Bakgrund: MR-undersökningar är mer eller mindre krävande för patienter i alla åldrar. Utöver de speciella rutinerna inför en MR-undersökning så krävs det att patienten ligger helt stilla under hela undersökningen för att undvika rörelseartefakter. För att barn ska klara av detta används oftast sedering eller narkos som hjälpmedel, men vid intag av farmaka medföljer alltid en risk för oönskade effekter och allergiska reaktioner. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva strategier som kan användas för att minska behovet av sedering eller narkos av barn som genomgår en MR-undersökning. Metod: En systematisk litteraturstudie utfördes för att besvara syftet. Resultatet från elva kvantitativa artiklar har granskats, analyserats och sammanställts. Resultat: Resultatet är presenterat i tre huvudkategorier med fem underkategorier vilkas metoder på olika sätt gör det lättare för patienten att genomgå en MR-undersökning. Huvudkategorierna är att bli förberedd, att underlätta tiden i MR-kameran och en kombination av att bli förberedd och underlätta tiden i MR-kameran. Konklusion: Genom att använda metoder anpassade för barn kan behovet av sederingar och narkoser minskas. Icke-farmakologiska metoder som förbereder barnen, underlättar tiden för dem i MR-kameran samt en kombination av dessa har resulterat i att fler barn kan genomgå en MR-undersökning utan behov av sedering eller narkos.

SAMMANFATTNING Nyckelord: Oro, barn, preoperativ, interventioner, narkos, omvårdnadsåtgärder.   Bakgrund: Många barn känner oro inför operation och anestesi. När barnet känner oro kan det leda till lidande och försvåra vårdkontakter. Syfte: Studiens syfte var att sammanställa och beskriva interventioner som kan lindra barns preoperativa oro/oro inför anestesi. Metod: En systematisk litteraturöversikt genomfördes för att sammanställa den senaste forskningen inom det valda området. Databaserna PubMed och CINAHL användes för att hitta de 21 inkluderade artiklarna. Samtliga inkluderade artiklar var randomiserade kontrollerade studier. Resultat: Flera olika interventioner fanns beskrivna, men resultatet visade en tvetydig bild av interventionernas effekt. Ett resultat som framkom var att distraktion fungerade lika bra eller bättre jämfört med sedvanlig vård och/eller premedicinering. Utvidgad information och föräldranärvaro visade sig däremot inte kunna lindra barnets preoperativa oro/oro inför anestesi. Slutsats: Det är viktigt att specialistsjuksköterskan inom barn och ungdom har kännedom om vilka interventioner som kan lindra barnets preoperativa/oro inför anestesi. Distraktioner i olika former är lika bra eller bättre än sedvanlig vård och/eller premedicinering i syfte att lindra den preoperativa oron hos barnet. Att tvetydigt resultat angående interventionernas effekt framkommit i litteraturöversikten kan tyda på att effekten är situationsbetingad och att en ökad grad av individanpassning behöver utvecklas. Mer forskning behövs inom området för att tydliggöra vilka ytterligare interventioner som vårdpersonalen kan använda för att minska risken för att ett preoperativt lidande uppstår hos barnet.

En Magnetresonansundersökning, förkortat MR, upplevs av många som obehaglig då det är trångt, högt ljud och tar lång tid. Svårigheten med att ligga stilla under så lång tid är också ett problem och det ger rörelseartefakter i bilden. När det gäller barn är det viktigt med en god kommunikation och tydlig information. Många barn sövs ner på grund av rädsla och svårigheten att ligga stilla men det kan innebära risker. Syftet med denna studie var att sammanställa olika metoder som kan användas för att möjliggöra en minskning av narkosanvändning vid MR undersökningar av barn. Metoden som användes för att besvara syftet var en systematisk litteraturstudie där 16 kvantitativa artiklar studerades. Resultatet visade att en immobilisering, naturlig sömn, MR modell och åldersanpassade övningar minskade rädsla och användning av narkos. Ett A/V system gav signifikant skillnad i endast åldersgruppen 3-10 år. En fotobok gav motsatt effekt och ökade ångesten hos barn. Slutsatsen är att det finns metoder som kan underlätta för barn och minska användningen av narkos. Det visar sig också vara både tids- och kostnadseffektivt.

Denna uppsats undersöker de tidiga etableringsprocesserna av metoder för att framställa narkos med hjälp av eter och kloroform vid operationer och förlossningar. Materialet består av artiklar, notiser och protokoll från Svenska Läkarsällskapets förhandlingar och deras tidskrift Hygiea från och med 1847, då eter först används i Sverige, fram till och med år 1880. Genom fokus läggs på metodernas förmåga att framkalla olika grader av medvetslöshet dras slutsatsen att svenska läkare ofta prioriterade målet att uppnå total bedövning både framför mildare bedövning och de risker som metoderna medförde. I jämförelsen mellan operationer och förlossningar konstateras att diskussioner kring smärta och medvetande var mer förekommande och de olika ståndpunkterna mer extrema vid förlossningar.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2002. / Härtill 7 uppsatser.

<p>Tidigare forskning visar att patienter har olika behov postoperativt, det är sjuksköterskans uppgift att anpassa omvårdnaden till individen. Patienter har postoperativt ett extra stort behov av information. Sjuksköterskor och patienter har olika åsikter om vilka behov som ska tillgodoses först. Sjuksköterskan anser att kompetenta vårdgivare, smärtlindring och den behandling som vårdpersonal ger ska prioriteras först. Det viktigaste för patienterna var kompetenta vårdgivare, kommunikation samt god omvårdnad. Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskans postoperativa omhändertagande av patienter som genomgått generell narkos och vårdas på kirurgavdelning. Studien har en kvalitativ ansats. Datamaterialet har samlats in genom semistrukturerade intervjuer. Sex sjuksköterskor intervjuades. Resultatet visar att information är en viktig aspekt i omhändertagandet, både när det gäller att informera patienter om vad som ska ske och vad som sker men också  information som patienten själv lämnar till sjuksköterskan om tillståndet. Det är även viktigt att det finns ett fungerande informationsutbyte mellan olika vårdgivare. Ett fungerande samarbete mellan vårdpersonalen och även mellan patient och sjuksköterska behövs för att det ska bli ett bra omhändertagande. Vården som ges ska anpassas efter varje individ och dennes behov. Slutligen anser sjuksköterskorna det vara av vikt att vara lyhörd för patienternas smärttillstånd.</p> / <p>Studies have shown that the care should be adapted to the individual patient. The postoperative patient has a special need for information. The postoperative needs are ranked different by nurses and patients. Nurses find that competent caregivers, pain relief and the treatment should be a high priority. Patients feel that competent caregivers, communication and a good care are the most important needs that they have in the postoperative setting. The aim of this study is to describe nurses postoperative care of patients who has undergone a general anesthesia and who is treated at surgical ward. The study has a qualitative approach. The data has been collected through semistructural interviews. Six nurses’ have been interviewed. This study shows that information is an important aspect in the patients care. It is important to inform the patient about what is going to happen and what has happened, the patient should also inform the nurse about their condition. There should also be a communication between the different caregivers. Is it also essential that the nurses are attentive to the patient’s pain. Collaboration between caregivers and between the nurse and patient is vital for a good care. The care should be adapted to the individual needs of the patients.</p>

No description available.

Tidigare forskning visar att patienter har olika behov postoperativt, det är sjuksköterskans uppgift att anpassa omvårdnaden till individen. Patienter har postoperativt ett extra stort behov av information. Sjuksköterskor och patienter har olika åsikter om vilka behov som ska tillgodoses först. Sjuksköterskan anser att kompetenta vårdgivare, smärtlindring och den behandling som vårdpersonal ger ska prioriteras först. Det viktigaste för patienterna var kompetenta vårdgivare, kommunikation samt god omvårdnad. Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskans postoperativa omhändertagande av patienter som genomgått generell narkos och vårdas på kirurgavdelning. Studien har en kvalitativ ansats. Datamaterialet har samlats in genom semistrukturerade intervjuer. Sex sjuksköterskor intervjuades. Resultatet visar att information är en viktig aspekt i omhändertagandet, både när det gäller att informera patienter om vad som ska ske och vad som sker men också  information som patienten själv lämnar till sjuksköterskan om tillståndet. Det är även viktigt att det finns ett fungerande informationsutbyte mellan olika vårdgivare. Ett fungerande samarbete mellan vårdpersonalen och även mellan patient och sjuksköterska behövs för att det ska bli ett bra omhändertagande. Vården som ges ska anpassas efter varje individ och dennes behov. Slutligen anser sjuksköterskorna det vara av vikt att vara lyhörd för patienternas smärttillstånd. / Studies have shown that the care should be adapted to the individual patient. The postoperative patient has a special need for information. The postoperative needs are ranked different by nurses and patients. Nurses find that competent caregivers, pain relief and the treatment should be a high priority. Patients feel that competent caregivers, communication and a good care are the most important needs that they have in the postoperative setting. The aim of this study is to describe nurses postoperative care of patients who has undergone a general anesthesia and who is treated at surgical ward. The study has a qualitative approach. The data has been collected through semistructural interviews. Six nurses’ have been interviewed. This study shows that information is an important aspect in the patients care. It is important to inform the patient about what is going to happen and what has happened, the patient should also inform the nurse about their condition. There should also be a communication between the different caregivers. Is it also essential that the nurses are attentive to the patient’s pain. Collaboration between caregivers and between the nurse and patient is vital for a good care. The care should be adapted to the individual needs of the patients.