Bakgrunden beskriver hjärt-och lungräddning som en utmaning för ambulanssjuksköterskan.Utmaningen består i att göra det som upplevs vara rätt för patienten, anhöriga och vårdare.Trots begränsad tillgång på förhandsinformation och skiftande vårdmiljö, förväntasambulanssjuksköterskan ta snabba och livsavgörande beslut inom ett kort tidsfönster ochsamtidigt leda omvårdnadsarbetet för ambulansteamet och arbeta personcentrerat. Syftet var att beskriva etiska dilemman som uppstår hos ambulanspersonalen vid prehospitalahjärtstopp hos vuxna. Metoden var en litteraturstudie med systematisk ansats innehållande kvalitativa vetenskapligaartiklar från databaserna PubMed och Cinahl. Totalt har 15st vetenskapliga originalartiklarsom besvarade syftet inkluderats och efter kvalitetsgranskning gjordes en integrerad analys. Resultatet visar ett övergripande tema: Att göra det rätta. Temat delades in i trehuvudkategorier; Att bära ett stort ansvar i en allvarlig situation, När livet tar slut och Att orkaför allas skull. Etiska dilemman uttrycktes runt att göra rätt utifrån patienten perspektiv,reaktioner och interaktion med anhöriga, konflikter runt sina egna etiska värderingar ochrädslan för juridiska konsekvenser eller repressalier utifrån organisatoriska faktorer ochriktlinjer och då bli anklagad för att ha agerat fel vid hjärtstopp. Slutsatsen var att ambulanspersonal ibland upplever en svår etisk stress i situationer därförmågan att göra snabba och ofta livsavgörande beslut konkurrerar med denpersoncentrerade omvårdnaden och anhöriga i kris. Hantering av stressfyllda ochkänslomässiga situationer upplevdes som lättare i och med ökad erfarenhet och en stabilgrund bestående av personlig och professionell mognad och en bra relation med kollegor ocharbetsgivare. Vidare forskning på området skulle kunna förbättra personcentreradeomvårdnadsarbetet, förbättra arbetsmiljön och den psykiska hälsan hos ambulanspersonal. / Background describes cardio-pulmonary resuscitation as a major challenge to ambulance nurses. The challenge is to act upon the best interest for the patient, relatives and the caregiver. Despite limited initial information and great environmental diversities, the ambulance nurse is expected to make quick and life dependent decisions within a limited time frame and still lead the team through the intervention with a Patient-centered care focus. Aim was to describe ambulance personnel's experiences of ethical dilemmas in relation to out-of-hospital cardiac arrest in adults. Method used was a literature review with a systematic approach of 15 qualitative research articles from the databases PubMed and Cinahl. The articles were evaluated for quality and an integrated analysis was performed Results revealed an overall theme: To do the right thing. The theme consisted of three main categories; To have a great responsibility in a difficult situation, When life ends and To have the strength for everyone. Expressed ethical dilemmas concerned doing the right by the patient, reactions and interactions with relatives, conflicts between personal ethical values and the fear of legal consequences or being subject to reprisals and being accused for not adhering to organizational factors and policies in the event of a cardiac arrest. Conclusion made was that ambulance personnel are subject to severe ethical stress in situations where the ability to make quick and life dependent decisions compete with the patient centered care and relatives in crisis. Dealing with stressful and emotional situations became easier as experience was gained. Experience included a solid foundation of personal and professional maturity and a steady relationship with colleagues and employment organization. Further research is suggested to improve the person-centered care, improvement of working environment and psychological health for ambulance personnel.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Närstående till patienter på intensivvårds avdelningar är ofta drabbade av kris och sorg. Patienten befinner sig i ett livshotande tillstånd och miljön är mycket främmande för de närstående. En väl fungerande kommunikation sjuksköterska och närstående emellan är viktig för att hjälpa de närstående bemästra den svåra situation de befinner sig i. Omvårdnadsforskning visar vikten av att de närstående finns nära patienten, men i en livshotande situation kan de närstående bli anmodade att lämna rummet. Metod: För att belysa närståendes och sjuksköterskors uppfattningar och erfarenheter gällande närståendes närvaro vid HLR på en intensivvårdsavdelning utfördes en forskningsöversikt. Sökning gjordes i databaserna Cinahl och Pubmed, med hjälp av sökorden cardiopulmonary resuscitation, resuscitation, witnessed resuscitation, nurse, nurse perspective, experience, attitude, perception, family, family presence, relative perception, och intensive care. Resultat: Sjuksköterskor i flera studier uttyckte att en personal bör utses att ta hand om de närstående vid närvaro under HLR . Sjuksköterskor uttryckte oro för att de närstående skulle hindra eller störa under HLR, att teamet skulle uttrycka sig olämpligt, eller att de närstående kunde lida psykologiskt sett. Bland de positiva aspekter som redovisades angavs att de närståendes förståelse för situationen ökade, det ansågs kunna hjälpa dem i sorgeprocessen. De närstående som hade närvarat var övervägande positiva, och några som inte närvarat hade ångrat det. De uttryckte att de var till fördel att de kunde se att allt gjordes, att de kunde ge patienten stöd, och att de inte ville att patienten skulle dö ensam. Slutsats: Flera organisationer har i riktlinjer tagit ställning till att närstående bör få närvara vid HLR. Sjuksköterskor förefaller inte enade i sin uppfattning om närståendes närvaro vid HLR, då ungefär hälften är för, och hälften mot närståendes närvaro vid HLR i de studier som granskats. De närstående förefaller vara mer enade i uppfattningen att de vill närvara vid HLR.

Stabilisation and resuscitation in the delivery room is an integral part of the care of extremely premature newborns. The main task is to support essential life functions and to facilitate the adaptation of the immature organism to the extrauterine life. The current recommendations are well defined for the full term and late preterm newborns, but there is a lack of targeted recommendations for the stabilisation and resuscitation of extremely premature newborns. The research part of the submitted thesis summarises the most important results of clinical research performed in 2010-2015 at the Department of Neonatology of the Department of Gynecology and Obstetrics, VFN and First Faculty of Medicine, Charles University in Prague. The research evaluates the efficacy and side effects of the currently recommended methods of stabilisation and resuscitation of extremely premature neonates in the delivery room and presents some new and potentially useful techniques for delivery room care. A significant output of this work is the recommendation for practice, structured according to the gestational age of extremely premature newborns. The proposed guideline is based on our results of partial clinical trials and aims to improve the current level of stabilisation and resuscitation of extremely premature newborns...

Chest compressions during cardiopulmonary resuscitation (CPR) may be associated with iatrogenic chest wall injuries. The extent to which these CPR-associated chest wall injuries contribute to a delay in the respiratory recovery of cardiac arrest survivors has not been sufficiently explored. In a single-center retrospective cohort study, surviving intensive care unit (ICU) patients, who had undergone CPR due to medical reasons between 1 January 2018 and 30 June 2019, were analyzed regarding CPR-associated chest wall injuries, detected by chest radiography and computed tomography. Among 109 included patients, 38 (34.8%) presented with chest wall injuries, including 10 (9.2%) with flail chest. The multivariable logistic regression analysis identified flail chest to be independently associated with the need for tracheostomy (OR 15.5; 95% CI 2.77–86.27; p = 0.002). The linear regression analysis identified pneumonia (β 11.34; 95% CI 6.70–15.99; p < 0.001) and the presence of rib fractures (β 5.97; 95% CI 1.01–10.93; p = 0.019) to be associated with an increase in the length of ICU stay, whereas flail chest (β 10.45; 95% CI 3.57–17.33; p = 0.003) and pneumonia (β 6.12; 95% CI 0.94–11.31; p = 0.021) were associated with a prolonged duration of mechanical ventilation. Four patients with flail chest underwent surgical rib stabilization and were successfully weaned from the ventilator. The results of this study suggest that CPR-associated chest wall injuries, flail chest in particular, may impair the respiratory recovery of cardiac arrest survivors in the ICU. A multidisciplinary assessment may help to identify patients who could benefit from a surgical treatment approach.

Hjärtstopp sker oftast utanför sjukhus, långt ifrån avancerad sjukvård. För varje minut som går utan behandling minskar chansen att överleva avsevärt. Sju av tio personer som drabbats av hjärtstopp får hjärt-lungräddning innan ambulans är på plats. På grund av att fler ingripanden från åskådare sker innan ambulansen är på plats har tiden från hjärtstopp till start av hjärt-lungräddning minskat från 11 minuter till en minut. Syftet med studien är att belysa hur olika faktorer påverkar överlevnaden hos personer med hjärtstopp vid prehospital hjärt- och lungräddning. En litteraturöversikt valdes som metod. Sökningarna genomfördes i databaserna Cinahl ochPubMed och resulterade i 14 artiklar. Ytterligare fyra artiklar inkluderades manuellt. Artiklarna kvalitetsgranskades och klassificerades enligt Sophiahemmets högskolas bedömningsunderlag. Dataanalysen genomfördes med en integrerad analys. Resultatet påvisade att överlevnad efter hjärtstopp är starkt beroende av tiden. Tiden från kollaps till början av hjärt- lungräddning och tiden från kollaps till defibrillering är avgörande för överlevnadschansen. Kedjan som räddar liv (överlevnadsskedjan) representerar olika steg som skall följas vid ett hjärtstopp för att maximera chansen för optimal behandlingsstrategi vid ett hjärtstopp. Slutsatsen är att nya behandlingsstrategier behövs för att nå ut och behandla personer snabbare. AED gör det möjligt för lekmän att leverera livräddande chocker inom några minuter. Vidare gör utvecklingen av mobiltelefonteknik det möjligt att identifiera och rekrytera lekmän till närliggande hjärtstopp för livräddande åtgärder. / Cardiac arrest usually occurs outside hospitals, far from advanced healthcare. For every minute that goes without treatment, the chance of survival decreases significantly. seven out of 10 people who suffer from cardiac arrest receive cardiopulmonary resuscitation before an ambulance is on site. Due to the fact that more interventions from bystanders take place before the ambulance is in place, the time from cardiac arrest to start of cardiopulmonary resuscitation has been reduced from 11 minutes to one minute. The aim of the study is to shed light on how different factors affect the survival of people with cardiac arrest in prehospital cardiopulmonary resuscitation. A literature review was chosen as the method. The searches were performed in the Cinahl and PubMed databases and resulted in 14 articles. Another four articles were included manually. The quality of the articles were reviewed and classified according to Sophiahemmet University's assessment for quality. The data analysis was performed with an integrated analysis. The results showed that survival after cardiac arrest is strongly dependent on time. The time from collapse to the beginning of cardiopulmonary resuscitation and the time from collapse to defibrillation are crucial for the chance of survival. The chain that saves lives (the survivalchain) represents different steps that must be followed in a cardiac arrest in order to maximizethe chance of optimal treatment strategy in the event of a cardiac arrest. The conclusion is that new treatment strategies are needed to reach out and treat people faster. AED enables laymen to deliver life-saving shocks within minutes. Furthermore, the development of mobile phone technology makes it possible to identify and recruit lay peopleto nearby cardiac arrests for life-saving measures.

Bakgrund Ställningstagande till hjärt-lungräddning (HLR) innebär att utifrån ett medicinskt perspektiv väga nyttan av behandling mot riskerna som detta medför, samtidigt som patientens vilja tas i beaktande. Patienten kan behöva stöttning för att kunna vara delaktig i beslut kring den egna vården och det är sjuksköterskans uppgift att vägleda patienten i detta. Med hjälp av sjuksköterskan kan den existentiella hälsan främjas genom samtal om livet och synen på döden och lidandet. För att öka förståelsen och kunskapen kring dessa beslut finns det ett behov av att belysa patientens möjlighet att vara delaktig. Syfte  Syftet var att belysa patientens möjlighet att vara delaktig vid ställningstagande inför beslut om hjärt-lungräddning (HLR) vid inneliggande sjukhusvård. Metod Designen var en icke-systematisk litteraturöversikt och resultatet utformades med stöd i 15 vetenskapliga artiklar. Datainsamling utfördes i databaserna PubMed och CINAHL med hjälp av söktermer och artiklarna i resultatet kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag. En integrerad dataanalys genomfördes för sammanställning av resultatet.  Resultat Utifrån resultatets innehåll utformades tre huvudkategorier; Kunskap kring hjärt-lungräddning vid ställningstagande, Tydlig dokumentation och tidig information om ställningstagande och Individuell diskussion med ansvarig läkare vid ställningstagande. Resultatet visade att de flesta patienter ville vara delaktiga i ställningstagande inför beslut om HLR, däremot var det många som inte fick chansen. Resultatet lyfte omständigheter och orsaker till detta samt hur vi kan inkludera patienter.  Slutsats  I vissa fall väljer vårdpersonal att exkludera patienten från ställningstagande. Studiens resultat betonar hur brist på delaktighet kan orsaka onödigt lidande för patienten och att detta med olika medel kan förhindras. Framför allt belyste studien en ökad möjlighet att vara delaktig när patienten får tidig information, det finns tydlig dokumentation och en god inställning till patientdeltagande hos vårdpersonal. / Background Decision-making regarding cardiopulmonary resuscitation (CPR) involves assessing the medical benefits and associated risks, while also considering the patient's preferences. Patients may require support to actively participate in decisions about their healthcare, and it is the nurse's responsibility to guide the patient in this process. With the assistance of a nurse existential well-being can be promoted through discussions about life and perspectives on death and suffering. To enhance understanding and knowledge of these decisions, there is a need to highlight the patient's opportunity for involvement. Aim  The aim was to illuminate the patient's opportunity to be involved in decision-making regarding cardiopulmonary resuscitation (CPR) during inpatient hospital care.  Method  The design was a non-systematic literature review and the results were formulated with the support of 15 scientific articles. Data collection was conducted in the PubMed and CINAHL databases using search terms and the articles in the results were quality-assessed based on Sophiahemmet University's assessment criteria. An integrated data analysis was performed for the compilation of the results.  Results  Based on the content of the results, three main categories were formulated: Knowledge about cardiopulmonary resuscitation in decision-making, Clear documentation and early information about decision-making and Individual discussions with the attending physician in decision-making. The results indicated that most patients want to be involved in decision-making regarding CPR however, many did not get the opportunity. The results highlighted circumstances and reasons for why and how we can include patients.   Conclusions  In certain instances, healthcare professionals choose to exclude the patient from decision-making. The findings of the study emphasize how this lack of involvement can lead to unnecessary suffering for the patient and how it can be prevented through various measures. Most notably, the study illuminated an enhanced potential for participation when the patient receives early information, there is clear documentation and healthcare personnel exhibit a positive attitude towards patient involvement.

Der stetig wachsende Tourismus in den alpinen Regionen führt zu steigenden Einsatzzahlen der Berg- und Luftrettung in Bayern. Aufgrund der zunehmenden Notfälle werden die Retter*innen der Berg- und Luftrettung vermehrt in schwieriges Gelände gerufen und müssen sich mit unterschiedlichen Wetter- und Geländebedingungen auseinandersetzen. Diese erschwerten Umgebungsbedingungen können einen negativen Einfluss auf den Erfolg einer kardiopulmonalen Reanimation (CPR) haben. Diese prospektive Beobachtungsstudie umfasste 300 Teilnehmer*innen, die als Teil der Berg- oder Luftrettung Kenntnisse in der CPR haben. Die Teilnehmer*innen nahmen ohne Wissen über den Inhalt der Studie an 3 CPR-Trainingseinheiten teil, die sich durch erschwerte Umgebungsbedingungen voneinander unterschieden. Station Riegel bot den Retter*innen eine normale Trainingsumgebung. Station Höhe war durch eine exponierte, felsige Umgebung in 12 Metern Höhe charakterisiert. Station Kälte ist durch felsiges Gelände und Kälte von minus 20° C gekennzeichnet. An diesen 3 Stationen wurden 450 Trainings-sequenzen mit einem CPR-Phantom (AmbuMan Advanced) und Videoaufzeichnungen untersucht. Dazu wurden verschiedene Parameter wie z.B. Thoraxdrucktiefe analysiert, die entscheidend für einen langfristigen Erfolg einer CPR sind. Im Vergleich zur Station Riegel zeigten sich in den Stationen Höhe und Kälte signifikante Unterschiede von CPR-relevanten Parametern. Die eindrücklichsten Unterschiede zeigten sich im Bereich der Station 3 in Bezug auf die Ergonomie der Teilnehmer während der Thoraxdruckmassage, einhergehend mit verminderter Thoraxkompressionstiefe und zu geringen Beatmungsvolumina. Es zeigten sich keine Unterschiede zwischen den Gruppen in Bezug auf die Frequenz der Thoraxdruckmassage, dies ist auf die Verwendung eines im AED integrierten Metronoms zurückzuführen. Die vorliegende Studie zeigt, dass erschwerte Umweltfaktoren wie Höhe, Kälte und felsiger Untergrund einen negativen Einfluss auf die Qualität einer CPR haben. Die verminderte Thoraxkompressionstiefe und die unzureichende Ventilation können die neurologische Prognose der wiederbelebten Patienten negativ beeinflussen. Die Ergebnisse dieser Arbeit können Grundlage für eine weitere Optimierung der Trainingssituationen für die Berg- und Luftrettung in Bayern sein und unterstreichen die Bedeutung realitätsnaher Simulations-trainings.:I. Inhaltsverzeichnis II.Abbildungsverzeichnis III Tabellenverzeichnis IV.Abkürzungsverzeichnis 1 Einleitung 13 1.1 Herz-Kreislauf-Stillstand 13 1.1.1 Definition und Epidemiologie 13 1.1.2 Ursachen 14 1.2 Kardiopulmonale Reanimation (CPR) 15 1.2.1 Zielgrößen einer erfolgreichen CPR 17 2 Charakteristik der Berg- und Luftrettung in Bayern 18 2.1 Bergwacht Bayern 18 2.1.1 Aufgaben 19 2.1.2 Einsatzzahlen 19 2.2 Luftrettung in Bayern 20 2.2.1 Aufgaben 20 2.2.2 Einsatzzahlen 21 2.3 Ziel der Studie 21 3 Methodenteil 23 3.1 Aufbau der Studie 23 3.1.1 Studienteilnehmer 23 3.1.2 Organisatorisches 24 3.1.3 Trainingszentrum 24 3.2 Trainingssituationen 25 3.2.1 Station Riegel 25 3.2.2 Station Höhe 27 3.2.3 Station Kälte 28 3.3 Material und Technik 29 3.3.1 Reanimationsphantom 29 3.3.2 Notfallrucksack 31 3.3.3 Defibrillator 32 3.4 Auswertungsparameter Videosequenzen 32 3.4.1 Ergonomie 32 3.4.2 Herz-Lungen-Wiederbelebung unterbrochen 33 3.4.3 Position der Elektroden 33 3.4.4 Absaugung 33 3.4.5 O2-Anschluss 34 3.4.6 Filter 34 3.5 Auswertungsparameter Softwareaufzeichnung 34 3.5.1 Handpositionen 34 3.5.2 Fehlende Entlastung 35 3.5.3 Drucktiefe 36 3.5.4 Frequenz 36 3.5.5 Durchschnittliche Analysezeit 37 3.5.6 Zeit Schock – Kompression 37 3.5.7 Beatmung pro Zyklus 38 3.5.8 Durchschnittliche Zeit für zwei Beatmungen 39 3.5.9 Beatmungsvolumen 39 3.5.10 Durchschnittliche no-flow-time 40 4 Ergebnisdarstellung 42 4.1 Die Stationen Höhe und Kälte haben Einfluss auf die Ergonomie der Teilnehmer 42 4.2 Das Gelände zeigt keinen signifikanten Einfluss auf Unterbrechung der HLW 44 4.3 In der Riegel-Situation werden die Elektroden am häufigsten nicht korrekt positioniert 45 4.4 Es zeigen sich keine signifikanten Unterschieden zwischen den Stationen in Bezug auf die Absaugbereitschaft 47 4.5 In den Stationen Kälte und Höhe wird am häufigsten der O2-Anschluss nicht korrekt verwendet 48 4.6 Es zeigen sich keine Unterschieden zwischen den Stationen in Bezug auf die Verwendung des Filters 50 4.7 An der Station Kälte zeigen sich die häufigsten ungünstigen Handpositionen 51 4.8 Bei der Station Höhe zeigt sich eine fehlende Entlastung am häufigsten 53 4.9 Die Stationen Höhe und Kälte zeigen signifikanten Einfluss auf die Drucktiefe 55 4.10 Die Stationen zeigen keinen signifikanten Einfluss auf die Frequenz 57 4.11 An der Station Höhe zeigt sich ein signifikanter Einfluss auf die Analysezeit 58 4.12 Stationen Höhe und Kälte zeigen statistische Assoziation auf die Zeit Schock–Kompression 60 4.13 Stationen Höhe und Kälte zeigen signifikanten Einfluss auf die Beatmungen pro Zyklus 62 4.14 Station Kälte zeigt eine deutlich verlängerte Zeit für zwei Beatmungen 63 4.15 Ein zu geringes Beatmungsvolumen ist vor allem an der Station Kälte zu erkennen 65 4.16 Die längste durchschnittliche no-flow-time zeigt sich an der Station Kälte 66 4.17 Überkopf-CPR zeigt signifikanten Einfluss auf Drucktiefe 68 5 Diskussionsteil 70 6 Fazit 76 7 Zusammenfassung 77 V Literaturverzeichnis

Family Presence During Resuscitation (FPDR) remains controversial and is not consistently implemented during resuscitation events or invasive procedures. Evidence has demonstrated positive outcomes produced by implementation of FPDR; such as, decreased rates of post-traumatic stress symptoms, decreased symptoms of anxiety, and depressive symptoms were not significantly different. Unfortunately, use of FPDR in the acute care setting is not widely accepted or readily implemented. The primary purpose of this integrative literature review is to evaluate the use of FPDR in the acute care setting. The secondary purpose is to evaluate the health care professional's level of perceived value associated with the outcome of having family present during resuscitation. A systematic literature search was conducted using multiple databases for relevant articles in the English language between 2006 to 2017, including Cumulative Index to Nursing and Allied Health Literature (CINAHL), Educational Resources Information Center (ERIC), Elton B. Stephens Co. Host (Ebsco Host), Medical Literature On-line (Medline), Psychological Information Database (PsychINFO), and PubMed. Search terms included 'family presence during resuscitation', 'family presence', 'pediatrics', 'nurse perceptions', and 'perceptions'. Ten of the nineteen articles suggest the use of FPDR leads to positive outcomes such as decreased post-traumatic symptoms, and decreased anxiety for family members. The use of FPDR can enhance family members' understanding of resuscitation efforts and involves them in their loved one's care. This integrative review indicates the implementation of FPDR can provide benefits for family members of those undergoing CPR and invasive procedures; although the perceptions of the healthcare team remain the barrier to its use.

Bakgrund: Hjärtstopp kan drabba vem som helst när som helst. Årligen drabbas omkring 13 000 svenskar av hjärtstopp. Omedelbar hjärt- och lungräddning ökar chansen att överleva med 50–70%. Livet efter hjärtstopp resulterar i kvarvarande symtom och det vardagliga livet präglas av fysiska, psykiska och existentiella omställningar. Vald teoretisk referensram är KASAM.  Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av dagligt liv efter hjärtstopp.  Metod: Kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats genomfördes. Det inhämtades 15 kvalitativa vetenskapliga artiklar från databaserna CINAHL, MEDLINE och PubMed. Dataanalysen utfördes i enlighet med Fribergs femstegsmodell.  Resultat: Litteraturöversiktens resultat består av tre teman med subteman. Det nya livet (Ett förändrat synsätt på livet, utmaningar i det fortsatta livet, närheten till döden). Att leva ett förändrat liv (Fysiska anpassningar, känslomässiga förändringar, kognitiva begränsningar). Stöd- och informationsbehov (Stöd från omgivningen, behov av information).  Slutsats: Hjärtstoppet är en traumatisk händelse som resulterar i att patienterna fick en andra chans i livet. Huvudfynden som framkom var: sökande efter mening, tankar på döden, försämrat minne och behov av stöd. Sjuksköterskan har som sitt ansvar att bemöta de här patienterna och tillgodose god vård för att stärka deras Känsla av sammanhang. Vidare forskning är av relevans som kan generera i ökad kunskap och förståelse för sjuksköterskan såväl som för patienterna. / Background: Cardiac arrest can affect anyone at any time, around 13 000 Swedes suffer from cardiac arrest annually. Life after cardiac arrest results in residual symptoms where everyday life is characterized with physical, psychological and existential adjustments. The chosen theoretical framework was SOC – Sence of coherence.  Aim: To describe patients experience of daily life after cardiac arrest. Method: A qualitative literature review with inductive approach was performed. It was obtained 15 qualitative academic journals from the databases CINAHL, MEDLINE and PubMed.  The analysis was performed in accordance with Friberg's analysis method.   Result: The result of the literature review consisted of three main themes with subthemes. The new life (A changed outlook on life, challenges in continued life, the nearness of death). Living a changed life (Physical adaptations, emotional changes, cognitive limitations). Need for support and information (Support from the surrounding, need for information).  Conclusion: The cardiac arrest was a traumatic event that resulted in the patients being given a second chance at life. The main findings that emerged was search for meaning, thoughts about death, impaired memory and need for support. It is the nurse's responsibility to meet these patients and provide good care to strengthen their Sense of coherence. Further research can generate increased knowledge and understanding for the nurse as well as the patients.

Thesis (MPhil)--University of Stellenbosch, 2004. / ENGLISH ABSTRACT: This thesis discusses the value of medical futility as an action guide for neonatal endof- life decisions. The concept is contextualized within the narrative of medical progress, the uncertainty of medical prognostication and the difficulty of just resource allocation, within the unique African situation where children are worse off today than they were at the beginning of the last century. parties actively engage in an interactive deliberation for a plan of action. Both parties ought to accept moral responsibility. Such a model of deliberation has the added advantage of transcending the limitations of the participants to arrive at a higher-level solution, which is considered more than just a consensus. It has been argued that medical progress has obscured the basic need for human compassion for the dying and for their loved ones. The literature furthermore reports that the quality of end-of-life care is unsatisfactory for both patients and their families. It is within this context that the concept of medical futility is positioned as a useful action guide. As we do not have the luxury of withdrawing from the responsibility to engage in the deliberation of end-of-life decisions, such responsibility demands an increasing awareness of ethical dilemmas and a model of medical training where communication, conflict-resolution, inclusive history taking, with assessment of patient values and preferences, is focussed on. The capacity for empathetic care has to be emphasized as an integral part of such approach. Finally, in this thesis, the concept of medical futility is tested and applied to clinical case scenarios. It is argued that the traditional medical paradigm, with its justification of an 'all out war' against disease and death, in order to achieve utopia for all, is outdated. Death in the neonatal intensive care unit is increasingly attributed to end-of-life decisions. Futile treatment could be considered a waste of scarce resources, contradicting the principle of nonmaleficence and justice, particularly in an African context. The ongoing confidence in, and uncritical submission to the technological progress in medicine is understood as a defence and coping mechanism against the backdrop of the experience of life's fragility, suffering and the inevitability of death. Such uncritical acceptance of the technological imperative could lead to a harmful fallacy that cure is effected by prolonging life at all cost. What actually occurs, instead, is the prolongation of the dying process, increasing suffering for all parties involved. The historical development of the concept of medical futility is discussed, highlighting its applicability to the paradigmatic scenario of cardio-pulmonary resuscitation. Particular attention is given to ways in which the concept could endanger patient-autonomy by allowing physicians to make unilateral, paternalistic decisions. It is argued that the informative model of the patient-physician relationship, where the physician's role is to disclose information in order for the patient to indicate her preferences, ought to be replaced by a more adequate deliberative model, where both / AFRIKAANSE OPSOMMING: Hierdie tesis bespreek die waarde van mediese futiliteit as 'n maatstaf vir aksie in gevalle van neonatale 'einde-van-lewe' besluite. Die konsep word gekontekstualiseer binne die wêreldbeskouing van mediese vooruitgang, die onsekerheid van mediese prognostikering en die probleme wat geassosieer IS met regverdige hulpbrontoekenning; spesifiek binne die unieke Afrika-situasie. Dit word aangevoer dat die tradisionele mediese paradigma, met regverdiging vir voorkoming van siekte en dood ten alle koste, verouderd is. Sterftes in neonatale intensiewe sorgeenhede word toenemend toegeskryf aan 'einde-van-lewe' besluite Futiele behandeling sou dus beskou kon word as 'n vermorsing van skaars hulpbronne, wat teenstrydig sou wees met die beginsels nie-skadelikheid ('nonmaleficence') en regverdigheid. Die volgehoue vertroue in en onkritiese aanvaarding van aansprake op tegnologiese vooruitgang lil geneeskunde, kan beskou word as verdediging- en hanteringsmeganisme in die belewenis van lewenskwesbaarheid, lyding en die onafwendbaarheid van die dood. Sodanige onkritiese aanvaarding van die tegnologiese imperatief kan tot 'n onverantwoordbare denkfout, naamlik dat genesing plaasvind deur verlenging van lewe ten alle koste, lei. Wat hierteenoor eerder mag plaasvind, is 'n verlenging die sterwensproses en, gepaard daarmee, toenemende lyding van all betrokke partye. Die historiese ontwikkeling van die konsep van mediese futiliteit word bespreek met klem op die toepaslikheid daarvan op die paradigmatiese situasie van kardiopulmonêre resussitasie. Spesifieke aandag word gegee aan maniere waarop die konsep pasiënte se outonomie in gevaar stel, deur die betrokke medici die reg te gee tot eensydige, paternalistiese besluitneming. Die argument is dan dat die informatiewe model, waar die verhouding tussen die dokter en pasiënt gebasseer is op die beginsel dat die dokter inligting moet verskaf aan die pasiënt sodat die pasiënt 'n ingeligte besluit kan neem, vervang moet word met 'n meer toepaslike beraadslagende model, waar sowel die dokter as die pasiënt aktief deelneem aan interaktiewe beraadslaging oor 'n aksieplan. Albei partye word dan moreel verantwoordbaar. So 'n model van beraadslaging het die bykomende voordeel dat dit die beperkings van die deelnemers kan transendeer. Sodoende word 'n hoër-vlak oplossing - iets meer as 'n blote consensus - te weeg gebring. Die argument word ontwikkel dat mediese vooruitgang meelewing met die sterwendes en hul geliefdes mag verberg. Verder dui die literatuur daarop dat die kwaliteit van einde-van-lewe-sorg vir sowel die pasiënte as hul familie onaanvaarbaar is. Dit is binne hierdie konteks dat die konsep van mediese futiliteit kan dien as 'n maatstaf vir aksie. Medici kan nie verantwoordelikheid vir deelname aan beraadslaging rondom eindevan- lewe beluitneming vermy nie, en as sodanig vereis die situasie toenemende bewustheid van sowel die etiese dilemmas as 'n mediese opleidingsmodel waann kommunikasie, konflikhantering, omvattende geskiedenis-neming, met insluiting van die pasient se waardes en voorkeure, beklemtoon word. Die kapasiteit vir empatiese sorg moet weer eens beklemtoon word as 'n integrale deel van hierdie benadering. Ten slotte, hierdie tesis poog om die konsep van mediese futiliteit te toets en toe te pas op kliniese situasies.