The purpose of this essay is to analyze Swedish medieval miracle collections through an intersectional perspective to determine how gender and social hierarchy contributes to the medieval power structure. The analysis is done through the use of hermeneutics and discourse analysis as well as quantitative methods. The main conclusions are that while it is difficult to detect individuals’ place in the social hierarchy at times due to the nature of the discourse in the source material, having an elevated social status seems to benefit women in their treatment by the authors. The essay also concludes that one of the main factors in receiving respect from the authors appears to not particularly have to do with either gender or social status specifically but rather belonging to the church.

<p>The purpose of this essay is to look upon the gender structure in Sweden, during the late Middle Ages. Mainly I focus on how the church viewed men and women, since the material of my research, the miracle stories of three saints, was found credible and was written down by churchmen. The saints, whose miracles I have studied, are Birgitta Birgersdotter and Katarina Ulfsdotter of Vadstena and Niklas Hermansson of Linköping. These miracles have earlier been studied by the historian Anders Fröjmark, who has noticed that there are fewer heeled women than men figuring in the miracles. Because of this, Fröjmark draws the conclusion that women were less able to leave their homes and travel as pilgrims to the holy sites of the saints. I, on the other hand, argue that the pilgrim journey was a religious act that both sexes could take equal part in. There are for example plenty of cases in the miracle stories were women have traveled for long distances alone, or with their cured children. The reasons why females are underrepresented could instead be that men seemed more reliable in the eyes of the churchmen. Another reason to the lower representation of women is that men, during the late middle ages, seem to have been far more likely to be the target of accidents and violent assaults.This research also shows that women, being regarded as less reliable, seldom were accepted as witnesses to the miracles. Nuns were however an exception and there is reason to believe that also widows were seen as more reliable than other women. Females who were present during a “birth miracle” were also allowed to witness.</p>

The purpose of this essay is to look upon the gender structure in Sweden, during the late Middle Ages. Mainly I focus on how the church viewed men and women, since the material of my research, the miracle stories of three saints, was found credible and was written down by churchmen. The saints, whose miracles I have studied, are Birgitta Birgersdotter and Katarina Ulfsdotter of Vadstena and Niklas Hermansson of Linköping. These miracles have earlier been studied by the historian Anders Fröjmark, who has noticed that there are fewer heeled women than men figuring in the miracles. Because of this, Fröjmark draws the conclusion that women were less able to leave their homes and travel as pilgrims to the holy sites of the saints. I, on the other hand, argue that the pilgrim journey was a religious act that both sexes could take equal part in. There are for example plenty of cases in the miracle stories were women have traveled for long distances alone, or with their cured children. The reasons why females are underrepresented could instead be that men seemed more reliable in the eyes of the churchmen. Another reason to the lower representation of women is that men, during the late middle ages, seem to have been far more likely to be the target of accidents and violent assaults.This research also shows that women, being regarded as less reliable, seldom were accepted as witnesses to the miracles. Nuns were however an exception and there is reason to believe that also widows were seen as more reliable than other women. Females who were present during a “birth miracle” were also allowed to witness.

<p>Syftet med uppsatsen var att försöka se om det finns ett samband eller en likhet för de båda områden som jag först kom i kontakt med som använde begreppet synkronicitet (kvantfysik och psykologi) och om betydelsen av begreppet var detsamma och dessutom om det fanns angränsande områden som använde sig av begreppet synkroniciet eller något liknande, och vilken innebörd samma begrepp, synkronocitet, i sådana fall kunde ha både vetenskapligt, psykologiskt och religiöst för att återknyta till det område som C-nivån av Religionsvetenskap skulle beröra, nämligen religion och vetenskap.</p><p>Jung har själv refererat till magi och mirakel när han förklarat vad han menar med synkronicitet vilket gjorde att det var naturligt att söka på de områden som använder sig av och beskriver detta. Jag har därför försökt att belysa förekomster och situationer, förutom kvantfysiken och Jungs egna teorier om synkronicitet, som jag uppfattat har likadana eller liknande beskrivningar av upplevelser av fysisk eller känslomässig karaktär. Det jag kom fram till var att religionen också beskriver tillstånd som innehåller de beståndsdelar som Hopcke sammanfattade synkronicitet med, akausalitet, djup emotionell upplevelse, symbolisk och att de inträffar vid betydande övergångar i livet, även om det inte kallas för synkronicitet. Detsamma gäller för det som vi i vardagslag beskriver som ”slumpen” och som vi normalt inte ger någon större betydelse förrän vi ser det inträffade i ett större sammanhang eller i ett senare skede och först då ger det en innebörd.</p><p>Kvantfysiken använder sig av begreppet synkronicitet och beskriver hur helheten består av delar som har en inbördes relation, har betydelse för varandra och egentligen inte går att separera, dock beskrivs det inte ha någon känslomässig karaktär.</p><p>Vi kan konstatera att den innebörd som Jung gav ordet synkronicitet finns att känna igen på de områden som jag försökt att använda mig av, vetenskap, psykologi, religion och i ”vardagssammanhang”.</p>

Syftet med uppsatsen var att försöka se om det finns ett samband eller en likhet för de båda områden som jag först kom i kontakt med som använde begreppet synkronicitet (kvantfysik och psykologi) och om betydelsen av begreppet var detsamma och dessutom om det fanns angränsande områden som använde sig av begreppet synkroniciet eller något liknande, och vilken innebörd samma begrepp, synkronocitet, i sådana fall kunde ha både vetenskapligt, psykologiskt och religiöst för att återknyta till det område som C-nivån av Religionsvetenskap skulle beröra, nämligen religion och vetenskap. Jung har själv refererat till magi och mirakel när han förklarat vad han menar med synkronicitet vilket gjorde att det var naturligt att söka på de områden som använder sig av och beskriver detta. Jag har därför försökt att belysa förekomster och situationer, förutom kvantfysiken och Jungs egna teorier om synkronicitet, som jag uppfattat har likadana eller liknande beskrivningar av upplevelser av fysisk eller känslomässig karaktär. Det jag kom fram till var att religionen också beskriver tillstånd som innehåller de beståndsdelar som Hopcke sammanfattade synkronicitet med, akausalitet, djup emotionell upplevelse, symbolisk och att de inträffar vid betydande övergångar i livet, även om det inte kallas för synkronicitet. Detsamma gäller för det som vi i vardagslag beskriver som ”slumpen” och som vi normalt inte ger någon större betydelse förrän vi ser det inträffade i ett större sammanhang eller i ett senare skede och först då ger det en innebörd. Kvantfysiken använder sig av begreppet synkronicitet och beskriver hur helheten består av delar som har en inbördes relation, har betydelse för varandra och egentligen inte går att separera, dock beskrivs det inte ha någon känslomässig karaktär. Vi kan konstatera att den innebörd som Jung gav ordet synkronicitet finns att känna igen på de områden som jag försökt att använda mig av, vetenskap, psykologi, religion och i ”vardagssammanhang”.

This work studies the introduction of three new cults of saints in the Linköping Bishopric during the Late Middle Ages. Two of them were based at Vadstena Convent: the Holy Bridgel (Birgitta, d. 1373) cult which had its beginning in 1374 and the cult of Katarina Ulfsdotter (d. 1381), which started during the 1410's. The third, the cult of Bishop Nils Hermansson (d. 1391), which originated at the latest in I40l. was associaled w ith the cathedral in Linköping. The introduction of a saint's cult may be relaled to the need of many people in medieval society for healing and protection. The tales about the saint's posthumous miracles played a key role in the introductory phase of the cults. In the dissertation such tales are used as the foundation for the analysis of the varied geographic and social patterns of distnbution of the three cults. The cult of the Holy Bridget was as much an intemational as a Swedish cult. The other cults studied were two of manv attempts to ride on the wave created by the successes of the Bridget cult. They may furthermore be regarded a response to various types of crises which the sponsoring institutions experienced. / Den 29 juni 1374 anlände ett skepp till Söderköpings hamn. Ombord fanns kvarlevorna efter den heliga Birgitta, vilka nu av dottern Katarina efter moderns önskemål skulle föras till Vadstena. När resföljet anlände till Sverige strömmade människor till från alla håll. De var redan klara över att i kistan låg relikema efter ett helgon. Ryktet om Birgittas förmåga att med sina förböner hjälpa sjuka och olycksdrabbåde människor var ett centralt inslag i den helgonkult som byggdes upp kring henne. Birgittakultens exempel lockade till efterföljd. Under det kommande århundradet etablerades ett pärlband av nya helgonkulter i Linköpings stift, däribland kulterna av Birgittas dotter Katarina (1381) och av biskop Nils Hermansson (1391). Denna doktorsavhandling fokuserar intresset på dessa helgonkulter i deras lanseringsskede. Den identifierar de grupper och institutioner som var särskilt aktiva i detta skede, och diskuterar de behov i dåtidens samhälle som gjorde att befolkningens breda lager tog till sig de nya helgonen. / <p>Doktoravhandlingen framlagd vid Uppsala universitet 1992</p>