A big dilemma in the international politics is how the human rights can be combined with the states’ sovereignty. It has been a problem for a long time for the UN to know how to react when human rights are being violated and when to be able to use a military intervention. The government of Canada established a commission named ICISS to find a solution to this dilemma. The commission presented a report in the end of 2001 called Responsibility to Protect which was accepted as a norm of UN in 2005. The rapport offers solutions for the Security Council in cases of violations of human rights in foreign states. This thesis studies what this report means and examines if it is plausible and desirable from the perspectives of realism, constructivism and liberalism. To test the plausibility and the desirability is it also reviewed if the report can be understood in different ways. It turns out that realism finds the report mostly unplausible and not desirable. The liberalism regards the report as both plausible and desirable but finds that it is failing in some parts. The constructivism reckons the report as plausible but not necessarily desirable. It is also shown that the report can be understood in different ways which reduce its plausibility and desirability. However, the report offers possible solutions to a difficult dilemma and is a serious contribution to the conflict between the state and the individual.

<p>A big dilemma in the international politics is how the human rights can be combined with the states’ sovereignty. It has been a problem for a long time for the UN to know how to react when human rights are being violated and when to be able to use a military intervention.</p><p>The government of Canada established a commission named ICISS to find a solution to this dilemma. The commission presented a report in the end of 2001 called Responsibility to Protect which was accepted as a norm of UN in 2005. The rapport offers solutions for the Security Council in cases of violations of human rights in foreign states.</p><p>This thesis studies what this report means and examines if it is plausible and desirable from the perspectives of realism, constructivism and liberalism. To test the plausibility and the desirability is it also reviewed if the report can be understood in different ways.</p><p>It turns out that realism finds the report mostly unplausible and not desirable. The liberalism regards the report as both plausible and desirable but finds that it is failing in some parts. The constructivism reckons the report as plausible but not necessarily desirable. It is also shown that the report can be understood in different ways which reduce its plausibility and desirability.</p><p>However, the report offers possible solutions to a difficult dilemma and is a serious contribution to the conflict between the state and the individual.</p>

Turkiet är, givet dess geografiska position samt storleken på sin militärmakt (TAF), en central Nato-medlem. Landet har dock under stora delar av dess historia haft problem med att få civil kontroll över TAF. Detta har resulterat i återkommande militära interventioner med perioder av direkt eller indirekt militärt styre. När Rättvise och utvecklingspartiet (AKP) år 2002 kom till makten spåddes Turkiet gå en mer demokratisk framtid till mötes. Detta då ett närmande till EU, med målet om ett turkiskt EU-medlemskap, stod högst på agendan.  Men hur kom de turkiska civil-militära relationerna egentligen att utvecklas och vad är statusen på dessa idag? Har den civil-militära utvecklingen gjort att risken för en militär intervention nedgått? Med dessa frågor som fond syftar denna studie till att utöka förståelsen för hur AKP:s första 18-år vid makten har påverkat de turkiska civil-militära relationerna för att därigenom, med fokus på TAF:s organisatoriska och sociala struktur, bedöma hur detta i sin tur påverkat risken för en militär intervention i den inhemska politiken.  Studien, vilken nyttjar Janowitz teori om nya nationer, kommer fram till att Turkiets civil-militära relationer successivt utvecklats från att ha haft många likheter med idealtypen demokratiskt konkurrerande till att gradvis närma sig auktoritär en-partikontroll, vilket är den idealtyp som dominerar vid studiens tidsmässiga slutpunkt, år 2020. I takt med den civil-militära utvecklingen har den civila kontrollen över TAF stärkts avsevärt. Detta har inneburit att TAF:s organisatoriska och sociala struktur förändrats i grunden vilket gjort att risken för en militär intervention gått från att inledningsvis varit hög till att vid tiden för studiens slutskede bedömas som låg.

Denna uppsats har som syfte att besvara frågeställningen: Vilken roll spelade det humanitära inslaget som en motiverande faktor för Sveriges deltagande i Libyenkonflikten mellan den 2 april 2011 och den 24 oktober 2011? Fallstudie: Riksdagens protokoll 2010/11:81. Detta kommer att göras genom att olika analysmetoder appliceras på de tal som finns representerade i Riksdagens protokoll 2010/11:81. De analysmetoder som används är politisk diskursanalys (PDA), kvalitativ innehållsanalys, samt kritisk diskursanalys (CDA). Genom utförandet av dessa kommer uppsatsen att besvara i vilken utsträckning riksdagsledamöter använde humanitära aspekter i sin debatt om Sveriges beslut att delta i den internationella militära interventionen med namn Resolution 1973. Genom att utföra en PDA och en kvalitativ innehållsanalys kan vi finna de viktigaste argumenten samt påståendena för dessa i texten Riksdagens protokoll 2010/11:81. Därefter kommer en CDA att genomföras. Genom att göra detta kan den debatt som analyseras samt det resultat vi kom fram till genom utförandet av en PDA och en kvalitativ innehållsanalys placeras i en kontext. På så sätt kan en bedömning av politikernas argument och påståenden som de använde för att motivera Sveriges deltagande i Libyenkonflikten även granskas och jämföras med den kontext som rådde innan och under tidpunkten för debatten. Genom PDA och en kvalitativ innehållsanalys kommer uppsatsen att fastställa att de humanitära aspekterna var av stor betydelse och var den främsta motiverande faktorn i debatten om Sveriges deltagande i Libyenkonflikten. Genom implementeringen av en CDA kommer denna debatt att sättas i en kontext. En kontext där en stor mediakampanj mot den dåvarande Libyska ledaren Muammar Gaddafi skedde, och där flera framstående politiker tycktes påverka FN att implementera Skyldigheten att skydda (R2P) och interventionen mot Libyen, Resolution 1973. Baserat på debatten och den offentliga information som finns tillgänglig verkade det som att media, samt högt uppsatta politiker var en bidragande faktor till Resolution 1973. Därmed verkar det som att olika maktrelationer starkt påverkade den politiska arenan och de politiska beslut som togs i och med Libyenkonflikten 2011.