Bakgrund: Smärta från rörelseorganen ligger bakom många sjukskrivningar. För att stärka den medicinska rehabiliteringen gjorde Socialdepartementet en överenskommelse med Sveriges kommuner och landsting 2008; Rehabgarantin. Den insats som skulle få prestationsersättning var multimodal rehabilitering. I Landstinget Dalarna har man startat multimodala team med resurser från Rehabgarantin i primärvården. Denna uppsats beskriver ett sådant teams uppbyggnad och faktorer som personal uppfattar som viktiga för teamets uppbyggnad och arbete. Syfte: Syftet med förändringsarbetet är att patienter med långvarig värk ska få ett snabbt och adekvat omhändertagande av ett team som har kunskaper och erfarenhet av att jobba tillsammans. Studiefrågor: Vilka effekter för patienterna kan kopplas till ansatsen att skapa multimodal rehabilitering på en primärvårdspraktik? Vilka faktorer, upplever personal på vårdcentralen, har påver-kat skapandet av ett smärtteam på vårdcentralen? Metod: En blandad studie med flera metoder för datainsamling. Öppen intervju med personal, strukturerad telefonintervju med patienter och journalgranskning. Resultat: Smärtteamet har lyckats påverka arbetsåtergången och patienterna har en positiv upp-levelse av genomförandet av rehabiliteringen där de varit med och skapat en rehabiliteringsplan. De faktorer som personal upplever har påverkat smärtteamets uppbyggnad är: syfte, mätningar, patientcentrering, samarbete, miljö, engagemang, information, stöd från ledning och tid. Diskussion: Oavsett om man fokuserar på ett teams uppbyggnad eller generellt på ett förbättringsarbete återkommer vissa faktorer som viktiga. Här ingår en tydlig plan för arbetet där deltagarna ställer sig bakom syftet med det arbete som man i teamet ska utföra och kontinuerliga mätningar för att öka engagemanget för deltagarna i arbetet och de som direkt eller indirekt berörs av arbetet. Vidare finns det en vinst att skapa sig en gemensam bild av vad vi tillsammans ska uppnå. Vidare forskning behövs av effekterna av teamarbete med smärtpatienter. Patientnytta och ekonomiska konsekvenser behöver kartläggas. Är multimodal rehabilitering det bästa alternativet eller kan intermediär rehabilitering vara ett alternativ för små enheter?

Bakgrund: I litteraturen finns smärta, livskvalitet och arbetsåtergång beskrivet och utvärderat i nära anslutning till avslutad multimodal rehabilitering (MMR). Det saknas dock långtidsuppföljningar på mer än två år på patienter som genomgått MMR.Metod: Data om smärta (numerisk skala), livskvalitet (EuroQol 5 Dimensions (EQ5D)), aktivitetsbegränsning p.g.a. smärta (Multidimensional Pain Inventory (MPI)) och arbetsåtergång samlades in från frågeformulär. Datan jämfördes med insamlad data före MMR och efter MMR fyra år tillbaka i tiden för att undersöka om det förelåg skillnader. Datan analyserades med Wilcoxons tecken-rangtest och Chi2.Resultat: Undersökningsgruppen bestod av 31 personer. Resultatet visade statistiskt signifikanta skillnader i smärta och livskvalitet efter genomgången multimodal rehabilitering och även fyra år senare p<0,033. Det förelåg ingen signifikant skillnad i Delskala 3 MPI som mäter kontroll. I de övriga delskalorna som mäter minskad smärta, minskning av hur smärtan inverkar och minskning av känslomässig obalans visade statistisk signifikans direkt efter och fyra år efter avslutad MMR p<0,001.Konklusion: Resultatet i studien visade att det förelåg statistiskt signifikanta skillnader i minskad smärta och ökad livskvalitet hos en grupp deltagare med långvarig ryggsmärta direkt efter avslutad MMR2 och även fyra år senare. Trots att deltagarna upplever minskad smärta och ökad livskvalitet upplever de inte att de har kontroll över sitt liv, problem, värk och stressade situationer.

Bakgrund: Långvarig smärta är ett vanligt förekommande besvär och de flesta patienterna söker vård i primärvården, vilket betyder att primärvården har en viktig roll i att identifiera och bedöma smärtproblematik. MMR har visat sig vara den mest effektiva behandlingen vid långvariga smärttillstånd, men det är oklart hur fysioterapeuter väljer ut patienter för behandling med MMR. Syfte: Att beskriva fysioterapeuters erfarenheter och tankar kring om och när multimodal rehabilitering ska erbjudas som behandling i primärvården hos patienter med långvarig smärta. Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats bestående av semistrukturerade intervjuer med sex legitimerade fysioterapeuter inom primärvården i Region Östergötland. Datan analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier: MMR i relation till unimodal behandling; faktorer som stödjer eller motsäger erbjudande av MMR; primärvårdens roll vid erbjudande av MMR och slutgiltigt beslut till remittering av MMR. Konklusion: Fysioterapeuter i primärvården hade både lika och olika erfarenheter och tankar gällande arbetet med erbjudande av MMR. Förbättring på individ- och verksamhetsnivå skulle kunna skapa samsyn i hur remitteringen ska bedrivas och kan bidra till säkrare fysioterapeuter och en mer kvalitativ och jämlik vård för patienter med långvarig smärta. Resultatet av studien kan därför vara värdefull för fysioterapeuter och verksamhetsansvariga i primärvården.

Bakgrund: Smärta från rörelseorganen ligger bakom många sjukskrivningar. För att stärka den medicinska rehabiliteringen gjorde Socialdepartementet en överenskommelse med Sveriges kommuner och landsting 2008; Rehabgarantin. Den insats som skulle få prestationsersättning var multimodal rehabilitering. I Landstinget Dalarna har man startat multimodala team med resurser från Rehabgarantin i primärvården. Denna uppsats beskriver ett sådant teams uppbyggnad och faktorer som personal uppfattar som viktiga för teamets uppbyggnad och arbete. Syfte: Syftet med förändringsarbetet är att patienter med långvarig värk ska få ett snabbt och adekvat omhändertagande av ett team som har kunskaper och erfarenhet av att jobba tillsammans. Studiefrågor: Vilka effekter för patienterna kan kopplas till ansatsen att skapa multimodal rehabilitering på en primärvårdspraktik? Vilka faktorer, upplever personal på vårdcentralen, har påverkat skapandet av ett smärtteam på vårdcentralen? Metod: En blandad studie med flera metoder för datainsamling. Öppen intervju med personal, strukturerad telefonintervju med patienter och journalgranskning. Resultat: Smärtteamet har lyckats påverka arbetsåtergången och patienterna har en positiv upplevelse av genomförandet av rehabiliteringen där de varit med och skapat en rehabiliteringsplan. De faktorer som personal upplever har påverkat smärtteamets uppbyggnad är: syfte, mätningar, patientcentrering, samarbete, miljö, engagemang, information, stöd från ledning och tid. Diskussion: Oavsett om man fokuserar på ett teams uppbyggnad eller generellt på ett förbättringsarbete återkommer vissa faktorer som viktiga. Här ingår en tydlig plan för arbetet där delta-garna ställer sig bakom syftet med det arbete som man i teamet ska utföra och kontinuerliga mät-ningar för att öka engagemanget för deltagarna i arbetet och de som direkt eller indirekt berörs av arbetet. Vidare finns det en vinst att skapa sig en gemensam bild av vad vi tillsammans ska uppnå. Vidare forskning behövs av effekterna av teamarbete med smärtpatienter. Patientnytta och eko-nomiska konsekvenser behöver kartläggas. Är multimodal rehabilitering det bästa alternativet eller kan intermediär rehabilitering vara ett alternativ för små enheter? / Background: Pain from the musculoskeletal system is the cause of sick leave. To reinforce the medical rehabilitation the Social Ministries did an agreement with Sweden's municipalities and county councils 2008; the rehab warranty. The effort that would receive performance bonuses was multimodal rehabilitation. In the county council of Dalarna they have been starting multi-modal teams of the resources of the rehab warranty. This thesis describes the start of one of these teams and factors that staff perceived important for teambuilding and work. Purpose: Aim for the improvement: Patients with chronic pain should receive prompt and adequate care from a team that has experience and knowledge to work together. Study questions: What effects for the patients can be connected to the attempts to create multi-modal rehabilitation in a primary care practice? What factors, experienced by staff at the centre, has influenced the creation of the pain team at the centre? Method: A mixed methods study with several methods for collecting results. Open interviews with personnel, structured telephone interviews with patients and journal review. Results: The pain team has managed to influence patients’ possibilities to return to work. Patients perceived the rehabilitation process positively when they could participate in the care in the making of a rehab plan. The factors that staff experience has affected team building were: purpose, measurements, patient centeredness, cooperation, environment, commitment, information, support from management, and time. Discussion: Whether you focus on team-building or on improvement work some factors remain important. Among these factors are a clear plan for the work that the participants align to and continuous measurements to increase the engagement for the participants in the team and others that is affected of the teams work. Further research is needed about teamwork in rehabilitation of pain patients and the economic consequences it brings. Is it multimodal rehabilitation that gives good effects or could intermediate rehabilitation be an alternative for small organisations?

Syfte. Projektets syfte var att utvärdera två smärtteam, Odontologiska smärtgruppen vid Odontologiska fakulteten, Malmö Högskola och Referensgruppen för långvarig Orofacial Smärta (ROS), Kalmar, gällande arbetssätt samt undersöka patienternas behandlingsresultat och upplevelser av kontakten med respektive smärtteam. Material och metod. Samtliga patienter från Odontologiska smärtgruppen de senaste två åren och ROS de senaste tre åren fick en enkät tillsänd. Femton respektive tretton patienter svarade (67 %). Enkäten omfattade patienternas nuvarande orofaciala smärtintensitet och dess på-verkan på det vardagliga livet, behandlingsresultat, käkfunktion och övriga smärtor.Resultat. Patienter från ROS hade signifikant fler övriga smärtor än patienter från Odontolo-giska smärtgruppen innan kontakt med respektive smärtteam (p = 0,017). Patienterna från ROS ansåg att smärtteamets bemötande var av större vikt för deras tillfrisknande än patienter-na från Odontologiska smärtgruppen (p = 0,025). Hög grad av depression eller ångest (oro, nervositet, ängslan, lite glädje eller intresse av att göra saker) på grund av smärtan under de senaste två veckorna påverkade det vardagliga livet (rs = 0,60, n = 23, p = 0,003) och behand-lingsresultatet negativt (rs = -0,55, n = 26, p = 0,004) samt begränsade käkfunktionen (rs = 0,50, n = 26, p = 0,004). Slutsats. Studien tyder på att patienter som utreds i ROS har fler andra smärtor än patienter från Odontologiska smärtgruppen. Patienter som utreds i ROS förefaller anse att smärtteamets bemötande var av större vikt för deras tillfrisknande. Gemensamt för alla deltagande patienter var att depression och ångest påverkar det dagliga livet negativt, att behandlingsresultatet blir sämre och att käkfunktionen är mer begränsad. / Objective. The purpose of this study was to evaluate two pain groups (“Odontologiska smärtgruppen” at the Faculty of Odontology, Malmö University and “Referensgruppen för långvarig Orofacial Smärta” (ROS), Kalmar) and to investigate patients’ experiences regarding communication and treatment effects.Material and methods. All patients examined by the Odontologiska smärtgruppen the last two years and ROS the last three years were invited to participate in a questionnaire study. Fifteen patients from Odontologiska smärtgruppen and thirteen from ROS responded (67 %). The questionnaire assessed current pain intensity, the impact of pain on everyday life, treatment outcome, jaw function and number of pains.Results. Patients from ROS had significantly higher number of other pains before contact with their pain group (p = 0,017). Patients from ROS considered the personal communication with the pain group to be of greater importance for their recovery (p = 0,025) then the patients from the Odontologiska smärtgruppen. Common to all patients was that depression or anxiety (nervousness, uneasiness, little pleasure or interest in doing things) due to orofacial pain the last two weeks had a major negative impact on activities of daily life, treatment result and jaw function limitation.Conclusion. This study suggests that patients evaluated at ROS have higher number of other pains before contact with their pain group. The personalized contact with the pain group was of greater importance for the recovery for the patients of ROS. Common to all patients were that depression and anxiety have a major negative impact on activities of daily life, treatment result and limitation of jaw function.

Bakgrund: Långvarig smärta har konsekvenser på såväl individ- som samhällsnivå och är ett stort folkhälsoproblem. Forskning har visat måttligt till starkt vetenskapligt stöd för multimodal rehabilitering (MMR) vid komplex smärtproblematik. Vad fysioterapeuten använder för åtgärder inom MMR och hur samarbetet med andra yrkeskategorier ser ut finns dåligt beskrivet. Syfte: Att kartlägga fysioterapeutens arbete inom ramen för multimodal smärtrehabilitering inom specialistvården (MMR2). Metod: Webbenkätstudie där data samlades in från 71 fysioterapeuter som arbetade på enheter anslutna till Nationella registret över smärtrehabilitering (NRS). Resultat: Fysioterapeuternas arbete bestod framförallt av undervisning/råd och olika former av träning. Strategier för beteendeförändring, övningar i medveten närvaro/kroppsmedvetenhet och hemövningar var andra vanliga åtgärder. Acceptance and Commitment Therapy (ACT) och Kognitiv beteendeterapi (KBT) användes i flera moment av rehabiliteringen på många enheter. Rehabilitering i grupp var vanligast med aktiva åtgärder som till exempel träning. Rehabiliteringsperioden var vanligen 8-11 veckor, under vilken patienten träffade en fysioterapeut flera gånger i veckan. Teamen hade ett tätt samarbete med regelbundna teamträffar, uppföljningar och gemensamma åtgärder. Slutsats: Fysioterapeutens arbete inom MMR2 utgår från ett biopsykosocialt perspektiv där tyngdpunkten ligger i att återställa och/eller förbättra kroppsfunktion. Fysioterapeuterna har bred kompetens och lång erfarenhet vilket möjliggör att deras kunskaper om kroppen och rörelsesystemet kan integreras med åtgärder för beteendeförändring. Tillsammans med övriga yrkeskategorier täcker fysioterapeutens arbete in alla domäner i Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (ICF). För en ökad förståelse kring vad som styr valet av fysioterapeutiska åtgärder inom MMR2 och hur arbetet med dessa åtgärder ser ut i den kliniska vardagen behövs fortsatt forskning. / Background: Chronic pain is a common cause for patients seeking care. The consequences of chronic pain can be seen at both individual and social level. Research has shown moderate to strong scientific support for multimodal rehabilitation (MMR) in complex pain problems. What the physiotherapist uses for interventions within MMR and how the collaboration with other occupational categories works is poorly described. Aim: To study what interventions physiotherapist’s use in multimodal pain rehabilitation in specialist care settings (MMR2) in Sweden. Methods: Web survey study where data was collected from 71 physiotherapists working at units connected to the Swedish Quality Registry for Pain Rehabilitation (SQRP). Results: The most common interventions were teaching/counseling and various forms of exercise. Strategies for behavioral change, mindfulness/body awareness and homework exercises are other commonly used interventions. Acceptance and Commitment Therapy (ACT) and Cognitive Behavioral Therapy (CBT) were used in several stages of rehabilitation on many units. Rehabilitation in group were the most common form of work and the interventions are primarily patient active as physical activity. The rehabilitation period were usually 8-11 weeks, where the patient saw a physiotherapist several times a week. The teams worked closely with regular team meetings, follow-ups and sometimes joint actions such as patient education and group training. Conclusion: The physiotherapist's work in MMR2 is based on a biopsychosocial perspective where the focus lies in restoring and/or improving body function. Physiotherapists have broad competence and long experience, enabling their knowledge about the body and the movement system to be integrated with behavioral change technics. Together with other occupational categories, the physiotherapist's work covers all domains in the Functional Classification, Disability and Health Classification (ICF). For increased understanding of the choice of physiotherapeutic interventions within MMR2, and how these interverventions works in the clinical setting, further research is needed.

The purpose of this study is to describe the content and effects of implemented interventions for people with chronic pain in multimodal rehabilitation in primary careA literature study has been carried out, with a systematic review of all available studies of varying study designs that meet the study's inclusion criteria.Implementation of multimodal rehabilitation can have positive effects on the patient’s health. There is still no information about the care group that would be able to work together in a primary care to achieve the best results. / <p>Validerat; 20160830 (global_studentproject_submitter)</p>

Personer med långvarig smärta är en stor patientgrupp inom primärvården i Sverige med olika bakgrund och hälsa. Interdisciplinärt multimodalt smärtrehabiliteringsprogram (IPRP) är en behandlingsmetod som används både i specialist- och primärvård för patienter med långvarig smärta. Denna studie är en retrospektiv registerstudie där svar från självrapporterade enkäter analyserats. Syftet var att undersöka om självskattad hälsorelaterad livskvalitet, fysisk funktion, aktivitetsnivå, ångest och depression skiljer sig mellan patienter med låg respektive hög utbildningsnivå hos de som genomgått IPRP för långvarig smärta inom primärvården i Sverige. Studien undersökte skillnader mellan grupperna både vid baslinje och 1-års uppföljning samt skillnader i förändring däremellan. Resultaten visade statistiskt signifikanta skillnader vid baslinje och 1-års uppföljning vad gäller hälsorelaterad livskvalitet och fysisk funktion. För ångest och depression var skillnaderna enbart signifikanta vid 1-års uppföljning. Skillnaden i förändring mellan grupperna var signifikant för ångest och depression. Gruppen med hög utbildningsnivå skattade högre hälsorelaterad livskvalitet och bättre fysisk funktion. Det var även en mindre andel patienter med diagnosen ångest och depression i den gruppen och de förbättrades i större utsträckning vad gäller ångest och depression. Denna studie indikerar att utbildningsnivå är en bakgrundsfaktor som hälso- och sjukvården bör ta hänsyn till för att bidra till en mer jämlik hälsa i befolkningen. Det behövs mer forskning där resultat jämförs mellan patienter med låg och hög utbildningsnivå som genomgått IPRP för långvarig smärta då detta är en forskningslucka.