna för att passa flera olika typer av verksamheter och projekt. Generaliseringen gör att metoden passar alla och ingen, vilket kan föranleda att den måste anpassas för att ge optimal hjälp och vägledning till en enskild verksamhet. Detta arbete belyser hur systemutvecklingsprocessen RUP anpassas, införs och används inom ett företag, samt vilka problem som är förenat med detta. Studien omfattas av en fallstudie som gjorts vid ett större mjukvaruutvecklingsföretag. Resultatet visar att processen inte används i sin helhet, utan att delar valts ut och integrerats med befintlig metodik. Anpassnings- och införande arbetet har organiserats som projekt och resultatet har dokumenterats i development case. Innehållet och omfattningen av anpassningen har påverkats av en mängd faktorer däribland verksamhetens metodtradition och metodens uppbyggnad/stuktur.

Mjukvaruutvecklingsprojekt började länge med hjälp av en fast dokumenterad kravspecifikation för att sedan utveckla hela systemet och till sist testa det. Agila metoder växte fram som en reaktion mot de tunga dokumentationsdrivna mjukvaruutvecklingsprojekten i slutet av 1900-talet. Agila metoder har brett ut sig och används nu i många olika branscher, men eftersom agila metoder är skapade för mjukvaruutvecklingsprojekt så kan inte agila ramverk alltid följas blint. Denna studie utforskar utmaningar och framgångsfaktorer för agila teams som arbetar mot flera kunder och hur teamet tillgodoser samtliga kunders behov när de använder sig av agila metoder. Studiens metod bygger på semistrukturerade intervjuer genomförda på distans i Zoom-möten; respondenterna arbetar med projektledning inom IT-branschen. Den data som samlades in i intervjuerna har transkriberats och sammanfattats för att sedan mynna ut i ett resultat. Resultatet är en förklaring av de mönster som hittades i intervjuerna. Utmaningar analyseras vid användning av agila metoder i icke-traditionella projekt iförhållande till utmaningar vid användning av agila metoder i teams med flera kunder. Även utmaningar som går att koppla till typen av tjänst eller produkt som levereras har analyserats. Vidare analyseras de anpassningar av agila metoder vid användande i teams med flera kunder mot de grundläggande steg som agila metoder utgår från. Studiens slutsatser är utmaningar som går att spåra till användandet av agila metoder i teams med flera kunder samt till vilken produkt eller tjänst som levereras, anpassningar av agila metoder för att tillgodose samtliga kunder och mätvärden för lyckat arbete med agila metoderi teams med flera kunder.

Gatumiljön som ett offentligt rum har möjligheter att utvecklas till utrymmen med flera samverkande funktioner. En av funktionerna är att gaturummet ska fungera som en social plats, eftersom den offentliga miljön tillhör alla invånare och ska utformas efter allas behov. Denna studie tar sin utgångspunkt i en tidigare studie som är utförd i USA, som tillämpar en forskningsmetod som kvantifierar socialt beteende genom observationer i gatumiljö. Utgångspunktens metod söker sambandet mellan gatumiljöns platsegenskaper och social aktivitet via en multipel regressionsanalys. Syftet är att besvara vilka fysiska funktioner och attribut som påverkar gatumiljöns livlighet, det vill sägaden sociala aktiviteten. Målet med denna studie är att anpassa den befintliga forskningsmetoden till en svensk kontext och applicera den på ett studieområde. Utgångspunktens tillvägagångssätt av observationer och inventering har därför anpassats och tillämpats genom empirin av pilotstudier. Resultatet visar att ett statistiskt samband mellan platsegenskaper och gatumiljöns livlighet inte kan säkerställas i en multipel regressionsanalys. Det går däremot att visa på statiskt samband mellan gatumiljöns livlighet och tiden på dygnet. I sin helhet visar studien att metodanpassning är komplext att genomföra avseende tid och erfarenhet, men även valideringen av den. Denna studie kan därför betraktas som en pilotstudie, och lämnar alternativa tillvägagångsätt för framtida forskning. / Streets as a public space have opportunities to become spaces with several interacting functions. One of these functions includes streets as a social place since the public environment belongs to all residents and should be designed for all needs. This study is based on a former study conducted in the U.S.A.that quantifies social behavior through observations in the street environment. The applied method seeks the association between the physical characteristics of the street environment and social activity by using multiple regression analysis. The purpose was to answer which physical functions and attributes affect the liveliness of the street environment, i.e., the social activity in the U.S.A. This study aims to adapt the existing research method into a Swedish context and apply it within a study area in Gävle. The results show that a statistical association between physical characteristics and the liveliness of the street cannot be ensured by a multiple regression analysis. On the other hand, it is possible to show a static association between the liveliness of the street and a time period of the day. This study shows that method adaption is complex in terms of time and experience, but also in terms of validation. Thisstudy can therefore be considered a pilot study and provides alternative approaches for future research.