Bakgrund: De senaste årtionde har antalet ansökningar gällande könsbyte ökat i Sverige. Personer som identifierar sig som det motsatta könet, transpersoner, kan oftast ses som en utsatt patientgrupp. De personer som vill förändra sin kropp till det könet de vill efterlikna, finns det åtgärder och behandlingar som gör detta möjligt. Vilket sätter stora krav på sjukvårdspersonal. Syfte: Syftet var att beskriva transpersoners upplevelser i mötet med sjukvården. Metod: En litteraturstudie har genomförts genom att ha analyserat och sammanställt sju kvalitativa vetenskapliga artiklar. Detta resulterade i tre kategorier. Resultat: Det visade sig att transpersoner möttes av vårdpersonal med bristande kunskap, då vårdpersonal inte visste hur de skulle vårda patientgruppen. Transpersoner kände sig även förbisedda, eftersom det fanns vårdpersonal som ignorerade och nonchalerade patientgruppen. När patientgruppen sökte vård blev de diskriminerade, vilket resulterande till att patientgruppen fick finna andra transvänliga vårdgivare. Slutsats: För att undvika att transpersoner upplever sig diskriminerade samt förbisedda krävs det som vårdpersonal att vara professionell i sin yrkesroll, behandla alla sina patienter jämlikt samt ha ett holistiskt synsätt. Eftersom det finns brister inom vårdandet av transpersoner kan det behövas ytterligare forskning inom området, för att vidga kunskapen kring vårdandet och mötet med patientgruppen. För att inte möta transpersoner med okunskap är det därför viktigt att vårdpersonal ständigt håller sig uppdaterade med ny forskning.

Bakgrund ADHD är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning vilken karakteriseras av hyperaktivitet, impulsivitet samt bristande uppmärksamhet. Mötet i vården är en utgångspunkt vilken ger både vårdgivaren och patienten en möjlighet till ömsesidig förståelse och samarbete - en essentiell del av omvårdnaden som kan individanpassas och förbättras. För att mötet för personer med funktionsnedsättning inte ska bli lidande krävs förståelse från vårdgivarens sida. Omfattande forskning kring ADHD finns ur medicinskt perspektiv. Studier om patientupplevelser kring mötet i den psykiatriska vården finns dock endast i fåtal. Syfte Syftet var att beskriva hur vuxna med ADHD upplever mötet med psykiatrin. Metod Allmän litteraturstudie. Efter att en vetenskaplig kvalitetsbedömning utförts inkluderades 16 vetenskapliga artiklar. Artiklarna tabellerades sedan i en matris. Resultat I arbetet utkristalliserades tre huvudteman; Relationen till vårdgivaren, Ouppfyllda behov, och Information och kunskap. Personer med ADHD:s upplevelse av mötet med psykiatrin präglas av vårdgivares okunskap och fördomar, bristande kommunikation, samt svårigheter i tillgången till vård. Vidare upplevdes uppföljning av vården som bristfällig, vilket gav en otrygghetskänsla samt osäkerhet kring framtida vårdkontakt. Slutsats Ett lyckat möte med vuxna personer med ADHD kan vara avgörande för vårdkontakten. Få sökte vård trots omfattande behov av stöd, och mötet med psykiatrin visade på förbättringspotential då många kände sig avvisade och misstrodda. Stor förbättringspotential påvisades gällande vårdpersonalens kunskap om hur tillståndet yttrar sig i vuxenlivet. Nyckelord: ADHD, Information, Kommunikation, Mötet, Vuxna

Bakgrund: Mörkertalet av sexuella övergrepp är avsevärt. Kvinnor känner skuld, rädsla, skam och tvivlar på vård och rättssystem vid sådana händelser. Vården känner okunskap och rädsla inför att beröra ämnet. Då ämnet är tabubelagt kommer eventuella offer inte upp till ytan i tid för att få rätt vård och ohälsa ökar i samhället. Det ligger i sjuksköterskans professionella ansvar att i möte med patienten kunna identifiera sexuella övergrepp och att vara förberedd på hur avslöjanden hanteras. Syfte: Att beskriva hur sjuksköterskan kan identifiera sexuella övergrepp i mötet med kvinnor inom hälso- och sjukvård. Metod: Metoden som valdes i föreliggande arbete var en litteraturöversikt. Databassökningar gjordes i PubMed, CINAHL samt manuellt. Totalt 16 artiklar inkluderades och sammanställdes. Resultat: Sjuksköterskan ser vikten av att prata om sexuella övergrepp men hinder och attityder gör att ämnet undviks. Kvinnor ställer sig generellt positiva till frågor om sexualitet och sexuella övergrepp men få tar själva initiativ till att berätta. Kunskap och erfarenhet är bärande faktorer för att stärka självförtroendet och ge verktyg till sjuksköterskan i frågan om att screena patienten via direkt fråga eller enkät, samt att kunna hänvisa till rätt vårdinstans. Slutsats: Med mer utbildning och erfarenhet hos sjuksköterskor kan chansen öka att identifiera offer av sexuella övergrepp. Samtal om sexualitet med patienter bör vara lika naturligt som samtal om nutrition. För att den drabbade ska öppna upp sig kan vården välkomna samtal om sexualitet och sexuella övergrepp, vilket innebär att ställa frågan och uppmärksamma problemet.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett globalt folkhälsoproblem. Det drabbar främst kvinnor där förövaren är en man. Våldet kan yttra sig genom olika uttryck och konsekvenserna är ofta allvarliga. Sjuksköterskan ska utgå från personcentrerad omvårdnad och har en betydande roll i mötet med de våldsutsatta kvinnorna. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelser i mötet med kvinnor utsatta för våld i nära relation.  Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ design och induktiv ansats. Databaserna CINAHL, Medline och PsycINFO användes. 12 artiklar analyserades med hjälp av Fribergs femstegsmodell. Resultat: I resultatet framkom tre huvudteman med tillhörande sju subteman. De huvudteman som identifierades var Sjuksköterskornas känslor i mötet med de våldsutsatta kvinnorna, Utmaningar i mötet och Sjuksköterskornas upplevelser av professionellt ansvar.  Slutsatser: Litteraturöversikten visade att sjuksköterskorna upplevde miljö, egna känslor, kunskap och utbildning som påverkande faktorer vid mötet med de våldsutsatta kvinnorna. Detta bidrog till att den personcentrerade omvårdnaden åsidosattes vilket påverkade identifieringen av våld i nära relation. En förbättring på organisationsnivå krävs för att säkerställa en god omvårdnad i mötet med de våldsutsatta kvinnorna.  Nyckelord: Ansvar, mötet, känslor, personcentrerad omvårdnad, upplevelser, våldsutsatta kvinnor / Background: Intimate partner violence is a global public health problem. It mainly affects women where the perpetrator is a man. Violence can manifest itself through various expressions and the consequence of the violence is often serious. The nurse’s should use person-centered care and has a significant role in the meeting with women exposed to violence.  Aim: The purpose was to describe the nurse’s experiences in the meeting with women exposed to intimate partner violence. Method: A literature review with qualitative design and inductive approach. The CINAHL, Medline and PsycINFO databases were used. 12 articles were analyzed using Friberg's five-step model.  Result: The result showed three main themes with seven sub-themes. The main themes identified were The nurses’ feelings in the meeting with the abused women, Challenges in the meeting and The nurses’ experiences of professional responsibility. Conclusion: The literature review showed that the nurses’ experienced the environment, their own feelings, knowledge, and education as influencing factors in the meeting with the abused women. This contributed to the neglect of person- centered care, which affected the identification of violence in close relationship. An improvement at the organizational level is required to good care in the meeting with the women.  Keywords: Abused women, experiences, feelings, meeting, responsibility, person- centered care