Bakgrund. Antalet överlevande barn som diagnostiserats med medfött hjärtfel (CHD) har ökat markant de senaste 15 åren, vilket har bidragit till en växande grupp av barn och familjer som behöver specialiserat stöd, eftersom familjelivet påverkas och begränsas av CHD. Studier har visat att föräldrar till barn med CHD har en ökad risk för psykosocial sjuklighet i jämförelse med föräldrar till barn med andra sjukdomar eller föräldrar till friska barn. Få studier har belyst föräldrars erfarenheter av stöd när de har barn med CHD. Därför fokuseras denna avhandling på föräldrarnas perspektiv av fenomenet stöd, för att öka förståelsen för vad stöd innebär för föräldrar till barn med CHD. Syfte. Avhandlingens syfte är att belysa innebörder i den levda erfarenheten av stöd, hos föräldrar till barn med CHD samt att till svensk kontext anpassa och validera ett familjecentrerat instrument för föräldrars skattning av stöd till hela familjen från sjuksköterskor. Metoder. Avhandling består av fyra delstudier. I tre av dessa (I, II, III) genomfördes datainsamlingen genom narrativa intervjuer, som tolkades genom fenomenologisk hermeneutisk tolkningsmetod. I den fjärde delstudien gjordes en översättning och psykometrisk testning av det isländska instrumentet ICE-FPSQ till svensk kontext. Dessutom beskrevs föräldrars skattning av uppfattat stöd från sjuksköterskor till familjer som har barn med CHD. Resultat. Fynden från delstudie I visade att innebörder i den levda erfarenheten av stöd hos föräldrar till tonåringar med CHD var stöd för att själva kunna vara stödjande för sin familj, men också för andra personer i tonåringens omgivning. Delstudie II visade att innebörder i den levda erfarenheten av stöd för mödrar till yngre barn med CHD var att få stöd så att de själva kunde hantera sin egen oro och sitt familjeliv. Delstudie III visade att innebörder i den levda erfarenheten av stöd för fäder till yngre barn med CHD var önskan att få stöd genom delande relationer med familjen och att bli involverad i vården av sitt barn. Den fjärde delstudien (IV) visade att den svenska versionen av instrumentet ICE-FPSQ var valid och reliabel i svensk kontext. Föräldrarnas skattningar av uppfattat familjecentrerat stöd till familjen från sjuksköterskor visade sig vara lågt. Slutsats. En övergripande slutsats från de tre första delstudierna pekar mot att innebörder i stöd för föräldrarna är stöd genom att ha goda, interaktiva relationer med vårdpersonalen, bli mött som en hel familj med unika och individuella behov samt inkluderade i vårdprocessen för att kunna stödja varandra inom familjen. Dessa fynd pekar mot familjecentrerad pediatrisk omvårdnad som sannolikt är lämplig för att, på ett mångfacetterat sätt, möta varje familjs behov av att bli bemött som en unik helhet. Det Isländska instrumentet ICE-FPSQ är designad utifrån teorin om familjecentrerad omvårdnad. I delstudie IV visade resultaten på acceptabla psykometriska egenskaper för den svenska versionen av instrumentet. Fynden visade även att föräldrarna inte skattade höga nivåer av familjecentrerat stöd från sjuksköterskor.

Bakgrund: Substansmissbruk är ett globalt problem och leder till negativa konsekvenser både för personen och samhället. Antal patienter som vårdats för substansmissbruk inom hälso- och sjukvården i Sverige har ökat de senaste åren. Tidigare forskning visar att substansmissbruk kan grundas i och leda till lidande. Psykiatrisjuksköterskor ger ofta omvårdnad till patienter som har substansmissbruk. Kommunikation mellan psykiatrisjuksköterska och patient sker vanligen via samtal. Forskning har visat att vårdande samtal kan lindra lidande. Syfte: Studiens syfte var att beskriva psykiatrisjuksköterskors erfarenheter av vårdande samtal med patienter som har ett substansmissbruk. Metod: Semistrukturerade narrativa intervjuer via telefon utfördes med elva psykiatrisjuksköterskor. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen mynnade ut i elva subkategorier och fyra kategorier. Kategorierna var drogfrihet som ambition, följsam närvaro, genuin människokärlek och att möta och lindra lidandets olika skepnader. Slutsats: Vårdande samtal kan ha potential att lindra patientens lidande samt tillfrisknande från substansmissbruk. Psykiatrisjuksköterskan behöver ha ett professionellt och personcentrerat förhållningssätt. Det vårdande samtalet beskrivs vara ett samtal mellan två människor vilket för psykiatrisjuksköterskan innebär utmaning i balans mellan närhet och distans till patienten. / Background: Substance abuse is a global problem that leads to negative consequences both for the person and for society. Healthcare in Sweden has the last couple of years taken care ofan increasing number of patients with substance abuse. Research shows that substance abuse can both lead to and caused suffering. Psychiatric nurses often give nursing care to patients who have substance abuse. Communication between the psychiatric nurse and the patient is often done by conversation. Research has shown that caring conversations can alleviate suffering. Aim: The aim of the study was to describe psychiatric nurses’ experiences of caring conversations with patients who have substance abuse. Method: Semi-structured narrative interviews were conducted by phone with eleven psychiatric nurses. Data is analyzed according to qualitative content analysis. Results: The analysis resulted in eleven subcategories and four categories. The categories were drug freedom as ambition, compliant presence, genuine human love and to meet and alleviate the various forms of suffering. Conclusion: Caring conversations can have the potential to alleviate the patient's suffering as well as recovery from substance abuse. The psychiatric nurse needs to have a professional and person-centered approach. The caring conversation is described as a conversation between two people, which for the psychiatric nurse means a challenge in balancing closeness and distance to the patient.

The Covid-19 pandemic was a transformative period for Sweden's upper secondary schools. During a period in social studies, teachers have not been allowed to talk about or reflect on these experiences. As future social studies teachers, we saw a need to investigate this issue. How a complex and vital subject like social studies, which is supposed to form democratic citizens, was affected by all the social changes that covid-19 contributed to in society. Therefore, we aimed to investigate how social studies teachers experienced the covid-19 pandemic, how their professional role, the relationship with the students, and the social studies subject was affected. We have used a qualitative methodological approach through a narrative interview method to interview social studies teachers at upper secondary schools in southern Sweden. The empirical work was analyzed using Pierre Bourdieu's capital- and field theory and Basil Bernstein's concepts of classification and framing. The study results show that social studies teachers' professional roles and relationships with students changed during the covid-19 pandemic. The teachers lost confidence, control and questioned their professional choice when the interaction between teachers and students deteriorated during distance learning. Consequently, the professional role changed, and the teachers have become more caring actors for the students. Social studies teaching was overcrowded and challenged by the social changes brought about by the covid-19 pandemic. The relevance of the social studies subject was strengthened and gained greater importance in a society in crisis. The school has returned to old habits as before the pandemic, and school organizations have yet to take advantage of the social studies teachers' experiences during the covid-19 pandemic.