Bakgrund: I litteraturen finns smärta, livskvalitet och arbetsåtergång beskrivet och utvärderat i nära anslutning till avslutad multimodal rehabilitering (MMR). Det saknas dock långtidsuppföljningar på mer än två år på patienter som genomgått MMR.Metod: Data om smärta (numerisk skala), livskvalitet (EuroQol 5 Dimensions (EQ5D)), aktivitetsbegränsning p.g.a. smärta (Multidimensional Pain Inventory (MPI)) och arbetsåtergång samlades in från frågeformulär. Datan jämfördes med insamlad data före MMR och efter MMR fyra år tillbaka i tiden för att undersöka om det förelåg skillnader. Datan analyserades med Wilcoxons tecken-rangtest och Chi2.Resultat: Undersökningsgruppen bestod av 31 personer. Resultatet visade statistiskt signifikanta skillnader i smärta och livskvalitet efter genomgången multimodal rehabilitering och även fyra år senare p<0,033. Det förelåg ingen signifikant skillnad i Delskala 3 MPI som mäter kontroll. I de övriga delskalorna som mäter minskad smärta, minskning av hur smärtan inverkar och minskning av känslomässig obalans visade statistisk signifikans direkt efter och fyra år efter avslutad MMR p<0,001.Konklusion: Resultatet i studien visade att det förelåg statistiskt signifikanta skillnader i minskad smärta och ökad livskvalitet hos en grupp deltagare med långvarig ryggsmärta direkt efter avslutad MMR2 och även fyra år senare. Trots att deltagarna upplever minskad smärta och ökad livskvalitet upplever de inte att de har kontroll över sitt liv, problem, värk och stressade situationer.

<p>De senaste årens höga sjukskrivningstal hänger till stor del samman med</p><p>stressrelaterad ohälsa. Specifik kunskap om arbetsträning för individer med</p><p>en stressrelaterad diagnos ur ett individperspektiv saknas. Syftet med denna</p><p>studie var att undersöka upplevelsen av arbetsträning som arbetslivsinriktad</p><p>rehabiliteringsåtgärd hos individer med en stressrelaterad diagnos. En</p><p>kvalitativ studie genomfördes och genom intervjuer med fyra personer som</p><p>varit sjukskrivna längre än sex månader för en stressrelaterad diagnos, som</p><p>arbetstränat och som sedan återgått till arbete har upplevelsen av</p><p>arbetsträning hos dessa fångats. Genom en innehållsanalys analyserades och</p><p>tolkades intervjusvaren. Resultatet visade att individerna upplevde att de</p><p>själva drivit på rehabiliteringsprocessen. De upplevde till viss del att det</p><p>saknas kunskap och kompetens bland berörda aktörer. Några av de faktorer</p><p>som de upplevde vara av betydelse för att arbetsträningen ska bli lyckad var</p><p>byte av arbetsmiljö, ett bra bemötande, förståelse från omgivningen, stöd för</p><p>personlig utveckling och en känsla av att det finns nya möjligheter för</p><p>individen i arbetslivet. Detta är faktorer att beakta vid individers</p><p>arbetsträning efter en stressrelaterad diagnos. Förändringar i organisationen</p><p>kring rehabilitering kan stärka dessa faktorer och kanske öka individers</p><p>möjlighet att återgå till arbete efter en stressrelaterad diagnos.</p>

De senaste årens höga sjukskrivningstal hänger till stor del samman med stressrelaterad ohälsa. Specifik kunskap om arbetsträning för individer med en stressrelaterad diagnos ur ett individperspektiv saknas. Syftet med denna studie var att undersöka upplevelsen av arbetsträning som arbetslivsinriktad rehabiliteringsåtgärd hos individer med en stressrelaterad diagnos. En kvalitativ studie genomfördes och genom intervjuer med fyra personer som varit sjukskrivna längre än sex månader för en stressrelaterad diagnos, som arbetstränat och som sedan återgått till arbete har upplevelsen av arbetsträning hos dessa fångats. Genom en innehållsanalys analyserades och tolkades intervjusvaren. Resultatet visade att individerna upplevde att de själva drivit på rehabiliteringsprocessen. De upplevde till viss del att det saknas kunskap och kompetens bland berörda aktörer. Några av de faktorer som de upplevde vara av betydelse för att arbetsträningen ska bli lyckad var byte av arbetsmiljö, ett bra bemötande, förståelse från omgivningen, stöd för personlig utveckling och en känsla av att det finns nya möjligheter för individen i arbetslivet. Detta är faktorer att beakta vid individers arbetsträning efter en stressrelaterad diagnos. Förändringar i organisationen kring rehabilitering kan stärka dessa faktorer och kanske öka individers möjlighet att återgå till arbete efter en stressrelaterad diagnos.

Dagliga aktiviteter är ett centralt begrepp inom arbetsterapi och något som individen engagerar sig i varje dag. För individer som varit långtidssjukskrivna och återgår i arbete påverkas många områden. Ett område är i vilken utsträckning olika dagliga aktiviteter utförs. Syftet med studien var att beskriva och jämföra aktivitetsutförandet under och efter långtidssjukskrivningen samt beskriva hur arbetet påverkat livssituationen. Författarna till studien utgick från en kvantitativ metod med målinriktat urval. För att samla in data om aktivitetsutförandet användes enkäter som konstruerats för studien, med frågor om hur ofta olika dagliga aktiviteter utfördes under långtidssjukskrivningen samt hur ofta de utförs idag. Studien bygger på resultatet av enkäterna där 23 deltagare, 6 män och 17 kvinnor, i åldrarna 28 - 62 år medverkade. Utifrån resultatet gjordes en jämförelse av aktivitetsutförandet under och efter långtidssjukskrivningen. Resultatet visade att aktivitetsutförandet hade ökat efter långtidssjukskrivningen. Dessutom framkom att arbetet påverkat tillvaron för deltagarna positivt. Eftersom antalet deltagare var litet kan resultatet inte generaliseras men var ändå intressant ur ett arbetsterapeutiskt perspektiv och författarna till studien anser att fler studier behövs kring aktivitetsutförandet i samband med långtidssjukskrivning och återgång i arbete

<p><p>Dagliga aktiviteter är ett centralt begrepp inom arbetsterapi och något som individen engagerar sig i varje dag. För individer som varit långtidssjukskrivna och återgår i arbete påverkas många områden. Ett område är i vilken utsträckning olika dagliga aktiviteter utförs. Syftet med studien var att beskriva och jämföra aktivitetsutförandet under och efter långtidssjukskrivningen samt beskriva hur arbetet påverkat livssituationen. Författarna till studien utgick från en kvantitativ metod med målinriktat urval. För att samla in data om aktivitetsutförandet användes enkäter som konstruerats för studien, med frågor om hur ofta olika dagliga aktiviteter utfördes under långtidssjukskrivningen samt hur ofta de utförs idag. Studien bygger på resultatet av enkäterna där 23 deltagare, 6 män och 17 kvinnor, i åldrarna 28 - 62 år medverkade. Utifrån resultatet gjordes en jämförelse av aktivitetsutförandet under och efter långtidssjukskrivningen. Resultatet visade att aktivitetsutförandet hade ökat efter långtidssjukskrivningen. Dessutom framkom att arbetet påverkat tillvaron för deltagarna positivt. Eftersom antalet deltagare var litet kan resultatet inte generaliseras men var ändå intressant ur ett arbetsterapeutiskt perspektiv och författarna till studien anser att fler studier behövs kring aktivitetsutförandet i samband med långtidssjukskrivning och återgång i arbete</p></p>

Syfte: Syftet med denna studie var att kartlägga långtidssjukskrivnas hälsa före och efter avslutad intervention samt studera vilka faktorer som hindrat alternativt främjat återgång i arbete hos individer med tidsbegränsad sjukersättning. Metod: Studien baseras på data från EU-projektet ”SAMKLANG” som är en longitudinell interventionsstudie. Data har samlats in på 59 långtidssjukskrivna deltagare via enkäter både före projektstart och ett år efter och dels har data samlats in kvalitativt genom semistrukturerade intervjuer med 13 deltagare efter det att projektet avslutats. Intervjudeltagarna var indelade i två grupper (de som hade återgått i arbete/studier och de som fortfarande var sjukskrivna). Interventionen bygger på både behandling och samverkan mellan organisationer som är involverade i rehabilitering av personer som har ett år kvar av sin tid i sjukersättning. Resultatet från enkäterna analyserades fram via ANOVA upprepad mätning och data från intervjuerna analyserades via innehållsanalys. Resultat: Huvudresultaten från den kvantitativa delstudien visade att det inte fanns någon skillnad mellan de som efter ett år återgått i arbete/studier, arbetsträning alternativt de som fortfarande var sjukskrivna gällande kön, ålder eller utbildningsnivå. Den självskattade depressions- och ångestnivån minskade och självskattad hälsa och inre kontroll ökade signifikant över tid för den grupp som kommit ut i arbete efter projektet jämfört med de två andra grupperna. Den kvalitativa analysen av intervjuerna identifierade följande tema som stödjande faktorer för arbetsåtergång: att besitta egen drivkraft, ha en insikt om arbetets mervärde och att hitta en balans mellan krav- kontroll-stöd. Det tema som beskriver hur myndigheter kan hjälpa och stödja långtidssjukskrivna tillbaks i arbete är: trygghet med mer vårdkompetens och att synliggöra individuella behov. Slutsats: Att återgå i arbete för en tidigare långtidssjukskriven person kopplas till bättre självrapporterad hälsa med mindre depression och ångestbesvär, en starkare känsla av inre kontroll och en högre tilltro till egen förmåga jämfört med om personer fortfarande är sjukskrivna. Framgångsfaktorer för arbetsåtergång är balans mellan krav, kontroll och stöd för individen och en egen motivation att återgå i arbete. För att underlätta arbetsåtergång hos långtidssjukskrivna bör myndigheter och inblandade parter samverka med vård, erbjuda trygghet och synliggöra varje enskild individs behov av rehabilitering. / Aim: The aim of this study was to investigate long term sickness absentees’ health status before and after an intervention. Furthermore, to gain deeper understanding of factors related to promoting and preventing return to work for people with limited sick leave compensation. Method: The study is based on data from the EU-funded project ”SAMKLANG” which is a longitudinal intervention study. Data has been collected from 59 long term absentees though questionnaires conducted before and one year after the start of the project. Data has also been collected through semi structured interviews from 13 participants after the end of the project. They were divided into two groups (those who had returned to work/studies or had an internship and those who still were sickness absent). The intervention is based on treatment as well as cooperation between organizations involved in a rehabilitation process for people with one year of sick leave compensation remaining. The results from the surveys were analyzed with ANOVA for repeated measures and data from the interviews were analyzed using content analysis. Result: The main result from the quantitative part of this study showed no significant difference in return to work between those who had returned to work or studies, been on internships and those who still were sickness absent based on sex, age and education. The amount of self-rated depression and anxiety levels were reduced and the self-rated health and internal control were significant induced over time for the group who returned to work after the project compared to the other two groups. From the qualitative analyze of the interviews following theme was identified as supporting factors for returning to work: having own motivation, realized the positive in having a job and to have balance between demand-control-support. The theme that describes how the authority can help and support people with long term sickness absence back to work is: security with more competence in healthcare and make individual needs visible. Conclusion: Return to work for a former long term sickness absence is associated with better self-rated health with less depression and anxiety, a stronger feeling of internal control and a higher self-efficacy compared to if persons still were sickness absent. Factors for success in return to work is balance between demand-control-support for the individual and an own motivation to return to work. The authority can facilitate return to work among people with long term sickness absence by interact more with health-care services, offer security and make every individuals need for rehabilitation visible.

Regeringen vill lägga mer vikt på att stärka möjligheten till kultur och social delaktighet. De belyser vikten av att skapa trygghet och att minska isolering inom grupper som till exempel långtidssjukskrivna och långtidsarbetslösa. Kulturaktiviteter som konst, film, musik och teater har bevisats ha en positiv effekt på hälsan genom bland annat ökad social funktion, ökad livskraft och ökad fysisk hälsa. Det avser både att delta i samt att uppleva utan att delta i kulturen. Syftet med denna studie var att undersöka om kulturaktiviteter kan påvisa en skillnad i återgång till arbete och psykisk ohälsa hos långtidssjukskrivna personer med psykisk ohälsa, samt undersöka vilken påverkan egna förväntningar har på återgång till arbete. Det insamlade materialet kom från enkätdata ur projektet Kultur och hälsa, genomförd av landstingets enhet Kompetenscentrum för hälsa i Västerås stad. Resultatet visade att andelen som åter var i arbete efter deltagande i kulturaktiviteter hade ökat och den psykiska hälsan hade förbättrats, men inga statistiska samband kan fastställas i denna studie. Mer forskning behövs inom området kultur som hjälp för återgång till arbete efter långtidssjukskrivning. / The government wants to put more emphasis on strengthening the ability to culture and social participation. They highlight the need to provide security and to reduce the isolation of groups such as long-term sickness and unemployed. Cultural activities such as art, film, music and theater have proven to have a positive effect on health by, improved social functioning, increased vitality and physical health. It refers both to participation in and to experience without participating in culture. The aim of this study was to investigate whether cultural activities may effect in a difference in the return to work and mental illness among long-term sick people with mental health problems, and investigate the impact of their own expectations on return to work. The collected material was taken from the project Culture and Health, made ​​by Department of public health, Västmanland County council in Västerås. The results showed that the proportion of who was back in work after participating in cultural activities had increased and mental health had improved, but no statistical link could be established in this study. More research is needed in the area about if culture help people to return to work after long term sickness.

Syftet med studien var att undersöka patienters upplevelser av att delta i en förrehabiliterande insats. Frågeställningen var; Hur upplever patienter att deras deltagande i en förrehabiliterande insats påverkat rehabiliteringsprocessen? Förhoppningen var att förstå något om vad som underlättar för patienterna att bli redo för arbetslivsinriktad rehabilitering samt om den förrehabiliterande insatsen upplevdes vara till nytta i rehabiliteringsprocessen. Förhoppningen var också att kunna bidra till fortsatt diskussion kring hur man inom vården kan arbeta för att underlätta arbetsåtergång vid utmattningssyndrom. För att uppnå studiens syfte har kvalitativ metod använts. Fyra av de fem patienter som deltog i insatsen intervjuades. Öppen kodning användes utifrån Grundad Teori. Resultatet har analyserats utifrån Krav-kontroll-stödmodellen samt KASAM-teorin. Empirin tyder på att insatsen upplevdes värdefull i patienternas rehabiliteringsprocess. Stödet i kombination med inflytande över aktivitetsnivån samt praktiskt övande angavs vara de viktigaste faktorerna för att patienterna skulle uppleva projektet som både hanterbart och meningsfullt. Aspekter kring insikter och en ökad förmåga att hantera utmaningar har lyfts fram som betydelsefulla effekter för individen. Patienterna har lagt stort värde i att träffa andra som förstår och normaliserar de erfarenheter man bär på. Att reflektera tillsammans verkar ha bidragit till en ökad känsla av samhörighet och större acceptans för de egna begränsningarna. Projektets längd, eller kanske snarare brist på längd, har försvårat för patienterna att uppnå den aktivitetsnivå som krävs vid arbetslivsinriktad rehabilitering.

No description available.

Under de sista decennierna har den psykiska ohälsan i Sverige ökat dramatiskt och orsakat en omfattande sjukfrånvaro med en hög belastning på samhällets socialförsäkringssystem som följd. Utmattningssyndrom är en av de vanligaste diagnoserna som leder till sjukfrånvaro, som följd av både psykiska och fysiska symtom. Chefen har stort ansvar och en viktig roll i rehabiliteringsprocessen, där det sociala stödet från hens sida tycks vara betydelsefullt. Emellertid är det mindre känt vad personer som är sjukskrivna för utmattningssyndrom förväntar sig att få för socialt stöd av chefen inför arbetsåtergång, vilket undersöks och beskrivs närmare i den här studien. En kvalitativ tvärsnittsdesign tillämpades och fem individer som alla var sjukskrivna till följd av utmattningssyndrom inkluderades. De genomgick en semistrukturerad intervjuprocess, där innehållet transkriberades och analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att personer som är sjukskrivna för utmattningssyndrom förväntar sig att få socialt stöd av chefen inför arbetsåtergång. Det är framförallt ansvar och trygghet som utgör det sociala stödet, vilket yttrar sig genom olika variationer av känslomässig inlevelse, praktiska åtaganden och kommunikation. Ett strukturerat, lyhört och engagerat ledarskap där relativt långtgående, individfokuserade arbetsmiljöanpassningar erbjuds i samverkan med andra aktörer beskrivs av informanterna som viktigt inför arbetsåtergång. Studien förstärker inte bara den tidigare bilden av det sociala stödets betydelse i sammanhanget, utan diskuterar även mer ingående vilka förväntningar av socialt stöd som upplevs väsentliga. / In this research study, the role of social support from the supervisor in a return to work context was examined and analysed. Five individuals on sick leave due to burnout were asked to participate in the study. Informed consent was obtained from each individual and they were then subjected to a standardised interview, which was evaluated using qualitative content analysis. The result shows that individuals with burnout have expectations of social support from the supervisor, in particular with regard to taking responsibility and established a sense safety. The supervisor is expected to structure the rehabilitation and return to work, but also display emotional commitment such as trust, sensitivity and empathy. The communication between the supervisor and the individual during sick leave and the experience of social support from the supervisor may indeed be crucial to mediate a successful recovery. This study emphasized the importance of social support from the supervisor during sick leave from burnout to optimize return to work.